En långvarig förlovning

Har tvekat att se filmen för jag ville bli besviken men dessbättre blev det inte så.  Att den har samma regissör som Amelie från Montmartre märks även om publikflirten inte är lika tydlig.  Men visst finns här snillrika repliker och leendeframkallande bifigurer. Och blev nästan lika  glad i hjärtat av En Långvarig förlovning och gillade detaljerna som omramade historien. Söt historia och precis som Amelie leker den inte verklighet utan vågar vara film. Det gillar jag.

Audrey Tautou gör en suverän poliohaltande Mathilde som vägrar att tro på att hennes fästman dog i första världskriget.  Berättarrösten säger om henne  "Ända sedan dödsbudet kom höll hon fast vid sin intuition som en tunn tråd. Hon förlorade aldrig hoppet. Men så är hon positivt lagd. Om inte tråden förde henne till hennes älskade kunde hon alltid hänga sig med den".  .

Mathildes hopp och okuvliga vilja för henne till Paris, privatdetektiver, militärhögkvarter och landsbygden i  jakt på ledtrådar efter fästmannen.  Filmen igenom besvär hon a´la "om bilen inte hinner till kurvan före mig eller om konduktören kommer innan jag räknat till sju så lever han (vem känner igen sig från ungdomsåren, räck upp en hand)  men svaren är inte helt lättolkade. Genom tillbakablickar hos de som överlevde  granater, kulor och bajonetter i ingenmansland vid Bingoskymningen väcks mest hopp och lite förtvivlan.  En  berättarröst syr elegant ihop det hela fram till det hoppfulla slutet. En film att att både le åt och värma sig med när vinden viner utanför rutorna. Annars också.




Kommentarer:
Postat av: RS

Låter bra. Jag tyckte mycket om Amelie. Den här verkar också bra av den beskrivning.

Postat av: Heli

Se den, tror inte du blir besviken...

2005-12-31 @ 09:43:53
URL: http://www.helis.webblogg.se

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits