Morgonnyheter är tidningskrönika
länkat till http://intressant.se/intressant
Fakta gör en inte lika lättskrämd
I en tid när nästan alla bleknar av växtljuseffekten är det skönt med en som gör tvärtom. En som säger att det är kallt och snö där det inte brukar. En som säger att det snöar i Grekland vilket inte får dem att skrika växthuseffekt i första taget.
En som säger att vägrenarna vore gula av tussilago om det bara var temperaturen, men så är det ju inte. Vi ser i bästa fall tre vårblommor i en klunga. För det är ljuset också. Så radar han upp med sin vetskap det vi andra inte kan och sällan får veta, om flyttfåglar, djur och blommor. Och han vet också varför igelkotten hittar sig fram, för det gör den inte i hela Sverige även om värmen var lika fördelad.
En god man som jag inte minns vad han heter, men han var med i morgonteve i teve 4.
Normblindhet
I fikarummet idag sa jag att ett företag gärna såg arbetssökande av annat kön. Det gav upphov till leenden och skratt, och en del fantasifullt spånande om det är från yttre rymden de sökande ska komma ifrån. Eftersom det inte längre alltid är uppenbart vilket kön som är det vanligaste. Då räcker det inte att skriva "annat kön" utan man måste också skriva än vilket.
Men det stod inte så i annonsen, jag minns inte att jag sett en annons med sådan utformning på många år. Istället står det "arbetsplatsen är mans-/kvinnodominerad, så vi ser gärna att...Normen bryts sakta, sakta ned...
Det stod däremot något annat som handlar om normer. Det stod att de gärna såg sökande av annan etnisk härkomst. Den meningen borde också skapa reaktioner, men den gjorde inte det. En man sa att han inte hade fattat grejen om jag inte hade tagit det med kön först.
Så lätt är det att se bortom den ena normen, men inte den andra. Och så enkelt är det att upprätthålla bilden av den andra och annorlunda.
länkat till http://intressant.se/intressant
Första tentans första tredjedel avklarad
Jag märker hur pluggskolan sitter djupt rotad i ryggraden och vilken skillnad det är mot folkbildning, som jag har mina godaste utbildningsminnen från. Den första tanken var hur jag svarar med minsta möjliga insats och bästa möjliga utfall. Trots att jag läser helt av fri vilja och bara av intresse. Men det var så det var i min ungdomsskola, mycket måste och lite lust.
Folkbildningen har varit tvärtom och samtidigt lite svår att förhålla mig till, på grund av pluggplugget. Det tog ett tag för mig att fatta att man lär sig minst lika mycket fast på ett annat sätt. Att samtalandet och gruppandet och lyssnandet på andras redovisningar var suveräna pedagogiker.
På finskakursen är det inga föreläsningar och inga inlägg på nätet, än så länge iallafall. Alla får inte heller samma uppgifter, vilket gör att man inte har så mycket att diskutera. fast det går ändå. Den första tredjedelen av tentan är skriven och jag har lärt mig en hel del - och det är ju det som är min tanke med det hela :)
..precis som i tonåren står radion på, dock med P1 och inte P3. Mitt i skrivandet rapporteras om den sociala snedrekryteringen till högskolan. Mitt tips är att avdramatisera det redan på gymnasiet genom besök och studiebesök, bättre syo-konsulenter (heter de så fortfarande?) och gärna sedan egen introduktion för de som inte kommer från studievana hem, genomförd av studenter som själva kommer från samma omständigheter - folkbildning funkar även i den här världen.
Dåligt Expressen och nästan lika illa SvD
Har inte läst nyheten, men är helt övertygad om att inte någon fått en spruta med hiv-virus istället för något annat. Att det är allvarligt om någon fortfarande kan smittas inom vården är en helt annan sak. Det är synd att blaskan i fråga måste göra sensation av något som är tragisk nog för de inblandade.
Svenskan gör inte samma sensation, men har icke desto mindre en felaktiv rubrik . "Man hivsmittades efter sjukhusslarv". När man läser i bildtexten står det att han kan ha blivit hivsmittad, inte att han gjorde det.
