140 sidor Kent Andersson
Högtidsstund var det att öppna postpaketet som rymde Kent Anderssons visor, dikter och ballader.
PÅ det vaniljgula omslaget möter man hans klara, öppna blick. Innanför pärmarna alla dessa ord som blivit till strofer som roar, väcker ilska eller värme i hjärteroten. Bilder från föreställningar, på en ung och en äldre Kent - hela tiden med glöden i ögonen. Verkligen en bok att bläddra i, läsa en dikt ur som sätter tankarna i rullning. Den kommer inte att hitta in i bokhyllan än på länge.
Och visst var den med min favorit av Kent Andersson: Sången om dvärgarna. Med en bild på Kent himself när han framför den i sjuttiotalets mitt i föreställningen Gropen. Slutna ögon riktade uppåt. Knutna nävar nära kroppen - just så såg han ut när jag hörde honom mer än femton år senare. Här är de sista verserna av fjorton:
Vad slåss en dvärg för? Detsamma som du!
Det vimlar av dvärgar i världen nu!
Förkrympa av maktspråk och lagarnas text
förbannar han dom som har hämmat hans växt.
Då knyter han näven och reser sig opp
med stigande vrede och växande kropp!
O, ni som växer er höga som bergen
där himlen är klarblå och sikten fri:
Fruktar ni inte den framtid då dvärgen
växer sig hundrafalt högre än ni?
PÅ det vaniljgula omslaget möter man hans klara, öppna blick. Innanför pärmarna alla dessa ord som blivit till strofer som roar, väcker ilska eller värme i hjärteroten. Bilder från föreställningar, på en ung och en äldre Kent - hela tiden med glöden i ögonen. Verkligen en bok att bläddra i, läsa en dikt ur som sätter tankarna i rullning. Den kommer inte att hitta in i bokhyllan än på länge.
Och visst var den med min favorit av Kent Andersson: Sången om dvärgarna. Med en bild på Kent himself när han framför den i sjuttiotalets mitt i föreställningen Gropen. Slutna ögon riktade uppåt. Knutna nävar nära kroppen - just så såg han ut när jag hörde honom mer än femton år senare. Här är de sista verserna av fjorton:
Vad slåss en dvärg för? Detsamma som du!
Det vimlar av dvärgar i världen nu!
Förkrympa av maktspråk och lagarnas text
förbannar han dom som har hämmat hans växt.
Då knyter han näven och reser sig opp
med stigande vrede och växande kropp!
O, ni som växer er höga som bergen
där himlen är klarblå och sikten fri:
Fruktar ni inte den framtid då dvärgen
växer sig hundrafalt högre än ni?
Kommentarer:
Postat av: Per
En fantastisk dikt
Trackback