Om kärlek

 I bokhyllan står Kahlil Gibrans Profeten. Här på nätet hittar jag den på engelska, lika vacker och tidlös som den svenska översättningen. Den får vi dela när vi ses...

On Love

Then said Almitra, "Speak to us of Love."
And he raised his head and looked upon the people, and there fell a stillness upon them. And with a great voice he said:

When love beckons to you follow him,

Though his ways are hard and steep.

And when his wings enfold you yield to him,

Though the sword hidden among his pinions may wound you.


And when he speaks to you believe in him,

Though his voice may shatter your dreams as the north wind lays waste the garden.

For even as love crowns you so shall he crucify you.
Even as he is for your growth so is he for your pruning.

Even as he ascends to your height and caresses your tenderest branches that quiver in the sun,

So shall he descend to your roots and shake them in their clinging to the earth.


Like sheaves of corn he gathers you unto himself.

He threshes you to make you naked.

He sifts you to free you from your husks.

He grinds you to whiteness.

He kneads you until you are pliant;

And then he assigns you to his sacred fire, that you may become sacred bread for God's sacred feast.
All these things shall love do unto you that you may know the secrets of your heart, and in that knowledge become a fragment of Life's heart.


But if in your fear you would seek only love's peace and love's pleasure,

Then it is better for you that you cover your nakedness and pass out of love's threshing-floor,

Into the seasonless world where you shall laugh, but not all of your laughter, and weep, but not all of your tears.


Love gives naught but itself and takes naught but from itself.

Love possesses not nor would it be possessed;

For love is sufficient unto love.

When you love you should not say, "God is in my heart," but rather, I am in the heart of God."

And think not you can direct the course of love, for love, if it finds you worthy, directs your course.

Love has no other desire but to fulfil itself.


But if you love and must needs have desires, let these be your desires:

To melt and be like a running brook that sings its melody to the night.

To know the pain of too much tenderness.

To be wounded by your own understanding of love;

And to bleed willingly and joyfully.

To wake at dawn with a winged heart and give thanks for another day of loving;

To rest at the noon hour and meditate love's ecstasy;

To return home at eventide with gratitude;

And then to sleep with a prayer for the beloved in your heart and a song of praise upon your lips.


Märkligt med Sopranos

I förra veckan eller om det var  veckan före det läste jag artiklar om den svenska organiserade brottsligheten. Det handlade om bilbomber och beskyddarpengar och mordförsök. Hittade inte en enda person eller ett enda ord som försvarade sådana handlingar. Det gör inte jag heller, maffia finns det inget gott med. 

Däremot blir jag smått fascinerad av att samma personer i nästa andetag kan säga att  Sopranos är en av de bästa teveserierna och att det egentligen är synd om Tony.  Det kanske han är, men likafullt är det maffiametoder på bättre sändningstid, även om de utspelar sig på andra sidan jorden. Ännu skummare är det att serien hyllas i USA, med sin syn på hårdare tag mot brott och längre straff. Hur får de ihop det?


Läs moderata landstingsbudgeten 2006 , Reinfeldt

När Persson igår påstod att akutsjukhusen riskerar att säljas ut med moderaterna vid rodret i Sthlms läns landsting, svarade Reinfeldt: Vad jag vet vill man bara sänka skatten med tio öre i Stockholmslandstinget och några utförsäljningar känner jag inte till. Det är inte vår politik du beskriver, du lever i fablernas värld om börsen.

Reinfelt borde nog läsa i moderaternas budget för Stockholms läns landsting 2006. Då får han vet att hans partikompisar beskriver just den politiken R förnekar. För vad annars kan den  här meningen betyda:"Vi anser vidare att samtliga akutsjukhus i stället skall få fortsätta arbetet med att bli mer fristående genom bolagisering och därefter försäljning.”


Svängar, nyckelharpa och Idol 2006

Burträsk har inte bara Västerbottenost utan även en långhelg med musik, människor, pub, ljusa, varma nätter  och utelagad wok (med handskurna lökbitar). Burträsksvängen heter festen som startade för 31 år sedan.

För min del är  dosen av kraftiga vindar från sjön kombinerat med om än hur vackra melankoliska folkvisor på nyckelharpa och fiol fylld för minst resten av detta år. Men det var roligt att vara med då runt tusen ortsbor sökte sig ut för att lyssna på lokala band och svepa en bägare eller nynna med i Kristallen den fina och höra årets hedersspelman riva av ett par låtar. Han är för övrigt dubbel världsmästare på sitt instrument och ska åka till Uruguay för att öka den globala vetskapen om densamma.

Ännu mer hjärtevärmande var det att se mer än en handfull av traktens yngre tjejer kliva upp på scenen där Anna-Lotta Larsson stod ett par dagar tidigare. Till singback fick vi höra trackslistehits...och Frank Sinatra. Vet inte när jag senast hörde New York, New York med sådan ren, stark och inlevelsefull stämma. Och inte blev man sämre till sinnes när Carolina Miskowski satte sig i gräset efter sitt eget gig för att lyssna på slutakten av Burträsks Idol 2006.

Och allt detta endast  två inrikesflygresor från en vecka med seminarier med tillbehör innanför ringmuren. I en del av landet där få brydde sig om vem som blev Almedalens bästa lobbyist eller dummaste talare,  vilka som hade det sämsta seminariet eller det häftigaste efterminglet. Inte så svårt att räkna ut var man hade det roligast på riktigt.

Låtar att längta med

Fördelen med musik är att den fungerar till det mesta, det är väl därför människan alltid har skapat av toner. Snabba låtar tIll gympan och joggen, sådan som man kan orden på så att man kan sjunga med, av lugnare sort att vakna upp eller slappa till, tunggung att rensa huvudet med och inte minst minst de med texter för en längtande själ. Min lista - nästan helt utan inbördes rangordning - låter så här:

Svenska hjärtan - Lasse Lindh
Av längtan till dig - Cajsa-Stina Åkerström 
Can I keep him - Marit Bergman 
To open up my heart for you - Sara Isaksson 
Långt härifrån - Cajsa-Stina igen
Stefan Andersson - Välkommen
Yö - Sano että jäät
Mysteriet deg - Lisa Nilsson
Det finns inget bättre  - Peter Le Marc
Här vill jag vara - Eva Dahlgren
I found my everything - Mary J Blige
Eternal flame - Bangles

CD av Motala musikpedagoglinje

Igår Idag Imorgon heter senaste tillskottet i skivsamlingen. Och wow vilket tillskott ! Det är eleverna på Motala musikpedagoglinje som spelat skivan som en del av hundraårsfirandet av den folkhögskola som de är en del av; Brunnsvik.

Tjugoen låtar rymmer den. Ett par är nyskrivna men de flesta är tagna ur den svenska musikskatten; Dan Anderssons vemod , Ebba Gröns punktoner, Beppe Wolgers klokhet, Pugh som var före sin tid, Wiehes progg och förstås Cornelis ordvrängeri.

Arbetarsångerna inte att förglömma; Ett enat folk med en röst som knottrar varje millimeter av huden; Vi bygger landet som föder känsla av samhörighet;  Vi ska gå ut tillsammans full av glad kamplust.

De skriver i konvolutet: Få aktiviteter kan, som sången, få människor att känna gemenskap och trygghet. I kampen för rättvisan, i formuleringen av kärleken, i demensvården, i andningsterapin, i samtalet över språkgränserna. Vi lär vara ett av världens körtätaste länder. Brunnsviks folkhögskola vill vara mycket mer - att sången är tillgänglig för alla!

Jag håller med. Vad vore livet utan musik?


140 sidor Kent Andersson

Högtidsstund var det att öppna postpaketet som rymde Kent Anderssons visor, dikter och ballader.
PÅ det vaniljgula omslaget möter man hans klara, öppna blick. Innanför pärmarna alla dessa ord som blivit till strofer som roar, väcker ilska eller värme i hjärteroten. Bilder från föreställningar, på en ung och en äldre Kent -  hela tiden med glöden i ögonen.  Verkligen en bok att bläddra i, läsa en dikt ur som sätter tankarna i rullning. Den kommer inte att hitta in i bokhyllan än på länge.

Och visst var den med min favorit av Kent Andersson:  Sången om dvärgarna. Med en bild på Kent himself när han framför den i sjuttiotalets mitt i föreställningen Gropen. Slutna ögon riktade uppåt. Knutna nävar nära kroppen - just så såg han ut när jag hörde honom mer än femton år senare. Här är de sista verserna av fjorton: 

Vad slåss en dvärg för? Detsamma som du!
Det vimlar av dvärgar i världen nu!
Förkrympa av maktspråk och lagarnas text
förbannar han dom som har hämmat hans växt.
Då knyter han näven och reser sig opp
med stigande vrede och växande kropp!