Tänk om det vore så väl att felen berodde på att rubriksättarna inte kan läsa...
Länkat till http://intressant.se/intressant
Taskig planering
En hel del rosa fluff faller för mina ögon. Inget ont i det, tvärtom. Och i och för sig mindre idag, än det hade gjort för tio år sedan. Men jag har ännu en gång låtit mig förföras av en värld som jag inte känner till. Högskole- och universitetsvärlden. Eller förledas.
Jag är glad att jag inte började plugga direkt när jag slutade som servitris. För då hade jag tagit allt mer bokstavstroget än vad en KPMLare nånsin gjort. Trott på auktoriteten och framförallt trott att den levererade rätt och sanning.. Att jag har tagit fajten fackligt en massa gånger är en helt annan sak. Det har handlat om rättvisa. Om nu varit då, hade jag antecknat varenda litet ord av föreläsaren vi hade eller inte kunnat sålla i den bok om Finlands historia som jag läser.
Det hade varit suveränt att få en broschyr, ett mejl eller ett telefonsamtal, där upplägget beskrevs. För när terminen började fick jag bara besked om föreläsningsdagar, litteratur, poänguppdelning och betygsgradering. Idag, nästan en månad senare, har vi fått de första uppgifterna. Det hade varit mycket bättre om de kommit på en gång. För att läsa historieböcker utan någon som helst ledning om vad man själv ska skriva om är konstigt. Visst har jag skummat en del, kollat rubriker och intron, men att plöja tre böcker från pärm till pärm känns som gamla pluggskolan.
Och om nu var då, hade jag gjort det, plöjt böckerna och tyckt att jag var dum som inte fattade. Idag kan jag istället konstatera att de är de, inte jag som har dålig koll.
Kommunal vann!
Europaskolan i Stockholm begärde idag, just innan Kommunals varsel om stridsåtgärder skulle träda i kraft, inträde i Almega tjänsteföretagen. Genom att gå med i arbetsgivarorganisationen omfattas Europaskolan av kollektivavtal med Kommunal. Kommunal vann!
Denna Facebook-grupp var ett av många sätt att sätta press på arbetsgivaren. Till slut förstod hon att facket är för starkt för att kunna besegras.
Denna grupp fick 287 medlemmar. Tack för att ni var med! När en arbetsgivare tecknat kollektivavtal kan man inte längre lasta den för dess tidigare motstånd - i så fall vinner de ju inget på att teckna avtal. Eftersom Europaskolan i Stockholm nu markerat att man vill vara en seriös arbetsgivare kommer därför denna grupp avslutas.
Nu fortsätter den vardagliga fackliga kampen för att lagar och avtal ska följas på Europaskolan. Många avtalslösa arbetsgivare återstår dock och kampen för kollektivavtal är fortfarande oerhört angelägen, mer angelägen än på mycket länge.
Allt gott,
David Eklind
Visserligen positivt men likafullt en fördom
När jag var hos doktorn idag frågade han varifrån mitt förnamn kommer. Från Finland, svarade jag. Efter undersökningen sa han nåt som jag inte fattade men antog skulle vara finska. Han sa det ett par gånger till och sa lite skrattande att min finska måste vara ringrostig. Sedan berättade han att han hade finska patienter som bott här i 30 år och som behövde tolk.
Det är i sådana lägen man får välja snabbt mellan att inte säga något eller svara varför jag tror/vet att det är så. Välja mellan bekvämt eller riskera konfliktyta...det blev det sista. Vet inte om han förstod eller hörde mitt svar, för han fortsatte med hur viktigt det är att lära sig språket. Och bytte från finnar till invandrare, som ha sa om den andra stora invandrargruppen här i stan. Kvinnorna därifrån var ännu sämre på svenska. Mitt svar var detsamma igen. Om man bara jobbar med sina landsmän, så är det inte lätt att hitta svenskar att prata med. För att inte tala om om man inte ens får ett jobb.
Hans lösning var att de skulle sluta prata utländska hemma och lära sig svenska av barnen som lär sig snabbare. Jag sa att jag är jätteglad över att vi pratade finska hemma för annars skulle jag inte kunna det språket längre. Då sa han att man borde sätta gränser på hur många av samma nationalitet som skulle få bo t ex i Ronna - jag kontrade med att då borde det gälla i Pershagen också (våran gräddhylla).
För att vidga invandrarbegreppet så jag att finnarna faktiskt är den största invandrargruppen. Då bytte han tema igen och sa att finska kvinnor och sydafrikanska kvinnor har en likhet. De tål smärta mest av alla och klagar inte även om de håller på att förblöda. Med ett tonfall så att jag skulle känna mig stolt. Ett som jag känner igen från andra gånger från "ni finnar som slogs mot ryssen, finnar är goda arbetare, ni finnar som inte tjafsar utan handlar". Visserligen är det bättre att höra än orden om att alla finnar super, slåss med kniv och fuskar med sjukpenning (så den debatten är inte ny, skillnaden är att den numera omfattar alla), men likafullt fördomar och stereotypskapande.
För finnar är väl som folk är mest. Rätt många slogs mot ryssen, många jobbar bra, några super, en del fuskar, vissa är superärliga, andra sportar och många går stavgång. Jag sa inte något till doktorn, men tänkte att jag är en av dem som dödar hans fördom direkt. Någon med lägre smärttröskel får man leta efter.
...och lite häftigt är det med att en läkare faktiskt har tid att sitta och prata om något helt annat i 5-10 minuter. Det ger en annan bild än vi matas med i media...
länkat till http://intressant.se/intressant
Var började och vad är mångkultur?
Det finns dock en grupp av namn, eller mer en generation, som jag saknar. Var har arbetskraftsinvandrarna tagit vägen i den här diskussionen? Greker, finnar, fd jugoslaver, italienare. Är inte de också en del av mångkulturen, eller kom de innan mångkulturen uppfanns? För jag vet faktiskt inte vad sådan kultur är.
Innehåller den kjulande dalkullor, jojkande samer och skrönor på meän kieli? Eller pizza, piroger och pleskavija? Det verkar inte så, för när ordet används handlar det oftast om något helt annat. Konstigt tycker jag och tycker att det är bättre att prata likabehandling och intergration om det är det man menar.
Men strunt i orden just nu. Det viktiga är att det finns många invandrare, som sällan kallas invandrare idag, som har en massa att bidra med i de här samtalen och diskussionerna. Sådant som sällan hörts eller synts så mycket av. De som kom hit för att jobba kom från länder där det i motsats till Sverige nyligen varit ofredsår. De flesta som kom var barn av andra världskriget eller strax därefter. Och deras barn lever med föräldrarnas erfarenheter som vuxna idag. Tänk vilka möten av liknande trauman hos dagens flyktingar och de om kom för längre sedan. Inte för att jämföra elände, utan för att lära av varandra.
Jag ör övertygad om att denna grupp, som inte längre ses som grupp eller ens alltid som invandrare har många erfarenheter och bilder att bidra med. Kunskaper som är nog så viktiga även idag. En av de snabbaste lärdomarna borde vara att slå hål på myten att Sverige var integrerat på 60- och 70-talet. Det stämmer inte, det handlade mer om assimilation. För hade det varit den integration som många talar sig varma för, borde vi se fler av arbetskraftsinvandrarnamnen i fackens, partiernas och det offentliga Sveriges adresslistor.
Mitt tips till de som brinner för integration och likabehandling. Glöm inte bort den rejält över halva miljonen människor som kom hit för att jobba och blev kvar. och prata om likabehandling istället för mångkultur.
länkat till http://intressant.se/intressant
Nu har de på Sockerbullen kollektivavtal
Länkat till http://intressant.se/intressant
Snart webbtidningsmakare
Poliser skapar inte skolmotivation
Skolket är problemet för dagen och jag håller med om att det är fel om ungarna inte får den undervisning de har rätt till. Jag vet också av egen erfarenhet att skolket kan leda till att man gör en massa dumheter. Men det är sällan så att man börjar störtskolka från en dag till en annan. Det är oftast det som vi vuxna kallar process. Och det borde väl vara redan vid de enstaka timmarna som alarmklockorna borde börja ringa. Inte efter en halv termin eller mer. Då blir vägen för ungen så mycket längre tillbaka. Man har skaffat sig ett annat liv även om det är hur destruktivt som helst, med nya vänner och kanske värderingar.
