Social dumpning - långt före Vaxholm

Det låg ett riktigt brev på hallgolvet idag. Inte i julkortsstorlek men  vanligt frimärke och handskriven adress.  Innehållet gjorde mig glatt överraskad. En kompis från ett jobb för länge sedan skickade några rader och ett foto från tiden då vi levde halva våra liv ombord på ms NordEstonia. Som alltid är det lätt att minnas det roliiga, det dråpliga och det hysteriska - lovar att det finns mycket sådant i gömmorna. Varför  då besvära sig med att minnas monotoni, stress och slit. Vad som är vad finns det inget facit på, det beror på vem som minns. Men det finns en sak som inte nån av besättningen glömmer och det är när vi blev av med jobben.

NordEstonia gick i trafik juni 1990 .Med paradargument som  långsiktig satsning lockade man över erfaren personal från Silja, Stena och Gotlandslinjen.  Båten var inte nåt modern färja, snarare en gammal skorv och tungjobbad. De flesta av oss bodde våra två veckors törnar längst ned under vattenlinjen...gissa hur kul det var under istiden? Men vad gjorde det, vi var med om något historiskt - den första regebundna förbindelsen mellan Estland och Sverige sedan före andra världskriget - och vi hade en bra anda ombord.

Det långsiktiga visade sig inte omfatta oss som jobbade ombord. Ganska snart kom propåerna att få byta ut det svenska kollektivavtalet till ett med estniska lönenivåer. Fartyget var svenskflaggat och därmed en svensk arbetsplats. Så mycket begrep Nordström &Thulin att de inte skulle vinna den fajten.

Så blev Baltikum självständigt - fantastiskt att vara i Tallinn både före och under den tiden - och med det vädrade rederiet morgonluft.  De väntade inte en dag mer än nödvändigt. . En oktobermorgon 1992 kommer beskedet ; NordEstonia ska säljas och ersättas med  ett fartyg under estniskt flagg, ägt av ett bolag på Cypern om jag inte minns fel. ombord.  Att ägaren var samma redare som vår kvittar, inom den näringen kan man allt man behöver att veta för att sådant inte ska vara synligt. Så minimerar man risken om krav på svenska avtal och eventuell konflikt.

Alla behövde inte sluta. Nästan alla befälsposter på nya båten besattes med svenskar, rederiets  förtroende för esterna räckte inte till de ledande befattningarna.  De anställdes givetvis inte med estniska villkor utan svenska. Men av oss i manskapet var det inte många som ens fick chansen att fortsätta om vi hade velat. Våra jobb blev med andra ord socialt dumpade. Vanligt inom utesjöfarten, ovanligt i färjetrafiken.

Det är precis samma sak som nu upprepas på land utan trix. Nu kommer utländska företag hit med egen personal och lägre lönenivåer. Och när facket kräver lika lön för lika arbete får de veta att de diskriminerar.  Hur krav om lika rättigheter kan vara det övergår mitt förstånd.




Kommentarer:
Postat av: Viktor

Bra skrivet. Frågan är komplex och enligt mig ligger grunden till alla problem i kapitalismen som idé (eller, de idéer som följer med den) - att alla gränser ska vara öppna och frihandel ska råda (sk Globalisation). För långt för att utveckla, men det är lite av en krasch mellan de socialistiska idealen som fortfarande till viss del finns i Sverige mot de kapitalistiska som de flesta företagare, och en hel del politiker farligt nära västerkanten må jag tillägga, förespråkar tror jag.

Postat av: Heli

Tack! Fackets/avtalens roll är ju att vara en lönekartell, dvs begränsa en av kapitalets friheter. Det förutsätter givetvis rätt att fritt organisera sig och att det finns en maktbalans mellan arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Det funkar i Sverige, men Svenskt Näringsliv satsar i 180 för att se till att den rubbas till arbetsgivarns fördel - går det en enda dag utan att de anfallet strejkrätten? Samma tongångar hörs från Högeralliansen - i den frågan har åtminstone jag ingen oro när det gäller vänsterflanken.

2005-12-21 @ 20:42:46

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits