Vardagslärande

Igår köpte jag och en kompis ett gäng billiga dvd-filmer. När vi öppnade fodralen för att kolla om skivorna var repiga fick hon loss sina i ett nafs, medan jag som vanligt, smått irriterat, använde  "räcker inte våld, så använd mera våld".
Tur som varsåg kompisen - jag har brutit sönder en skiva en gång - och avbröt mig. Sedan visade hon det enkla handgreppet som man skulle göra. Hon tryckte in mittenpluppen som skivan sitter fast på och så var skivan loss. 
Det lilla vardagslärandet gör att mina filmtittarstunder kommer att inledas utan någon som helst frustration hädanefter.

Första tentan ivägskickad

Elva sidor finsk historia med mina egna ord är nu mejlad till "fröken" på Umeå universitet - med en dag tillgodo. Mitt livs allra första tentamen! Så nu ska här firas med bästa bakelsen som staden har att bjuda. För det är verkligen värt att fira att jag har lärt mig en massa om Sveriges unga grannland Finland. En del av det borde jag och andra ha fått lära oss i skolan här med tanke på att Finland var en tredjedel av Sverige fram till 1809. Men jag har inga minnen av att det givit något större avtryck från historielektionerna. Och ingen annan heller som jag pratat med. Så det var väl en himla tur att jag hittade den här kursen, för nu har jag ett helt annat grepp om landet jag kommer ifrån. Och det är ju därför jag läser den.


Riksmedias enögdhet dåligt för demokratin

Jag skrev häromdagen hur morgonnyheterna har blivit ett slags tidningskrönikor istället för att leverera egna nyheter. Alltså att de efter var och varannan nyhet hänvisar till DN och Svenskan, och i nåt enstaka fall Metro eller kvällstidningarna.

Den vanligaste hänvisningen är DN debatt. Ingen nyhet i sig att om den sidan ger ringar på vattnet med andra nyhetsinslag och tevesoffor, så är det väl investerade ord. Det är ju det som är poängen med att skriva debattartiklar.

Problemet är likriktningen. Orsakerna till det är en annan fråga, men det är ett demokratiskt dilemma om morgontidningarnas debattspalter sätter dagordningen för den offentliga politiska dagordningen. För det finns varken någon rättvis eller demokratisk tilldelning av det utrymmet.

De senaste veckorna har jag reagerat på att regeringen har mer än sin beskärda del av det utrymmet.  För i min värld har de väldigt många andra arenor att få fram sina röster på, samtidigt som det finna mycket annat viktigt som debattsidorna skulle kunna lyfta fram ( och sedan kunna säga var läste ni det först?).
Och så tänkte jag efter, och undrade om det bara var min egen tjurighet mot borgarna som gjorde att jag tyckte att verkade ha första tjing på framförallt DN debatt.

Så jag räknade rubrikerna på artiklarna för i år som DN har på sin hemsida. Det fanns hundra små eller stora artiklar. Av dem hade 22 eller 23 regeringen som avsändare. Sedan finns ett gäng till, där regeringsutredningar får ordet. 

Av 2008 har det gått 67 dagar hittills. Det krävs inte fyraårig tekniskt för att inse att min magbottenkänsla hade rätt. Men om jag har rätt eller fel är inte det viktiga, utan mitt "rätt" kan leda till. Samtidigt har DN sin fulla rätt att göra vilka val de vill - det supertrista är att public service-nyheterna upprepar deras budskap utan någon som helst analys.

Länkat till
http://intressant.se/intressant


Finns arbetare?

Den som trivs och har inflytande på jobbet är mer sällan sjuk än den som har de motsatta förhållandena. Det rapporterades som nyhet igår. På ett sätt är jag glad att det lyfts fram, men på ett annat sätt blir jag bara trött.

Jag vet inte i hur många år som LO och även TCO har rapporterat om sammanhangen mellan brist på egenmakt och ohälsa. Allt från att inte kunna gå på toa utan att be om lov och att inte kunna komma ens fem minuter försent utan löneavdrag till att inte ha en chans att påverka när under arbetsdagen man ska göra vad. Om man sedan kopplar ihop det med brist på anställningstrygghet mår människor ännu sämre. Det är där man hittar de allra flesta långtidssjuka och förtidspensionerade, inte bland utbrända tjänstemän.

Igår  när man bild- och ordsatte nyheten var det genomgående från branscher där de med det allra minsta inflytandet har bra mycket mer av det än de jag beskriver. Och som är så gott som osynliggjorda i den offentliga rummet.  Samtidigt som vi stöter på många av dem varje dag, i affären, på krogen, i bussen, Men även de gångerna är det som om de är ickemänniskor. Så brukar det vara när jag observerar hur de bemöts, och det gör jag nästan varje gång jag står i en kassakö eller äter lunch ute.

Sedan finns det alla de vi inte ser så mycket av, på fabriksgolven, inom äldreomsorgen och vården. Den enda gången de hörs och syns är i små notiser om dödsfall i arbetet eller "skandal" inom vården.

Visst är det bra att medelklassen får vara med i nyheter om arbetslivet. Men glöm inte bort att arbetslivet fortfarande har massor av folk som kroppsarbetar, utan vare sig möjlighet att arbeta hemma eller att flexa ut tidigare på fredagseftermiddagen.

länkat till
http://intressant.se/intressant

Scania och Sportklubben kvar

Scania blir kvar i Södertälje både nästa år och nästa, om inte något alldeles extraordinärt händer med världsekonomin. Men hur länge företaget kommer att finnas kvar i den stad där dess vagga stod är svårare att sia om.  Det känns tudelat i en lokalpatrotisk själ. Jag minns när vi i hembygdskunskapen fick lära oss vad Vabis i företagsnamnet betydde: Vagnaktiebolaget i Södertälje.

Det finns nog inte en kotte i stan som inte har förgreningar in lastbilsfirman. Själv har jag sommarstädat där ett år med min bror och varit där på ett arbetsplatsbesök. Väldigt många fler har sin försörjning i både en och två generationer därifrån. Hoppas att det får fortsätta så.

Att Sportklubben säkrade elitseriekontraktet för nästa år gär bara gott i magbotten. Nu håller jag tummarna för att pucken glider Täljes väg i de två sista matcherna...både i de egna och i Skellefteås matcher. För då blir det slutspel igen!


hits