Varför ställer sig Bjröklund den enkla frågan varför ungar börjar skolka? Lätt fråga, men ett mycket svårare (och dyrare) svar än ler betyg, poliser och konfiskerade mobiltelefoner. Jag lovar att polisen inte kommer att öka motivationen hos en enda tvångshämtad elev (om det inte handlar om ungar som vill gå, men föräldrarna hindrar). Däremot kommer de, på samma sätt vi vi tävlade i att smita från vår vaktis "Dass-Helmer" som letade skolkare, att tävla i att gömma sig från snuten.
Dass-Helmer gjorde väldigt mycket bra för oss skolungar och det är fler sådana som han ( vuxna som inte är lärare) som behövs så väl på skolorna.
länkat till http://intressant.se/intressant
Ska arbetsgivare få bestämma allt själv?
Livs ombudsman säger att han har verkat fackligt i 20 år och det är första gången han är med om att utlösa en blockad. Men eftersom det finna medlemmar där som inte får avtalsenlig lön och OB tar de striden. Företaget Smörbullens ägare Helene Andersson vägrar att teckna kollektivavtal och säger att hon vill ha full bestämmaderätt över sitt företag och att hon inte har råd att betala lönerna för oerfaren personal .
Det är just det som har drivit och fortfarande driver folk runt om i världen att starta fackföreningar. Att man faktiskt vill ha vettigt betalt för sitt jobb. Och för att arbetsgivaren inte ska kunna göra det Smörbullen gör, anställa för lägre lön, har det svenska facket möjlighet att ta till blockader.
Inget nytt mer än att en och annan medias öra numera, till skillnad mot alla de blockader som genomförts i medieskugga innan "Salladsbaren" . Liksom i den kan det bli samma dramaturgiska upplägg i den här. I tidningsbilden ser vi ung kvinna med bebis, och när det fackliga ansiktet visas blir det säkert en bufflig man.
Allt annat som avviker mot det kan man sedan rensa bort, precis som man gjorde i Salladsdramat i Göteborg.
Ingen av de ytterst välklädda, som kastade värre tillmälen än "Go home", ingen av de som grimaserade ingen av de som buffade och knuffade blockadvakterna har nämnts med ett ord på DNs eller Svenskans ledarsidor eller på nyhetsplats någonstans vad jag har sett -undantaget ETC. Om man innan dess trodde att någon slags överklass var belevad kan man slänga den tron överbord. Därför lyfter jag min vintermössa för NA, som redan i rubriken skriver "Vi skällde som galna på strejkvakterna". Undrar om det är samma typ av folk?
Tillbaka till sakfrågan. Är det rätt eller fel med blockader och strejker? Ja säger lagstiftningen, bara man uppfyller de krav som ställs. Men bara för att något är lagligt behöver det inte vara riktigt. Ett sätt att mäta är att sätta sig själv som deltagare i situationen. Om det ar jag som fick sämre lön än avtalet, om det var jag som inte fick en enda krona i OB-tillägg på söndagen, om det var jag som hade en arbetsgivare som ensidigt ville bestämma - vad skulle jag tycka då?
Om man då tycker att det är rätt, då ska man inte köpa semlor eller bullar där, utan ge blockadvakterna en klapp på axeln eller varför inte en kopp kaffe. Det är det man kan kalla solidaritet - att känna att det hade kunnat varit jag.
