Mest sjuk av MS eller influensa?
Ja, killar blir sjukare, trumpeter Expressen ut. Det gäller åtminstone för råttor och om det är direkt överförbart till människor har inte jag en aning om.
De hänvisar till en amerikansk studie som visar att hanråttor är mer mottagliga för infektionssjukdomar som influensa. Om de sedan faktiskt även blir mer sjuka eller bara oftare sjuka än honråttorna förtäljer dock inte historien. Däremot visar den att honråttorna oftare får reumatism, MS eller andra autoimmuna sjukdomar. Det är antagligen bara i kvällspressens verklighet som en förkylning är en värre sjukdom än MS.
De hänvisar till en amerikansk studie som visar att hanråttor är mer mottagliga för infektionssjukdomar som influensa. Om de sedan faktiskt även blir mer sjuka eller bara oftare sjuka än honråttorna förtäljer dock inte historien. Däremot visar den att honråttorna oftare får reumatism, MS eller andra autoimmuna sjukdomar. Det är antagligen bara i kvällspressens verklighet som en förkylning är en värre sjukdom än MS.
Sluta kasta anonym skit
För egen del har jag bara råkat ut för rasistiska klantar med taskig formuleringskonst. Men det spelar ingen roll om det är jag eller någon annan som får anonyma tillmälen kastade på sig - det är uselt oavsett vem som råkar ut för dem. Det är kanon av Hedgehog att ta upp kampen för att få till en sund ton i bloggvärlden! Ju fler som gör detsamma...
Lärdomar från Sälen 2006
I torsdags morse var jag totalt okunnig om att:
Skidglasögon finns att hitta i skogen,
Även i en liten bastu blir det 800 grader,
När man vill öka farten kan man rycka både tussar och tofsar,
Man kan bli stående i timmar i en bygellift även om hund inte måste bäras,
Päron-Kojak finns under en lift i Lindvallen – hur skulle det annars se ut?
Snögubbar i plysch borde det vara varningslapp på,
och att det är roligt att komma fram, oberoende om det är dit eller hit man kommer.
...goda ögon som kollar till höger ser
ett par bekanta ansikten eller armar...
..För den som glömt eller inte sett , på andra sidan
kravallstaketet såg det ut så här...
Med ofrågat tillstånd från William Ask.
Hedemora ligger där man vill att det ska ligga,
Det inte räcker med att säga bromsa även om det är en automat-Volvo,
Det inte räcker med att säga bromsa även om det är en automat-Volvo,
Fula tapeter sitter bättre i taket,
Enstaka flugor inte gör någon sommar men fem stugpolare gör minusgraderna mindre kalla,
Dietisters råd kräver kunskap i bl a mängdlära och division osv.
Dietisters råd kräver kunskap i bl a mängdlära och division osv.
Anonyma aspartamister är en av flera okända föreningar,
Skidglasögon finns att hitta i skogen,
Överdragsbyxklädda människor och barnkörer låter nästan lika mycket som R&Q,
Även i en liten bastu blir det 800 grader,
En äkta överraskningsmiddag består av blandade tacos,
Dammsugare behövs om man har choklad på glassen,
Bada vak inte är någon snabbt avklarad historia,
Salami är en överskattad ingrediens på salamimackor,
Uppåt gäller för skidspetsarna i liften – men inte vems höger som räknas när man går av,
Toner är onödiga i Dallas signaturmelodi,
Handskar kan glömmas i konferenslokalsliknande värmestugor,
När man vill öka farten kan man rycka både tussar och tofsar,
Man kan bli stående i timmar i en bygellift även om hund inte måste bäras,
Det inte är några större fel på en trerätters efter en hel dag i stöten,
Ljudved brinner lika bra som den låter,
Powernaps har inget bäst-före-datum,
Mad kan spelas - hur är dock fortfarande höljt i dunkel,
Nycklar försvinner, dyker upp eller inte - då behövs något starkare än en sveitsi-veitsi,
Päron-Kojak finns under en lift i Lindvallen – hur skulle det annars se ut?
Snögubbar i plysch borde det vara varningslapp på,
och att det är roligt att komma fram, oberoende om det är dit eller hit man kommer.
...goda ögon som kollar till höger ser
ett par bekanta ansikten eller armar...
..För den som glömt eller inte sett , på andra sidan
kravallstaketet såg det ut så här...
Med ofrågat tillstånd från William Ask.
När livet drabbar en eller annan
Vad märkligt lätt opinionsundersökningar, statistik, debattartiklar, seriösa nyheter och larviga inslag bir underordnade och ointressanta. Det räcker med att det händer något som skakar till i den egna världen. En själv eller någon man tycker om. Det behöver inte vara katastrof eller världsomvälvande, vardagsdramatik räcker bra det med - även om ett inställt pendeltåg inte är tillräckligt, inte två heller.. Världen krymper och ögonen hittar andra rubriker och öronen hör sådant som tidigare passerat som brus. Sökorden på Google leder till nya sidor på nätet. Bakhuvudets vetskap att dagens drama blir till ett framtida lugn finns där men till liten nytta. Allt har sin tid...
Halvseg söndag efter långledighet
Och till den här dagen sparade jag allt som jag skulle ha gjort och som jag visste skulle ligga lika orört som för en vecka sedan. Självkännedom är just precis lika bra som känslan av ågren. Det som lindrar är är telefon-korrekturadet av ett jobb igår kväll före en bjudmiddag som blev väldigt sen ...fast maten var god, sällskapet trevligt och musiken bra.
En veckas egen tid är lyx, verkligen. Har gjort det jag vill..träffat många av dem jag tycker om, gått mycket och fort till sköna låtar, rensat och röjt...för en med ekorranlag är det en höjdare att slänga. Träffat nya människor med ömsesidigt tycke, blivit medbjuden på en oväntad fest och en långhelg i Sälen. Bara sådär som livet är när man minst anar det...
Så att det obegripliga jobbet är ogjort kvittar faktiskt, även om ambitionerna såg annorlunda ut...semester är semester - det predikar jag för andra - tar en sen kväll imorgon istället. Vet att jag hinner.
En veckas egen tid är lyx, verkligen. Har gjort det jag vill..träffat många av dem jag tycker om, gått mycket och fort till sköna låtar, rensat och röjt...för en med ekorranlag är det en höjdare att slänga. Träffat nya människor med ömsesidigt tycke, blivit medbjuden på en oväntad fest och en långhelg i Sälen. Bara sådär som livet är när man minst anar det...
Så att det obegripliga jobbet är ogjort kvittar faktiskt, även om ambitionerna såg annorlunda ut...semester är semester - det predikar jag för andra - tar en sen kväll imorgon istället. Vet att jag hinner.
Nu pratar vi inte IT-samhälle, vi lever det
Sverige är en av världens hemdatortätaste länder och datoriseringen har gått relativt fort. För en tio år sedan droppade inte många mejl ner i brevlådan och spam var knappast ett ord i var mans mun. Sedan hände två saker.
Den ena var världens största datoraffär vilken det skrevs om i pressen ända borta i Amerikat. LO-datorn var unik i sitt slag när den kom och det var hundratusentals familjer som nappade. Inte minst var möjligheten att kunna bryta hyrkontrakten om man blev sjuk eller arbetslös som gjorde att många vågade slå till - lågkónjukturens klor hade satt sina spår. Den andra var skatteavdraget om man köpte burk via jobbet och ytterligare mängder av svenska hem slog till.
idag är det lätt att glömma bort att det finns massor av folk som inte är nåbara på nätet hemmavid, som många av mina polare. De flesta av dem har en mejladress på jobbet, men inte alla. Har man jobb där man inte har tillgång till pc så är det inte konstigt alls. Så att boka biljetter handlar för många fortfarande om att hänga i telefon, att kolla tågtider att bläddra i en tidtabell och att betala räkningar att handskriva siffror eller gå till posten. (en sådan godhjärtad person bor granne med mig. Han/hon plockade upp mina i sina ögon obetalda hyresavier ur pappersinsamlingen och hängde upp de på väggen i soprummet). Datortillgång - som det mesta andra - är klass-och könsskiktat, men också åldersrelaterat. Därför blir jag småarg varje gång SvT eller SR hänvisar till nätet för vidare info.
När jag ögnade blaskorna på nätet idag (där jag av princip hoppar över allt skvaller) såg jag en sak, som jag sett förr, men inte reagerat över. Något som visar att IT-samhället är en självklarhet. Tidningarna efterlyser ögonvittnesskildringar, den här gången till jordbävningen i Grekland: Är du där, mejla oss. För så givet är det att vi kopplar upp oss när vi är borta och lika givet att vi kollar tidningarna hemma. Tiden när man läste en tre dagar gammal flyglevererad blaska har vi med besked lämnat bakom oss.
På centralen finns ett IT-café. Ett tag såg jag det som en tjänst för alla de som inte har dator hemma, men den tanken har jag lämnat. Naturligtvis får de gå dit med, men i första hand är det turister som är mälgrupp. Stockholm har inte Gran Canaria-stämpel direkt, men massor av resenärer hittar dit ändå . Och inte för att jag har frågat de som sitter där, men ryggsäckar och resväskor talar sitt språk de med.
Den ena var världens största datoraffär vilken det skrevs om i pressen ända borta i Amerikat. LO-datorn var unik i sitt slag när den kom och det var hundratusentals familjer som nappade. Inte minst var möjligheten att kunna bryta hyrkontrakten om man blev sjuk eller arbetslös som gjorde att många vågade slå till - lågkónjukturens klor hade satt sina spår. Den andra var skatteavdraget om man köpte burk via jobbet och ytterligare mängder av svenska hem slog till.
idag är det lätt att glömma bort att det finns massor av folk som inte är nåbara på nätet hemmavid, som många av mina polare. De flesta av dem har en mejladress på jobbet, men inte alla. Har man jobb där man inte har tillgång till pc så är det inte konstigt alls. Så att boka biljetter handlar för många fortfarande om att hänga i telefon, att kolla tågtider att bläddra i en tidtabell och att betala räkningar att handskriva siffror eller gå till posten. (en sådan godhjärtad person bor granne med mig. Han/hon plockade upp mina i sina ögon obetalda hyresavier ur pappersinsamlingen och hängde upp de på väggen i soprummet). Datortillgång - som det mesta andra - är klass-och könsskiktat, men också åldersrelaterat. Därför blir jag småarg varje gång SvT eller SR hänvisar till nätet för vidare info.
När jag ögnade blaskorna på nätet idag (där jag av princip hoppar över allt skvaller) såg jag en sak, som jag sett förr, men inte reagerat över. Något som visar att IT-samhället är en självklarhet. Tidningarna efterlyser ögonvittnesskildringar, den här gången till jordbävningen i Grekland: Är du där, mejla oss. För så givet är det att vi kopplar upp oss när vi är borta och lika givet att vi kollar tidningarna hemma. Tiden när man läste en tre dagar gammal flyglevererad blaska har vi med besked lämnat bakom oss.
På centralen finns ett IT-café. Ett tag såg jag det som en tjänst för alla de som inte har dator hemma, men den tanken har jag lämnat. Naturligtvis får de gå dit med, men i första hand är det turister som är mälgrupp. Stockholm har inte Gran Canaria-stämpel direkt, men massor av resenärer hittar dit ändå . Och inte för att jag har frågat de som sitter där, men ryggsäckar och resväskor talar sitt språk de med.
Hasse och Fia = sant på söndag
Hasse och Tage kom in ganska sent i mitt liv, det är ingenting som finns med hemifrån. Och med tanke på att Mosebacke monarki började innan jag var född så är det inte underligt om jag var alldeles för ung för att uppskatta den åren innan programmet slutades sända 1970. Då var det kurragömma och basket som gällde.
Men när jag väl genom vänner i vuxenlivet upptäckte detta radarpar med flera har de fått desto mer plats. Som närmare en halvmeter i bokhyllan och många timmar med näsan pekandes ner på boksidorna i bådas samlingar. Minns särskilt en bussresa hem från Sälen där ett band med LIndemän snurrade i spelaren. Det var de som alla slutade med att han knäppte ihop västen med gylfen. Vi hade mer ont i magen än i benen efter fyra dagar i skidbackarna. I julhelgen lånade jag ett knippe band som får förgylla pendeltågsåkandet ett tag.
Har ett par kompisar som antagligen ordagrant kan dra scener ur både Mosebacke Monarki, Knäpp upp och många andra i samma härad. De gläder våra årliga sillmiddagar, liksom Svea Hunds limerickar, som fått oss att skriva egna. En del riktigt bra faktiskt, men inte i klass med Hasses absoluta höjdare:
Men när jag väl genom vänner i vuxenlivet upptäckte detta radarpar med flera har de fått desto mer plats. Som närmare en halvmeter i bokhyllan och många timmar med näsan pekandes ner på boksidorna i bådas samlingar. Minns särskilt en bussresa hem från Sälen där ett band med LIndemän snurrade i spelaren. Det var de som alla slutade med att han knäppte ihop västen med gylfen. Vi hade mer ont i magen än i benen efter fyra dagar i skidbackarna. I julhelgen lånade jag ett knippe band som får förgylla pendeltågsåkandet ett tag.
Har ett par kompisar som antagligen ordagrant kan dra scener ur både Mosebacke Monarki, Knäpp upp och många andra i samma härad. De gläder våra årliga sillmiddagar, liksom Svea Hunds limerickar, som fått oss att skriva egna. En del riktigt bra faktiskt, men inte i klass med Hasses absoluta höjdare:
Det berättas idag ifrån Omsk hur en
urmakare där blev omskuren,
för när fjädern for opp
for den rakt på hans snopp.
- Så hemska och lömska är omsk-uren.
Den här gången har jag åldern inne för att vara med från början och det tänker jag också vara. I Godmorgon världen (P1 kl 9) i morgon är det Hasse A och Fia Fång istället för Public Service. Det är 36 år sedan som Hasse senast gjorde satir i radio. Så det är alltså inte en dag för sent. Han säger att han och Fia har samma syn på humor. Det bådar gott.
urmakare där blev omskuren,
för när fjädern for opp
for den rakt på hans snopp.
- Så hemska och lömska är omsk-uren.
Den här gången har jag åldern inne för att vara med från början och det tänker jag också vara. I Godmorgon världen (P1 kl 9) i morgon är det Hasse A och Fia Fång istället för Public Service. Det är 36 år sedan som Hasse senast gjorde satir i radio. Så det är alltså inte en dag för sent. Han säger att han och Fia har samma syn på humor. Det bådar gott.
Kan man förlåta?
Jakten på den eviga ungdomen pågår oavbrutet i tidningsannonser, reportage, filmer och reklamfilmer. Vi ska alla se ut som okyssta femtonåringar utan minsta spår som visar livserfarenhet. Men hur många av oss skulle verkligen vilja vara fjortisar igen. Ingen av oss som njöt ost och vin ihop under gårdagskvällen i allafall (även om jag skulle vilja ha tillbaka minnesförmågan...stod med månadskortet i handen för att i nästa sekund tappa bort det.. för evigt verkar det som. Suck).
Samtidigt som vinet rusade våra huvuden fyllde barn- och ungdomsminnet vårt luftrum. Dråpligheter och roligheter från tre olika vinklar av verkligheten. Som att jag tog med mig finska talskivor (a la Jarl Borssen) till roliga timmen och som fröken i någon missriktad snällhet spelade...i en klass där ingen mer än jag förstod språket. En av killarna skrattade helt hysteriskt...
