Rätten att bara vara sig själv
Tågen är fullbokade, flygen likaså och snart är det trångt på vägarna också. Tomteluvor pryder tevetablåerna och i alla fönster skiner ljus. Till glädje för de allra flesta, men inte alla. Vet inte hur många de är som under familjehelgen - för familjens skull - tvingas vara någon annan än sig själv. För att de älskar fel enligt omgivningens ögon. Många av dem håller tyst, spelar med och firar utan sin partner, för julfridens skull.
Hatbrotten ökar. Bara i Stockholm anmäldes ca 250 brott mot homosexuella eller brott på grund av etnicitet under en tremånadersperiod 2005. Även om man nu inte begår våldsamma brott i familjens hägn under julhelgen finns en likhet. Bristen på respekt för andras rätt att fritt leva sina liv. Det är ofta runt köksbordet grogrunden för trångsynthet och intolerans skapas.
Jag har oerhört svårt att förstå vad det är som upprör. Vad som får i annars fall sansade människor att se rött. I mina ögon är det tusenfalt bättre att människor gillar eller älskar varandra än motsatsen. Om de sedan har samma kön eller inte, kommer från Motala eller Afganistan är oviktigt. Framför allt har jag inte med det att göra. Att sätta mina livsval som ett rättesnöre för andra vore minst sagt förmätet.
Tydligast syns det hos de kristna (bärarna av kärleksbudskapet!). Normupplösning har kristdemokraterna skrikit varje gång homosexuella fått likvärdiga rättigheter med heterosexuella. Ibland tror jag att kd:s hemliga dröm är att stifta lag om att alla ska leva i kärnfamiljer. De tjatar så mycket om den levnadsformen att de troligen är livrädda för att den ska dö ut. Var inte rädda, gör den det, beror det knappast på att lagstiftningen påverkar sexuell läggning.
Ibland blir jag så oändligt trött och less på att alltid kämpa.Det enda vi begär är att få leva våra liv utan att någon säger åt oss hur det ska levas". Inlednings- och avslutningsmeningen i Linnea Ornsteins insändare i Svd idag. Tänk om hon nästa år istället kunde börja med orden att det är skönt att få leva som sig själv utan daglig fajt. Det önskar jag henne i julklapp - färre trånga skallar och fler stora hjärtan.
Hatbrotten ökar. Bara i Stockholm anmäldes ca 250 brott mot homosexuella eller brott på grund av etnicitet under en tremånadersperiod 2005. Även om man nu inte begår våldsamma brott i familjens hägn under julhelgen finns en likhet. Bristen på respekt för andras rätt att fritt leva sina liv. Det är ofta runt köksbordet grogrunden för trångsynthet och intolerans skapas.
Jag har oerhört svårt att förstå vad det är som upprör. Vad som får i annars fall sansade människor att se rött. I mina ögon är det tusenfalt bättre att människor gillar eller älskar varandra än motsatsen. Om de sedan har samma kön eller inte, kommer från Motala eller Afganistan är oviktigt. Framför allt har jag inte med det att göra. Att sätta mina livsval som ett rättesnöre för andra vore minst sagt förmätet.
Tydligast syns det hos de kristna (bärarna av kärleksbudskapet!). Normupplösning har kristdemokraterna skrikit varje gång homosexuella fått likvärdiga rättigheter med heterosexuella. Ibland tror jag att kd:s hemliga dröm är att stifta lag om att alla ska leva i kärnfamiljer. De tjatar så mycket om den levnadsformen att de troligen är livrädda för att den ska dö ut. Var inte rädda, gör den det, beror det knappast på att lagstiftningen påverkar sexuell läggning.
Ibland blir jag så oändligt trött och less på att alltid kämpa.Det enda vi begär är att få leva våra liv utan att någon säger åt oss hur det ska levas". Inlednings- och avslutningsmeningen i Linnea Ornsteins insändare i Svd idag. Tänk om hon nästa år istället kunde börja med orden att det är skönt att få leva som sig själv utan daglig fajt. Det önskar jag henne i julklapp - färre trånga skallar och fler stora hjärtan.
Kommentarer:
Trackback