Slutligen - de andra företagarna i branschen förlorar också. För om Sockerbullen kan betala lägre löner får de längre utgifter än de andra och kan ha lägre priser och sno åt sig de andras kunder - och hur justa konkurrensvillkor är det?
länkat till http://intressant.se/intressant
Förslag om anhöriginvandring rimmar inte med borgerlig arbetsrätt
Förutom all mänsklig tragik som deras förslag rymmer, går det helt stick i stäv med borgarnas beslut eller icke-förslag inom arbetsrätten. De har gjort det mycket lättare att anställa tillfälligt, alltså motsatsen till ett fast jobb som ger regelbunden inkomst. Och sedan vägrar de i sten att införa en rätt till heltid.
I konsekvensens tecken borde besluten harmonisera istället för att göra tvärtom. och som vanligt när de saknar andra argument upprepar regeringen sitt mantra "arbetslinjen, arbetslinjen, arbetslinjen"....
länkat till http://intressant.se/intressant
Spontan Arn en tisdagskväll
Filmen om Arn har inte lockat mig alls. Har läst böckerna och tyckte att de var lite som "Guillou möter Barbara Cartland" - till och med hästen är hjälte. Fast redan då trodde jag att Jan G hade en folkbildningstanke med dem och att jag inte var målgruppen, utan de unga killar som hade Hamilton som hjälte och som kanske var åt det islamafobiska hållet. Samma killar skulle byta H mot Arn och dela hans intryck om muslimer och invandringens fördelar.
Nu har jag sett den, tack vare Ellen på jobbet. Hon ringde mig och frågade om jag var på jobbet och om hon kunde komma förbi, vilket gick bra. Jag funderade lite på vad hon ville som hon inte ville ta per telefon, kanske prata om det som är på gång på arbetsplatsen. Men det var mycket roligare än så. Hon hade två biobiljetter och ville bjuda med mig.
Vi enades om Arn och det blev riktigt bra. Både fikat innan som gav oss tid att prata om sådant som behöver pratas om, och filmen. Den var storslagen. Nästan som Ben Hur som jag minns den. Tidstypiskt, vida vyer, stora scener. Sädesfältet som förr i tiden dök upp i sexscener hade bytts ut mot himmelsljus genom lövträdkronorna. Bitvis kom filmen så nära att jag fick blunda eller titta med ett kisande öga mellan fingrarna.
Efteråt konstaterade Sveriges historia är minst lika intressant att storfilma som romarnas eller engelsmännens. Att allt inte är sant är inte hela världen. Och vad är egentligen sant i historien - det är ju bara några fås intryck som vi får oss till livs i efterhand.
Det enda som störde mig är varenda kotte hade närmast Hollywoodvita tänder. För även på den tiden hade väl folk olika grundfärger på sin emalj :) Men strunt i det. Det var en i högsta grad vederkvickande kväll.
Första föreläsningen
Inloggad i universitets studierum, hörlurarna på plats, webbkameran påslagen, med äpplet och vattenflaskan inom räckhåll satt jag rak i ryggen och väntade på att bli uppropad. Inte riktigt som i varken grundskolans eller gymnasiets förstaklass, men lite pirrigt. Visste lika lite nu som då vad som väntade. Men nu vet jag lite mer. Har studiekamrater från Växjö, Enköping, Karlstad, USA och Australien. Och som det låter på rösterna och ser ut på bilderna skulle jag kunna vara mamma till de flesta.
Första föreläsningen handlad om framtidsforskning och det var som vilket seminarium som helst. Så hade jag inte tyckt för 15 år sedan. Då hade jag antecknat varje litet ord som sades och säkert inte vågat ställa en enda fråga. Men genom jobbet har inte bara bevistat ett härke seminarier, utan också deltagit och arrangerat sådana. Det ger onekligen en tryggare bas i denna nya högre studiesfär.
De som var på plats i Karlstad fick en genomgång av hur den tidning vi ska redovisa våra arbeten i fungerar. Vi som var med per webb ska få det på något annat sätt. Så jag väntar tills dess innan jag tycker att det här verkar lätt som en plätt :)
Lugn och ro istället för ordning och reda
Egentligen tycker jag inte att frågan om när och i hur många steg betyg får sättas är så viktig - även om jag ogillar betyg och den orättvisa de kan skapa. Inte heller huruvida ungar ska få ha keps och mössa på sig inomhus eller inte -även om jag tycker att det är ett lågt pris att betala för att de ska ha den på sig utomhus vintertid (oss fick de aldrig att göra det). Eller andra klädregler eller sådant trams. Allt det är i någon mening bara pseudodebatter. Eller cykelställsfrågor som de brukar kallas när det handlar om andra världar än skolans.
