Helis hörna

Den stora rensningen håller i sig. Klädkammare, sovrum, bokhyllan och hallen har redan fått en genomkörare. Bara badrummet kvar -köket får vänta tills alla lister är på plats. I Sovrumsröjet ingick anslagstavlan med tt överdåd av bilder, lappar och seriestrippar. Att slänga från den var nog det allra svåraste, det som hamnat där har ju slagit an en  känslosträng. Fött ett leende eller en tår i ögonvrån. Inte blev det mycket slängt heller utan mer sorterat om jag är riktigt ärlig.

Det som dominerar på tavlan är utrivna dikter från dödsannonser. Absurt, nej, dikterna är valda av kärlek till en människa som är värd att minnas även av mig som inte träffat dem. Att läsa ett par rader här och där är en stund av kontemplation. Många ord är bekanta och återkommer nästan varje dag, Per Lagerqvist, Astrid Lindgrens "vi ses i Nangijala", Dan Andersson, Bo Setterlind. Andra är ovanligare.

Som:
Maya V Patel: Svårast att uthärda är att inte kunna göra underverk för den man älskar.
Werner Aspenström: Förnuftets näsduk torkar inte känslans gråt. 
Den okände skriver: Det kan om morgonen vara annorlunda än det var på kvällen.
W Szymborska: Bara med hjärtat språng får vi nu fatt på honom. 

En annan okänd  diktar:
Den som intagit sin
rätta plats i det 
inre livet
tittar inte omkring sig'efter bifall i det yttre. 

Johannes Edfelt gör mig varm:
Den finns en källa
och dess sorl är frid
det finns ett leende 
som aldrig slocknar.


Tove Jansson dikt  är underbar:
O, ljuvlighet att,
när man ätit opp allt
druckit ur allt och
dansat sina ben trötta,
gå hem i den tysta
timmen
före soluppgången
för att sova.


Min älsklingsdikt har jag lärt mig någon annanstans men ser den någon enstaka gång på familjesidan.

Den italienske poeten Quasimodo har skrivit:

Var och en står ensam på jordens hjärta
genomborrad av en solstråle
och plötsligt är det afton.