Sluta kasta anonym skit

För egen del har jag bara råkat ut för rasistiska klantar med taskig formuleringskonst. Men det spelar ingen roll om det är jag eller någon annan som får anonyma tillmälen kastade på sig - det är uselt oavsett vem som råkar ut för dem. Det är kanon av  Hedgehog att ta upp kampen för att få till en sund ton i bloggvärlden! Ju fler som gör detsamma...


Diskriminerade mår kasst

Att man mår kasst  om man blir diskriminerad behöver man inte vara Einstein för att räkna ut.  Det måste vara det hemsk att känna att man inte duger som man är bara för att omgivningen anser att man har fel kön, pigment eller  älskar någon med fel kön. Man behöver med andra ord inte göra något, utan bara vara sig själv.

Idag kom det en rapport från
Folkhälsoinstitutet  som visar på samband mellan ohälsa och kränkning/diskriminering. Den yttersta konsekvensen på brist av psykiskt välmående är självmordstankar eller självmordsförsök. Därför är det minst sagt skrämmande att läsa det var  tre till fyra gånger så vanligt  bland personer som hade blivit utsatta för kränkande bemötande än bland dem som inte blivit utsatta. 

Ibland undrar jag om vi människor är riktigt kloka med tanke på hur vi är mot varandra. Kränkningar och diskriminering är knappast något som oförhappandes faller ner från himlen. 

Sporten slog ut det mesta andra i nyhetsväg.

För första gången har jag varit likgiltig under ett OS - inte ens hockeyn lyckades hetsa upp mig. Såg inte finalen utan satt med en kompis på ett ganska öde fik i en stad men lika öde gator.  Att sedan fel lag vann bekommer mig inte mycket det heller.  Är med andra ord inte ledsen för att det tar slut  nu.

Hörde däremot ett inslag i Rapport som fick mig att fundera på två saker. Det första var att ett OS-guld slår ut allt annat som förstanyhet. Inte ens fågelinfluensan rår på det, varken i etermedia eller på löpsedlar. För ett par veckor hade de franska fåglarna skapat krigsrubriker.

Det andra är hur  talkörerna hos guldfirarna vid Sergel påminde om nynazistiska dito.  Ingen jämförelse i något annat avseende, men rösterna var lika mässande och osjungade röster och tog om  samma korta ramså gång efter gång efter gång. Sådär som det brukar låta i inslag där nassarna är med. Lite läskigt på något sätt.

Det  lät varken som segerglädje, -fest eller - lycka i mina öron., snarare motsatsen. Hoppas att de såg lyckliga ut , det vet jag inte eftersom jag inte tittade utan bara lyssnade på reportaget. .   


Bättre för alla de med otrygga jobb

I dag är jag glad för att LAS, lagen om anställningsskydd, ska förstärkas för de som har de mest otrygga jobben. Efter sex månaders sammanlagd anställning ska man ha företräde till nästa lediga jobb, om man har kunskaper att ta det förstås (det som alltid gäller för företrädesrätt). När man jobbat i 14 månader under fem år omvandlas en tillfällig anställning till en fast, eller tillsvidare som det formellt heter. Det föreslår regeringen, mp och vp.

Samtidigt skärps reglerna för hur uppsägningstiden ska förläggas om en föräldraledig person sägs upp. Idag kan uppsägningstiden vara under ledigheten, det nya blir att den ska räknas från det den f-ledige kommer tillbaka. Då slipper inte arbetsgivaren undan uppsägningslönen och då är det kanske inte lika givet att det är den som fått barn som får gå. 

Vart sjunde jobb idag har en deadline och många av dem som har sådana jobb erbjuds bara det ena korta jobbet efter det andra. Bland kvinnor i LO-yrken under trettio har runt 30-40 procent tidsbegränsade jobb. Att inte få hyra en lägenhet (alla bor inte i Stockholm), kunna långa pengar eller få ett bredbandsabonnemang är inte möjligt för många av dem - det krävs fast inkomst för det.  För att inte glömma det värsta av allt - att inte våga försöka bilda familj för att man inte vet om man har regelbunden lön till försörjning av sina barn.

