Mitt 2005
Hur summerar man ett år i sitt liv när man har en dålig tidsuppfattning? Vet inte men ska nu göra ett försök att göra nån slags lista över mitt 2005.
1. Året började med ofrivilligt dubbelt nyårsfirande på havet mellan Helsingfors och Stockholm. Storm gjorde att vi blev sena från Tallinn och missade båten dagen innan .Det är den händelse som jag minns bäst - på grund av det skrinlades de egentliga planerna för nyårsfirande. Fast det var kul att få dricka skumpa vid två tolvslag - har bara serverat så.
2. Nytt kök - på trettondagen satt vi ett gäng kvinnor med varsin skruvdragare och monterade skåpstommar i ett urblåst kök. Sedan brassade vi chili på kokplattan som stod på spisen - allt annat överlät jag åt hantverkare att göra. Snyggt blev det och ännu snyggare blir det när alla golvlister är på plats.
3. Mp3-spelare och ladda låtar. Har nästan bara "inte muntert i överkant-musik" och det ökar inte direkt steglängden. Nätet blev en fantastisk källa för upplåtar att lyssna på i den lilla spelaren under joggningssturer och turboprommisar.
4. Började jogga utan att sluta lika snabbt, efter en deal om att springa midnattsloppet. Har gått från nivån tråkigt till skönt och sprang varenda meter av de tio km som loppet var. Sedan blev det lite Bellmansstafett av bara farten. Och har redan anmält mig till loppet på Söders höjder igen - nu har jag ju en tid att slå.
5. Nya arbetsuppgifter efter fem år med de gamla. Så länge har jag aldrig haft ett och samma jobb förut så att byta var inget ovant. Är kvar på samma arbetsplats men i en ny miljö och med nästintill diametralt motsatt roll. Bra för huvudet att få tänka nytt.
6. När jag hörde att majoriteten av alla bloggare är män i 30-45-årsåldern med borgerliga åsikter fanns inget annat val än att göra något åt den statistiken. Att det är kul att skriva gör inte bloggandet sämre.
7. Korsordet tog slut under en tågresa till Skåne, boken lockade inte och hade bara sudoku kvar att välja på. Är ingen hejare med siffror och får hjärnstopp bara av orden Tänk logiskt, så jag närde inte förhoppningar om att klara av det. Idag har jag en egen avvänjning - hinner inte läsa på pendeln annars.
8. Vann säsongsgolfen över kompisen med god middag på charmig krog här i stan som pris. Under västerbottenpajen pratade vi par och birdies, till parma/parmesanfyllda filén bjöds minnen av dråpliga rundor och lustiga slag och när Irish Coffen kom in hade vi lämnat golfbanorna bakom oss.
9. Eva Dahlgrens nya skiva var efterlängtat, många år sedan sist. Konserten i december gick inte av för hackor den heller. Tur att man inte sliter ut cd-skivor lika lätt som vinyl.
10. Allt annat: bra böcker, trevliga middagar med goda vänner, jobbprommisar med diskussioner och lösningar på mindre världsproblem, gökottan och sillmiddagen, veckan i Amsterdam, sommarlägret med Attac, min första bokmässa, ny skruttbil, glass vid Lotsudden en solig sommarkväll.
1. Året började med ofrivilligt dubbelt nyårsfirande på havet mellan Helsingfors och Stockholm. Storm gjorde att vi blev sena från Tallinn och missade båten dagen innan .Det är den händelse som jag minns bäst - på grund av det skrinlades de egentliga planerna för nyårsfirande. Fast det var kul att få dricka skumpa vid två tolvslag - har bara serverat så.
2. Nytt kök - på trettondagen satt vi ett gäng kvinnor med varsin skruvdragare och monterade skåpstommar i ett urblåst kök. Sedan brassade vi chili på kokplattan som stod på spisen - allt annat överlät jag åt hantverkare att göra. Snyggt blev det och ännu snyggare blir det när alla golvlister är på plats.
3. Mp3-spelare och ladda låtar. Har nästan bara "inte muntert i överkant-musik" och det ökar inte direkt steglängden. Nätet blev en fantastisk källa för upplåtar att lyssna på i den lilla spelaren under joggningssturer och turboprommisar.
4. Började jogga utan att sluta lika snabbt, efter en deal om att springa midnattsloppet. Har gått från nivån tråkigt till skönt och sprang varenda meter av de tio km som loppet var. Sedan blev det lite Bellmansstafett av bara farten. Och har redan anmält mig till loppet på Söders höjder igen - nu har jag ju en tid att slå.
5. Nya arbetsuppgifter efter fem år med de gamla. Så länge har jag aldrig haft ett och samma jobb förut så att byta var inget ovant. Är kvar på samma arbetsplats men i en ny miljö och med nästintill diametralt motsatt roll. Bra för huvudet att få tänka nytt.
6. När jag hörde att majoriteten av alla bloggare är män i 30-45-årsåldern med borgerliga åsikter fanns inget annat val än att göra något åt den statistiken. Att det är kul att skriva gör inte bloggandet sämre.
7. Korsordet tog slut under en tågresa till Skåne, boken lockade inte och hade bara sudoku kvar att välja på. Är ingen hejare med siffror och får hjärnstopp bara av orden Tänk logiskt, så jag närde inte förhoppningar om att klara av det. Idag har jag en egen avvänjning - hinner inte läsa på pendeln annars.
8. Vann säsongsgolfen över kompisen med god middag på charmig krog här i stan som pris. Under västerbottenpajen pratade vi par och birdies, till parma/parmesanfyllda filén bjöds minnen av dråpliga rundor och lustiga slag och när Irish Coffen kom in hade vi lämnat golfbanorna bakom oss.
9. Eva Dahlgrens nya skiva var efterlängtat, många år sedan sist. Konserten i december gick inte av för hackor den heller. Tur att man inte sliter ut cd-skivor lika lätt som vinyl.
10. Allt annat: bra böcker, trevliga middagar med goda vänner, jobbprommisar med diskussioner och lösningar på mindre världsproblem, gökottan och sillmiddagen, veckan i Amsterdam, sommarlägret med Attac, min första bokmässa, ny skruttbil, glass vid Lotsudden en solig sommarkväll.
En långvarig förlovning
Har tvekat att se filmen för jag ville bli besviken men dessbättre blev det inte så. Att den har samma regissör som Amelie från Montmartre märks även om publikflirten inte är lika tydlig. Men visst finns här snillrika repliker och leendeframkallande bifigurer. Och blev nästan lika glad i hjärtat av En Långvarig förlovning och gillade detaljerna som omramade historien. Söt historia och precis som Amelie leker den inte verklighet utan vågar vara film. Det gillar jag.
Audrey Tautou gör en suverän poliohaltande Mathilde som vägrar att tro på att hennes fästman dog i första världskriget. Berättarrösten säger om henne "Ända sedan dödsbudet kom höll hon fast vid sin intuition som en tunn tråd. Hon förlorade aldrig hoppet. Men så är hon positivt lagd. Om inte tråden förde henne till hennes älskade kunde hon alltid hänga sig med den". .
Mathildes hopp och okuvliga vilja för henne till Paris, privatdetektiver, militärhögkvarter och landsbygden i jakt på ledtrådar efter fästmannen. Filmen igenom besvär hon a´la "om bilen inte hinner till kurvan före mig eller om konduktören kommer innan jag räknat till sju så lever han (vem känner igen sig från ungdomsåren, räck upp en hand) men svaren är inte helt lättolkade. Genom tillbakablickar hos de som överlevde granater, kulor och bajonetter i ingenmansland vid Bingoskymningen väcks mest hopp och lite förtvivlan. En berättarröst syr elegant ihop det hela fram till det hoppfulla slutet. En film att att både le åt och värma sig med när vinden viner utanför rutorna. Annars också.
Audrey Tautou gör en suverän poliohaltande Mathilde som vägrar att tro på att hennes fästman dog i första världskriget. Berättarrösten säger om henne "Ända sedan dödsbudet kom höll hon fast vid sin intuition som en tunn tråd. Hon förlorade aldrig hoppet. Men så är hon positivt lagd. Om inte tråden förde henne till hennes älskade kunde hon alltid hänga sig med den". .
Mathildes hopp och okuvliga vilja för henne till Paris, privatdetektiver, militärhögkvarter och landsbygden i jakt på ledtrådar efter fästmannen. Filmen igenom besvär hon a´la "om bilen inte hinner till kurvan före mig eller om konduktören kommer innan jag räknat till sju så lever han (vem känner igen sig från ungdomsåren, räck upp en hand) men svaren är inte helt lättolkade. Genom tillbakablickar hos de som överlevde granater, kulor och bajonetter i ingenmansland vid Bingoskymningen väcks mest hopp och lite förtvivlan. En berättarröst syr elegant ihop det hela fram till det hoppfulla slutet. En film att att både le åt och värma sig med när vinden viner utanför rutorna. Annars också.
En begriplig instruktion - hurra!
Efter år med modem använder jag från och med i dag det tredje hålet i väggen. Som en bättre amerikansk postiljon pulsade jag genom drivorna i snålblåsten med postavin i handen för att hämta nya modemet på macken. Med lite ångest öppnade jag instruktionsboken. Även om jag kan tänka ologiskt logiskt är inte teknik min bästa gren. Men helt i onödan! Handboken var en blandning av moment för moment- bilder och texter som inte var översatta av någon som lärt sig svenska på högskolan i Sydkorea. Och vips - det tog inte mer än fem minuter så funkade det som det skulle. Jädrar vad det går i kurvorna. Ställde av bilen, betalade räkningar och mejlade lite på samma tid som jag förut hade fått iväg ett endaste litet e-brev. Varför har jag väntat så länge...
Vilket Södertälje?
Vet inte riktigt vad jag tycker om Göran Rosenbergs film om återkomsten till sin gamla och min fortfarandevarande hemstad. Jag känner varken igen bilden om hur det var då eller hur det är nu.
Han gör också det klassiska som för många andra före honom. Ungefär så har sa han: Det är cirka 25 procent som har invandrarbakgrund. Här i Ronna bor assyrierna. Vet inte hur många journalister/debattörer jag läst/hört säga meningar i samma anda. De inleds med att tala om hur många som har invandrarbakgrund för att avslutas med att tala om (problem) utomeuropeiska invandrare. Det minsta man kan kräva är att man räknar med samma storhet i båda ändarna. Ganska i slutet av programmet kommer GR på den andra så gott som lika stora invandrargruppen, den finska. Att blanda in ytterligare nationaliteter krånglar väl till det för mycket...
Hans bild om ett homogent samhälle då är inte min. Min familj tillhörde den mest konstiga gruppen som fanns till buds när vi kom hit. Epitetet finndjävel var lika vanligt då som svartskalle idag och Ronna kallades Lilla Finland. Vi "finnungar" lärde oss svenska rätt fort medan många av föräldragenerationen är närmast analfabeter på svenska. Jobben krävde inte språk och svenska är inte lätt att lära sig om man aldrig har någon att prata det med. Och så avvek vi inte nämnvärt vad gäller utseende...
GRs bild om dagens Tälje är enögd. Men det som skrämde mig var de ungas röster om hur man håller sig på sin kant. Tror dock att man lätt hittar motsatsen och politiken är inte homogen - de flesta partier har folk med namn som är svåra att stava till. Men det spelar ingen roll - det handlar inte om ett nollsummespel där det ena kan kvittas mot det andra. Jag tror däremot att det handlar om utanförskap oavsett etnicitet.
Det var knegarkillar som fick ordet i teve - många har det knepigt i plugget och bleka utsikter att få jobb -inte alls lika enkelt som det var för deras föräldrar. Det brukar också vara knegarkillar som röstar på nationalistpartier. Här i stan har Nd två mandat - och deras "hangarounds" går inte klädda i Armani eller kör BMW. En del av de med assyriska rötter gör det och snor jobben och tjejerna. Det vill säga i stort sett samma argument som under raggarbataljerna i slutet på sjuttiotalet.
Boendesegregationen är en bov, men den har också klasstecken. Precis som många finnar flyttade från Ronna och gjorde som det så elegant heter boendekarriär, så fanns det svenskar som inte gjorde detsamma. Nu ser vi samma sak och de som blir kvar är de som inte har några alternativ - de som står längst ner på klasstrappan.(Ronna är inte ett sådant område- det har ett mycket sämre rykte än det förtjänar).. Och då vänder arbetarklassens grabbar sin ilska mot det håll som de förmår, inte åt det håll som det borde. Fattig blir fattigs fiende.
Sen att det finns en massa fördomar hos medelklassen - ingenting nytt det heller.
Han gör också det klassiska som för många andra före honom. Ungefär så har sa han: Det är cirka 25 procent som har invandrarbakgrund. Här i Ronna bor assyrierna. Vet inte hur många journalister/debattörer jag läst/hört säga meningar i samma anda. De inleds med att tala om hur många som har invandrarbakgrund för att avslutas med att tala om (problem) utomeuropeiska invandrare. Det minsta man kan kräva är att man räknar med samma storhet i båda ändarna. Ganska i slutet av programmet kommer GR på den andra så gott som lika stora invandrargruppen, den finska. Att blanda in ytterligare nationaliteter krånglar väl till det för mycket...
Hans bild om ett homogent samhälle då är inte min. Min familj tillhörde den mest konstiga gruppen som fanns till buds när vi kom hit. Epitetet finndjävel var lika vanligt då som svartskalle idag och Ronna kallades Lilla Finland. Vi "finnungar" lärde oss svenska rätt fort medan många av föräldragenerationen är närmast analfabeter på svenska. Jobben krävde inte språk och svenska är inte lätt att lära sig om man aldrig har någon att prata det med. Och så avvek vi inte nämnvärt vad gäller utseende...
GRs bild om dagens Tälje är enögd. Men det som skrämde mig var de ungas röster om hur man håller sig på sin kant. Tror dock att man lätt hittar motsatsen och politiken är inte homogen - de flesta partier har folk med namn som är svåra att stava till. Men det spelar ingen roll - det handlar inte om ett nollsummespel där det ena kan kvittas mot det andra. Jag tror däremot att det handlar om utanförskap oavsett etnicitet.
Det var knegarkillar som fick ordet i teve - många har det knepigt i plugget och bleka utsikter att få jobb -inte alls lika enkelt som det var för deras föräldrar. Det brukar också vara knegarkillar som röstar på nationalistpartier. Här i stan har Nd två mandat - och deras "hangarounds" går inte klädda i Armani eller kör BMW. En del av de med assyriska rötter gör det och snor jobben och tjejerna. Det vill säga i stort sett samma argument som under raggarbataljerna i slutet på sjuttiotalet.