Steg för steg blev tongångarna allvarligare. Om hur man känt sig udda, sådant man haft komplex för, utanförskap och grader av mobning - tonårstiden ar verkligen ingen dans på rosor. Slutligen landade vi bland de mörkaste minnena. De som man helst hade varit utan. Då man själv varit elak eller den tysta delen som gör att dumheter kan pågå.När man visste att man betedde sig som en riktig skit men gjorde det ändå. För att skräcken att själv bli lämnad utanför var den starkaste känslan.
Och vi pratade om det egna behovet att be om förlåtelse, för sånt som hänt för trettio år sedan. Alla vi mindes precis vem och för vad. Men de vi skulle vilja göra det hos - skulle de personerna kunna urskilja en enstaka händelse ur den flod av pennalism som skolåren var?
Våra svar var inte lika solklara som Nelson Mandelas. Varför skulle just vi bli förlåtna. Skulle vi själva vilja/kunna förlåta andras taskigheter eller räcker det med att man som vuxen förstår varför någon gjorde det den gjorde. Och att hur man än gör går det gjorda inte att ta tillbaka.
Samtidigt som vinet rusade våra huvuden fyllde barn- och ungdomsminnet vårt luftrum. Dråpligheter och roligheter från tre olika vinklar av verkligheten. Som att jag tog med mig finska talskivor (a la Jarl Borssen) till roliga timmen och som fröken i någon missriktad snällhet spelade...i en klass där ingen mer än jag förstod språket. En av killarna skrattade helt hysteriskt...
Steg för steg blev tongångarna allvarligare. Om hur man känt sig udda, sådant man haft komplex för, utanförskap och grader av mobning - tonårstiden ar verkligen ingen dans på rosor. Slutligen landade vi bland de mörkaste minnena. De som man helst hade varit utan. Då man själv varit elak eller den tysta delen som gör att dumheter kan pågå.När man visste att man betedde sig som en riktig skit men gjorde det ändå. För att skräcken att själv bli lämnad utanför var den starkaste känslan.
Och vi pratade om det egna behovet att be om förlåtelse, för sånt som hänt för trettio år sedan. Alla vi mindes precis vem och för vad. Men de vi skulle vilja göra det hos - skulle de personerna kunna urskilja en enstaka händelse ur den flod av pennalism som skolåren var?
Våra svar var inte lika solklara som Nelson Mandelas. Varför skulle just vi bli förlåtna. Skulle vi själva vilja/kunna förlåta andras taskigheter eller räcker det med att man som vuxen förstår varför någon gjorde det den gjorde. Och att hur man än gör går det gjorda inte att ta tillbaka.
Bästa teveprogrammet tillbaka
Har ingen aning om hur många gånger detta program har haft nypremiär, bara att det ett redigt antal. Ingenting ändras från det ena året till det andra. Det är samma musik, samma bilder och samma städer. Programmet är lika kort år efter år efter år - kanske en och en halv minut - och de visas i slutet av söndagarnas Aktuellt-sändningar.
Just det, solfilmen. Den tecknade glada solen som stiger upp och går och lägger sig - den här veckan blev det sovdags i Stockholm två minuter senare än veckan innan. Mörkret kommer att dra hädan det här året också. Det är filmen ett bevis på och det känns skönt!
Just det, solfilmen. Den tecknade glada solen som stiger upp och går och lägger sig - den här veckan blev det sovdags i Stockholm två minuter senare än veckan innan. Mörkret kommer att dra hädan det här året också. Det är filmen ett bevis på och det känns skönt!
Mitt 2005
Hur summerar man ett år i sitt liv när man har en dålig tidsuppfattning? Vet inte men ska nu göra ett försök att göra nån slags lista över mitt 2005.
1. Året började med ofrivilligt dubbelt nyårsfirande på havet mellan Helsingfors och Stockholm. Storm gjorde att vi blev sena från Tallinn och missade båten dagen innan .Det är den händelse som jag minns bäst - på grund av det skrinlades de egentliga planerna för nyårsfirande. Fast det var kul att få dricka skumpa vid två tolvslag - har bara serverat så.
2. Nytt kök - på trettondagen satt vi ett gäng kvinnor med varsin skruvdragare och monterade skåpstommar i ett urblåst kök. Sedan brassade vi chili på kokplattan som stod på spisen - allt annat överlät jag åt hantverkare att göra. Snyggt blev det och ännu snyggare blir det när alla golvlister är på plats.
3. Mp3-spelare och ladda låtar. Har nästan bara "inte muntert i överkant-musik" och det ökar inte direkt steglängden. Nätet blev en fantastisk källa för upplåtar att lyssna på i den lilla spelaren under joggningssturer och turboprommisar.
4. Började jogga utan att sluta lika snabbt, efter en deal om att springa midnattsloppet. Har gått från nivån tråkigt till skönt och sprang varenda meter av de tio km som loppet var. Sedan blev det lite Bellmansstafett av bara farten. Och har redan anmält mig till loppet på Söders höjder igen - nu har jag ju en tid att slå.
5. Nya arbetsuppgifter efter fem år med de gamla. Så länge har jag aldrig haft ett och samma jobb förut så att byta var inget ovant. Är kvar på samma arbetsplats men i en ny miljö och med nästintill diametralt motsatt roll. Bra för huvudet att få tänka nytt.
