Svängar, nyckelharpa och Idol 2006
Burträsk har inte bara Västerbottenost utan även en långhelg med musik, människor, pub, ljusa, varma nätter och utelagad wok (med handskurna lökbitar). Burträsksvängen heter festen som startade för 31 år sedan.
För min del är dosen av kraftiga vindar från sjön kombinerat med om än hur vackra melankoliska folkvisor på nyckelharpa och fiol fylld för minst resten av detta år. Men det var roligt att vara med då runt tusen ortsbor sökte sig ut för att lyssna på lokala band och svepa en bägare eller nynna med i Kristallen den fina och höra årets hedersspelman riva av ett par låtar. Han är för övrigt dubbel världsmästare på sitt instrument och ska åka till Uruguay för att öka den globala vetskapen om densamma.
Ännu mer hjärtevärmande var det att se mer än en handfull av traktens yngre tjejer kliva upp på scenen där Anna-Lotta Larsson stod ett par dagar tidigare. Till singback fick vi höra trackslistehits...och Frank Sinatra. Vet inte när jag senast hörde New York, New York med sådan ren, stark och inlevelsefull stämma. Och inte blev man sämre till sinnes när Carolina Miskowski satte sig i gräset efter sitt eget gig för att lyssna på slutakten av Burträsks Idol 2006.
Och allt detta endast två inrikesflygresor från en vecka med seminarier med tillbehör innanför ringmuren. I en del av landet där få brydde sig om vem som blev Almedalens bästa lobbyist eller dummaste talare, vilka som hade det sämsta seminariet eller det häftigaste efterminglet. Inte så svårt att räkna ut var man hade det roligast på riktigt.
För min del är dosen av kraftiga vindar från sjön kombinerat med om än hur vackra melankoliska folkvisor på nyckelharpa och fiol fylld för minst resten av detta år. Men det var roligt att vara med då runt tusen ortsbor sökte sig ut för att lyssna på lokala band och svepa en bägare eller nynna med i Kristallen den fina och höra årets hedersspelman riva av ett par låtar. Han är för övrigt dubbel världsmästare på sitt instrument och ska åka till Uruguay för att öka den globala vetskapen om densamma.
Ännu mer hjärtevärmande var det att se mer än en handfull av traktens yngre tjejer kliva upp på scenen där Anna-Lotta Larsson stod ett par dagar tidigare. Till singback fick vi höra trackslistehits...och Frank Sinatra. Vet inte när jag senast hörde New York, New York med sådan ren, stark och inlevelsefull stämma. Och inte blev man sämre till sinnes när Carolina Miskowski satte sig i gräset efter sitt eget gig för att lyssna på slutakten av Burträsks Idol 2006.
Och allt detta endast två inrikesflygresor från en vecka med seminarier med tillbehör innanför ringmuren. I en del av landet där få brydde sig om vem som blev Almedalens bästa lobbyist eller dummaste talare, vilka som hade det sämsta seminariet eller det häftigaste efterminglet. Inte så svårt att räkna ut var man hade det roligast på riktigt.
Kommentarer:
Trackback