Minnesdag för döden på jobbet.

Numera är almanackan full av dagar; kanelbullens, vänsterhäntas och tulpanernas. Knappast lika kända som alla hjärtans, mors eller fars dag. En annan av de okända dagarnas är minnesdagen för arbetslivets offer, instiftad av FFI, Fria fackföreningsinternationalen.  Den dagen är det idag och den har inte bara högtidlighållits i Sverige utan en rad länder från Algeriet till Zimbabwe 

Många tiotusentals människor runt om på jorden dör av jobbet.  I olyckor, av kemikalier och asbest. Värst drabbade är de fattigare länderna där arbetsmiljölagar och fackliga rättigheter inte är värda namnet.

Att jobba är inte riskfritt i Sverige heller. Förra året dog 67 personer på jobbet och många fler skadades allvarligt. Det är en ökning av dödsfallen jämfört med året innan vilket  nästan helt förklaras med stormen Gudrun.

Jag minns tydligt hur Reinfeldt med flera sa att i denna katastrofens stund kan vi inte vara stelbenta utan måste kunna rucka på  arbetsmiljö- och arbetstidslagen. Detta trots att flera påminde om hur många som dog i röjarbetet efter den förra, stora stormen. Hoppas att även han fick möjlighet att hedra arbetslivets offer med en tyst minut idag.


Kent Andersson visor, dikter, ballader

Visor, dikter, ballader  heter den nyss utkomna boken med  en samling av det Kent Anderssons skapade under fyrtiotalet år. Maria Hörnelius och Mats Kjelbye har samlat Kents ord av glädje, kärlek, ilska och säkert kamp texter ur sina byrålådor och andras. Heders åt dem som gjort att vi andra kan fortsätta att beröras av Kents ord när han själv inte längre finns att framföra dem.

Hoppas, hoppas att Dvärgen finns med i samlingen. Har den på cd inläst av Kent och den förgyller många promenader. Tänk att titta och smaka på orden själv också.

Gula tomtar

Underbart solsken på Konserthusets trappa. Duvor som pickar och skolungar som har varit/ska bli (fick inte riktigt koll på vilket)  skolpoliser köade klassvis i trappan på väg in. En och annan av dem har en gul plasttomte under armen. När vi ser oss omkring passerar det några vuxna då och då med likadana fula figurer under armen. Vad är det och var kommer de ifrån?

Efter lite snokande på nätet har frågetecknet rätats ut. De finns inte bara i Sverige utan även i Luxemburg, Belgien och Holland. Jag har sett bildbevis, men vet inte om de kommer från Yttre rymden eller är de förkämpar i Tomtarnas befrielsefront. Gulfulingarnas sida länkar till trädgårdstomtarna och andra som kämpar för småtomtar rätt. Kolla själv hos de som kallar sig
They do exist.

Viktigt - nä, men det fick iallafall mig att le en stund.

Reinfeldt backar igen!

Minns inte vilken gång i ordningen och minns inte heller deras inbördes ordning. Så jag tar de i den ordning de dyker upp i mitt huvud.

Först var det cancersjuka och andra som skulle slippa de försämringar moderaterna föreslog. Sedan kom de på att det inte var så lätt att särskilja en långtidssjuk grupp från andra och därför kommer de inte att få andra regler. Sedan var det försämringar för förtidspensionärer som drogs tillbaka. Sedan var det AMS som inte alls behöver läggas ner. Sedan att LAS och kollektivavtal fungerar bra.

Nu är det förslaget att minska VAB-dagarna från 120 till 15.  Det var ett räknefel som inte alls ger de besparingar vi trodde, säger Reinfeldt enligt textteve. Numera verkar det som om man kan spela på det mesta. Undrar om någon byra har odds på vilket förslag Reinfeldt tar avstånd ifrån nästa gång?

Aftonbladet överträffar sig själv

Ibland vill man bara ta sig för pannan. Som när jag läste Aftonbladets framsida  idag. Den slog ut både "Zlatans ägare hittad medvetslös" (nej det var ingen hund, utan fotbollsspelarens agent ) och "Därför tiger Pianomannen om sin bakgrund" (och nej minns inte varför).

Om Göran Persson hade supit till i tjänsten och inte mindes någonting då fanns det ett nyhetsvärde. Att GP blivit kanon första gången han drack kanske är intressanta i ett par rader i en artikel om honom i övrigt. Steget därifrån till ABs krigsrubriker kan åtminstone inte jag förstå.  Sanslöst.

Men alla dessa stora bokstäver kanske får motsatt verkan än de som tidningssäljarna tänkt sig. Hur lurade känner de som köpt tidningen och sedan knappast hittar ett ord om när, var och hur denna fylla gick till? Och hur många gånger kan månglarna använda samma trick?


AMS - ett fel som blev ett rätt

Både Ams och jag har felat. Båda är vi snabba på att rätta våra misstag. Mina två hjärnsläpp  först:
Det var inte till AMS styrelse som Svenskt Näringslivs nomineringar gjordes. Det var till platser till en rådgivande nämden som tillsätts av styrelsen i AMS, inte GDn. Och att GD inte tillsätter förtroendeposter i varken styrelse eller annars - det vet jag ju. Sorry.

Nu AMS likafullt. Men nu har styrelsen backat och godkänner att de tre nominerade kvinnorna.
Tänk vad snabbt man kan påverka i bloggvärlden. För inte kan väl SNs besked om att det funderar på att lämna sina platser i nämnden om deras nominerade inte duger ha något med saken att göra.

AMS Millimeterrättvisa

Ams acceptererar inte Svenskt Näringslivs nominering av tre kvinnor till myndighetens styrelse för det leder till en skev könsfördelning och stämmer inte med de direktiv man har att följa, säger generaldirektör Bo Bylund. Det uttalandet såg jag i SvD idag efter att ha läst Annika Tigers blogg.

Visst är det bra att myndigheterna har direktiv att följa när styrelser tillsätts. Det har bidragit till att informellt kvoterade män har fått ge vika för lite mer formellt kvoterade kvinnor. Att de kvinnor som med detta har kommit in är  minst lika kompetenta som männen de ersatt tvivlar inte jag på.

Tyvärr hittar jag inte hur skev sammansättningen skulle bli. Handlar det om att männen blir färre än 25-30 procent, då kan jag förstå resonemanget. Men om det handlar om några procent hit eller dit runt femtiostrecket är det bara löjligt. Så in i detalj tror jag inte heller att det står i direktiven från regeringen/riksdagen.  Bo Bylunds och AMS agerande riskerar att motverka den jämställdhet som politikerna vill åstadkomma. Och det kan väl inte vara deras mening.. 


Två plus 120 goda och minst 2148 dåliga nyheter

De goda nyheterna är att Mexiko och Liberia under 2005 slutade  tillämpa dödsstraff, vilket gör att det nu är  122 länder som i lagstiftningen eller i praktiken har avskaffat det.

De dåliga är att minst 2148 människor avrättades under förra året. Kina toppar med minst 1700 dödanden. De har ingen officiell statistik så det är antagligen många fler. Landet är knappast känt för varken öppenhet eller demokrati. Många avrättningar sker i det dolda och efter summariska eller inga rättegånger - så där dör alla eventuella argument om att det ska ha en avskräckande effekt.  Enligt en kinesisk expert är det närmare 8000 som avrättades förra året. I Kina är 68 brott belagda med dödsstraff, till exempel förskingring och skattefusk.

Förutom Kina ligger tre länder i topp på den här skammens lista: Iran, Saudiarabien och USA. Det visar 
Amnestys årliga rapport om dödsstraffet. Dessbättre tar de inte ens sammantaget livet av tillnärmelsevis så många människor som Kina. Men icke desto mindre är avrättning en del av rättssystemet i dessa länder.

Iran är det enda landet som avrättar minderåriga vilket är ett brott mot FNs barnkonvention som Iran har anslutit sig till.  Här kan man dömas till döden för otrohet och otuktigt beteende. I Saudiarabien har människor förts till avrättning utan att de vet om att de är dömda till döden. De flesta som dömts är utlänningar och många har varken haft ombud eller tolk under rättegången.

Inte något direkt smickrande sällskap för landet som kallar sig världens största demokrati. Det är dock inte alla delstater som avrättar medborgarna och dödsstraffet mot minderåriga har avskaffats av Högsta Domstolen. Opinionen mot dödsstraff har ökat under senare år. Säkert beroende på att det visat sig att över hundra personer som satt på Death Row var oskyldigt  dömda. De hade tur att de fortfarande levde när sanningen kom fram. Hur många som avrättats på felaktiga grunder vet ingen. Om det så bara är en enda människa borde det vara skäl nog åtminstone för USA att avskaffa ett straff som inte hör hemma i en demokrati. Samtidigt skulle det ge mer kraft bakom Bush´s krav om respekt för mänskliga rättigheter i andra länder. Som senast idag under det kinesiska statsbesöket overthere.

När Danmark blev Sverige och Danmark igen

Fågelinfluensan har förpassats från krigsrubriker till notiser igen. Nu är det påsk och då är det tragiska trafikolyckor som dominerar media förutom kvällspressens löpsedlar. Där bantas det i vanlig ordning.

Trots det nådde fågelflunsan nya mediala höjder. På SvTs textteve blev  Danmark svenskt. För  nyheten om en man i grannlandet som eventuellt fått sjukan fanns på inrikessidorna. Nyheten om att han led av något annat hittades däremot på utrikes.