6. När jag hörde att majoriteten av alla bloggare är män i 30-45-årsåldern med borgerliga åsikter fanns inget annat val än att göra något åt den statistiken. Att det är kul att skriva gör inte bloggandet sämre.
7. Korsordet tog slut under en tågresa till Skåne, boken lockade inte och hade bara sudoku kvar att välja på. Är ingen hejare med siffror och får hjärnstopp bara av orden Tänk logiskt, så jag närde inte förhoppningar om att klara av det. Idag har jag en egen avvänjning - hinner inte läsa på pendeln annars.
8. Vann säsongsgolfen över kompisen med god middag på charmig krog här i stan som pris. Under västerbottenpajen pratade vi par och birdies, till parma/parmesanfyllda filén bjöds minnen av dråpliga rundor och lustiga slag och när Irish Coffen kom in hade vi lämnat golfbanorna bakom oss.
9. Eva Dahlgrens nya skiva var efterlängtat, många år sedan sist. Konserten i december gick inte av för hackor den heller. Tur att man inte sliter ut cd-skivor lika lätt som vinyl.
10. Allt annat: bra böcker, trevliga middagar med goda vänner, jobbprommisar med diskussioner och lösningar på mindre världsproblem, gökottan och sillmiddagen, veckan i Amsterdam, sommarlägret med Attac, min första bokmässa, ny skruttbil, glass vid Lotsudden en solig sommarkväll.
1. Året började med ofrivilligt dubbelt nyårsfirande på havet mellan Helsingfors och Stockholm. Storm gjorde att vi blev sena från Tallinn och missade båten dagen innan .Det är den händelse som jag minns bäst - på grund av det skrinlades de egentliga planerna för nyårsfirande. Fast det var kul att få dricka skumpa vid två tolvslag - har bara serverat så.
2. Nytt kök - på trettondagen satt vi ett gäng kvinnor med varsin skruvdragare och monterade skåpstommar i ett urblåst kök. Sedan brassade vi chili på kokplattan som stod på spisen - allt annat överlät jag åt hantverkare att göra. Snyggt blev det och ännu snyggare blir det när alla golvlister är på plats.
3. Mp3-spelare och ladda låtar. Har nästan bara "inte muntert i överkant-musik" och det ökar inte direkt steglängden. Nätet blev en fantastisk källa för upplåtar att lyssna på i den lilla spelaren under joggningssturer och turboprommisar.
4. Började jogga utan att sluta lika snabbt, efter en deal om att springa midnattsloppet. Har gått från nivån tråkigt till skönt och sprang varenda meter av de tio km som loppet var. Sedan blev det lite Bellmansstafett av bara farten. Och har redan anmält mig till loppet på Söders höjder igen - nu har jag ju en tid att slå.
5. Nya arbetsuppgifter efter fem år med de gamla. Så länge har jag aldrig haft ett och samma jobb förut så att byta var inget ovant. Är kvar på samma arbetsplats men i en ny miljö och med nästintill diametralt motsatt roll. Bra för huvudet att få tänka nytt.
6. När jag hörde att majoriteten av alla bloggare är män i 30-45-årsåldern med borgerliga åsikter fanns inget annat val än att göra något åt den statistiken. Att det är kul att skriva gör inte bloggandet sämre.
7. Korsordet tog slut under en tågresa till Skåne, boken lockade inte och hade bara sudoku kvar att välja på. Är ingen hejare med siffror och får hjärnstopp bara av orden Tänk logiskt, så jag närde inte förhoppningar om att klara av det. Idag har jag en egen avvänjning - hinner inte läsa på pendeln annars.
8. Vann säsongsgolfen över kompisen med god middag på charmig krog här i stan som pris. Under västerbottenpajen pratade vi par och birdies, till parma/parmesanfyllda filén bjöds minnen av dråpliga rundor och lustiga slag och när Irish Coffen kom in hade vi lämnat golfbanorna bakom oss.
9. Eva Dahlgrens nya skiva var efterlängtat, många år sedan sist. Konserten i december gick inte av för hackor den heller. Tur att man inte sliter ut cd-skivor lika lätt som vinyl.
10. Allt annat: bra böcker, trevliga middagar med goda vänner, jobbprommisar med diskussioner och lösningar på mindre världsproblem, gökottan och sillmiddagen, veckan i Amsterdam, sommarlägret med Attac, min första bokmässa, ny skruttbil, glass vid Lotsudden en solig sommarkväll.
En begriplig instruktion - hurra!
Efter år med modem använder jag från och med i dag det tredje hålet i väggen. Som en bättre amerikansk postiljon pulsade jag genom drivorna i snålblåsten med postavin i handen för att hämta nya modemet på macken. Med lite ångest öppnade jag instruktionsboken. Även om jag kan tänka ologiskt logiskt är inte teknik min bästa gren. Men helt i onödan! Handboken var en blandning av moment för moment- bilder och texter som inte var översatta av någon som lärt sig svenska på högskolan i Sydkorea. Och vips - det tog inte mer än fem minuter så funkade det som det skulle. Jädrar vad det går i kurvorna. Ställde av bilen, betalade räkningar och mejlade lite på samma tid som jag förut hade fått iväg ett endaste litet e-brev. Varför har jag väntat så länge...
Åka pendeltåg
åÄr ocoolt baby, sjunger Markoolio. Ja, inte är det coolt, möjligen praktiskt. Ju senare man åker hem desto segare är det - att åka ett par timmar fram och tillbaka för att sova känns inte direkt som höjden av meningsfullhet.
Den ena turen klibbar ihop med den andra till en grå hög av ett oräkneligt antal minuter. Fyllda av böcker, korsord, musik, så lite jobbpapper som möjligt, tidningar, ett och annat samtal när man sett någon bekant (som man lika ofta missar eftersom näsan är riktad ner mot boken) och så denna hösts nyhet sudoku. Avundas de som kan sova - det finns till och med en och annan som nästan snarkar - en timmas extra vila.
Så finns det några turer som inte är som alla andr, som den ikväll. Tvärs över gången satt ett gäng 15-16-åringar och mådde gott. En av tjejerna var sådär fnisstrött som man sällan hör vuxna bli. Vad hon hade kul åt har jag ingen aning om, lyssnade inte på vad sa. Men hennes skratt var så hjärtligt och smittsamt att jag gav upp försöken att läsa och lät mig smittas. Och där satt jag, leendes en halvtimme och gladare i sinnet. Talade om att jag gillade hennes skratt när jag reste mig för att gå av och mötte två pigga ögon. Mer än så krävs det inte för att en pendeltåg ska byta om från grått till solgult.
Den ena turen klibbar ihop med den andra till en grå hög av ett oräkneligt antal minuter. Fyllda av böcker, korsord, musik, så lite jobbpapper som möjligt, tidningar, ett och annat samtal när man sett någon bekant (som man lika ofta missar eftersom näsan är riktad ner mot boken) och så denna hösts nyhet sudoku. Avundas de som kan sova - det finns till och med en och annan som nästan snarkar - en timmas extra vila.
Så finns det några turer som inte är som alla andr, som den ikväll. Tvärs över gången satt ett gäng 15-16-åringar och mådde gott. En av tjejerna var sådär fnisstrött som man sällan hör vuxna bli. Vad hon hade kul åt har jag ingen aning om, lyssnade inte på vad sa. Men hennes skratt var så hjärtligt och smittsamt att jag gav upp försöken att läsa och lät mig smittas. Och där satt jag, leendes en halvtimme och gladare i sinnet. Talade om att jag gillade hennes skratt när jag reste mig för att gå av och mötte två pigga ögon. Mer än så krävs det inte för att en pendeltåg ska byta om från grått till solgult.
Lämna blod
"Behöver och behöver, men det är mitt blod" kanske Tyko Jonsson skulle ha sagt. Karl-Bertils pappa som anser att alla som ger bort något frivilligt är kommunister. För att ytterligare med ett dåligt minne citera julaftonens tecknade höjdpunkt, så infinner sig en känsla av inre tillfredsställelse när man tappat ur sin halvliter blod. Och ännu bättre blir det när man skänkt bort det värde av 30 kronor som får, till Barncancerfonden. Tyvärr får jag inte uppleva det själv längre, kan bara tipsa andra om hur bra det känns.
I samband med varje storhelg går blodgivarcentralerna ut och raggar blod och blodgivare. Av erfarenhet vet de att det går åt mer under sådana. Det behövs inte mer än ett par stora bilolyckor för att lagren ska sina. Och det krävs inte ens en halvtimme fem gånger om året för att vara med och hålla depåerna uppe. Om det inte räcker med att det känns bra, kanske tanken att man själv kan ligga där och behöva påfyllning kan var motivator nog...
I samband med varje storhelg går blodgivarcentralerna ut och raggar blod och blodgivare. Av erfarenhet vet de att det går åt mer under sådana. Det behövs inte mer än ett par stora bilolyckor för att lagren ska sina. Och det krävs inte ens en halvtimme fem gånger om året för att vara med och hålla depåerna uppe. Om det inte räcker med att det känns bra, kanske tanken att man själv kan ligga där och behöva påfyllning kan var motivator nog...
Hinsehäxan
"Jag har valt att kalla min bok HInsehäxan, eftersom jag uppenbarligen och bevisligen är en häxa, dömd att sitta på Hinseberg. En kvast i hörnet räcker nämligen för somliga som ett klart bevis på att häxor finns" skriver Lillemor Östlin i boken som kom ut i höstas.
Hennes största skäl till att skriva den var att beskriva de häxprocesser som hon och andra utsatts för att rättsväsendet. Att berätta om rättegångar där närmast häpnadsväckande tunna indiciekedjor lett till fällande dom. För att skapa debatt, inte något "tycka-synd-om", om förhållandena i narkotikamål, genom att visa sin sida av verkligheten.
Lillemor Östlin har suttit på kåken 20 av de senaste 35 åren, dömd för narkotikabrott. Hon ser sig inte som ett offer, utan tar ansvar för det hon varit skydlig till. Men förbannad över att hon dömts oskyldig. Jag är benägen att tro henne - hon skriver öppet och rättframt om både ljusa och mörka sidor ur sitt liv.