O, ni som växer er höga som bergen
där himlen är klarblå och sikten fri:
Fruktar ni inte den framtid då dvärgen
växer sig hundrafalt högre än ni?

Kent Andersson visor, dikter, ballader

Visor, dikter, ballader  heter den nyss utkomna boken med  en samling av det Kent Anderssons skapade under fyrtiotalet år. Maria Hörnelius och Mats Kjelbye har samlat Kents ord av glädje, kärlek, ilska och säkert kamp texter ur sina byrålådor och andras. Heders åt dem som gjort att vi andra kan fortsätta att beröras av Kents ord när han själv inte längre finns att framföra dem.

Hoppas, hoppas att Dvärgen finns med i samlingen. Har den på cd inläst av Kent och den förgyller många promenader. Tänk att titta och smaka på orden själv också.

Bloggstafett: Ska Sverige bojkotta fotbolls-VM?

Här kommer min etapp i blogstafetten

Ska Sverige bojkotta fotbolls-VM?

Det är så bisarrt att man bygger nya bordeller för fotbolls-VM att jag inte har ord för det. Men bojkott funkar inte för att minska sexhandeln. Möjligen kan den påverka på marginalen så länge fotbollsturneringen pågår, men när festen är över riktas intresset någon annanstans.

Dessutom krävs det att en stor majoritet ska bojkotta för att det ska ha någon som helst värde.  Det räcker det inte med att ett litet Sverige uteblir. Det riskerar bara att debatten istället handlar om agerandet, inte orsaken till det.  

Istället är det bättre att Sveriges företrädare höjer rösten inom FIFA och andra internationella idrottsorganisationer. Sedan ska givetvis landslaget på plats offentligt ta avstånd från prostitution och sexhandel (det kan det för den delen göra redan på hemmaplan  –  det pågår som känt dagligdags även här). Helt enkelt att de använder förebildskap till att stå för justa värderingar. Man skulle kunna ha annonser, affischer och filmsnuttar med Zlatan, Fredde  och Henke där de säger: Jag ska spela fotboll, inte utnyttja prostituerade. Det ska väl inte du heller?

De filmerna kan visas både innan VM och i alla de bussar med svenska fan som åker ner för att kolla på matcherna.  På plats i Tyskland kan laget dra några repor på stan med  tröjorna som S-kvinnor tagit fram: Football – Yes, Prostitution – No. Att de ska spela i dem är nog att önska för mycket, men till någon av presskonferenserna kunde de väl svida om.

Det går säkert att göra mycket mer från idag och under VM för att bilda opinion för de utsatta och utnyttjade kvinnorna som fyller extrabordellerna. En opinion som bör drivas av sportvärlden, av den politiska och av alla oss andra som tycker att sexhandel är förkastligt. Vi kan prata med de vi känner som ska vara på plats eller mejla ministrar i Tyskland och politiker i EU där vi tar avstånd.

Med andra ord. Det jag förespråkar är motsatsen till bojkott. Jag tror att dialog, öppenhet och opinionsbildning långsiktigt är bättre än tystnad. Sexhandeln varken börjar eller slutar med VM. Enligt RFSU är de flesta svenska sexköparna på affärsresa eller mässbesök. Så varför inte spela in ett par filmer med Wallenberg, Von Holstein och Bäckström som också tar tydlig ställning.

Nu går pinnen över till Handlar om mig med ämnet Var det bättre förr?

Tranamerikansk värme

Vi visste egenligen inte vad det var för film vi skulle se. Hade bara som hastigast hört något gott om den och läst raderna på bioaffischen innan vi köpte biljettern. När vi två timmar senare gick ut i den skymmande Stockholmskvällen mådde vi bara gott.

Transamerika är en udda roadmovie om Bree  i LA som har fått alla tillstånd som krävs och har en en dryg vecka kvar till sin efterlängtade första könsbytesoperation. Då ringer telefon och hon får veta att han är far till en moderslös son som som sitter i tonårshäktet i New York.

Sonen lever i samhällets bottenskikt och vill även han till Kalifornien. Bree (som inte talar om vem hon är )köper en bil och så drar paret iväg på en tur tvärs över USA. Det är en resa som rymmer  tårar, leenden, skratt och ilska. En resa med stora famnar, förnekelse, fördomar och hårda slag. Men framför allt en resa om mänsklighet och värme.