Tur för oss att de rättade sig själva. Tänk om danskarna skulle tro att Sverige i smyg ockuperat dem. För inte kan det väl vara annat än bristande geografikunskaper som gjorde att de två nyheterna placerades som de gjorde?


Pälsängrar, sms och driving ranger

Tog ut en filt från klädkammaren, vecklade ut den och upptäckte hål efter hål efter hål. kalasmiddag för pälsängrar. Det var i torsdags. Sedan dess har alla kläder, filtar och annat i textil vädrats på balkongen. Konstigt nog och tursamt var det bara en av ylletröjorna som var sönderbiten, resten var oskadat.
Allt annat bråte åkte ut i vardagsrummet inför den stora rengöringen.

Allt hittade inte vägen tillbaka in i hyllorna. Tre-fyra påsar hamnade i grovsoprummet och två i Myrornas container. Hade hellre skänkt till något kvinnohärbärge, av två skäl. Dels för att jag gärna stöder de kvinnor som är de mest utsatt, dels för begagnade kläder kan bli  industri i tredje världen och slå ut lokala jobb. Men hittade ingen adress till något härbärge och har inte mage att slänga bort det som inte är trasigt. Så det blev som det blev.

Nu är iallafall klädkammaren som tagen ur ett inredningsmagasin. Resten av bostaden får vänta på ytbehandling till efter måndag då de sista listerna ska sågas till i köket. Att dammsuga innan dess är inget för en städallergiker.

Bättre att njuta vårväder, äntligen! Igår med prommis och årets första öl ute. Idag kommer golfklubborna fram för första gången. Visserligen inget riktigt spel men bara att få banka lite boll på rangen är dett gott surrogat. Alltid lika intressant att se om och hur man träffar bollen.

SMS - fick en kedjesms igår med en påskkram att sprida vidare. Numret är okänt och fanns inte heller på hitta.se eller eniro. Så min påskkram hoppade inte vidare till någon annan som jag bryr mig om. Knappast till förtret för några andra än mobiltelefonoperatörerna.



Bokmärke hos tandhygienisten

Det är inte mycket att göra i din mun längre , sa Harriet. Så sa hon inte när vi träffades första gången på Folktandvården för fyra, fem år sedan. Efter en timme av skrapande, rotande och ilande gav hon mig en förevisning av mellanrumsborstar av olika sorter: Använder du inte de här kommer du att få tandlossning.

Raka besked funkar. Sedan dess är det lika självklart med sådana borstar som den vanliga tandborsten. Och för varje år har tandfickorna krympt eller försvunnit och tandstenen en barnlek att ta bort.

Och du har inte börjat röka ser jag, sa Harriet idag. Nej, svarade jag, nu börjar fyraårsjubileumet närma sig. Det är bra jobbat,  när man är duktig får man ett bokmärke, vilket vill du ha? sa hon och sträckte fram en låda-. Stolt och glad valde jag en klisterbild med ett busfrö med rullande ögon. Ibland krävs det inte mycket för att  bli några centimeter längre.



Frankrike backar!

Ungdomar slipper godtycklig arbetsrätt i Frankrike. President Chirac har meddelat att lagförslaget dras tillbaka och ersätts med arbetsmarknadsåtgärder riktade mot unga.  Det visade sig att det lönade sig att protestera och demonstrera. Massor av människor  under senaste tiden sökt sig ut för att visa sin motvilja till försämringar för unga i arbetslivet i folkliga möten. Det kan man inte tro när man läser svensk press i allmänhet och borgerliga ledarsidor i synnerhet . Det är klart att alla som vill att löntagare ska ha mindre makt hellre visar upp upplopp och brända bilar.


Bloggstafett: Ska Sverige bojkotta fotbolls-VM?

Här kommer min etapp i blogstafetten

Ska Sverige bojkotta fotbolls-VM?

Det är så bisarrt att man bygger nya bordeller för fotbolls-VM att jag inte har ord för det. Men bojkott funkar inte för att minska sexhandeln. Möjligen kan den påverka på marginalen så länge fotbollsturneringen pågår, men när festen är över riktas intresset någon annanstans.

Dessutom krävs det att en stor majoritet ska bojkotta för att det ska ha någon som helst värde.  Det räcker det inte med att ett litet Sverige uteblir. Det riskerar bara att debatten istället handlar om agerandet, inte orsaken till det.  

Istället är det bättre att Sveriges företrädare höjer rösten inom FIFA och andra internationella idrottsorganisationer. Sedan ska givetvis landslaget på plats offentligt ta avstånd från prostitution och sexhandel (det kan det för den delen göra redan på hemmaplan  –  det pågår som känt dagligdags även här). Helt enkelt att de använder förebildskap till att stå för justa värderingar. Man skulle kunna ha annonser, affischer och filmsnuttar med Zlatan, Fredde  och Henke där de säger: Jag ska spela fotboll, inte utnyttja prostituerade. Det ska väl inte du heller?

