Leve vårdcentralen!
Den senaste tio dagarnas hostande och snytande har gett magmusklerna dygnet runtträning. Bra eftersom jag inte orkat köra varken situps eller något annat. Nattsömnen har det inte var mycket betjänt med. Möjigen har jag även väckt grannarna med mina kikhosteliknande hostanfall, mitt i natten låter det som de går igenom vilken ljudisolering som helst.
Att gå till doktorn för lite förkylning är inte min grej, är sällan sjuk. När det händer funkar det bra med treo och annat receptfritt. När jobbarkompisen efter en vanlig hostattack kallade mig Kameliadamen tyckte jag att det kunde vara läge. Drog till Cityakuten efter tiofikat - i ogjort ärende. Öron-näsa-hals-läkaren var överbokad redan när jag kom.
Tillbaka till jobbet, fram med numret till vårdcentralen hemma, en minuts väntan i telefon och vips hade jag en tid fyra timmar senare. Väl på plats kom jag in till doktorn på utsatt tid, vi pratade lite, ett par blodprover togs, vi pratade lite till och så skrev hon två recept som med ett klick fanns på apoteket - Inga papper att slarva bort längre. Hostmedicin och antibiotika. Snabbsänkan visade på bakterier .Vilken sort vet vi på måndag då det andra provet är analyserat. Jag ringer dig då, sa doktorn och med de orden skiljdes vi åt.
Fram med leget på apoteket och mindre än en timme efter jag klev in hos doktorn stod jag med flaska och piller i hand. Snacka om smidigt. Vilken tur att Cityakuten var full. Enligt hörsägen brukar man hinna läsa en bättre tegelsten medan väntar.
Mina erfarenheter av vårdcentralen hemma är få, har haft turen att hålla mig hyfsat frisk. Men de minnen jag har är goda. Smidiga både i telefon och när man är på plats. För mig är det svårt att få ihop det med alla historier om väntan och inkompetens.
Har jag hittat nålen i höstacken eller är det så här det brukar vara? Själv tror jag på det senare. Vi berättar sällan om det som är bra och brer på lite extra när det inte funkar som det ska. Det är lättare att peka finger och skrika Bu och klappa händer och ropa Heja vårdcentralen!
Att gå till doktorn för lite förkylning är inte min grej, är sällan sjuk. När det händer funkar det bra med treo och annat receptfritt. När jobbarkompisen efter en vanlig hostattack kallade mig Kameliadamen tyckte jag att det kunde vara läge. Drog till Cityakuten efter tiofikat - i ogjort ärende. Öron-näsa-hals-läkaren var överbokad redan när jag kom.
Tillbaka till jobbet, fram med numret till vårdcentralen hemma, en minuts väntan i telefon och vips hade jag en tid fyra timmar senare. Väl på plats kom jag in till doktorn på utsatt tid, vi pratade lite, ett par blodprover togs, vi pratade lite till och så skrev hon två recept som med ett klick fanns på apoteket - Inga papper att slarva bort längre. Hostmedicin och antibiotika. Snabbsänkan visade på bakterier .Vilken sort vet vi på måndag då det andra provet är analyserat. Jag ringer dig då, sa doktorn och med de orden skiljdes vi åt.
Fram med leget på apoteket och mindre än en timme efter jag klev in hos doktorn stod jag med flaska och piller i hand. Snacka om smidigt. Vilken tur att Cityakuten var full. Enligt hörsägen brukar man hinna läsa en bättre tegelsten medan väntar.
Mina erfarenheter av vårdcentralen hemma är få, har haft turen att hålla mig hyfsat frisk. Men de minnen jag har är goda. Smidiga både i telefon och när man är på plats. För mig är det svårt att få ihop det med alla historier om väntan och inkompetens.
Har jag hittat nålen i höstacken eller är det så här det brukar vara? Själv tror jag på det senare. Vi berättar sällan om det som är bra och brer på lite extra när det inte funkar som det ska. Det är lättare att peka finger och skrika Bu och klappa händer och ropa Heja vårdcentralen!
Kommentarer:
Trackback