Boendesegregationen är en bov, men den har också klasstecken. Precis som många finnar flyttade från Ronna och gjorde som det så elegant heter boendekarriär, så fanns det svenskar som inte gjorde detsamma. Nu ser vi samma sak och de som blir kvar är de som inte har några alternativ - de som står längst ner på klasstrappan.(Ronna är inte ett sådant område- det har ett mycket sämre rykte än det förtjänar).. Och då vänder arbetarklassens grabbar sin ilska mot det håll som de förmår, inte åt det håll som det borde. Fattig blir fattigs fiende.
Sen att det finns en massa fördomar hos medelklassen - ingenting nytt det heller.
Åka pendeltåg
åÄr ocoolt baby, sjunger Markoolio. Ja, inte är det coolt, möjligen praktiskt. Ju senare man åker hem desto segare är det - att åka ett par timmar fram och tillbaka för att sova känns inte direkt som höjden av meningsfullhet.
Den ena turen klibbar ihop med den andra till en grå hög av ett oräkneligt antal minuter. Fyllda av böcker, korsord, musik, så lite jobbpapper som möjligt, tidningar, ett och annat samtal när man sett någon bekant (som man lika ofta missar eftersom näsan är riktad ner mot boken) och så denna hösts nyhet sudoku. Avundas de som kan sova - det finns till och med en och annan som nästan snarkar - en timmas extra vila.
Så finns det några turer som inte är som alla andr, som den ikväll. Tvärs över gången satt ett gäng 15-16-åringar och mådde gott. En av tjejerna var sådär fnisstrött som man sällan hör vuxna bli. Vad hon hade kul åt har jag ingen aning om, lyssnade inte på vad sa. Men hennes skratt var så hjärtligt och smittsamt att jag gav upp försöken att läsa och lät mig smittas. Och där satt jag, leendes en halvtimme och gladare i sinnet. Talade om att jag gillade hennes skratt när jag reste mig för att gå av och mötte två pigga ögon. Mer än så krävs det inte för att en pendeltåg ska byta om från grått till solgult.
Den ena turen klibbar ihop med den andra till en grå hög av ett oräkneligt antal minuter. Fyllda av böcker, korsord, musik, så lite jobbpapper som möjligt, tidningar, ett och annat samtal när man sett någon bekant (som man lika ofta missar eftersom näsan är riktad ner mot boken) och så denna hösts nyhet sudoku. Avundas de som kan sova - det finns till och med en och annan som nästan snarkar - en timmas extra vila.
Så finns det några turer som inte är som alla andr, som den ikväll. Tvärs över gången satt ett gäng 15-16-åringar och mådde gott. En av tjejerna var sådär fnisstrött som man sällan hör vuxna bli. Vad hon hade kul åt har jag ingen aning om, lyssnade inte på vad sa. Men hennes skratt var så hjärtligt och smittsamt att jag gav upp försöken att läsa och lät mig smittas. Och där satt jag, leendes en halvtimme och gladare i sinnet. Talade om att jag gillade hennes skratt när jag reste mig för att gå av och mötte två pigga ögon. Mer än så krävs det inte för att en pendeltåg ska byta om från grått till solgult.
Inte hur som helst
AFA - antifascistisk Front - har bränt ner hus i Vara. Ett hus som var nassarnas huvudkvarter och där har det hållits vit-makt-konserter och partimöten - vidrig verksamhet i mina ögon. Men det är det att bränna ner andras hus också - mordbrand.
De visste att det brukar bo folk där, de skriver det själva i sin kungörelse eller vad man ska kalla det. De använde tidsinställda bomber, vilket gör det hela ännu värre. Ett av husen var ett boningshus och det hade faktiskt kunnat varit människor där när det började brinna. Och även om jag tycker nassar har vidriga åsikter tycker jag inte att det är OK att riskera deras liv. Inte att förstöra deras egendom heller för den delen.
Främst av de skälet att det är att sätta sig över de lagar som är demokratiskt instiftade. Det är absurt att bekämpa antidemokrati med lika antidemokratiska medel i Sverige också - det handlar inte om civil olydnad i det här fallet. Ett ytterligare skäl är att man stärker gruppkänslan i nassegänget ännu mer. För de övertygade ger det bara nya argument att vinna över de mer vilsna. Och så sammansvetsas man än mer mot samhället även om AFA verkligen inte är dess mittfåra.
Naturligtvis ska inte nassarna få verka i det tysta. Men det är inte AFA som ska avgöra när det är för tyst eller för passivt. Och det ska inte bemötas med handlingar som denna - det varken synliggör eller kväver idéer. Inte heller är det för AFAs skull ,som rörelser med bristande människosyn måste stå till svars för sin ideologi - för de måste bemötas hela, hela tiden, inte minst där unga människor rör sig. Det är för människovärdets.
De visste att det brukar bo folk där, de skriver det själva i sin kungörelse eller vad man ska kalla det. De använde tidsinställda bomber, vilket gör det hela ännu värre. Ett av husen var ett boningshus och det hade faktiskt kunnat varit människor där när det började brinna. Och även om jag tycker nassar har vidriga åsikter tycker jag inte att det är OK att riskera deras liv. Inte att förstöra deras egendom heller för den delen.
Främst av de skälet att det är att sätta sig över de lagar som är demokratiskt instiftade. Det är absurt att bekämpa antidemokrati med lika antidemokratiska medel i Sverige också - det handlar inte om civil olydnad i det här fallet. Ett ytterligare skäl är att man stärker gruppkänslan i nassegänget ännu mer. För de övertygade ger det bara nya argument att vinna över de mer vilsna. Och så sammansvetsas man än mer mot samhället även om AFA verkligen inte är dess mittfåra.
Naturligtvis ska inte nassarna få verka i det tysta. Men det är inte AFA som ska avgöra när det är för tyst eller för passivt. Och det ska inte bemötas med handlingar som denna - det varken synliggör eller kväver idéer. Inte heller är det för AFAs skull ,som rörelser med bristande människosyn måste stå till svars för sin ideologi - för de måste bemötas hela, hela tiden, inte minst där unga människor rör sig. Det är för människovärdets.
Befriande reklam!
Bläddrade igenom gratistidningen Våra Barn i brist på annan läsning. Vem som ger ut den och om det som står i den i övrigt är av värde vet jag inte. Men jag blev riktig varm i hjärtat av fyra sidor förklädd reklam - som handlade om maskerad. Mot vackert midnattsblå bakgrund fanns pirater, brandman, älvor och drottningar i åldrar mellan två-tre och sex-sju.
Älvorna hette Johan och Albert, brandmannen Hanna och piraten Tuva. Lika ovant som befriande var det att få se små pojkar i tyllkjol, diadem och rosa vingar. Inte lika ovanligt att se småflickor i det motsatta, men roligt det med.
En av de mest inrotade fördomarna (tror jag) är att småkillar inte får ha perioder med rosa toner och tyll. Det är bara fickorna förunnat. Att klä ut sig gillar väl de flesta ungar, ju "utklädigare" desto bättre. Varför ska detta nöje begränsas för häflten av dem. Vad i hela fridens namn då för - vad är det som kan hända då.
Och om det är nåt farligt - varför får flickorna fortsätta göra det...
För ett tag sedan lyssnade jag på två män som stod iframför mig i en kö. De snackade barncyklar och det var dags för den enes yngsta barn att få sin första tvåhjuling. Den andra hade en cykel över, hans barn hade vuxit ifrån den.
Och även om jag läst det och hört det i andra hand, höll jag på att trilla omkull när erbjudandet besvarades med: Aldrig i livet att min son ska ha en rosa cykel". Jag var bara tvungen att fråga varför inte det. Svaret var mer ett mummel än ord om att det inte är en färg för pojkar. Ingen vild gissning att den sonen klär ut sig till brandman, spindelmannen eller polis.
Slutligen, i ärlighetens namn; Albert och Johan var pirater på en annan bild, liksom Hanna var drottning och Tuva en liten älva hon med. Rara bilder det med.
Älvorna hette Johan och Albert, brandmannen Hanna och piraten Tuva. Lika ovant som befriande var det att få se små pojkar i tyllkjol, diadem och rosa vingar. Inte lika ovanligt att se småflickor i det motsatta, men roligt det med.
En av de mest inrotade fördomarna (tror jag) är att småkillar inte får ha perioder med rosa toner och tyll. Det är bara fickorna förunnat. Att klä ut sig gillar väl de flesta ungar, ju "utklädigare" desto bättre. Varför ska detta nöje begränsas för häflten av dem. Vad i hela fridens namn då för - vad är det som kan hända då.
Och om det är nåt farligt - varför får flickorna fortsätta göra det...
För ett tag sedan lyssnade jag på två män som stod iframför mig i en kö. De snackade barncyklar och det var dags för den enes yngsta barn att få sin första tvåhjuling. Den andra hade en cykel över, hans barn hade vuxit ifrån den.
Och även om jag läst det och hört det i andra hand, höll jag på att trilla omkull när erbjudandet besvarades med: Aldrig i livet att min son ska ha en rosa cykel". Jag var bara tvungen att fråga varför inte det. Svaret var mer ett mummel än ord om att det inte är en färg för pojkar. Ingen vild gissning att den sonen klär ut sig till brandman, spindelmannen eller polis.
Slutligen, i ärlighetens namn; Albert och Johan var pirater på en annan bild, liksom Hanna var drottning och Tuva en liten älva hon med. Rara bilder det med.
Lämna blod
"Behöver och behöver, men det är mitt blod" kanske Tyko Jonsson skulle ha sagt. Karl-Bertils pappa som anser att alla som ger bort något frivilligt är kommunister. För att ytterligare med ett dåligt minne citera julaftonens tecknade höjdpunkt, så infinner sig en känsla av inre tillfredsställelse när man tappat ur sin halvliter blod. Och ännu bättre blir det när man skänkt bort det värde av 30 kronor som får, till Barncancerfonden. Tyvärr får jag inte uppleva det själv längre, kan bara tipsa andra om hur bra det känns.
I samband med varje storhelg går blodgivarcentralerna ut och raggar blod och blodgivare. Av erfarenhet vet de att det går åt mer under sådana. Det behövs inte mer än ett par stora bilolyckor för att lagren ska sina. Och det krävs inte ens en halvtimme fem gånger om året för att vara med och hålla depåerna uppe. Om det inte räcker med att det känns bra, kanske tanken att man själv kan ligga där och behöva påfyllning kan var motivator nog...
I samband med varje storhelg går blodgivarcentralerna ut och raggar blod och blodgivare. Av erfarenhet vet de att det går åt mer under sådana. Det behövs inte mer än ett par stora bilolyckor för att lagren ska sina. Och det krävs inte ens en halvtimme fem gånger om året för att vara med och hålla depåerna uppe. Om det inte räcker med att det känns bra, kanske tanken att man själv kan ligga där och behöva påfyllning kan var motivator nog...
Hinsehäxan
"Jag har valt att kalla min bok HInsehäxan, eftersom jag uppenbarligen och bevisligen är en häxa, dömd att sitta på Hinseberg. En kvast i hörnet räcker nämligen för somliga som ett klart bevis på att häxor finns" skriver Lillemor Östlin i boken som kom ut i höstas.
Hennes största skäl till att skriva den var att beskriva de häxprocesser som hon och andra utsatts för att rättsväsendet. Att berätta om rättegångar där närmast häpnadsväckande tunna indiciekedjor lett till fällande dom. För att skapa debatt, inte något "tycka-synd-om", om förhållandena i narkotikamål, genom att visa sin sida av verkligheten.
Lillemor Östlin har suttit på kåken 20 av de senaste 35 åren, dömd för narkotikabrott. Hon ser sig inte som ett offer, utan tar ansvar för det hon varit skydlig till. Men förbannad över att hon dömts oskyldig. Jag är benägen att tro henne - hon skriver öppet och rättframt om både ljusa och mörka sidor ur sitt liv.
Det är en personlig bok men inte privat som spänner från barndom till nutid. Beskriver ett liv där narkotikaberoendet föddes på sextiotalet av fullt tillåtna bantningspiller. Visserligen krävdes recept, men sådana var aldrig längre än en telefon bort. För mig en inblick i en värld med fosterhem, prostitution, kvartar och lögner som jag sluppit se i min egen närhet. Men också en värld av vänskap, hedersord och samhörighet. Lite hoppig men lättläst. Den kommer aldrig att nomineras till några litteraturpris, men väl värd ett bättre öde än att bli liggande oläst.
.
Hennes största skäl till att skriva den var att beskriva de häxprocesser som hon och andra utsatts för att rättsväsendet. Att berätta om rättegångar där närmast häpnadsväckande tunna indiciekedjor lett till fällande dom. För att skapa debatt, inte något "tycka-synd-om", om förhållandena i narkotikamål, genom att visa sin sida av verkligheten.
Lillemor Östlin har suttit på kåken 20 av de senaste 35 åren, dömd för narkotikabrott. Hon ser sig inte som ett offer, utan tar ansvar för det hon varit skydlig till. Men förbannad över att hon dömts oskyldig. Jag är benägen att tro henne - hon skriver öppet och rättframt om både ljusa och mörka sidor ur sitt liv.
Det är en personlig bok men inte privat som spänner från barndom till nutid. Beskriver ett liv där narkotikaberoendet föddes på sextiotalet av fullt tillåtna bantningspiller. Visserligen krävdes recept, men sådana var aldrig längre än en telefon bort. För mig en inblick i en värld med fosterhem, prostitution, kvartar och lögner som jag sluppit se i min egen närhet. Men också en värld av vänskap, hedersord och samhörighet. Lite hoppig men lättläst. Den kommer aldrig att nomineras till några litteraturpris, men väl värd ett bättre öde än att bli liggande oläst.
.
Stort liv
Lars Winnerbäck och Hovets senaste låt heter just så, Stort liv. En av den jag lyssnar på varje turbopromenad och i vilken refrängerna varierar mellan stort, hårt, tufft och gott liv (tror jag). En rad som fastnat är "spriten billig och fyllan dyr", alldeles för sant för många, inte minst under julhelgen Dessbättre inte för människor i min nära närhet.
Det är mera ett stort liv. Goda syskon och goda vänner. Kära presenter, sådana med omtanke bakom på samma sätt som man själv försöker hitta mitt i prick: det man önskat sig utan att veta om att man gjort det och vice versa, golftröjor, hemsyltat och hembränt - det sista i den modernare varianten som inte rinner utan snurrar.
God mat - en kycklingleverpaté som slår allt, till och med hemlandets kålrotslåda. Till maten är det Adams julsång, en strålande stjärna, lite allvar och snapsvisorna som vi alla sjunger tre gånger om året. Därefter skratt i mängder, samtal och musik med allsång; Stensprängar Kalle Valgren, Stolta stad och Främling - och ännu mera skratt. Och samtal och ett skönt bara finnas till...ett gott liv!
Det är mera ett stort liv. Goda syskon och goda vänner. Kära presenter, sådana med omtanke bakom på samma sätt som man själv försöker hitta mitt i prick: det man önskat sig utan att veta om att man gjort det och vice versa, golftröjor, hemsyltat och hembränt - det sista i den modernare varianten som inte rinner utan snurrar.
God mat - en kycklingleverpaté som slår allt, till och med hemlandets kålrotslåda. Till maten är det Adams julsång, en strålande stjärna, lite allvar och snapsvisorna som vi alla sjunger tre gånger om året. Därefter skratt i mängder, samtal och musik med allsång; Stensprängar Kalle Valgren, Stolta stad och Främling - och ännu mera skratt. Och samtal och ett skönt bara finnas till...ett gott liv!
Julfred
Om en halvtimme sådär utlyses julfred. i Åbo, en tradition från 1649. Ärofyllt, icke våldsamt och i aktning för gud föreskrives under de tjugo dagar som freden varar. Det började i Stockholm för att sedan spridas till provinserna. Drottning Kristina med anhang tyckte nog att det gick lite för vilt till redan på den tidens julfester. Den som begick ogärningar fick dubbla bötesstraff och lagfördes. Alltså inget att leka med...
Under 1700-talet slut blomstrade julfredsutlysandt. Överklassen klädda i krinolin, peruk och puder intog torgen för att höra när julfreden förkunnandes. Sedan blev det mat i överflöd - redan då... I takt med att industrisamhället tågade in, tågade julfreden ut , åtminstone ur egentliga Sverige. I Finland lever tradtionen fortfarande. Idag samlas tusentals människor på torgen i sex städer runt om i landet för att höra samma ord som förkunnats under hundratals år. Den som inte är tillräckligt nära kan via teve/radio vara med Åboborna på Gamla torget där julfreden förkunnas från Brinkalas balkong. Då börjar julen i grannlandet i Öst. Då har redan jultomten som bor i norra Finland varit i farten i flera timmar, se själv:
Under 1700-talet slut blomstrade julfredsutlysandt. Överklassen klädda i krinolin, peruk och puder intog torgen för att höra när julfreden förkunnandes. Sedan blev det mat i överflöd - redan då... I takt med att industrisamhället tågade in, tågade julfreden ut , åtminstone ur egentliga Sverige. I Finland lever tradtionen fortfarande. Idag samlas tusentals människor på torgen i sex städer runt om i landet för att höra samma ord som förkunnats under hundratals år. Den som inte är tillräckligt nära kan via teve/radio vara med Åboborna på Gamla torget där julfreden förkunnas från Brinkalas balkong. Då börjar julen i grannlandet i Öst. Då har redan jultomten som bor i norra Finland varit i farten i flera timmar, se själv:
Bush goes solo
Antingen har Tony Blair dumpat Bush eller vice versa. Nu sjunger han solo. Undrar om det är ett omen för vad som kommer att hända nästa år? Nåvä, tilll tonerna av Auld lang syne och bilder som stämmer med texten sjunger Bush om sitt 2005 - inte många muntra minnen.
Munter är däremot satirren 2-0-5 gjord av Jibjab (finns många andra höjdare på den sidan). Jag skrattade högt för mig själv. Även om allt inte känns som satir, vilket är en rätt läskig känsla. Han är ju inte riktigt vilken sprattelgubbe som helst. Och nu tror jag inte att han varken är pucko, utan mycket medveten om vad han gör och varför - att göra honom till en marionett för andras viljor är att dels göra honom ansvarslös, dels att förenkla situationen.
Hur hans 2006 blir vet ingen ännu. Den inhemska kritiken mot tortyr av fångar och mot övervakningen av det egna folket har redan nu lett till politiska bakslag i kongressen, även inom hans egna paritled. Hans ultimata presidentmakt är också under luppen. Kan tänka mig att folket börjar tröttna på kostnaderna för Iran och Afganistan...ett lågoddstips är att det inte blir så lätt nästa år heller.
Munter är däremot satirren 2-0-5 gjord av Jibjab (finns många andra höjdare på den sidan). Jag skrattade högt för mig själv. Även om allt inte känns som satir, vilket är en rätt läskig känsla. Han är ju inte riktigt vilken sprattelgubbe som helst. Och nu tror jag inte att han varken är pucko, utan mycket medveten om vad han gör och varför - att göra honom till en marionett för andras viljor är att dels göra honom ansvarslös, dels att förenkla situationen.
Hur hans 2006 blir vet ingen ännu. Den inhemska kritiken mot tortyr av fångar och mot övervakningen av det egna folket har redan nu lett till politiska bakslag i kongressen, även inom hans egna paritled. Hans ultimata presidentmakt är också under luppen. Kan tänka mig att folket börjar tröttna på kostnaderna för Iran och Afganistan...ett lågoddstips är att det inte blir så lätt nästa år heller.
Rätten att bara vara sig själv
Tågen är fullbokade, flygen likaså och snart är det trångt på vägarna också. Tomteluvor pryder tevetablåerna och i alla fönster skiner ljus. Till glädje för de allra flesta, men inte alla. Vet inte hur många de är som under familjehelgen - för familjens skull - tvingas vara någon annan än sig själv. För att de älskar fel enligt omgivningens ögon. Många av dem håller tyst, spelar med och firar utan sin partner, för julfridens skull.
Hatbrotten ökar. Bara i Stockholm anmäldes ca 250 brott mot homosexuella eller brott på grund av etnicitet under en tremånadersperiod 2005. Även om man nu inte begår våldsamma brott i familjens hägn under julhelgen finns en likhet. Bristen på respekt för andras rätt att fritt leva sina liv. Det är ofta runt köksbordet grogrunden för trångsynthet och intolerans skapas.
Jag har oerhört svårt att förstå vad det är som upprör. Vad som får i annars fall sansade människor att se rött. I mina ögon är det tusenfalt bättre att människor gillar eller älskar varandra än motsatsen. Om de sedan har samma kön eller inte, kommer från Motala eller Afganistan är oviktigt. Framför allt har jag inte med det att göra. Att sätta mina livsval som ett rättesnöre för andra vore minst sagt förmätet.
Tydligast syns det hos de kristna (bärarna av kärleksbudskapet!). Normupplösning har kristdemokraterna skrikit varje gång homosexuella fått likvärdiga rättigheter med heterosexuella. Ibland tror jag att kd:s hemliga dröm är att stifta lag om att alla ska leva i kärnfamiljer. De tjatar så mycket om den levnadsformen att de troligen är livrädda för att den ska dö ut. Var inte rädda, gör den det, beror det knappast på att lagstiftningen påverkar sexuell läggning.
Ibland blir jag så oändligt trött och less på att alltid kämpa.Det enda vi begär är att få leva våra liv utan att någon säger åt oss hur det ska levas". Inlednings- och avslutningsmeningen i Linnea Ornsteins insändare i Svd idag. Tänk om hon nästa år istället kunde börja med orden att det är skönt att få leva som sig själv utan daglig fajt. Det önskar jag henne i julklapp - färre trånga skallar och fler stora hjärtan.
Hatbrotten ökar. Bara i Stockholm anmäldes ca 250 brott mot homosexuella eller brott på grund av etnicitet under en tremånadersperiod 2005. Även om man nu inte begår våldsamma brott i familjens hägn under julhelgen finns en likhet. Bristen på respekt för andras rätt att fritt leva sina liv. Det är ofta runt köksbordet grogrunden för trångsynthet och intolerans skapas.
Jag har oerhört svårt att förstå vad det är som upprör. Vad som får i annars fall sansade människor att se rött. I mina ögon är det tusenfalt bättre att människor gillar eller älskar varandra än motsatsen. Om de sedan har samma kön eller inte, kommer från Motala eller Afganistan är oviktigt. Framför allt har jag inte med det att göra. Att sätta mina livsval som ett rättesnöre för andra vore minst sagt förmätet.
Tydligast syns det hos de kristna (bärarna av kärleksbudskapet!). Normupplösning har kristdemokraterna skrikit varje gång homosexuella fått likvärdiga rättigheter med heterosexuella. Ibland tror jag att kd:s hemliga dröm är att stifta lag om att alla ska leva i kärnfamiljer. De tjatar så mycket om den levnadsformen att de troligen är livrädda för att den ska dö ut. Var inte rädda, gör den det, beror det knappast på att lagstiftningen påverkar sexuell läggning.
Ibland blir jag så oändligt trött och less på att alltid kämpa.Det enda vi begär är att få leva våra liv utan att någon säger åt oss hur det ska levas". Inlednings- och avslutningsmeningen i Linnea Ornsteins insändare i Svd idag. Tänk om hon nästa år istället kunde börja med orden att det är skönt att få leva som sig själv utan daglig fajt. Det önskar jag henne i julklapp - färre trånga skallar och fler stora hjärtan.
Mitt musikår 2005
Tre nya saker och lite till:
1. MP3 -spelare. Eller nytt och nytt - en freestyle i mindre kläder.
2. Har laddat låtar för första gången - i början samma känsla som när jag skickade mitt första mejl för en tio år sedan. Nu gör jag det av princip...
3. Har lärt mig att köpa cd-singlar, det kändes inget särskilt .Har ett gäng i vinyl, även om jag alltid köpt fler LPn, även om jag bara hört en låt innan och fortfarande inte hört så många fler.
Nytt att lyssna på har jag hittat både här och där. P3 förgyller på jobbet. N gra toner eller rader fångar mitt öra. Är stamkund på deras hemsida för att kolla låtlistor - alltså de som talar om vilken låt som spelades vilken tid. Heder åt dem! Lappen där klockslagen plitas ned behöver bytas ofta. Andra källor är vänner som tipsar, ZTV tidiga morgnar och SvDs recensioner på onsdagmorgnar (torsdagar...). Oavsett vilket, de utrivna tidningsbitarna i jackfickan har lett till en och annan nedladdning och efterföljande skivköp.
Eva Dahlgren behöver inga yttre referenser. Hon toppar, henne såg jag live igen ..Lars Winnerbäcks Elegi är fortfarande beroendeframkallande, Sara Isakssons To open up your heart likaså. Två finska band jag hittade på nätet är snurrar ofta, Zen Cafe och Yö, föder en längtan tillbaka till nåt som inte finns...men jädrar vad språket är bra! Moneybrothers Bum fxxked for sure är en höjdare. Coldplay och de nya bekantingarna Saybia och Poets of the fall kan gå mig vräkt. ...och så Laleh, hur kunde jag glömma denna lysande stjärna på musikhimlen?
Så skulle jag kunna fortsätta att rabbla, de flesta låtar är bra för sitt tillfälle - så jag gör en lista över låtar jag gillar att jogga till:
Apocalypse - Bittersweet
Winnerbäck o Hovet - Stort liv
Robyn - Bum like you
3 doors down -Let me go
Rammstein - Amerika (vet att det är 2004, men jag sprang inte då )
All about us - Tatu
Behind these hazel eyes - Kelly Clarkson
Alla vill till himlen - Timbuktu
Somna lycklig - Stefan Sundström (kanske en sen 2004)
Black horse and the cherry tree - KT Tunstall
Somebody told me - The Killers
Make it happen - Tough alliance
From Paris to Berlin - Infernal
Holiday - Green Day
I don´t wanna be - Gawin de Graw
Going blind . Lilyjets
..och så Rufus Wainwrights tolkning av Hallelujah att andas ut till...
1. MP3 -spelare. Eller nytt och nytt - en freestyle i mindre kläder.
2. Har laddat låtar för första gången - i början samma känsla som när jag skickade mitt första mejl för en tio år sedan. Nu gör jag det av princip...
3. Har lärt mig att köpa cd-singlar, det kändes inget särskilt .Har ett gäng i vinyl, även om jag alltid köpt fler LPn, även om jag bara hört en låt innan och fortfarande inte hört så många fler.
Nytt att lyssna på har jag hittat både här och där. P3 förgyller på jobbet. N gra toner eller rader fångar mitt öra. Är stamkund på deras hemsida för att kolla låtlistor - alltså de som talar om vilken låt som spelades vilken tid. Heder åt dem! Lappen där klockslagen plitas ned behöver bytas ofta. Andra källor är vänner som tipsar, ZTV tidiga morgnar och SvDs recensioner på onsdagmorgnar (torsdagar...). Oavsett vilket, de utrivna tidningsbitarna i jackfickan har lett till en och annan nedladdning och efterföljande skivköp.
Eva Dahlgren behöver inga yttre referenser. Hon toppar, henne såg jag live igen ..Lars Winnerbäcks Elegi är fortfarande beroendeframkallande, Sara Isakssons To open up your heart likaså. Två finska band jag hittade på nätet är snurrar ofta, Zen Cafe och Yö, föder en längtan tillbaka till nåt som inte finns...men jädrar vad språket är bra! Moneybrothers Bum fxxked for sure är en höjdare. Coldplay och de nya bekantingarna Saybia och Poets of the fall kan gå mig vräkt. ...och så Laleh, hur kunde jag glömma denna lysande stjärna på musikhimlen?
Så skulle jag kunna fortsätta att rabbla, de flesta låtar är bra för sitt tillfälle - så jag gör en lista över låtar jag gillar att jogga till:
Apocalypse - Bittersweet
Winnerbäck o Hovet - Stort liv
Robyn - Bum like you
3 doors down -Let me go
Rammstein - Amerika (vet att det är 2004, men jag sprang inte då )
All about us - Tatu
Behind these hazel eyes - Kelly Clarkson
Alla vill till himlen - Timbuktu
Somna lycklig - Stefan Sundström (kanske en sen 2004)
Black horse and the cherry tree - KT Tunstall
Somebody told me - The Killers
Make it happen - Tough alliance
From Paris to Berlin - Infernal
Holiday - Green Day
I don´t wanna be - Gawin de Graw
Going blind . Lilyjets
..och så Rufus Wainwrights tolkning av Hallelujah att andas ut till...
Fel att avsked är billigare
I dagligt tal sägs för det mesta att folk blivit avskedade oavsett om det handlar om att företaget lägger ner, man har snott pengar på jobbet eller att personalstyrkan ska bantas. När vi prata om det eller media rapporterar har det ingen större betydelse om den juridiska terminologin är riktigt. Däremot är det en stor skillnad för en person att bli uppsagd eller avskedad.
Nästan alla som "sparkas" blir uppsagda. Rätt ofta arbetsbrist - persinalen krymps i antal, ibland personliga skäl - som att man inte längre kan göra jobbet av olika skäl.
Avsked är ovanligt. Det förutsätter att man grovt åsidosatt sina åliggande mot arbetsgivaren, vilket exempelvis kan vara stöld, misshandel och illojalitet. Att ha ett avskedande i ryggen är verkligen ingenting som stärker ens aktier när man ska söka nya jobb, eftersom det ju krävs att man misskött sig i 180.
Nu finns risk för att avskeden kommer att öka. Inte för att folk beter sig sämre utan för att det blir billigare med avsked än uppsägning, även om det sker felaktigt. Arbetsdomstolen har nämligen ändrat sin praxis vad gäller de skadestånd som arbetsgivaren får betala om han/hon gjort ett felaktigt avsked.
Vid tvister om uppsägningar löper anställningen under tvistetiden, medan den tar slut direkt vid avskedande även om tvisten pågår. Individen har dock rätt till a-kass och chansen att få ett jobb i ett sånt läge är knappast överdrivet stor. Före nya praxis fick arbetsgivaren betala fullt skadestånd om avskedandet var felaktigt och den drabbade betala tillbaka ersättningen till a-kassan. Med den nya tolkningen behöver ag bara pynta ut mellanskillnaden mellan a-kassan och vilken lön personen skulle haft om denne inte blivit fockad.
För den enskilde blir det ingen skillnad i pengar. Skillnaden är att den felande arbetsgivaren tidigare fick ta hela kostnaden av sin agerande istället för att som nu dela den med skattebetalarna.
Och det betyder att det blir billigare att avskeda än att säga upp. Jag är ingen jurist, långt ifrån. Men hela mitt förstånd säger att det ska kosta mer att begå ett större övergrepp än ett mindre - vilken avsked är jämfört med uppsägning. Det är dessutom helt befängt att kostnaden för begångna fel flyttas över till a-kassan, dvs oss allihop, istället för den felande arbetsgivaren! Eller för att travestera Shakespeare: Det är något ruttet i tolkningen av LAS.
Nästan alla som "sparkas" blir uppsagda. Rätt ofta arbetsbrist - persinalen krymps i antal, ibland personliga skäl - som att man inte längre kan göra jobbet av olika skäl.
Avsked är ovanligt. Det förutsätter att man grovt åsidosatt sina åliggande mot arbetsgivaren, vilket exempelvis kan vara stöld, misshandel och illojalitet. Att ha ett avskedande i ryggen är verkligen ingenting som stärker ens aktier när man ska söka nya jobb, eftersom det ju krävs att man misskött sig i 180.
Nu finns risk för att avskeden kommer att öka. Inte för att folk beter sig sämre utan för att det blir billigare med avsked än uppsägning, även om det sker felaktigt. Arbetsdomstolen har nämligen ändrat sin praxis vad gäller de skadestånd som arbetsgivaren får betala om han/hon gjort ett felaktigt avsked.
Vid tvister om uppsägningar löper anställningen under tvistetiden, medan den tar slut direkt vid avskedande även om tvisten pågår. Individen har dock rätt till a-kass och chansen att få ett jobb i ett sånt läge är knappast överdrivet stor. Före nya praxis fick arbetsgivaren betala fullt skadestånd om avskedandet var felaktigt och den drabbade betala tillbaka ersättningen till a-kassan. Med den nya tolkningen behöver ag bara pynta ut mellanskillnaden mellan a-kassan och vilken lön personen skulle haft om denne inte blivit fockad.
För den enskilde blir det ingen skillnad i pengar. Skillnaden är att den felande arbetsgivaren tidigare fick ta hela kostnaden av sin agerande istället för att som nu dela den med skattebetalarna.
Och det betyder att det blir billigare att avskeda än att säga upp. Jag är ingen jurist, långt ifrån. Men hela mitt förstånd säger att det ska kosta mer att begå ett större övergrepp än ett mindre - vilken avsked är jämfört med uppsägning. Det är dessutom helt befängt att kostnaden för begångna fel flyttas över till a-kassan, dvs oss allihop, istället för den felande arbetsgivaren! Eller för att travestera Shakespeare: Det är något ruttet i tolkningen av LAS.
Bättre utan rök
Efter bara fyra månader med rökstopp på krogen mår servisen klart bättre. Det visar en studie som inleddes när det var färdigrökt på lokal och som ska pågå i ett år. Men som sagt, redan efter ett tredjedels år ser man förbättringar i hälsan. Jag är inte förvånad, har slitit ut åtskilliga sulor på varierande underlag i andras rökdimmor...eller luktat skunk dagen efter några timmars uteliv. Det är skönt att slippa men viktigast är ändå att de som jobbar slipper det på sin arbetsplats.
Det är 91 personer som ingår i studien som leds av läkaren Göran Boetius. Irritationerna i ögon, svalg och näsa har halverats. Luftvägsbesvär och hosta minskat med kring 30 procent. Hur det ser ut om ytterligare 8 månader ska bli intressant att se. Norge har haft rökfritt längre än vi. Där visar en undersökning gjord av norska arbetsmiljöinstitutet att luften på krogarna är som den på kontor. Nikotinhalten hos de anställda har minskat och även de som själva röker har fått bättre hälsovärden. Med det i åtanke är det en liten uppoffring om andra lukter tar över...själv har jag dock inte sniffat in något nytt ännu.
Det är 91 personer som ingår i studien som leds av läkaren Göran Boetius. Irritationerna i ögon, svalg och näsa har halverats. Luftvägsbesvär och hosta minskat med kring 30 procent. Hur det ser ut om ytterligare 8 månader ska bli intressant att se. Norge har haft rökfritt längre än vi. Där visar en undersökning gjord av norska arbetsmiljöinstitutet att luften på krogarna är som den på kontor. Nikotinhalten hos de anställda har minskat och även de som själva röker har fått bättre hälsovärden. Med det i åtanke är det en liten uppoffring om andra lukter tar över...själv har jag dock inte sniffat in något nytt ännu.
Peter Le Marc
Peter LM har inte toppat några av mina listor förut. Det gör han nu, efter en middag sent i november. Välkomstglaset ackompanjerades av en bekant sångröst. Letade i minnet och kom jpå det, Lasse Tennander! Som det inte alls var, utan Peter LMs nya skiva med gamla låtar. Borta var alla syntar och raffiga 80-talsarr och istället hördes röst, röst, röst, gitarr , piano och blås..
Någon dag senare hörde jag Peter berätta om varför han gjort covers på sig själv. En dag låg han gapande hos tandläkaren när en av hans låtar strömmade ut ur radion. Han tänkte att om jag dör nu är det så här min musik kommer att minnas...och blev alldeles stel. Redan där i tandläkarstolen kom han på hur det borde låta.
17 sånger heter skivan. Konvolutet är som en gammal LPs och texthäftet är självklar läsning. Vemodet flödar även om alla har inte fastnat ännu, andra har redan byggt bo.
Älskad av första stund får mig att minnas pappa - orden hade kunnat vara hans.
Marias kyrka - det är bara att rota i sin egen låda...
Vägen (låter oss längta) - har varit där...vill inte dit igen
Vaggsång kl 4 - den som vaknar i vargtimman vet hur efterlängtad gryningens första strimma är:
"Ge mej nåden att få gråta
Som ett barn
Att få falla stumt och mjukt
Och jag ska aldrig, aldrig mera, vara modlös
Jag har varit där förut
Jag har blivit bortbytt, köpt och såld
Baktalad, grundlurad, tagen med våld
Men jag har bränt alla pengar,
gjort mig av med allt
Nedför mina kinder rinner regnet kallt
Mitt hjärta slår så fort och fast
Ännu en natt som villfaren gast
Och fortfarande, fortfarande en främling
Det borde blivit morgon, blivit gryning
Det borde ha blivit ljusan dag
Men för ett ögonblick är allting lika stilla
Som när vi låg i gräset, du och jag
Allt är bra nu."
Någon dag senare hörde jag Peter berätta om varför han gjort covers på sig själv. En dag låg han gapande hos tandläkaren när en av hans låtar strömmade ut ur radion. Han tänkte att om jag dör nu är det så här min musik kommer att minnas...och blev alldeles stel. Redan där i tandläkarstolen kom han på hur det borde låta.
17 sånger heter skivan. Konvolutet är som en gammal LPs och texthäftet är självklar läsning. Vemodet flödar även om alla har inte fastnat ännu, andra har redan byggt bo.
Älskad av första stund får mig att minnas pappa - orden hade kunnat vara hans.
Marias kyrka - det är bara att rota i sin egen låda...
Vägen (låter oss längta) - har varit där...vill inte dit igen
Vaggsång kl 4 - den som vaknar i vargtimman vet hur efterlängtad gryningens första strimma är:
"Ge mej nåden att få gråta
Som ett barn
Att få falla stumt och mjukt
Och jag ska aldrig, aldrig mera, vara modlös
Jag har varit där förut
Jag har blivit bortbytt, köpt och såld
Baktalad, grundlurad, tagen med våld
Men jag har bränt alla pengar,
gjort mig av med allt
Nedför mina kinder rinner regnet kallt
Mitt hjärta slår så fort och fast
Ännu en natt som villfaren gast
Och fortfarande, fortfarande en främling
Det borde blivit morgon, blivit gryning
Det borde ha blivit ljusan dag
Men för ett ögonblick är allting lika stilla
Som när vi låg i gräset, du och jag
Allt är bra nu."
Social dumpning - långt före Vaxholm
Det låg ett riktigt brev på hallgolvet idag. Inte i julkortsstorlek men vanligt frimärke och handskriven adress. Innehållet gjorde mig glatt överraskad. En kompis från ett jobb för länge sedan skickade några rader och ett foto från tiden då vi levde halva våra liv ombord på ms NordEstonia. Som alltid är det lätt att minnas det roliiga, det dråpliga och det hysteriska - lovar att det finns mycket sådant i gömmorna. Varför då besvära sig med att minnas monotoni, stress och slit. Vad som är vad finns det inget facit på, det beror på vem som minns. Men det finns en sak som inte nån av besättningen glömmer och det är när vi blev av med jobben.
NordEstonia gick i trafik juni 1990 .Med paradargument som långsiktig satsning lockade man över erfaren personal från Silja, Stena och Gotlandslinjen. Båten var inte nåt modern färja, snarare en gammal skorv och tungjobbad. De flesta av oss bodde våra två veckors törnar längst ned under vattenlinjen...gissa hur kul det var under istiden? Men vad gjorde det, vi var med om något historiskt - den första regebundna förbindelsen mellan Estland och Sverige sedan före andra världskriget - och vi hade en bra anda ombord.
Det långsiktiga visade sig inte omfatta oss som jobbade ombord. Ganska snart kom propåerna att få byta ut det svenska kollektivavtalet till ett med estniska lönenivåer. Fartyget var svenskflaggat och därmed en svensk arbetsplats. Så mycket begrep Nordström &Thulin att de inte skulle vinna den fajten.
Så blev Baltikum självständigt - fantastiskt att vara i Tallinn både före och under den tiden - och med det vädrade rederiet morgonluft. De väntade inte en dag mer än nödvändigt. . En oktobermorgon 1992 kommer beskedet ; NordEstonia ska säljas och ersättas med ett fartyg under estniskt flagg, ägt av ett bolag på Cypern om jag inte minns fel. ombord. Att ägaren var samma redare som vår kvittar, inom den näringen kan man allt man behöver att veta för att sådant inte ska vara synligt. Så minimerar man risken om krav på svenska avtal och eventuell konflikt.
Alla behövde inte sluta. Nästan alla befälsposter på nya båten besattes med svenskar, rederiets förtroende för esterna räckte inte till de ledande befattningarna. De anställdes givetvis inte med estniska villkor utan svenska. Men av oss i manskapet var det inte många som ens fick chansen att fortsätta om vi hade velat. Våra jobb blev med andra ord socialt dumpade. Vanligt inom utesjöfarten, ovanligt i färjetrafiken.
Det är precis samma sak som nu upprepas på land utan trix. Nu kommer utländska företag hit med egen personal och lägre lönenivåer. Och när facket kräver lika lön för lika arbete får de veta att de diskriminerar. Hur krav om lika rättigheter kan vara det övergår mitt förstånd.
NordEstonia gick i trafik juni 1990 .Med paradargument som långsiktig satsning lockade man över erfaren personal från Silja, Stena och Gotlandslinjen. Båten var inte nåt modern färja, snarare en gammal skorv och tungjobbad. De flesta av oss bodde våra två veckors törnar längst ned under vattenlinjen...gissa hur kul det var under istiden? Men vad gjorde det, vi var med om något historiskt - den första regebundna förbindelsen mellan Estland och Sverige sedan före andra världskriget - och vi hade en bra anda ombord.
Det långsiktiga visade sig inte omfatta oss som jobbade ombord. Ganska snart kom propåerna att få byta ut det svenska kollektivavtalet till ett med estniska lönenivåer. Fartyget var svenskflaggat och därmed en svensk arbetsplats. Så mycket begrep Nordström &Thulin att de inte skulle vinna den fajten.
Så blev Baltikum självständigt - fantastiskt att vara i Tallinn både före och under den tiden - och med det vädrade rederiet morgonluft. De väntade inte en dag mer än nödvändigt. . En oktobermorgon 1992 kommer beskedet ; NordEstonia ska säljas och ersättas med ett fartyg under estniskt flagg, ägt av ett bolag på Cypern om jag inte minns fel. ombord. Att ägaren var samma redare som vår kvittar, inom den näringen kan man allt man behöver att veta för att sådant inte ska vara synligt. Så minimerar man risken om krav på svenska avtal och eventuell konflikt.
Alla behövde inte sluta. Nästan alla befälsposter på nya båten besattes med svenskar, rederiets förtroende för esterna räckte inte till de ledande befattningarna. De anställdes givetvis inte med estniska villkor utan svenska. Men av oss i manskapet var det inte många som ens fick chansen att fortsätta om vi hade velat. Våra jobb blev med andra ord socialt dumpade. Vanligt inom utesjöfarten, ovanligt i färjetrafiken.
Det är precis samma sak som nu upprepas på land utan trix. Nu kommer utländska företag hit med egen personal och lägre lönenivåer. Och när facket kräver lika lön för lika arbete får de veta att de diskriminerar. Hur krav om lika rättigheter kan vara det övergår mitt förstånd.
Expressen har kristallkula!
Och har de inte en sådan, kanske de har anlitat Saidas dotter eller rentav fått tillträde till decemberrådslaget för inbrottstjuvar. Eller kanske överboven glömde listan med adresser på Operakällaren, ett klassiskt ställe för bortslarvade papper. Någon annan förklaring kom i allafall inte jag på när jag såg rubriken Här slår tjuven tll under julen. på Nätexrpressen idag. Artikeln törs jag inte tiita på. än mindre läsa. Vad ska jag göra om min adress står med?.