Jag hoppas att sossarna i fortsättningen börjar utgå från "Lugn och ro", istället för folkpartistisk ordning och reda. För jag är övertygad om lugn och ro inte leder tillbaka till en disciplinär skola, en sådan som många gärna pratar hemska minnen ifrån under middagar, men hyllar i det offentliga ljuset.
Det finns en massa trådar att spinna på:
- hur anpassar man skolan efter eleven istället för tvärtom?
- vad är det som gör att vissa elever, långt ifrån alla, inte trivs eller inte förmår prestera?
- hur påverkar friskolereformen den offentligt drivna skolans möjlighet att fungera bra (de kan som känt inte välja elever och elevantal)?
- hur kan och ska skolan samverka med omgivande samhälle?
- hur kan och ska undervisningen synkas med det som händer i omvärlden?
- hur får man mer av vuxenvärlden in i skolan, eftersom lärarna inte kan bära hela lasset?
- hur går man för att ungdomar ska kunna få en andra chans i vuxen ålder (man kanske helt enkelt valde fel i nian)?
- hur stöder man de ungar som har det lite eller mycket stök runt sig utanför skoldagen?
Och säkert hundra till om man funderar lite längre än jag gör nu.
Oavsett fråga måste svaren utgå från att ungarna har rätt till en bra skolgång istället för att tänka skolplikt.
Jag är övertygad om att ökade tvångsmedel inte fungerar, vare sig ordningsbetyg eller skolk i betyget. Vissa kanske det får att ändra riktning, men i det stora hela gör det varken till eller från. Det säger iallafall min egen erfarenhet. Jag var en idealelev fram till sjuan för att sedan balla ur. Och bland de jag hängde ihop med då levde i en egen gemenskap i ett utanförskap. Så tror jag att det ser ut för många idag också, och att använda metoder som stänger mer ute än bjuder in, blir bara kontraproduktiva.
länkat till http://intressant.se/intressant
Vad orsakar bilolyckor?
I DN i helgen skrevs att snöovädret hade orsakat en massa trafikolyckor. Liknande ordaval fanns i kvällspressen också.
Men inte är knappast vädret som orsakar olyckor, utan de som kör bilarna som sladdar, fastnar eller vad de nu gör. Visst kommer olyckor alltid att hända, men jag är säker på att de skulle vara färre om fler underskattade sin körskicklighet och anpassade den mer efter väder och underlag. I den bästa av världar kanske bilen skulle få stå när snön ioch vinden viner som värst.
Tidningsvärlden kan också passa på att fundera på alternativa skrivningar om vad som är orsak och verkan.
After ski
Längdskidor var ballare än jag mindes. Fina spår med bra glid omgivna av snötyngda granar och halvfrusna bäckar. Hade inte blivit ett dugg förvånad om en liten vätte eller tomte skymtat fram i någon glänta. Blåbärssoppan godare än någonsin i vindskyddet efter första milen. Frasiga våfflor, kaffe och Gammelgårdens charm fick oss nästan att glömma tiden, så att det nästan hann bli ordentligt mörkt innan vi hittade hem. Sedan den där underbara trötthetskänslan som bara infinner sig efter en heldag ute med hög luft och rörelse.
Men det allra bästa var nog mina fem mer rutinerade skidresekamrater. Allt jag hade glömt lånade de ut eller fixade till beredvilligt. Termosar, plåster, salva, vantar ifall att om. De tog till och med skidorna i bilen så att vi två som åkte kollektivt slapp ha dem att släpa på. Och sist men verkligen inte minst: Compeed! Jag är tveksam om jag kommit hela vägen hem i en bit utan Annas generösa tilldelning av skavsårsplåster. Nu gjorde jag det och känner fortfarande en frid i själen när jag tänker på diagonalandet i Sälen.