Det är en personlig bok men inte privat som spänner från barndom till nutid. Beskriver ett liv där narkotikaberoendet föddes på sextiotalet av fullt tillåtna bantningspiller. Visserligen krävdes recept, men sådana var aldrig längre än en telefon bort. För mig en inblick i en värld med fosterhem, prostitution, kvartar och lögner som jag sluppit se i min egen närhet. Men också en värld av vänskap, hedersord och samhörighet. Lite hoppig men lättläst. Den kommer aldrig att nomineras till några litteraturpris, men väl värd ett bättre öde än att bli liggande oläst.
.
Hennes största skäl till att skriva den var att beskriva de häxprocesser som hon och andra utsatts för att rättsväsendet. Att berätta om rättegångar där närmast häpnadsväckande tunna indiciekedjor lett till fällande dom. För att skapa debatt, inte något "tycka-synd-om", om förhållandena i narkotikamål, genom att visa sin sida av verkligheten.
Lillemor Östlin har suttit på kåken 20 av de senaste 35 åren, dömd för narkotikabrott. Hon ser sig inte som ett offer, utan tar ansvar för det hon varit skydlig till. Men förbannad över att hon dömts oskyldig. Jag är benägen att tro henne - hon skriver öppet och rättframt om både ljusa och mörka sidor ur sitt liv.
Det är en personlig bok men inte privat som spänner från barndom till nutid. Beskriver ett liv där narkotikaberoendet föddes på sextiotalet av fullt tillåtna bantningspiller. Visserligen krävdes recept, men sådana var aldrig längre än en telefon bort. För mig en inblick i en värld med fosterhem, prostitution, kvartar och lögner som jag sluppit se i min egen närhet. Men också en värld av vänskap, hedersord och samhörighet. Lite hoppig men lättläst. Den kommer aldrig att nomineras till några litteraturpris, men väl värd ett bättre öde än att bli liggande oläst.
.
Julfred
Om en halvtimme sådär utlyses julfred. i Åbo, en tradition från 1649. Ärofyllt, icke våldsamt och i aktning för gud föreskrives under de tjugo dagar som freden varar. Det började i Stockholm för att sedan spridas till provinserna. Drottning Kristina med anhang tyckte nog att det gick lite för vilt till redan på den tidens julfester. Den som begick ogärningar fick dubbla bötesstraff och lagfördes. Alltså inget att leka med...
Under 1700-talet slut blomstrade julfredsutlysandt. Överklassen klädda i krinolin, peruk och puder intog torgen för att höra när julfreden förkunnandes. Sedan blev det mat i överflöd - redan då... I takt med att industrisamhället tågade in, tågade julfreden ut , åtminstone ur egentliga Sverige. I Finland lever tradtionen fortfarande. Idag samlas tusentals människor på torgen i sex städer runt om i landet för att höra samma ord som förkunnats under hundratals år. Den som inte är tillräckligt nära kan via teve/radio vara med Åboborna på Gamla torget där julfreden förkunnas från Brinkalas balkong. Då börjar julen i grannlandet i Öst. Då har redan jultomten som bor i norra Finland varit i farten i flera timmar, se själv:
Under 1700-talet slut blomstrade julfredsutlysandt. Överklassen klädda i krinolin, peruk och puder intog torgen för att höra när julfreden förkunnandes. Sedan blev det mat i överflöd - redan då... I takt med att industrisamhället tågade in, tågade julfreden ut , åtminstone ur egentliga Sverige. I Finland lever tradtionen fortfarande. Idag samlas tusentals människor på torgen i sex städer runt om i landet för att höra samma ord som förkunnats under hundratals år. Den som inte är tillräckligt nära kan via teve/radio vara med Åboborna på Gamla torget där julfreden förkunnas från Brinkalas balkong. Då börjar julen i grannlandet i Öst. Då har redan jultomten som bor i norra Finland varit i farten i flera timmar, se själv:
Bra saker en decembersöndag
Himlen som brinner, om än alldeles för snabbt och alldeles för tidigt . Den fantastiska blå-gröna (hjälp mig Bengt Grive) färgen som följer på. Advenstakar, ljusslingor och stjärnor som lyser upp turbopromenaden...givetvis The decemberists i lurarna. Och vetskapen att nästa gång det blir fullmåne är natten kortare.
Svenskans korsord och nia, Public Service en kvart äver tio. Storebrors födelsedag, nya hockeybilden på min bästa kille. Finlands lag som vann idag..tröjan åker på på jobbet imorgon igen :)
Nya stygnen på sprattelgubben, att postpaket kan hämtas på söndagar, Middagsslummer på soffan, kantarellomelett, äppelte.
Svenskans korsord och nia, Public Service en kvart äver tio. Storebrors födelsedag, nya hockeybilden på min bästa kille. Finlands lag som vann idag..tröjan åker på på jobbet imorgon igen :)
Nya stygnen på sprattelgubben, att postpaket kan hämtas på söndagar, Middagsslummer på soffan, kantarellomelett, äppelte.
Corps bride
Undrar vad det är som får en att skratta åt skelett som spelar gladjazz? Det gör jag ju inte åt levande personer, i bästa fall ler jag brett. Men det spelar egentligen ingen roll. Huvudsaken är att man skrattar, det är väl därför filmen Corps Bride är skapad. För att roa och förströ en stund, inte för att sätta spår.
