Snaskigheten slår aldrig i taket
Alltför ofta får kvällspressen mig att skaka på huvudet och samtidigt tänka att nu kan det inte bli värre.
Varje gång har tabloiderna bevisat att det kan det visst. Antagligen kommer dagens Aftonblads fluktbilder att överträffas. Och allt det som visas och skrivs rättfärdigas med att vi som tillhör allmänheten har
intresse eller rätt att veta. Är det bara jag som kommer att tänka på En dåres försvarstal?
När jag såg nät-ABs rubriker kom jag också att tänka på någon annan Elefantmannen. Han som hade ett utseende som avvek från normen och som därför kuskades runt för att visas upp mot betalning. Den tidens freakshow som väckte kittlingar hos människor.
Dagens freakshow hittar vi i dokusåpor ( som är värda en egen mässa som kommer en annan dag) och snaskpressen, som inkluderar kvällstidningarna. Paparazzibilder på mer eller mindre kända kändisar med så lite kläder som möjligt och helst i så privat miljö som det bara går.
Det nya greppet är att folk får skicka in sina egna digitala bilder. Så länge de är till för att fylla insändarsidor med barn, djur och sommarsolar är det inget att oroas över. Men redan nu har det funnits bland annat bilolyckor med i bildskörden. Och när något i häradet katastrof har hänt är åtminstone AB och Expressen snabba med att efterlysa bilder.
Visst har tidningar i många år haft tipstelefonen, men då har det krävs eget journalistiskt arbete. Men när en bild skickas in behövs inget större eget undersökande av tidningen. Ett snabbt samtal till den som skickat fotot så finns ett citat att bifoga.
Med mina tankar om tabloiderna är det lätt att ana varthän detta leder. I pressfrihetens namn kommer ännu fler intrång att göras i människors integritet. Som idag, bilder tagna på Hagamannen när han vistas på häktets rastgård. Vad är det för allmänhetens intresse i dem än att snaska a´la freakshow? Mig veterligt är skampålen som straff avskaffad sedan något århundrade tillbaka.