De filmerna kan visas både innan VM och i alla de bussar med svenska fan som åker ner för att kolla på matcherna.  På plats i Tyskland kan laget dra några repor på stan med  tröjorna som S-kvinnor tagit fram: Football – Yes, Prostitution – No. Att de ska spela i dem är nog att önska för mycket, men till någon av presskonferenserna kunde de väl svida om.

Det går säkert att göra mycket mer från idag och under VM för att bilda opinion för de utsatta och utnyttjade kvinnorna som fyller extrabordellerna. En opinion som bör drivas av sportvärlden, av den politiska och av alla oss andra som tycker att sexhandel är förkastligt. Vi kan prata med de vi känner som ska vara på plats eller mejla ministrar i Tyskland och politiker i EU där vi tar avstånd.

Med andra ord. Det jag förespråkar är motsatsen till bojkott. Jag tror att dialog, öppenhet och opinionsbildning långsiktigt är bättre än tystnad. Sexhandeln varken börjar eller slutar med VM. Enligt RFSU är de flesta svenska sexköparna på affärsresa eller mässbesök. Så varför inte spela in ett par filmer med Wallenberg, Von Holstein och Bäckström som också tar tydlig ställning.

Nu går pinnen över till Handlar om mig med ämnet Var det bättre förr?

Tranamerikansk värme

Vi visste egenligen inte vad det var för film vi skulle se. Hade bara som hastigast hört något gott om den och läst raderna på bioaffischen innan vi köpte biljettern. När vi två timmar senare gick ut i den skymmande Stockholmskvällen mådde vi bara gott.

Transamerika är en udda roadmovie om Bree  i LA som har fått alla tillstånd som krävs och har en en dryg vecka kvar till sin efterlängtade första könsbytesoperation. Då ringer telefon och hon får veta att han är far till en moderslös son som som sitter i tonårshäktet i New York.

Sonen lever i samhällets bottenskikt och vill även han till Kalifornien. Bree (som inte talar om vem hon är )köper en bil och så drar paret iväg på en tur tvärs över USA. Det är en resa som rymmer  tårar, leenden, skratt och ilska. En resa med stora famnar, förnekelse, fördomar och hårda slag. Men framför allt en resa om mänsklighet och värme.

Och trots att man mår gott av den är den långt ifrån de enkla feelgood-filmerna som ger välmående för stunden och inget mer. En film att ta med bästa vännen på eller den som har en inskränkt syn på hur andra människor ska leva sina liv.


Slavkontrakt för snöskottare

Jag har svurit ve och fast över årets vinter. Förbannat snön och kylan ohch längtat efter värme. Just nu känns det oerhört futtigt. MIn vardag har möjligen blir lite bökigare, men inte ens i närheten av vad den har varit för de som skottat snö och is från hustaken.

Knappt några säkerhetsinstruktioner, svartlön och stress. Det har rapporterats på nyheterna under dagen. Flyktingar och papperslösa invandrare som inte har något att sätta emot har tjänat bråkdelen av svenska löner med risk för sitt eget liv. Några av skadats och sedan inte haft de försäkringar som de allra flesta av oss andra i arbetslivet omfattas av. 

Det finns inte ord för min upprördhet och snösvängen är inte den enda branschen där sådant här sker. De personer som rått utnyttjar andra maktlöshet förtjänar ingen respekt och borde sättas dit. Att hitta dem blir inte lätt, få vågar ställa upp och vittna. Och om de gör det riskerar de att bli utvisade - ett hemskt moment 22-läge.

Det man däremot snabbt kan göra är att införa ett huvudansvar för den som anlitar entreprenörer. Visar det sig att man anlitar svartjobbare är det den anlitade som åker dit. Vet att det inte löser alla problem men är ett steg åt rätt riktning. Sedan måste facken jobba hårdare för att hitta lösningar så att även de som är mest utsatta kan kräva rättigheter, om inte annat så i efterhand.


Tio gladlåtar

Tröstarlåtar var det på förra listan. Den här innehåller tio låtar som snurrar i cd:n när livet leker. Även denna gång utan inbördes ordning utan i just den ordning som de dyker upp i huvudet. Skillnaden är att de här byts ut mycket oftare än de som är till tröst.
1. Solen i ögonen -Lars Winnerbäck
2. Hanna från Arlöv - Nationalteatern
3. Shiver - Maroon 5
4. We vill rock You  - Queen
5. 2-4-6-8 Motorway - Tom Robinson Band
6. Hear me lord - Bonnie Raitt
7. Holiday - Green Day
8. Black horse and the cherry tree - KT Tunstall
9. All about us - Tatu
10. Dancing in the street- Bowie och Jagger

hits