Under den en och en halv timme filmen varade (hip, hip, hurra för att nån vågar göra kortare filmer än 1,45)skrattade jag högt ett par gånger, fnissade några gånger ytterligare och log mångfalt fler minuter. Och nästan hela filmen igenom fascinerades jag av både bakgrunder , huvudpersoner, statister och detaljer.
Lätt imponerad av vad man kan åstadkomma med datorer...jag som knappt kan få ihop en schysst OH.. vad det nu har med saken att göra.
Storyn var en något mer udda kärlekshistoria med alla ingredienser av hjärta, smärta, intriger, girighet och anor som krävs. Dock utan Disneys sockersmetande, även om Askungen svävade en stund i salongen....antagligen bara i Kalle Anka på julafton-land. Kort och gott; har man barnasinnet kvar och gillar att se en och annan film som inte kräver mer än tittande, då mår man bra av Corps Bride skapad av bla TIm Robbins....en av Hollywoods mest politiska varelser.
Under den en och en halv timme filmen varade (hip, hip, hurra för att nån vågar göra kortare filmer än 1,45)skrattade jag högt ett par gånger, fnissade några gånger ytterligare och log mångfalt fler minuter. Och nästan hela filmen igenom fascinerades jag av både bakgrunder , huvudpersoner, statister och detaljer.
Lätt imponerad av vad man kan åstadkomma med datorer...jag som knappt kan få ihop en schysst OH.. vad det nu har med saken att göra.
Storyn var en något mer udda kärlekshistoria med alla ingredienser av hjärta, smärta, intriger, girighet och anor som krävs. Dock utan Disneys sockersmetande, även om Askungen svävade en stund i salongen....antagligen bara i Kalle Anka på julafton-land. Kort och gott; har man barnasinnet kvar och gillar att se en och annan film som inte kräver mer än tittande, då mår man bra av Corps Bride skapad av bla TIm Robbins....en av Hollywoods mest politiska varelser.
Rädda trädgårdstomtarna
Egentligen vet jag inte varför jag läser kvällstidningarna, det innehåller sällan något av högre läsvärde. Icke desto mindre ögnar jag igenom nätupplagorna så gott som dagligen. Och igår hände det äntligen att en nyhet födde ett leende istället för djupa suckar. Trädgårdstomtarnas befrielsefront ! Denna rörelse med franska rötter har slagit till ihos en familj i södra Sverige. Häromdagen var tomten puts väck och på villans trapp låg ett meddelande från Elitgrupp 2. De skrev att tomten missköttes och ställde ett gäng krav: hålla tomten ren, ge den gröt ,inte tala illa om tomten bakom dess rygg (borde inte gälla bara tomtar...)och ge den nåt roligare att titta på än en husvägg. Enligt uppgift kommer familjen att ge efter för alla kidnapparnas krav.
Enligt Trädgårdstomtarnas befrielsefront hör tomtarna hemma i det fria, vilda livet i skogen. Gruppen vill återupprätta trädgårdstomtarnas heder och återföra dem till deras naturliga miljö, skriver de på sin hemsida. Håller med om heder men tycker att om de ska ut i skogen så bör de grävas ner...har hitintills inte sett en enda trädgårdstomte som skulle försköna den tråkigaste tallskog.
Enligt Trädgårdstomtarnas befrielsefront hör tomtarna hemma i det fria, vilda livet i skogen. Gruppen vill återupprätta trädgårdstomtarnas heder och återföra dem till deras naturliga miljö, skriver de på sin hemsida. Håller med om heder men tycker att om de ska ut i skogen så bör de grävas ner...har hitintills inte sett en enda trädgårdstomte som skulle försköna den tråkigaste tallskog.
Star trek på finska
Den antagligen mest sedda finska filmen heter "Star Wreck: In the Pirkinning". På bara några veckor har den tre miljoner tittare. Detär på Internet succén äger rum och det är där och ingen annanstans man kan hitta denna finskaspråkiga parodi av "Star Trek". Inte nog med att den är på finska, den är gratis och den inns med engelsk textning för det fåtal personer som inte kan originalspråket. Ladda hem den på www.starwreck.uk.
För vem skull?
En journalist kan inte telefonnumret till sitt jobb, en annan vallas runt av en sosse, medan en tredje kunde det saknade telefonnumret. Det och andra lika intressanta saker från pressrummet på S-kongressen i Malmö kan man läsa i Expressens blogg. Att en och annan journalist tycker att det är kul fattar jag, lite jobbskvaller gillar väl de flesta. Skillnaden är väl att det oftast hålls inom jobb- och/eller familjekretsen.
Det är märkligt att åka från Stockholm till en kongress i Malmö och sedan berätta vad som händer i pressrummet. Om nu kongressen är så urbota tråkig, så finns det massor av ombud, gäster och åhörare att intervjua. Liksom ett gäng deltagare i diverse seminarier. Jag är övertygad att det skulle vara mer givande att läsa om än att få veta vilken blogg som vilken journalist läser.
Det är märkligt att åka från Stockholm till en kongress i Malmö och sedan berätta vad som händer i pressrummet. Om nu kongressen är så urbota tråkig, så finns det massor av ombud, gäster och åhörare att intervjua. Liksom ett gäng deltagare i diverse seminarier. Jag är övertygad att det skulle vara mer givande att läsa om än att få veta vilken blogg som vilken journalist läser.