Och trots att man mår gott av den är den långt ifrån de enkla feelgood-filmerna som ger välmående för stunden och inget mer. En film att ta med bästa vännen på eller den som har en inskränkt syn på hur andra människor ska leva sina liv.


Tio gladlåtar

Tröstarlåtar var det på förra listan. Den här innehåller tio låtar som snurrar i cd:n när livet leker. Även denna gång utan inbördes ordning utan i just den ordning som de dyker upp i huvudet. Skillnaden är att de här byts ut mycket oftare än de som är till tröst.
1. Solen i ögonen -Lars Winnerbäck
2. Hanna från Arlöv - Nationalteatern
3. Shiver - Maroon 5
4. We vill rock You  - Queen
5. 2-4-6-8 Motorway - Tom Robinson Band
6. Hear me lord - Bonnie Raitt
7. Holiday - Green Day
8. Black horse and the cherry tree - KT Tunstall
9. All about us - Tatu
10. Dancing in the street- Bowie och Jagger

Tio tröstare

Ordbankaren  söker tio tröstare. Här är min lista över vad som snurrar i spelaren när tårarna faller, vemodet sätter in eller när krafterna tryter.

De får stå i den nummerordning de dyker upp i huvudet. Det betyder att en massa låtar inte kommer att få plats. Sedan har jag på egen hand censurerat bort alla finska titlar, nästan..

En rolig idé, så en annan dag ska jag lista de tio lyftarlåtar jag lyssnar på när livet är på topp.


 1. Elegi - Lars Winnerbäck (och den finska dito med V-M Loiri).
 2. Jag ger mig inte - Eva Dahlgren
 3. Starkare än ord - Peter Le Marc
 4. One more time - Ane Brun
 5. Hold the line  - Toto
 6. Som en bro över mörka vatten - Tommy Körberg
 7. I was dreaming - Sara Isaksson o  Anders Widmark
 8. Because the night - Patti Smith
 9. De andra  - Kent
10. You can go your own way - Fleetwood Mac

Den allra bästa boken

Mattias alla bilar. Så heter den bästa boken jag läst. Fröken hade gjort ett bibliotek i klassrummet och vi fick låna en bok bar. Som sjuåring lockade bilderna minst lika mycket som orden.

Satt på trappan till Livsboms livs och slukade orden som bildade meningar som hade något att berätta. Kom hem de två timmar senare som det tog att läsa boken till en hysteriskt orolig mamma som kunde ännu mindre svenska än jag. Och efter det har jag inte slutat läsa.

Nej, den bästa boken är Frimärksmysteriet på Loberga eller Lotta i topp. Lottas liv med kompisen Giggi där mycket gick fort men fel var inbunden med röd rygg och flickbok, så de fick jag läsa. De rödhåriga tvillingdeckarnas Klas och Göran mysterielösande med den alltid lika prudenlige kusin Hubert hade grön rygg. Men de var inte för pojkar utan ungdomar, så det kunde jag också läsa. Värre var det för mina bröder..

Det absolut bästa bokvärlden har att erbjuda är Väino Linnas torpartrilogi. Om mina rötter och min historia läste jag sida upp ich sida ner. Ingen stund var för kort. Var en lärare sen, kom inte bussen på utsatt tid då blev boken uppslagen. Den finska titeln har jag sett sedan tidiga år, men jag trodde länge, länge att det var tre kärleksromaner.

Eller kanske är vältummade Längst därnere av Gunter Wallraff den bästa. Den där han lever utklädd till turkisk gästarbetare i Tyskland. Eller Majgull Axelssons Rosario är död. En hemskt bra bok i ordens fulla bemärkelse som visar en rå sanning om hur västvärldens män sexuellt utnyttjar filippinska barn.

Fast är det ändå inte John Steinbecks skildringar om de udda existenserna i mellersta Kalifornien som är det bästa som skrivits. Han fick nobelpriset men blev inte profet på hemmaplan, i alla fall inte så länge han levde.

Alla de som förgyller mina tågresor till jobbet; Elisabeth Georges mordgåtor i engelsk miljö, Arto Paasilinnnas skrönor med stark tro på människan, boken om Pol Pot, den om Latinamerika. Barbara Cartland somnade jag till en och annan natt  i hytten under vattenlinjen på NordEstonia. Hemma växer högarna av oläst som lockar och pockar.