Heja Oakley - årets bantarhund!
eller dagens i-landsproblem...
AB 2005-12-20: Oakley - årets bantarhund.
AB 2005-12-20: Oakley - årets bantarhund.
För bara drygt tre månader sedan hade Oakley, en sexårig golden retriever från engelska Plymouth, allvarliga problem med övervikt. Han vägde då 46,3 kilo och hade svårt att resa sig.
Dagarna ägnade han mest åt att sova. Övervikten kom från att han nästan uteslutande åt sin favoritmat - cheeseburgare och tekakor.
Deadman, 33, insåg att något måste göras. Så hon satte Oakley på en strikt diet. I kombination med regelbunden motion började dalade visaren på vågen. Nu, efter hundra dagars diet, har väger Oakley 38,6 kilo, en viktminskning med 7,7 kilo. Därmed får han priset som årets bantarhund av föreningen Peoples dispensary for sick animals.
-Jag är så stolt över honom och det han har utfört på så kort tid, säger ägaren Lisa Deadman.
ursäkta mig...stolt över honom...brukade han gå och köpa burgare och tekakorna själv????
Dagarna ägnade han mest åt att sova. Övervikten kom från att han nästan uteslutande åt sin favoritmat - cheeseburgare och tekakor.
Deadman, 33, insåg att något måste göras. Så hon satte Oakley på en strikt diet. I kombination med regelbunden motion började dalade visaren på vågen. Nu, efter hundra dagars diet, har väger Oakley 38,6 kilo, en viktminskning med 7,7 kilo. Därmed får han priset som årets bantarhund av föreningen Peoples dispensary for sick animals.
-Jag är så stolt över honom och det han har utfört på så kort tid, säger ägaren Lisa Deadman.
ursäkta mig...stolt över honom...brukade han gå och köpa burgare och tekakorna själv????
Förenat med livsfara
Förra året dödades 145 människor för att de var fackligt aktiva - dubbelt så många som av fågelinfluensan. Vem har missat krigsrubrikerna på löpsedlarna om det senare och vem minns sig ha sett en notis om de förstnämna?
Antalet mördade har ökat med sexton personer från året innan. Dessutom har 463 dödshotats, 57 torterats /misshandlats, 159 gripits och 37 häktats eller fängslats. Allas brott var en av de mänskliga rättigheterna - att organisera sig fackligt.
Det kan man läsa i den årliga rapporten Kränkningar av fackliga rättigheter. som ges ut av FFI, Fria fackföreningsinternationalen. LO-TCO Biståndsnämnd och Amnestys fackliga grupp tar fram en svensk översättning av rapporten årligen.
Det farligaste landet för den som vill jobba fackligt är Colombia, där 99 miste livet. Andra länder där grova övergrepp mot fackliga rättigheter sker är Zimbabwe, Nigeria, Burma, Kina, Vitryssland och Iran. I Kina dömdes två personer till långa fängelsestraff för att på Internet ha talat för oberoende fackliga organisationer. I Kambodja mördades Chea Vichea, landets mest kända fackföreningsledare. Rabi Nikoo, fackligt aktiv från Iran satt fängslad i Iran i fem år för facklig aktivitet.
Jag blir tårögd av ilska och frustration. Samtidigt ryser jag av beundran över alla de som vet hur hoten ser ut, men som driver facklig kamp ändå. Som vet att man blir starkare när man är många och att man tillsammans kan förbättra sina villkor.
Fackliga organisationer är en av de mest förändrande krafter som finns. De är ett hot mot både politisk eller ekonomisk makt, alltså regimer och kapitalägare. Den fackliga idén går som en tröd tråd från den farligaste Colombia, genom det trygga Europa (här riskerar vi inte livet) till Asien och Kina där facket inte får finnas. Och även om man dödar företrädare i land efter land, så kommer de aldrig att kunna döda tanken.
Hoten mot organisering ser olika ut. I Sverige har attackerna mot facket och rättigheter i arbetslivet blivit fränare än på länge. Det går knappast en dag utan att Svenskt Näringsliv kommer med en rapport eller en kommentar om att facket har för mycket rättigheter. För att inte tala om DNs ledarsida. Visserligen kramar moderaterna kollektivavtalet, men de vill samtidigt dra in möjligheterna att få sådana till stånd. Utan konflikträtt blir det inte mycket till avtal - vad kan facket säta emot om arbetsgivarna inte ens vill förhandla. Rätten till avtal bir imaginär utan vetskapen om att det går att strejka. Och utan avtal startar löneracet nedåt. Inte för alla och inte till botten på en gång. Men arbetsgivare i det här landet är varken snällare eller dummare än i andra - de betalar inte mer än de behöver. Och om det inte finns en gräns neråt...
Vad har det med Colombia, Kina eller Burma att göra? Allt. Deras kamp är i grunden densamma som den här hemma, om än med avgrundsolika förutsättningar. Men det handlar om att förbättra villkoren, att ge löntagarna sin rättmätiga del av produktionsresultatet och låta människor kunna leva ett anständigt liv. Och det handlar inte om nån velourverksamhet, för varför skulle man annars mörda de som organiserar sig?
Antalet mördade har ökat med sexton personer från året innan. Dessutom har 463 dödshotats, 57 torterats /misshandlats, 159 gripits och 37 häktats eller fängslats. Allas brott var en av de mänskliga rättigheterna - att organisera sig fackligt.
Det kan man läsa i den årliga rapporten Kränkningar av fackliga rättigheter. som ges ut av FFI, Fria fackföreningsinternationalen. LO-TCO Biståndsnämnd och Amnestys fackliga grupp tar fram en svensk översättning av rapporten årligen.
Det farligaste landet för den som vill jobba fackligt är Colombia, där 99 miste livet. Andra länder där grova övergrepp mot fackliga rättigheter sker är Zimbabwe, Nigeria, Burma, Kina, Vitryssland och Iran. I Kina dömdes två personer till långa fängelsestraff för att på Internet ha talat för oberoende fackliga organisationer. I Kambodja mördades Chea Vichea, landets mest kända fackföreningsledare. Rabi Nikoo, fackligt aktiv från Iran satt fängslad i Iran i fem år för facklig aktivitet.
Jag blir tårögd av ilska och frustration. Samtidigt ryser jag av beundran över alla de som vet hur hoten ser ut, men som driver facklig kamp ändå. Som vet att man blir starkare när man är många och att man tillsammans kan förbättra sina villkor.
Fackliga organisationer är en av de mest förändrande krafter som finns. De är ett hot mot både politisk eller ekonomisk makt, alltså regimer och kapitalägare. Den fackliga idén går som en tröd tråd från den farligaste Colombia, genom det trygga Europa (här riskerar vi inte livet) till Asien och Kina där facket inte får finnas. Och även om man dödar företrädare i land efter land, så kommer de aldrig att kunna döda tanken.
Hoten mot organisering ser olika ut. I Sverige har attackerna mot facket och rättigheter i arbetslivet blivit fränare än på länge. Det går knappast en dag utan att Svenskt Näringsliv kommer med en rapport eller en kommentar om att facket har för mycket rättigheter. För att inte tala om DNs ledarsida. Visserligen kramar moderaterna kollektivavtalet, men de vill samtidigt dra in möjligheterna att få sådana till stånd. Utan konflikträtt blir det inte mycket till avtal - vad kan facket säta emot om arbetsgivarna inte ens vill förhandla. Rätten till avtal bir imaginär utan vetskapen om att det går att strejka. Och utan avtal startar löneracet nedåt. Inte för alla och inte till botten på en gång. Men arbetsgivare i det här landet är varken snällare eller dummare än i andra - de betalar inte mer än de behöver. Och om det inte finns en gräns neråt...
Vad har det med Colombia, Kina eller Burma att göra? Allt. Deras kamp är i grunden densamma som den här hemma, om än med avgrundsolika förutsättningar. Men det handlar om att förbättra villkoren, att ge löntagarna sin rättmätiga del av produktionsresultatet och låta människor kunna leva ett anständigt liv. Och det handlar inte om nån velourverksamhet, för varför skulle man annars mörda de som organiserar sig?
Vilse i avloppsnätet
Med tanke på telefonavlyssningar, övervakningskameror, Anti-piratbyråer och säkerhetskontroller - visst är det skitviktigt att visst hålls fredat från obehöriga...
AB 2005-12-19: Att i hemlighet utforska övergivna, igenbommade platser är en allt vanligare företeelse i Sverige. Men smygandet kan vara förbjudet. I dag dömdes en 23-årig man till fängelse för olaga intrång.
23-åringen och en kompis till honom tog sig i somras in i avloppsnätet i Jönköping. Men männen gick vilse - och efter en stunds letande tvingades de ringa efter hjälp. Under rättegången hävdade 23-åringen att han inte borde dömas eftersom avloppsnätet finansierats med skattemedel - och att han, liksom alla andra skattebetalare, därför borde ha tillträde till det. Hovrätten menar dock att det resonemanget inte håller. Rätten konstaterar att det inte finns ”några vägande skäl för att tränga i i avloppsnätet”, och skriver i domen att nätet bör vara ”fredad mot obehöriga”.
AB 2005-12-19: Att i hemlighet utforska övergivna, igenbommade platser är en allt vanligare företeelse i Sverige. Men smygandet kan vara förbjudet. I dag dömdes en 23-årig man till fängelse för olaga intrång.
23-åringen och en kompis till honom tog sig i somras in i avloppsnätet i Jönköping. Men männen gick vilse - och efter en stunds letande tvingades de ringa efter hjälp. Under rättegången hävdade 23-åringen att han inte borde dömas eftersom avloppsnätet finansierats med skattemedel - och att han, liksom alla andra skattebetalare, därför borde ha tillträde till det. Hovrätten menar dock att det resonemanget inte håller. Rätten konstaterar att det inte finns ”några vägande skäl för att tränga i i avloppsnätet”, och skriver i domen att nätet bör vara ”fredad mot obehöriga”.
Evo Morales for president
För första gången får en presidentkandidat i Bolivia över 50 procent av rösterna och blir därmed direktvald. Evo Morales är socialist, och en av de nya rebellerna i Latinamerika; i land efter land har ursprungsfolken rest sig - i Mexiko, Venezuela, Colombia, Ecuador har man gjort uppror och/eller tagit plats i beslutande församlingar. I Bolivia kom de första stora framgångarna i valet 2002. Då gick partier med rötter i indianrörelserna från några få procent till över 25. Evo Morales var då som nu ledare för det största av de partierna. MAS- Movimiento al socialismo. Fram till gårdagens val har revolter tvingat sittande president att avgå både 2003 och 2005.
Under de senaste fem åren har etnorörelserna i Bolivia varit framgångsrika och använt sina nyvunna politiska rättigheter. I en utomparlamentarisk mobilisering vann man "vattenkriget" år 2000, en kamp mot regeringens försök att privatisera vattentillgångarna. 2003 och 2005 vann man "gaskrig", mot privatisering av den råvaran. Just förstatligandet av naturgas har varit en av Morales stora valfrågor.
Det blåser med andra ord vänstervindar över Latinamerika. Under nästa år är det presidentval i tiotalet länder, inklusive Bolivia. Chile ser ut att få sin första kvinnliga president, socialisten Bachelet. I Brasilien får fd fackkämpen Lula pröva om förtroendet håller för ytterligare en period - om hans reformer har räckt i människors ögon eller om förändringen upplevs som för långsam. Mexiko siktar också en vänsterkandidat. När året är slut kan det var så att ännu fler presidenter har vänsterfäste. Till stora grannen USAs förtret..
Läs gärna "Americanos" av Magnus Linton - ett resereportage med stopp bland annat hos de jordlösa i Brasilien, indianer i Bolivia och gerillafeministerna i Colombia.
Under de senaste fem åren har etnorörelserna i Bolivia varit framgångsrika och använt sina nyvunna politiska rättigheter. I en utomparlamentarisk mobilisering vann man "vattenkriget" år 2000, en kamp mot regeringens försök att privatisera vattentillgångarna. 2003 och 2005 vann man "gaskrig", mot privatisering av den råvaran. Just förstatligandet av naturgas har varit en av Morales stora valfrågor.
Det blåser med andra ord vänstervindar över Latinamerika. Under nästa år är det presidentval i tiotalet länder, inklusive Bolivia. Chile ser ut att få sin första kvinnliga president, socialisten Bachelet. I Brasilien får fd fackkämpen Lula pröva om förtroendet håller för ytterligare en period - om hans reformer har räckt i människors ögon eller om förändringen upplevs som för långsam. Mexiko siktar också en vänsterkandidat. När året är slut kan det var så att ännu fler presidenter har vänsterfäste. Till stora grannen USAs förtret..
Läs gärna "Americanos" av Magnus Linton - ett resereportage med stopp bland annat hos de jordlösa i Brasilien, indianer i Bolivia och gerillafeministerna i Colombia.
Bra saker en decembersöndag
Himlen som brinner, om än alldeles för snabbt och alldeles för tidigt . Den fantastiska blå-gröna (hjälp mig Bengt Grive) färgen som följer på. Advenstakar, ljusslingor och stjärnor som lyser upp turbopromenaden...givetvis The decemberists i lurarna. Och vetskapen att nästa gång det blir fullmåne är natten kortare.
Svenskans korsord och nia, Public Service en kvart äver tio. Storebrors födelsedag, nya hockeybilden på min bästa kille. Finlands lag som vann idag..tröjan åker på på jobbet imorgon igen :)
Nya stygnen på sprattelgubben, att postpaket kan hämtas på söndagar, Middagsslummer på soffan, kantarellomelett, äppelte.
Svenskans korsord och nia, Public Service en kvart äver tio. Storebrors födelsedag, nya hockeybilden på min bästa kille. Finlands lag som vann idag..tröjan åker på på jobbet imorgon igen :)
Nya stygnen på sprattelgubben, att postpaket kan hämtas på söndagar, Middagsslummer på soffan, kantarellomelett, äppelte.
Billy Joel
Billy Joel. Honom lyssnade jag mycket på under gymnasietiden och hans ultimata samling står i cd-hyllan, inte lyssnad på särdeles ofta . Så många skivor, så lite tid., så synd! Återhörandets glädje blir dock så mycket större när man väl kommer till skott.
Inte onödigt muntert - den vanligste genren i min skivsamling. Visst hittas glada låtar också,, men de som drar åt mollhållet är i överlägsen dominans. Tror att musiksmak mest beror på prägling i koltålden och genom mitt barnahuvud strömmade melankoliska dragspelstoner.
I inte onödigt muntert - kategorin ingår många av Billy Js låtar; Honesty, The Downeaster Alexa, New York state of mind, Just the way you are...texterna står inte långt efter. Fast den häftigaste av hans låten är , tor jag, We didn´t start the fire. Texten skulle kunna vara stödord för ett översiktligt föredrag i nutidshistoria med starti Mc Carthys 1950 -tal och målgång i crackets 1989.Genialt i sin enkelhet! Som den mesta genialiteten vanligen är.
Inte onödigt muntert - den vanligste genren i min skivsamling. Visst hittas glada låtar också,, men de som drar åt mollhållet är i överlägsen dominans. Tror att musiksmak mest beror på prägling i koltålden och genom mitt barnahuvud strömmade melankoliska dragspelstoner.
I inte onödigt muntert - kategorin ingår många av Billy Js låtar; Honesty, The Downeaster Alexa, New York state of mind, Just the way you are...texterna står inte långt efter. Fast den häftigaste av hans låten är , tor jag, We didn´t start the fire. Texten skulle kunna vara stödord för ett översiktligt föredrag i nutidshistoria med starti Mc Carthys 1950 -tal och målgång i crackets 1989.Genialt i sin enkelhet! Som den mesta genialiteten vanligen är.
Lena Nyman, Eva Dahlgren och Micke Persbrandt
Alla tre har de gjort det. Lena på åttiotalet, Eva på nittiotalet och Micke just nu. Skrivit debattartiiklar mot hetsjakten i media. En liten skillnad finns, Lenas handlade om de sk damtidningarnas agerande, de andra två om dagspressens. Om jag inte minns fel bojkottade musiker, skådisar och författare (den tidens kändisar i tiden före dokusåpor) f rämst Svensk Damtidning under en hyfsat lång period.
Att E och M kritiserar kvällspressens journalistik visar på den utveckling som skett under de senaste årtioendena. Dagens kvällstidningar innehåller en daglig dos "Hänt i veckan". Nyheter om nya löneavtal för miljoner svenskar , elller WTO-möten blir fotnoter under braskande rubriker om Robinsson-Robbans nya kalsonger. Kravaller kan dock sno till sig någon extra centimeter.
Det säljer både annonser och lösnummer - annars skulle det inte se ut så. Men det är ingen naturlag, tror att det skulle kunna se annorlunda ut. Jag tror att gemene man både orkar och vill läsa något mer fördjupande än Paris Hiltons senaste party eller vem som ligger med vem. En sak som pekar på det är en undersökning bland unga som visar att sex i annonser inte säljer - det borde gå för media med. Dock sätter jag inte en enda krona på att en sådan utveckling kommer att ske - ingen vågar vara först. Med tanke på den likriktning som är, känns brösttonerna om press- och yttrandefrihet ibland en aning löjeväckande.
Jag är inte på något sätt en ängel i detta sammanhang heller. Visst lockas jag av en del snaskiga krigsrubriker och visst vill jag veta vem personen med det maskerade huvudet är. Varje gång nån av de som drabbas av vårt smygtitteri berättat om hur de mår av det, har jag slutat att läsa, men så är man tillbaka där igen. Men den här gången ska jag göra en pakt med mig själv - efter att ha läst Mickes debattartikel ska jag inte lägga en endast krona på kvällstidningsjournalistik och inte heller gå in på snasksidorna på nätet. Vet att en läsare mindre kvittar, men många gör det. Och nånstans måste man ju börja!
Att E och M kritiserar kvällspressens journalistik visar på den utveckling som skett under de senaste årtioendena. Dagens kvällstidningar innehåller en daglig dos "Hänt i veckan". Nyheter om nya löneavtal för miljoner svenskar , elller WTO-möten blir fotnoter under braskande rubriker om Robinsson-Robbans nya kalsonger. Kravaller kan dock sno till sig någon extra centimeter.
Det säljer både annonser och lösnummer - annars skulle det inte se ut så. Men det är ingen naturlag, tror att det skulle kunna se annorlunda ut. Jag tror att gemene man både orkar och vill läsa något mer fördjupande än Paris Hiltons senaste party eller vem som ligger med vem. En sak som pekar på det är en undersökning bland unga som visar att sex i annonser inte säljer - det borde gå för media med. Dock sätter jag inte en enda krona på att en sådan utveckling kommer att ske - ingen vågar vara först. Med tanke på den likriktning som är, känns brösttonerna om press- och yttrandefrihet ibland en aning löjeväckande.
Jag är inte på något sätt en ängel i detta sammanhang heller. Visst lockas jag av en del snaskiga krigsrubriker och visst vill jag veta vem personen med det maskerade huvudet är. Varje gång nån av de som drabbas av vårt smygtitteri berättat om hur de mår av det, har jag slutat att läsa, men så är man tillbaka där igen. Men den här gången ska jag göra en pakt med mig själv - efter att ha läst Mickes debattartikel ska jag inte lägga en endast krona på kvällstidningsjournalistik och inte heller gå in på snasksidorna på nätet. Vet att en läsare mindre kvittar, men många gör det. Och nånstans måste man ju börja!
Kyrkan rasar mot snö, renar och tomtar
...undrar om det var ett svartbygge den kyrkan eftersom den rasar så lätt...
-Bilder med snö och renar innehåller inget julbudskap. De bör föreställa Kristi födelse, säger ärkebiskop Christodoulos i en predikan i grekisk tv.
Ända sedan han blev kyrkans ledare 1998 har Christodoulos bekämpat hedniska påfund.
Kyrkan rasar mot snö, renar& tomtar
Ledaren för Greklands ortodoxa kyrka är upprörd över alla tomtar och julgranar på julkorten.-Bilder med snö och renar innehåller inget julbudskap. De bör föreställa Kristi födelse, säger ärkebiskop Christodoulos i en predikan i grekisk tv.
Ända sedan han blev kyrkans ledare 1998 har Christodoulos bekämpat hedniska påfund.
Blandband heter det inte längre
nu bränner man skivor eller laddar mp3-spelare men det är samma sak., fast bättre. Det är onekligen smidigare att stoppa en liten än en stor spelare i fickan på långpromenaden, För att inte tala om joggningsturen.
Medsjungeriet till tonerna som kommer ut i lurarna låter dock lika illa, oavsett det är en freestyle eller nåt annat som de kommer ur. Det gör inte så mycket när man är ute men jag lider med de som sitter nära mig på pendeln. Så numera hoppar jag över lyssnandet där, för jag kan inte låta bli att sjunga med. Värst är de låtar där jag bara kan texten till refrängen - då blir det som Mr Bean i kyrkan: tyst hummande i verserna och hela lungornas kraft i de delar jag vet orden. Idag har jag sjungit ihop med 3 Doors Down, Eppu Normaali, Zen Café, Janis Joplin, Patti Smith, LIsa M, WInnerbäck, G de Graw och så han vars namn jag inte kan...
Medsjungeriet till tonerna som kommer ut i lurarna låter dock lika illa, oavsett det är en freestyle eller nåt annat som de kommer ur. Det gör inte så mycket när man är ute men jag lider med de som sitter nära mig på pendeln. Så numera hoppar jag över lyssnandet där, för jag kan inte låta bli att sjunga med. Värst är de låtar där jag bara kan texten till refrängen - då blir det som Mr Bean i kyrkan: tyst hummande i verserna och hela lungornas kraft i de delar jag vet orden. Idag har jag sjungit ihop med 3 Doors Down, Eppu Normaali, Zen Café, Janis Joplin, Patti Smith, LIsa M, WInnerbäck, G de Graw och så han vars namn jag inte kan...
Bättre att köpa schampo på plats...
Tullen: Flaskan innehåller kokain
När Ida Hägglund skulle resa till Australien och Asien packade hon ner schampo och balsam från Överskottsbolaget i Söderhamn. Det gav henne en oväntad skräckupplevelse. På flyggplatsen i Sydney hittade man kokain i balsamflaskan.
"Låter märkligt"
Butikschefen på Överskottsbolaget i Söderhamn, Lars Lindberg, blir mycket förvånad:
- Något sådant har jag aldrig hört talas om tidigare. Det här måste vi ju kolla upp, säger Lars Lindberg.
Informationschefen på Lever Fabergé i Sverige som marknadsför och säljer balsamet, Maria Stareborn, blir lika överraskad. - Det låter otroligt märkligt. Självklart innehåller våra produkter inte narkotika.
Undrar hur många fjortisar som kommer att halsa balsam i Söderhamn i helgen (istället för att torka bananskal i ugnen)
AB 2005-12-16
"Låter märkligt"
Butikschefen på Överskottsbolaget i Söderhamn, Lars Lindberg, blir mycket förvånad:
- Något sådant har jag aldrig hört talas om tidigare. Det här måste vi ju kolla upp, säger Lars Lindberg.
Informationschefen på Lever Fabergé i Sverige som marknadsför och säljer balsamet, Maria Stareborn, blir lika överraskad. - Det låter otroligt märkligt. Självklart innehåller våra produkter inte narkotika.
Undrar hur många fjortisar som kommer att halsa balsam i Söderhamn i helgen (istället för att torka bananskal i ugnen)
AB 2005-12-16
Tomtens verkstad erbjuder även nya njurar
Jag kommer alltid att hävda att tomten bor på Korvatunturi i Finland. Men där finns idag bara tomtevärldens Sagerska Palats för representation. Verkstaden har flyttat till Kina.
Att knegarna dött i fabriksbränder för att dörrarna varit låsta har kunnats läsa om även i svenska tidningar.Under vilka villkor mjukisdjur, bilar och dockor tillverkas är det däremot tystare om.
För några veckor sedan sändes dokumentären "Tomtens verkstad" av Lotta Ekholm och Kristina Bjurling på SvT. En trettiominutersfilm som visade arbetsförhållandena i några leksaksfabriker. i marknadsdiktaturens Kina. Mot en även med kinesiska mått mätt taskig lön får man arbetsdagar på 14 timmar alla veckans dagar, säng i sovsal, farlig arbetsmiljö. även de som bor nära fabrikerna får sin aliv förstörda - kemikalier rinner rakt ut de floder där man tvättat,, badat och fiskat - och ibland även haft som sitt dricksvatten. Men leksakerna - nallarna till barnen och golfklubborna till de vuxna är billigare än nånsin!
Numera kan tomten erbjuda en ny typ av presenter - organ på beställning. Man tar helt enkelt organen från de avrättade och erbjuder till försäljning. Med tanke på att det sker runt 15 000 avrättningar (och ingen enda skapar löpsedlar) finns här en i det närmaste outsinlig källa av njurar, hjärtan, lever och hornhinnor. Så horribelt att jag inte finner ord.
Det gör Lena Sundström. Hennes krönika "Tomten är röd - och kommunist" är bland det vassaste jag läst den här sidan nyåret.
Att knegarna dött i fabriksbränder för att dörrarna varit låsta har kunnats läsa om även i svenska tidningar.Under vilka villkor mjukisdjur, bilar och dockor tillverkas är det däremot tystare om.
För några veckor sedan sändes dokumentären "Tomtens verkstad" av Lotta Ekholm och Kristina Bjurling på SvT. En trettiominutersfilm som visade arbetsförhållandena i några leksaksfabriker. i marknadsdiktaturens Kina. Mot en även med kinesiska mått mätt taskig lön får man arbetsdagar på 14 timmar alla veckans dagar, säng i sovsal, farlig arbetsmiljö. även de som bor nära fabrikerna får sin aliv förstörda - kemikalier rinner rakt ut de floder där man tvättat,, badat och fiskat - och ibland även haft som sitt dricksvatten. Men leksakerna - nallarna till barnen och golfklubborna till de vuxna är billigare än nånsin!
Numera kan tomten erbjuda en ny typ av presenter - organ på beställning. Man tar helt enkelt organen från de avrättade och erbjuder till försäljning. Med tanke på att det sker runt 15 000 avrättningar (och ingen enda skapar löpsedlar) finns här en i det närmaste outsinlig källa av njurar, hjärtan, lever och hornhinnor. Så horribelt att jag inte finner ord.
Det gör Lena Sundström. Hennes krönika "Tomten är röd - och kommunist" är bland det vassaste jag läst den här sidan nyåret.
Laleh rules!
Laleh är nominerad till sju grammisar, finns med i de fyra kategorier hon kan i både Rockbjörnens slutröstning och till P3s Guldgala. Det är bara så läckert.
Hörde henne första gången på teve för ett knappt år sedan med låtarna Invisible och Han tuggar kex. Två totalt olika genren, den första pop?, den andra god arvtagare i Cornelis anda. Sedan dess har jag hört fler av dessa två sorter som hon pendlar emellan - hennes debut-cd tål att höras gång efter gång efter gång.
Att hon sedan är sin egen producent, arrangör, tekniker, musiker och låtskivare gör inte saken sämre. Men inte slut där - hon bjussar på ackord och sångtexter, låtlyssning och videos på sin hemsida. Heders!
Där hittar man följande rader från "Live tomorrow" - som toppat Tracks-listan flera gånger och hörts åtskilligt fler gånger än så i radio. Just så vill jag leva!
"I know we could live tomorrow
But I know I live today,
I know we could live tomorrow
But I don’t think we should wait! No.."
Hörde henne första gången på teve för ett knappt år sedan med låtarna Invisible och Han tuggar kex. Två totalt olika genren, den första pop?, den andra god arvtagare i Cornelis anda. Sedan dess har jag hört fler av dessa två sorter som hon pendlar emellan - hennes debut-cd tål att höras gång efter gång efter gång.
Att hon sedan är sin egen producent, arrangör, tekniker, musiker och låtskivare gör inte saken sämre. Men inte slut där - hon bjussar på ackord och sångtexter, låtlyssning och videos på sin hemsida. Heders!
Där hittar man följande rader från "Live tomorrow" - som toppat Tracks-listan flera gånger och hörts åtskilligt fler gånger än så i radio. Just så vill jag leva!
"I know we could live tomorrow
But I know I live today,
I know we could live tomorrow
But I don’t think we should wait! No.."
Europaavtal = sant
Snart är det dags för GM att bestämma på vilken av deras fabriker en av de nya modellerna ska byggas. Det betyder att det återigen är dags för en förhandlingsrunda som den då jobbarna i Trollhättan och Russelsheim ställdes mot varandra. Så lyckades man bitvis försämra villkoren för de anställda.
Men den här gången är facken bättre förberedda. Igår skrevs ett historiskt avtal om gemensamma spelregler om hur man ska agera fackligt när det blir dags för GM att välja ort. Det banbrytande är att det är en bred europeisk uppgörelse mellan de belgiska, engelska, polska, svenska och tyska facken inom GM. Även de nationella förbunden och "EuropaMetall" finns med på vagnen. Nåt liknande avtal finns vad jag vet inte tidigare. Det stärker löntagarnas ställning och minskar definitivt GMs möjligheter att bedriva utpressning mot de anställda. Och det visar att facket kan organisera sig över nationsgränserna - ett måste i en tid då företagen gör det!
Men den här gången är facken bättre förberedda. Igår skrevs ett historiskt avtal om gemensamma spelregler om hur man ska agera fackligt när det blir dags för GM att välja ort. Det banbrytande är att det är en bred europeisk uppgörelse mellan de belgiska, engelska, polska, svenska och tyska facken inom GM. Även de nationella förbunden och "EuropaMetall" finns med på vagnen. Nåt liknande avtal finns vad jag vet inte tidigare. Det stärker löntagarnas ställning och minskar definitivt GMs möjligheter att bedriva utpressning mot de anställda. Och det visar att facket kan organisera sig över nationsgränserna - ett måste i en tid då företagen gör det!
Duetter med Ane Brun
Ane Bruns nya snurar just nu så gott som dagligen i cd-spelaren. Hon är en gammal bekantskap, hennes duettpolare på skivan är nya sådana. Teitur, Madrugada, Liv Widell och Lars Bygdén får inga klockor att ringa. Om det beror brist på bildning eller ålder låter jag vara osagt. Det är i allafall en ball och av andra med framgång beprövad idé att spela in en skiva med olika sångpartners¨för varje spår.
Ett av spåren är en gammal goding, Sam Browns Stop, som dock en nyare kostym sedan sist.
Melodierna är sing/songwriterstuk med lite folklore och soul (?) . Tempot lugnt fram till sista låten. I en och annan tongång påminner Anes röst påfallandemycket om Katie Meluas . Behaglig lyssning med andra ord - som för en stund raklång på soffan när man kommer hem efter vardagsgnet.
Ett minus för att texterna saknas i konvolutet - det är inte alldeles lätt att höra av de sjunger.
Ett av spåren är en gammal goding, Sam Browns Stop, som dock en nyare kostym sedan sist.
Melodierna är sing/songwriterstuk med lite folklore och soul (?) . Tempot lugnt fram till sista låten. I en och annan tongång påminner Anes röst påfallandemycket om Katie Meluas . Behaglig lyssning med andra ord - som för en stund raklång på soffan när man kommer hem efter vardagsgnet.
Ett minus för att texterna saknas i konvolutet - det är inte alldeles lätt att höra av de sjunger.
Jägare tog hund för älgkalv
En älgjägare i södra Halland verkar ha det svårt med synen ( och en del annat). Han hade fått korn på en älgkalv som han sköt. Men kalven visade sig vara en östsibirisk laikahund. Och inte nog med att han hade svårt att se skillnad på en hund som väger högst 30 kg och en kalv som vid jakttider borde vara upp i närmare hundra...han lät hunden ligga kvar efter skottet som inte var dödande. Tyvärr berättar inte TT om jaktlicensen är indragen. Så det är lika bra att köpa sig en skottsäker väst om man ska ut i Hallandsskogarna och vandra.
Moderaterna vinglar om individens ansvar
Det borgerliga partipolitiska taktiserandet i samband med Tsunamirapporten är något helt annat äen en vilja att analysera och kräva ansvar. Mer av syndabocksletande för att själva verka bättre.
Jag ger mig inte in i diskussionen om kommissionens rapport. Främst för att jag inte läst den, sekundärt för att det redan är mer än fullt på den bänken. Däremot vill jag jämföra moderaternas agerande i samband med Tsunamin och deras politik på hemmaplan.
I alla sammanhang pratar (m) om att individen ska ta mera eget ansvar för sitt varande. Konkret visar det sig i att de generella välfärdssystemen ska avlövas för att var och en ska sköta sitt eget. Målet är, antar jag, att vi ska bort från modellen med ersättning efter inkomst till ett som ger grundskydd.
Det finns områden där vi har ett personligt ansvar för försäkringar: hem- och reseförsäkringar. Det skaffar man eller så är man utan. Och om man inte skaffat någon och olyckan är framme, ja då står man där ensam. Det passar väl moderaterna som hand i handske...jag gillar inte att människor lämnas utanför. Jag tycker att det var alldeles rätt att bistå människor med hjälp vid naturkatastroferna i Asien - liksom jag tycker att det är rätt att bistå behövande även här hemma.
Jag ger mig inte in i diskussionen om kommissionens rapport. Främst för att jag inte läst den, sekundärt för att det redan är mer än fullt på den bänken. Däremot vill jag jämföra moderaternas agerande i samband med Tsunamin och deras politik på hemmaplan.
I alla sammanhang pratar (m) om att individen ska ta mera eget ansvar för sitt varande. Konkret visar det sig i att de generella välfärdssystemen ska avlövas för att var och en ska sköta sitt eget. Målet är, antar jag, att vi ska bort från modellen med ersättning efter inkomst till ett som ger grundskydd.
Det finns områden där vi har ett personligt ansvar för försäkringar: hem- och reseförsäkringar. Det skaffar man eller så är man utan. Och om man inte skaffat någon och olyckan är framme, ja då står man där ensam. Det passar väl moderaterna som hand i handske...jag gillar inte att människor lämnas utanför. Jag tycker att det var alldeles rätt att bistå människor med hjälp vid naturkatastroferna i Asien - liksom jag tycker att det är rätt att bistå behövande även här hemma.
Men den moderata synen på individens ansvar som är basen i deas politik verkar bara gälla inom Sveriges gränser. För i samband med Tsunamin har jag inte en enda gång hört någon av dem säga att det är individens val att ha en reseförsäkring - och om man avstått - det var ju tråkigt. Eller att det är resebolagen, inte staten, som flugit ner semesterfirare till de drabbade länderna.
Undrar om de har samma generösa inställning mot den oförsäkrade som vurpar med moppen i Arizonaöknen och inte har pengar till sjukhusvård eller ombokad hemresa- är det också regeringens ansvar? Eller om ett par backpackers blir rånade på bakgatorna i Sydney - fram med börsen där med?
Tror inte det - det ger varken genklang i media eller värvar speciellt många röster.
Undrar om de har samma generösa inställning mot den oförsäkrade som vurpar med moppen i Arizonaöknen och inte har pengar till sjukhusvård eller ombokad hemresa- är det också regeringens ansvar? Eller om ett par backpackers blir rånade på bakgatorna i Sydney - fram med börsen där med?
Tror inte det - det ger varken genklang i media eller värvar speciellt många röster.
Corps bride
Undrar vad det är som får en att skratta åt skelett som spelar gladjazz? Det gör jag ju inte åt levande personer, i bästa fall ler jag brett. Men det spelar egentligen ingen roll. Huvudsaken är att man skrattar, det är väl därför filmen Corps Bride är skapad. För att roa och förströ en stund, inte för att sätta spår.
Under den en och en halv timme filmen varade (hip, hip, hurra för att nån vågar göra kortare filmer än 1,45)skrattade jag högt ett par gånger, fnissade några gånger ytterligare och log mångfalt fler minuter. Och nästan hela filmen igenom fascinerades jag av både bakgrunder , huvudpersoner, statister och detaljer.
Lätt imponerad av vad man kan åstadkomma med datorer...jag som knappt kan få ihop en schysst OH.. vad det nu har med saken att göra.
Storyn var en något mer udda kärlekshistoria med alla ingredienser av hjärta, smärta, intriger, girighet och anor som krävs. Dock utan Disneys sockersmetande, även om Askungen svävade en stund i salongen....antagligen bara i Kalle Anka på julafton-land. Kort och gott; har man barnasinnet kvar och gillar att se en och annan film som inte kräver mer än tittande, då mår man bra av Corps Bride skapad av bla TIm Robbins....en av Hollywoods mest politiska varelser.
Under den en och en halv timme filmen varade (hip, hip, hurra för att nån vågar göra kortare filmer än 1,45)skrattade jag högt ett par gånger, fnissade några gånger ytterligare och log mångfalt fler minuter. Och nästan hela filmen igenom fascinerades jag av både bakgrunder , huvudpersoner, statister och detaljer.
Lätt imponerad av vad man kan åstadkomma med datorer...jag som knappt kan få ihop en schysst OH.. vad det nu har med saken att göra.
Storyn var en något mer udda kärlekshistoria med alla ingredienser av hjärta, smärta, intriger, girighet och anor som krävs. Dock utan Disneys sockersmetande, även om Askungen svävade en stund i salongen....antagligen bara i Kalle Anka på julafton-land. Kort och gott; har man barnasinnet kvar och gillar att se en och annan film som inte kräver mer än tittande, då mår man bra av Corps Bride skapad av bla TIm Robbins....en av Hollywoods mest politiska varelser.
Vem är invandrare?
Imorgon kommer BRÅs rapport "Brott bland svenskar och invandrare". Redan igår var Fps talesman Mauricio Rojas ute och tyckte - vem är förvånad? Dock missade han den allra största gruppen invandrare som dessutom är högt representerad i brottsregistren, finländarna. En grupp som funnits så länge i Sverige att defintionen andragenerationens invandrare inte räcker, tvåan måste bytas ut till en trea.
En grupp vars utseendet knappast skriker icke-svensk på gator och torg, som är lika heterogen som de flesta andra invandrargrupper. Men likafullt invandrare enligt alla statistiska begrepp som används, även om "de är som vi".
Dock har det statistiska begreppet ganska litet värde i många sammanhang. När tidningar skriver om invandrare handlar det så gott som alltid om människor med rötter utanför Norden, och numera ganska ofta om utom-europeer. Och när ordet invandrare nämns är det i de allra flesta fall problem artiklen handlar om. För när invandrare ex ingriper vid en våldtäkt eller ett rån, då behandlas de som alla andra och kallas vid namn istället för att vara grupprepresentanter.
Nordbor, nordeuropeer, amerikanare och andra med liknande pigmentering defininieras alltså (utanför den statistiska världen) sällan som invandrare. Är man dessutom engelskspråkig kan man bli upphöjd eftersom så många så gärna pratar detta språk, fast bara så länge man själv vill. Sedan förundras man över varför samma personer aldrig lär sig svenska!
Men det har inte alltid varit så. På sextiotalet var åtminstone inte finnar lika goda som de infödda. Fördomar om knivslagsmål, konstant fylla, bastu i köket och upprivet parkettgolv som ersatts av potatisland flödade ymnigt fram till slutet på sjuttiotalet. Epitet som finndjävlar och finnungar har många av dagens vuxna hört till leda. Skället man fick för att man minsann inte skulle tro att man hade samma rättigheter som infödingarna. Men att man snodde jobben var det ingen som sa.
Visst söps det, i vissa kretsar. Många som kom hit var unga, ensamstående män. Jobb hade man, men inte det svenska språket. Många av dem bodde torftigt på ungkarlshotell eller i hyrda rum utan kokplatta på rummet. Så där ville man inte vara mer än nödvändigt. Man umgicks med sina landsmän, gick på finsk dans. För att våga bjuda upp tog man sig ett järn eller två - ungefär som på vilken Folkpark som helst.
Men många av dessa gick det inte så bra för - man söp bort både det sunkiga rummet, jobbet och ibland hela familjen.
Bland ungarna var det inte heller alltid lätt. De fick ofta skulden för allsköns djävulskap, vare sig de var skyldiga eller inte. Och varför då inte lika gärna leva upp till ryktet resonerade en del grabbar- många av dem sitter inlåsta idag, går på droger, supit eller tagit livet av sig.
Det stora flertalet hade naturligtvis det rätt bra. Man jobbade, lärde sig hyfsad svenska, levde familjeliv och fostrade ungar. En del flyttade tillbaka efter några års penningtjänande, andra vid pensioneringen. Men de var inte de som syntes eller hördes i gatubilden och polisregistret.
Och så är det väl för de flesta, vare sig man kommer från Chile, Somalia eller Turkiet. Den stora skillnaden var att finnar, greker, juggar och italienare lockades hit med jobb, medan de som kommit under senare år har flytt krig eller annat förtryck. och jobben har lyst med sin frånvaro. Ju mer pigment, desto svårare att få egen inkomst. En annan likhet är att det i alla dessa grupper vid deras ankomst till Sverige funnits fler människor i brottsaktiv ålder än riket i genomsnitt. Det är inte i första hand gamla tanter som är ute och rånar eller bankar på folk. Men den största olikheten ligger i att de avviker från det gängse nordiska utseendet - det som används för att definiera invandrare, oavsett de har bott här en dag eller i generationer. Det är Anders Westgårds krönika i AB 13 dec ett klockrent exempel på.
En grupp vars utseendet knappast skriker icke-svensk på gator och torg, som är lika heterogen som de flesta andra invandrargrupper. Men likafullt invandrare enligt alla statistiska begrepp som används, även om "de är som vi".
Dock har det statistiska begreppet ganska litet värde i många sammanhang. När tidningar skriver om invandrare handlar det så gott som alltid om människor med rötter utanför Norden, och numera ganska ofta om utom-europeer. Och när ordet invandrare nämns är det i de allra flesta fall problem artiklen handlar om. För när invandrare ex ingriper vid en våldtäkt eller ett rån, då behandlas de som alla andra och kallas vid namn istället för att vara grupprepresentanter.
Nordbor, nordeuropeer, amerikanare och andra med liknande pigmentering defininieras alltså (utanför den statistiska världen) sällan som invandrare. Är man dessutom engelskspråkig kan man bli upphöjd eftersom så många så gärna pratar detta språk, fast bara så länge man själv vill. Sedan förundras man över varför samma personer aldrig lär sig svenska!
Men det har inte alltid varit så. På sextiotalet var åtminstone inte finnar lika goda som de infödda. Fördomar om knivslagsmål, konstant fylla, bastu i köket och upprivet parkettgolv som ersatts av potatisland flödade ymnigt fram till slutet på sjuttiotalet. Epitet som finndjävlar och finnungar har många av dagens vuxna hört till leda. Skället man fick för att man minsann inte skulle tro att man hade samma rättigheter som infödingarna. Men att man snodde jobben var det ingen som sa.
Visst söps det, i vissa kretsar. Många som kom hit var unga, ensamstående män. Jobb hade man, men inte det svenska språket. Många av dem bodde torftigt på ungkarlshotell eller i hyrda rum utan kokplatta på rummet. Så där ville man inte vara mer än nödvändigt. Man umgicks med sina landsmän, gick på finsk dans. För att våga bjuda upp tog man sig ett järn eller två - ungefär som på vilken Folkpark som helst.
