Helis hörna

I lokalen i källarplan denna första varma marslördag var det arbetarekommunens årsmöte i staden där jag bor. Vid tiosnåret var vi ett hundratal kvinnor, män, unga, äldre, ljushåriga, rödhåriga och mörkhåriga som valde átt vara där istället för att göra något annat.

Efter kaffe, lite småtuggande och migrationsminister Barbro Holmgrens anförande blev det dags  dags för årsmötet. Vi skulle fatta beslut om valplanen och handlingsprogram för de kommande åren. Vi skulle också besluta om vilka personer som ska stå på valsedeln till kommunalvalet och vilka som det kommande året ska ingå i arbetarekommunens styrelse.

Det var många som talade varmt för sådant som de tyckte saknades i handlingsprogrammet eller som kunde beskrivas på ett tydligare sätt - om kultur eller utbildning, de ungas och de  äldres livsmöjligheter. En del fick årsmötet med sig, andra inte och det slutliga handlingsprogrammet såg  annorlunda ut  styrelsens förslag. Detsamma gällde valsedeln till kommunalvalet.  Efter att några varit uppe och med kloka argument föreslagit förändringar ffick de också årsmötet med sig i röstningen.

En och annan skribent raljerar ibland över den här typen av möten. Kallar de tröga, osexiga och så nittonhundratal. Det är synd. För det är bland annat där som politiken formas. Där både vardagsnära beslut fattas och visioner utmålas.  Där varje medlems röst är lika mycket värd. Aktivt utövande av demokrati, helt enkelt.