Det finns ett tydligt statistiskt samband mellan att det föds lite barn och otrygga jobb. De som har fasta jobb föder barn i samma mängd som för femton år sedan, de som inte har det väntar tills de får det. Och en får vänta förgäves. För när det fasta jobbet dyker upp har man kanske hunnit passera trettio - och för varje år en kvinna blir äldre minskar möjligheten att bli gravid. Tragiskt att unga människor ska behöva hamna i ett såndat läge.

I ett välfärdsland värd namnet ska ingen tvingas välja mellan jobb och familj. De nya ändringarna i LAS kommer att bidra till färre behöver göra det.  Det tycker jag är bra för framtiden!

Bokrea

Det var verkligen inte bättre förr då utbudet av pocketböcker var minimalt. Då blev bokrean en dyr månad - kunde  inte låta bli att köpa alla de böcker som jag bara hade råd att sukta efter när de såldes till ordinarie pris.

Med pocketintåget kan jag utesluta alla deckare och nästan alla romaner på bokrean.  Kan vänta på dem tills de kommer i pocket, om de inte redan finns. Nu lägga koncentrationen och pengarna på fakta och lyrik. På lördag blir det första besöket av och om det blir som det brukar, kommer det att följas av fler. Det gör gott för själen att titta och bläddra i böcker. Sista reaveckan är nog de roligaste. Priserna går ner och hyllorna ska tömmas. Och när en bok kostar nästan ingenting då finns plats för helt okända titlar och författare. Har hittat en och annan pärla på det viset. Hur det blir i år återstår att se.

Men just nu står följande böcker på min sannolika köp-lista : 

Kristina Lugn,Hej då, ha det så bra!: Den kvinnan skriver suverän poesi.

Stilblommor och grodor: Kuriosa om språkliga tabbar

Tännsjö, Du ska understundom dräpa: Han är en inställning som jag har svårt för, men han har modet att skriva om svåra frågor utan att välja den lättaste vägen ut.

Svensson, Långtråkighetens filosofi: I tidevarvet där alla lever med fulla almanackor bara måste jag åtminstone bläddra i den här boken.

Juvenalis, Satirer: Intressant att se hur  en romare från 100-talet  skrev  sådant.

Sedan  några romarer: K. Ekmans Skraplotter E Johanssons Näckrosträdet och Den ryske debutantens handbok av Shteyngart.

Sedan är det en helt annan historia vad som ligger i kassen när jag går ut ur bokhandeln.

Inte lätt att leva som man lär som moderat?

Sjukskrivning är inte till för att livet är svårt , är ett inte alldeles ovanligt argument av ledarskribenter av varierande blå färg. Undrar om någon av dem kommer att ha några skriftliga synpunkter på att Kristina Axén-Olin är sjukskriven av just den anledningen. Såhär säger hon enligt en intervju i Expressen idag:

Hur mår du egentligen?
- Det är okej.
Kristina Axén Olin räknar med att vara tillbaka på jobbet efter sportlovsveckan. Men hon utesluter inte att sjukskrivningen förlängs.
- Nu måste jag få tömma min mammas lägenhet och umgås med familjen, säger hon.

Jag har inte svårt för att förstå att sorg efter en älskad förälder leder till att man blir utmattad och inte orkar med jobbet en period i livet. Men jag tillhör inte heller de den skara av moralister som anser att sjukskrivning missbrukas i sådana lägen. Kan man inte jobba av sjukdomsskäl har man rätt til sjukförsäkring - det är därför den finns. Jag har dessutom stor förståelse för att heltidspolitiker har en arbetsbörda som inte är sund ens för en helt frisk och kry person.

För mig är det mao inget problem med att K A-O är sjukskriven. Men kan en moderat politiker tycka att det är ok att sjukskrivningen förlängs för att en lägenhet ska tömmas eller att man ska umgås med familjen samtidigt som man predikar fusk i andra sammanhang?


Har det dödliga våldet ökat?

Det är lätt att tro att vi  under 2000-talet tar livet av varandra som aldrig förr.  Och visst avlider människor till följd av dödligt våld - det är så Brå rubricerar det. Men har det ökat radikalt de senaste åren? Nej, det har det inte.

Antal personer som utsatts för dödligt våld har varit i stort sett konstant sedan mitten på sjuttiotalet. Då dog 98 personer på grund av att det blev utsatta för våld, 1995 dog  90  och 2004 dog 102 av samma skäl.   De siffrorna hittas i boken
Släpp fångarna loss - ett reportage om brott, straff och trygghet av Mattias Hagberg.  

Hade någon frågat mig innan jag började läsa boken hade i allafall inte jag trott det, tvärtom. Det känns som om man dagligdags matas med människor som inget ont anande huxflux blir dödade. Så är det inte heller, runt 70 procent kände sina banemän och majoriteten lever under socialt marginaliserade förhållanden. Tidigare hade jag även stämt in i kören som inte trott på att Bostadsinbrotten har minskat, liksom bilstölderna.  Bett personen att dra den om Bellman också.

I sin bok undersöker MH hur det ser ut med brottsligheten i Sverige och hans bild är inte densamma som medias och politikernas.  Han resonerar också kring vad det är som får oss att tro att alla brott bara är i ett ständigt ökande och att fler poliser och hårdare straff är det som behövs. Intressant läsning för alla som är intresserade av att debattera brott och straff, tycker jag.



Musik i väntan på partiledardebatten

Nu är det bara en halvtimme kvar till paritledardebatten. För att få tiden att gå har jag snabbgått, städat, tvättat och kopierat låtar från lånade skivor. En riktig kick att ha Lasse Tennander som promenadkomp. Med lurar som stänger andra ljud ute hörs texterna så mycket mer och många håller fortfarande minst tjugo år senare.

Yngve Frejs barn högg rakt in i nostalgitarmen och ökade steglängden med minst en decimeter, Alla är vi barn i början höll tempot uppe. Med revade segel och Nu blåser vi ut ljusen fick pulsen att hitta tillbaka till det normala.

Och slutligen Rötter som idag som tidigare fyller på hoppet om att livet hela tiden har något nytt att njuta av:

Blås vind blås, blås in i äventyr och blås in luft.

Över hav, bryt dina vågor mot en ny kust.

Oh, oh blås västanvidar blås. Blås in storm och blås in liv.

Över stad över land över hav, blås in musik blås in en ny tid.


Ref : För vi står här på stranden min vän.

Och i mitt hjärta känns ett hugg.

När vinden sliter i din hästsvans.

Och blåser bort din barndoms lugg.

Oh, oh, oh Carol min vän, min honungs paj mitt sockerbär

Kom i håg att våra rötter, dom kommer alltid finnas här.



Så min vän, känn hur vinden blåser än.

Över allt, från öken het och från havets salt

Oh, oh, lyssna min älskade hör, hur vinden blåser här utanför

Ibland ett hot ibland en lockande ton, men viden blåser på gott och på ont



Oh, oh, oh Carol min vän ............................




 


Tänk om det var lika många program

inför partiledardebatterna som inför Melodifestivalen på radio och teve. Just nu är det ett två timmars program på P3 om tidigare års tävlingar. Lyssnar med ett öra, inte riktigt min musik.

Tänk tanken att P3 körde en två-timmars imorgon inför den första partiledardebatten före valet i september. De kunde ha inslag från tidigare debatter som de kunde kommentera på samma sätt som de kommenterar låtarna idag. De kunde bjuda in gäster som kan stå för tidigare löften och andra gäster som fick säga hur de ser på val och demokrati osv osv. Att man spelar musik också är en självklarhet i den kanalen och absolut inget som stör.

Varför inte egentligen. Valdeltagandet har sjunkit de två senaste valen i Sverige, även om det fortfarande är högt. Men hur mycket man röstar är inte lika över landet. Högutbildade röstar till nästan 100 procent. de i arbetarjobb har de lägsta valdeltagandet. Äldre röstar mer än unga, svenskfödda mer än invandrare med rösträtt. Det är inte bra för demokratin.

Många säger att det inte spelar någon roll, att alla partier tycker lika. Jag håller inte med. Men för att komma förbi den första tanken måste man se bortom korta nyheter och löpsedlar. Ta reda på fakta helt enkelt.  Ett sätt är att kolla in paritledardebatten nu på söndag kl 20.00 i fyran. Då kan man lyssna på vad de säger och sedan värdera det i sitt eget huvud.


Varför trodde ingen på media ?

Mycket av det som sagts i och skrivits om KU-förhören om tsunamin har passerat mig förbi, mest för att det varit  partipolitiserande istället för granskande förhör. All heder åt Gustav Fridolin som gör det han kan för att KU ska fungera som i andra ärenden; i en gemensam strävan att klarlägga fakta och brister.

Men jag visste inte riktigt om jag skulle tro mina ögon när jag läste en rubrik i dagens nät-AB: Varför trodde ingen på media? Hade det inte handlat om något så allvarligt och tragiskt som tsunamin hade jag skrattat högt. I texten skriver journalisten om ABs snabba rapporterning på nätet  och den var snabb. Facit visar säkert att den var riktig i det stora hela. Men det finns för många exempel på överdrifter, nästan-felaktigheter och krigsrubriker som åtminstone för mig gör att kvällspressen inte är min första källa när jag söker fakta.

Tjänstedirektivet - en europafacklig framgång!

Att fackligt samarbete inom Europa skapar förändring visar  EU-parlamentets beslut om  tjänstedirektivet. Turerna har varit många sedan kommissionären Bolkestein presenterade det förslag som hade ryckt undan möjligheterna att kräva lika villkor för lika arbete i ett och samma land. Istället skulle löner och andra anställningsvillkor avgöras av varifrån företaget kommer. Alltså om ett italienskt eller estniskt byggföretag skulle komma till Sverige så skulle villkoren för de anställda avgöras av det.

Det senare kallas ursprungslandsprincipen. Det är villkoren i det land där jobbet görs som ska gälla, tyckte facken i Eu-länderna (och jag med). Ingen fackförening vill se att löntagarna ska tvingas in i en konkurrens med lägre och lägre löner. Inga löntagare suktar väl heller efter social dumpning. 

Man började jobba stenhårt för att se till att det även med ett tjänstedirektiv ska vara så.  Man jobbade både mot regeringarna i sina egna länder och gentemot EU-kommissionen och parlamentariker via Europafacket EFS och fackliga branschorganisationer.

Och det bar frukt! Ursprungslandsprincipen är borta i det kompromissförslag som blev till beslut.  Det visar hur viktigt det fackliga samarbetet över nationsgränserna är och att det lönar sig att hålla ihop. Att det sedan säkert finnas andra delar som kunnat blivit bättre för medborgare och arbetstagare, antar jag. Har inte hunnit läsa och inte hittat så mycket rapportering om det heller. Men så är det med kompromisser. 

Ett kärnreaktor bara för stand-by-läge

Om alla drar ur sladden till mobilladdaren, stänger av teven, videon, cd-spelaren, dvdn och allt annat som drar ström istället för att låt de stå på stand-by, minskar vi energiförbrukningen i Sverige med en kärnreaktor. En helt ofattbar stor besparing som inte sänker levnadsstandarden för eller kräver några stora åtaganden av någon.

Det är ett kanonsätt att minska slöseriet med energi, för det är verkligen i-världsslöseri att inte idas dra ur sladden till laddaren (skyldig) eller gå fram till teven istället för att bara klicka på fjärren. Räcker inte slöseri som argument, då finns ett till:  Elektriska prylar som på standby är brandfarliga. Såg för något år sedan en film om hur snabbt en teve brinner upp, och efter det stänger jag alltid av min. Inte i något ädelt syfte alltså, men energisparandet kom ju på köpet. När jag drog ur mobil laddarsladden idag så hade jag Ringhals närmast på näthinnan. Den minskade brandrisken kan jag nog också leva med

Ännu mer förbannad

Om det som media rapporterar stämmer blir jag förbannad, igen. Hur kan  våldtäkt och sexuella övergrepp ske framför ögonen på folk i en tunnelbana utan att en enda av dem som sitter i vagnen gör något annat än tittar bort? Jag fattar det kanske till och med ännu mindre än att övergreppet sker.

Nu tänker jag inte predika om något "bättre förr", för det var det inte. Har erfarenheter av hur folk blundade då också, liksom av motsatsen både då och nu. Så det är inte att vi människor är av annat skrot och korn idag.  Möjligen är vi mer rädda idag än för 10-15 år sedan vilket inte är konstigt. Vi matas ju dagligdags med vålds-, brotts- och skrämselnyheter . Att rädslan inte är rationell spelar ingen roll när det sitter som en klump i magen. 

Oavsett det har jag svårt att förstå hur man kan sitta passiv när ett våldsbrott sker framför ögonen på en.  Undrar hur deras nattsömn ser ut? Funderar de aldrig på att det kan drabba dem själva, deras barn eller andra som står de nära. Eller är det sådana som sitter i fikarummen och moraliserar över andra som inte ingriper och att det var bättre förr?

Man behöver nödvändigtvis inte ingripa ensam. I det här fallet  hade det kunnat räcka  med att en enda person hade sagt åt några andra i vagnen att de måste göra något.  Det säger min erfarenhet - få vågar vara den första som gör nåt,men väldigt många gör det om man frågar eller om de ser att  fler som ställer upp. Civilkuraget vinner ofta över rädslan. Sedan att alla aldrig kommer att göra nåt. För de som inte ens lånar ut sin mobil för att man ska kunna larma  handlar det inte om rädsla, utan feghet. Eller ännu värre  - uppfattningen om att det  är någon annans ansvar att reagera. 

Brokeback mountain

En riktigt bra film slutar inte med eftertexterna, den lever  i sinnet efter man lämnat biografen. Så var Brokeback mountain.Scener spelar om sig i huvudet eller bryter i ett samtal som handlar om något helt annat. Fastnar i de även nu..

Filmiskt vacker med vyer som  formligen sög andan ur en. Kärlekshistorien likaså, vacker och tragiskt. Stunder av outsinlig, hemlig  lycka  för man inte vågar leva något annat liv.  Dagar av förtvivlan och lögner som bit för bit gnager sönder det egna och många andra människors liv. För normen tillåter inte något annat i landsbygdens USA ens idag.

Filmen lämnade oss bara korta stunder igår. Vi kom tillbaka till den gång efter gång. Ibland bara med konstaterandet att den var suveränt bra, ibland med kopplingar till den tid och plats vi själva lever i. Om hur det kan vara så oerhört provocerande med andra människors kärlek. Vad är det som får folk att ta till våld för att två människor älskar varandra. Jag kan inte förstå, eller rättare sagt, vill inte lära mig att förstå det. Kärlek är tusenfalt bättre än motsatsen, oavsett vem som älskar vem och det år ömsesidigt.

Gillar  inte att få veta för mycket innan jag ser filmen.Därför skriver jag inget mer om innehållet än att det är en kärlekshistoria som spänner över tre årtioenden mellan två (macho)män i USA . Däremot har jag ett tips - ta med näsdukar!

Varför, varför, varför?

Ibland räcker inte orden att beskriva det jag känner, som nu. Blir förtvivlad,arg, ledsen och mer därtill av dagens värsta nyhet. Den om grabbarna som utsatt en ung tjej för tortyrliknande sexuella övergrepp och spelat in det med mobilen. Det skedde i september och vem flickan är vet inte polisen, men antagligen många andra; den som äger mobilen och många av de som fått/sett filmen. För jag tror inte ett ögonblick på att grabbarna hållit den för sig själva.

Så hon har med stor sannolikhet upplevt övergreppet gång efter gång efter gång. Genom viskningar när hon passerat i korridoren i  plugget, genoom råa kommentarer och tillmälen av de som inte nöjt sig med att viska. Hon är den som utsatts för övergrepp, men tyvärr är jag inte övertygad om att alla ser det så i de ungas värld.  För hade det varit det, ja då hade händelsen uppdagats snabbare och då hade polisen sluppit fundera över vem hon är. Hoppas innerligt att hon kan identifieras och få allt det stöd hon behöver.

Det är hon som bär skammen, inte grabbarna. Det är hon som gjort sig "förtjänt" att kallas hora och bli behandlad som hon blivit. Det visar forskarrapporter, intervjustudier och inte minst K.  Wennstams bok  "Flickan och skulden", om våldtäkter och gruppvåldtäkter. I den skriver hon om ett liknande övergrepp, ungas syn på den och vad som händ efter.

Oavsett det, vad är det som fick dessa unga män att tortera denna flicka (och en förståndshandikappad man som visar i en annan film i mobilen)?  Och vad är det som får människor som får vetskap om dåden att vara lojala med gärningsmännen istället för offren? 
För det är sant det som Martin Luther King sa: "Det är inte bara de ondas handling, utan även de godas tystnad."


Beräknad ärekränkning

"Vi har budgeterat för stämningar", säger chefredaktören Bingo Romér, om publiceringen av fejkade bilder av kända kvinnor i hans tidning. Han hade lika gärna sagt: Vi vet att vi kränker människor men det bryr vi oss inte om.  Ska man skratta eller gråta? Skälet till frågan är att Svenska Hustler gjorde något liknande 1992 och blev stämda och slutligen i HD dömda för grovt förtal.

Varken Bingo, hans blaska eller andra i samma härad har toppat mina listor över smarta personer eller schysst läsning. Men nu har han inte bara nått utan passerat lågvattenmärket med massor av mil. Hur i hela h-e är man funtad om med medvetet publicerar något man själv antar sårar och kränker?

Svenska Hustler fick betala 100 000 kr i skadestånd till var och en av de som utsattes för  det grova förtal samt 150 000 i allmänt skadestånd. Vad det är i dagens penningvärde vet jag inte. Men jag tycker att BR borde stämmas inte bara för förtal utan även för stämpling av brott - och betala minst lika mycket i böter för det senare. Ja, jag vet att det inte håller juridiskt...men så ser väl straffskalan ut i andra brott - det kostar mer pengar eller tid om man gör något med berått mod än i aningslöshet.




Fet mat ofarlig för vem?

Undrar hur många fler pizzor, raggmunkar och hamburgare som åts till lunch jämfört med en annan vanlig onsdag? För idag har vi fått veta att det hälsomässigt inte har någon betydelse om maten vi äter är fet eller inte. Inte heller viktmässigt enligt den studie som refereras till i allsköns media.

Det första har jag ingen aning om men det andra säger jag bestämt emot. Vet av egen erfarenhet att det betyder massor (av kg) för vikten vad man stoppar in i munnen. Att äta mer energi än man förbrukar gör att man går upp i vikt, vare sig det är fett, sockersött  eller fiberrikt man stoppar i sig för mycket av.  Enkel matematik, precis som det är lätt att räkna ut att det  går snabbare att trycka i sig en semla än tre portioner havregrynsgröt för mycket.

Men det var inte det jag tänkte på när jag läste artikeln utan  något helt annat. Vad jag vet är det första gången en studie på kvinnor leder till rubriker som handlar om hela befolkningen. Alla andra gånger jag känner till är det studier på mäns hjärtsjukdomar med mera  som blir allmängiltiga. Minns en rubrik : "Svenska folket blir fetare" som referar till mönstrande mäns viktökning över åren.  Vilket inte ska läsas som att det ena är mer rätt än det andra.