Men många av dessa gick det inte så bra för - man söp bort både det sunkiga rummet, jobbet och ibland hela familjen.
Bland ungarna var det inte heller alltid lätt. De fick ofta skulden för allsköns djävulskap, vare sig de var skyldiga eller inte. Och varför då inte lika gärna leva upp till ryktet resonerade en del grabbar- många av dem sitter inlåsta idag, går på droger, supit eller tagit livet av sig.
Det stora flertalet hade naturligtvis det rätt bra. Man jobbade, lärde sig hyfsad svenska, levde familjeliv och fostrade ungar. En del flyttade tillbaka efter några års penningtjänande, andra vid pensioneringen. Men de var inte de som syntes eller hördes i gatubilden och polisregistret.
Och så är det väl för de flesta, vare sig man kommer från Chile, Somalia eller Turkiet. Den stora skillnaden var att finnar, greker, juggar och italienare lockades hit med jobb, medan de som kommit under senare år har flytt krig eller annat förtryck. och jobben har lyst med sin frånvaro. Ju mer pigment, desto svårare att få egen inkomst. En annan likhet är att det i alla dessa grupper vid deras ankomst till Sverige funnits fler människor i brottsaktiv ålder än riket i genomsnitt. Det är inte i första hand gamla tanter som är ute och rånar eller bankar på folk. Men den största olikheten ligger i att de avviker från det gängse nordiska utseendet - det som används för att definiera invandrare, oavsett de har bott här en dag eller i generationer. Det är Anders Westgårds krönika i AB 13 dec ett klockrent exempel på.
Rädda trädgårdstomtarna
Egentligen vet jag inte varför jag läser kvällstidningarna, det innehåller sällan något av högre läsvärde. Icke desto mindre ögnar jag igenom nätupplagorna så gott som dagligen. Och igår hände det äntligen att en nyhet födde ett leende istället för djupa suckar. Trädgårdstomtarnas befrielsefront ! Denna rörelse med franska rötter har slagit till ihos en familj i södra Sverige. Häromdagen var tomten puts väck och på villans trapp låg ett meddelande från Elitgrupp 2. De skrev att tomten missköttes och ställde ett gäng krav: hålla tomten ren, ge den gröt ,inte tala illa om tomten bakom dess rygg (borde inte gälla bara tomtar...)och ge den nåt roligare att titta på än en husvägg. Enligt uppgift kommer familjen att ge efter för alla kidnapparnas krav.
Enligt Trädgårdstomtarnas befrielsefront hör tomtarna hemma i det fria, vilda livet i skogen. Gruppen vill återupprätta trädgårdstomtarnas heder och återföra dem till deras naturliga miljö, skriver de på sin hemsida. Håller med om heder men tycker att om de ska ut i skogen så bör de grävas ner...har hitintills inte sett en enda trädgårdstomte som skulle försköna den tråkigaste tallskog.
Enligt Trädgårdstomtarnas befrielsefront hör tomtarna hemma i det fria, vilda livet i skogen. Gruppen vill återupprätta trädgårdstomtarnas heder och återföra dem till deras naturliga miljö, skriver de på sin hemsida. Håller med om heder men tycker att om de ska ut i skogen så bör de grävas ner...har hitintills inte sett en enda trädgårdstomte som skulle försköna den tråkigaste tallskog.
Rasister och antirasister
Jag blir både förbannad och glad av att läsa nyheter om reaktioner mot antidemokratiska rörelser. Glad för att unga människor reagerar, arg över en del av metoderna de gör det på. Vandalisering och hot slår mot vanligt folks vardagsliv. Som nu i lördags när en pendeltågsstation stängdes av säkerhetsskäl. Jag hade blivit j-t sur om det drabbat mig.
Sedan flyttar aktionerna siktet från det som är hotet - de högerextrema antidemokratiska krafterna med unken människosyn. Och är man för demokrati, då blir det knepigt att använda odemokratiska metoder för att tysta någon annans åsikt, oavsettt hur vidrig den är. Jag tycker också att det finns bättre saker för polisen att göra än att på övertid vakta nynazister. Det tycker jag egentligen om att de hänger i klasar på fotbollsmatcher. Låt dom boxa på varandra säger reptilhjärnan, dessbättre är det inte den som bestämmer. Vem är det som ska bestämma när demonstrationer ska förbjudas? Så likafullt köper jag att polisen vaktar även dem eller som Lars von Trier sa: Man får ta det onda med det goda...
Sedan flyttar aktionerna siktet från det som är hotet - de högerextrema antidemokratiska krafterna med unken människosyn. Och är man för demokrati, då blir det knepigt att använda odemokratiska metoder för att tysta någon annans åsikt, oavsettt hur vidrig den är. Jag tycker också att det finns bättre saker för polisen att göra än att på övertid vakta nynazister. Det tycker jag egentligen om att de hänger i klasar på fotbollsmatcher. Låt dom boxa på varandra säger reptilhjärnan, dessbättre är det inte den som bestämmer. Vem är det som ska bestämma när demonstrationer ska förbjudas? Så likafullt köper jag att polisen vaktar även dem eller som Lars von Trier sa: Man får ta det onda med det goda...
En sak var mycket bättre än just nu..
En av de klassiska hockeyföreningarna är Södertälje Sportklubb som fortfarande ligger i toppen i maratonligan i hockey. Mycket beror på gårdagens meriter, senaste S-guldet vanns 1985. Fast lite bra i nutid också, de tog sig otippat till semi förra året. Var på matchen når de slog ut LInköping i ett kokande Scaniarinken.
Just nu ser det dock inte muntert ut, näst sist bara snäppet före Leksand och med över en handfull raka förluster i bagaget. Men jag misströstar inte i allafall inte om hockeyn, utan mer fundersam över svordomen. För två år sedan var det nästan lika eländigt och då startade klubben kampanjen "NU JÄKLAR". Förra årets träskande följde upp med "PERKELE"-kampanjen och värvningen av Olli Jokinen. Så nu väntar jag med spänning på vilket språk vi ska svära denna gång för att SSK ska börja klättringen i tabellen.
Just nu ser det dock inte muntert ut, näst sist bara snäppet före Leksand och med över en handfull raka förluster i bagaget. Men jag misströstar inte i allafall inte om hockeyn, utan mer fundersam över svordomen. För två år sedan var det nästan lika eländigt och då startade klubben kampanjen "NU JÄKLAR". Förra årets träskande följde upp med "PERKELE"-kampanjen och värvningen av Olli Jokinen. Så nu väntar jag med spänning på vilket språk vi ska svära denna gång för att SSK ska börja klättringen i tabellen.
Knappast vinstlott att vara kvinna och knegare
Idag presenterar LO en rapport som visar att alla grupper uppger att deras arbetsmiljö blivit sämre sedan 1991. Skälen till varför man mår sämre idag än tidigare är att kraven i arbetslivet har ökat för i stort sett alla på arbetsmarknaden. Samtidigt har arbetstagarnas inflytande minskat. Arbetet har blivit tyngre , mer enformigt och de korta pauserna färre.
Arbetsmiljö och ohälsa är en mycket tydlig klass- och könsfråga. Allra sämst har de blivit för kvinnliga arbetare -nästan var sjätte kvinna i sådana industrijobb har ont i axlar/armar. Trots att det från och till åter så i debatten så är det med andra ord inte ett problem enkom inom den offentliga sektorn. Det friskriver i sig inte den sektorn heller, men vidgar perspektivet till hela arbetsmarknaden.
I rapporten kan man bland annat läsa oom hur kvinnliga arbetares möjligheter att påverka sitt eget arbete har minskat från 50 till 33 procent sedan 1991. Samtidigt har fler fått enformigare arbete - monotona jobb sliter ut. Allt fler är uttröttade, har ont i kroppen och känner håglöshet - sådnat hänger ofta ihop med minskad kontroll och ökade krav. Hos de med sämst arbetsmiljö bedrivs minst systematiskt arbetsmiljöarbete och där finns också minst tillgång till företagshälsovård. Det är också i de kvinnodominerade jobben där de ofrivilliga deltiderna finns, liksom de korta, tidsbegränsande anställningarna.
Och så finns det de som säger att klassamhället är borta och att feminister bedriver krig mot väderkvarnar...
Arbetsmiljö och ohälsa är en mycket tydlig klass- och könsfråga. Allra sämst har de blivit för kvinnliga arbetare -nästan var sjätte kvinna i sådana industrijobb har ont i axlar/armar. Trots att det från och till åter så i debatten så är det med andra ord inte ett problem enkom inom den offentliga sektorn. Det friskriver i sig inte den sektorn heller, men vidgar perspektivet till hela arbetsmarknaden.
I rapporten kan man bland annat läsa oom hur kvinnliga arbetares möjligheter att påverka sitt eget arbete har minskat från 50 till 33 procent sedan 1991. Samtidigt har fler fått enformigare arbete - monotona jobb sliter ut. Allt fler är uttröttade, har ont i kroppen och känner håglöshet - sådnat hänger ofta ihop med minskad kontroll och ökade krav. Hos de med sämst arbetsmiljö bedrivs minst systematiskt arbetsmiljöarbete och där finns också minst tillgång till företagshälsovård. Det är också i de kvinnodominerade jobben där de ofrivilliga deltiderna finns, liksom de korta, tidsbegränsande anställningarna.
Och så finns det de som säger att klassamhället är borta och att feminister bedriver krig mot väderkvarnar...
På onsdag diskuteras högerextremism på Södra Teatern i Stockholm
Inför upptakten till valet 2006 lanserar Södra teatern en diskussionsserie om högerextremism. De vill undersöka vilken ställning högerextremismen har i samhälle idag och vilken det kan ha imorgon.
Låter det viktigt? Ta dig till Södra teatern onsdag 7 december. De öppnar kl 18.00, debatten börjar kl 19.
Entré: 60 sek, Student & ungdom upp till 26 år: 30 sek
Lördag den 10 december har de senaste åren seglat upp som ett viktigt datum för de högerextrema. Bakgrunden är en dödsmisshandel av en ung man år 2000, en ung man som de högerextrema gjort till martyr. Även i år en stor högerextremistisk marsch i Salem dit tusentals deltagare väntas. Inför den marschen startar Södra Teatern sin diskussionsserie nu på onsdag under temat "Sverige och Europa". Första ämnet är Hur ser extremhögern ut i Europa?
Deltar gör:
Bim Clinell (Journalist, författare bla De hunsades revansch – en resa genom fascismens Frankrike)Christoph Andersson (Journalist, Ansvarig för journalistprogrammet Södertörns högskola)Richard Slätt (Chefredaktör Expo)Moderator: Per Wirtén (Journalist, författare)
Låter det viktigt? Ta dig till Södra teatern onsdag 7 december. De öppnar kl 18.00, debatten börjar kl 19.
Entré: 60 sek, Student & ungdom upp till 26 år: 30 sek
Ikväll är det Eva Dahlgren som gäller!
Äntligen får även jag säga äntligen! Det känns som jättelänge sedan som jag köpte biljetterna men nu är dagen D här. Ikväll får jag och en kompis njuta nya och gamla låtar av det närmaste en idol jag kommit sedan jag slutade ha sådana (Ted var den första och enda).
Första gången jag minns Eva D är från en semestervecka på Öland med två tjejkompisar (den ena ska med ikväll) - kunde alla texter när vi åkte hem. Kasettbandet var rejält slitet efter de dagarna.
När Eva D stod på scen på Bristol i Södertälje i början på 80-talet var det klart vi var där!
Hemma står alla hennes skivor, en del i både vinyl och cd. Lyssnar rätt ofta, både på gammalt och nytt, många av melodierna och texterna står sig över åren. Har också sett henne några gånger till, en gång med Esa-Pekka Salonen, en annan på, hette det Rocktåget, vid Sjöhistoriska och tredje på Cirkus med bara egna bandet. Men det var ett gäng år sedan sist.
Så nu räknas det nästan timmar...så många bra låtar på nya skivan!
Första gången jag minns Eva D är från en semestervecka på Öland med två tjejkompisar (den ena ska med ikväll) - kunde alla texter när vi åkte hem. Kasettbandet var rejält slitet efter de dagarna.
När Eva D stod på scen på Bristol i Södertälje i början på 80-talet var det klart vi var där!
Hemma står alla hennes skivor, en del i både vinyl och cd. Lyssnar rätt ofta, både på gammalt och nytt, många av melodierna och texterna står sig över åren. Har också sett henne några gånger till, en gång med Esa-Pekka Salonen, en annan på, hette det Rocktåget, vid Sjöhistoriska och tredje på Cirkus med bara egna bandet. Men det var ett gäng år sedan sist.
Så nu räknas det nästan timmar...så många bra låtar på nya skivan!
1000e avrättningen i USA
"Du har mördat ! Det är fel och därför ska vi som tycker att det är fel ska nu göra samma sak med dig. "
Så ser jag på dödsstraffet. Det kviittar om man är skyldig eller inte, i mina ögon är det inte mer rätt att döda som straff som att döda av andra skäl, utan nästan värre. Domsluten kommer inte till i affekt vilket en stor del av mord och dråp gör (vilket inte ursäktar dem heller). Straff ska man ha men skillnaden mellan internering och död är avgrundsdjup i mina ögon. Även om jag för egen övertygelse inte behöver argumentet att en oskyldig kan drabbas, så gör det något vidrigt ännu värre.
Vill man vara med i EU får inte ha dödsstraff, vilket har bidragit till att bland annat Lettland har avskaffat det. Samma besked har Turkiet och andra intresserade länder. Det är en del av demokratin. Men den synen delas inte av 38 av USAs 50 delstater. Och idag har den 1000e avrättningen sedan dödsstraffet återinfördes i USA ägt rum, i det land som kallar sig världens största demokrati. Det land där domstolar och rättvisa stavas pengar. Har du inte råd med egen advokat får du tacka din lyckliga stjärna om den som du får dig tilldelad drivs av idealism. Annars kanske vittnen som talar för din sak inte hörs, bevis inte efterfrågas eller till om med att advokaten sover sig genom rättegången (Jo, det har hänt).
I vårt moderna samhälle har vi avskaffat den individuella rättskipningen och bibelns "öga för öga" och ersatt det med rättprocesser som ska vara neutrala i sin hållning. Det är inte jag som målsägare som driver straffrättsliga fall utan samhället - det är ju mot våra gemensamma lagar man brutit. Att jag sedan kan få skadestånd som offer är en annan sak.
Men i USA räcker det inte med att ha dödsstraff som medel för samhället, utan det verkar också innefatta blodshämnden. För av vilket annat skäl finns för att offrets anhöriga har rätt att närvara vid avrättningen.