Laleh fick tre grammisar

av de sju hon var  nominerad till: Årets producent, årets  nykomling och årets artist. Det är bara så häftigt att denna unga kvinna, som i stort sett okänd uppträdde på P3 Guld-galan för ett år sedan, nu regerar på den svenska musikscenen (tillsammans med Robyn som fick lika många)!  En annan favorit, Timbuktu, fick textförfattarpriset för "Alla vill till himlen men ingen vill dö".  Gillar låten, men undrar  varför den heter så. Han sjunger ju  "få" och inte "ingen" i själva låten.

Från vilken vinkel och vem som räknar

Satte fikat i halsen av dessa rader i Nalin Pekguls debattartikel i Svenskan i morse: "För oss muslimer som kämpar för demokrati har den senaste veckans upplopp hittills snarast väckt en känsla av lättnad."
Hur i hela friden kan en demokratikämpe tycka att upplopp är bra? Jo, det är bara att läsa ett par rader till:  "Fundamentalisterna har alltså inte kunnat samla fler än 5 000 av Kairos 14 miljoner invånare eller fler än 400 av Istanbuls 13 miljoner invånare. Upploppen i Damaskus och Libanon är ett led i den interna maktkampen i dessa länder. " . Vad jag sett så är hon den första som tydligt beskriver hur få fundamentalisterna lyckas mobilisera

Det betyder att de i Istanbul var färre än de ett Första Maj-tåg i en medelstor svensk stad, i Kairo nästan lika många som samlas i Göteborg samma dag. I media brukar man beskriva de som glest befolkade. Det har betonats av bilder som är tagna på långt håll och gärna ur ett helikopterperspektiv. Inget fel i det, för det är sant att färre samlas under fanorna idag än för tjugo år sedan.

Utan att förminska vad som händer i spåren av "Muhammed-bilderna" vore det klädsamt om filmarna och fotograferna även där tog ett steg tillbaka, visade mer av omfattningens litenhet och även fick med några fler av alla de miljoner som inte bränner flaggor, kastar sten eller skriker slagord. Det som händer är väl tillräckligt dramatiskt utan att det behövs specialeffekter.


Lärdomar från Sälen 2006

I  torsdags morse var jag totalt okunnig om att:  

Hedemora ligger där man vill att det ska ligga,

Det inte räcker med att säga bromsa även om det är en automat-Volvo,

Fula tapeter sitter bättre i taket,

Enstaka flugor inte gör någon sommar men fem stugpolare gör minusgraderna mindre kalla,
 
Dietisters råd kräver kunskap i bl a mängdlära och division osv.

Anonyma aspartamister är en av flera okända föreningar,

Skidglasögon finns att hitta i skogen,

Överdragsbyxklädda människor och barnkörer låter nästan lika mycket som R&Q,

Även i en liten bastu blir det 800 grader,

En äkta överraskningsmiddag består av blandade tacos,

Dammsugare behövs om man har choklad på glassen,

Bada vak inte är någon snabbt avklarad historia,  

Salami är en överskattad ingrediens på salamimackor,

Uppåt  gäller för skidspetsarna i liften – men inte vems höger som räknas när man går av,

Toner är onödiga i Dallas signaturmelodi,

Handskar kan glömmas i konferenslokalsliknande värmestugor,

När man vill öka farten kan man rycka både tussar och  tofsar,

Man kan bli stående i timmar i en bygellift även om hund inte måste bäras,

Det inte är några större fel på en trerätters efter en hel dag i stöten,

Ljudved brinner lika bra som den låter,

Powernaps har inget bäst-före-datum,

Mad kan spelas - hur är dock fortfarande höljt i dunkel,

Nycklar försvinner, dyker upp eller inte - då behövs något starkare än en sveitsi-veitsi,

Päron-Kojak finns under en lift i Lindvallen – hur skulle det annars se ut? 

Snögubbar i plysch borde det vara varningslapp på,

och att det är roligt att komma fram, oberoende om det är dit eller hit man kommer.


...goda ögon som kollar till höger ser
ett par bekanta ansikten eller armar...
After Ski
..För den som glömt eller inte sett ,  på andra sidan
kravallstaketet såg det ut så här...

Med ofrågat tillstånd från William Ask.
R&Q




hits