Alla är de bra på sitt sätt. Haft något att säga just där och just då, några mer än en gång. Eller fyllt några timmar med förströelse och verklighetsflykt. Och hur ska jag kunna välja en enda bok av alla som passerat sedan slutet av sextiotalet?

Men när jag tänker efter lite tror jag att jag vet. Det finns en bok som är bättre än alla andra. För min del heter den Mattias alla bilar. Alltså den som  öppnar porten in i den förtrollade värld som litteraturen erbjuder.


Diskriminerade mår kasst

Att man mår kasst  om man blir diskriminerad behöver man inte vara Einstein för att räkna ut.  Det måste vara det hemsk att känna att man inte duger som man är bara för att omgivningen anser att man har fel kön, pigment eller  älskar någon med fel kön. Man behöver med andra ord inte göra något, utan bara vara sig själv.

Idag kom det en rapport från
Folkhälsoinstitutet  som visar på samband mellan ohälsa och kränkning/diskriminering. Den yttersta konsekvensen på brist av psykiskt välmående är självmordstankar eller självmordsförsök. Därför är det minst sagt skrämmande att läsa det var  tre till fyra gånger så vanligt  bland personer som hade blivit utsatta för kränkande bemötande än bland dem som inte blivit utsatta. 

Ibland undrar jag om vi människor är riktigt kloka med tanke på hur vi är mot varandra. Kränkningar och diskriminering är knappast något som oförhappandes faller ner från himlen. 

Bokrea

Det var verkligen inte bättre förr då utbudet av pocketböcker var minimalt. Då blev bokrean en dyr månad - kunde  inte låta bli att köpa alla de böcker som jag bara hade råd att sukta efter när de såldes till ordinarie pris.

Med pocketintåget kan jag utesluta alla deckare och nästan alla romaner på bokrean.  Kan vänta på dem tills de kommer i pocket, om de inte redan finns. Nu lägga koncentrationen och pengarna på fakta och lyrik. På lördag blir det första besöket av och om det blir som det brukar, kommer det att följas av fler. Det gör gott för själen att titta och bläddra i böcker. Sista reaveckan är nog de roligaste. Priserna går ner och hyllorna ska tömmas. Och när en bok kostar nästan ingenting då finns plats för helt okända titlar och författare. Har hittat en och annan pärla på det viset. Hur det blir i år återstår att se.

Men just nu står följande böcker på min sannolika köp-lista : 

Kristina Lugn,Hej då, ha det så bra!: Den kvinnan skriver suverän poesi.

Stilblommor och grodor: Kuriosa om språkliga tabbar

Tännsjö, Du ska understundom dräpa: Han är en inställning som jag har svårt för, men han har modet att skriva om svåra frågor utan att välja den lättaste vägen ut.

Svensson, Långtråkighetens filosofi: I tidevarvet där alla lever med fulla almanackor bara måste jag åtminstone bläddra i den här boken.

Juvenalis, Satirer: Intressant att se hur  en romare från 100-talet  skrev  sådant.

Sedan  några romarer: K. Ekmans Skraplotter E Johanssons Näckrosträdet och Den ryske debutantens handbok av Shteyngart.

Sedan är det en helt annan historia vad som ligger i kassen när jag går ut ur bokhandeln.

Musik i väntan på partiledardebatten

Nu är det bara en halvtimme kvar till paritledardebatten. För att få tiden att gå har jag snabbgått, städat, tvättat och kopierat låtar från lånade skivor. En riktig kick att ha Lasse Tennander som promenadkomp. Med lurar som stänger andra ljud ute hörs texterna så mycket mer och många håller fortfarande minst tjugo år senare.

Yngve Frejs barn högg rakt in i nostalgitarmen och ökade steglängden med minst en decimeter, Alla är vi barn i början höll tempot uppe. Med revade segel och Nu blåser vi ut ljusen fick pulsen att hitta tillbaka till det normala.

Och slutligen Rötter som idag som tidigare fyller på hoppet om att livet hela tiden har något nytt att njuta av:

Blås vind blås, blås in i äventyr och blås in luft.

Över hav, bryt dina vågor mot en ny kust.

Oh, oh blås västanvidar blås. Blås in storm och blås in liv.

Över stad över land över hav, blås in musik blås in en ny tid.


Ref : För vi står här på stranden min vän.

Och i mitt hjärta känns ett hugg.

När vinden sliter i din hästsvans.

Och blåser bort din barndoms lugg.

Oh, oh, oh Carol min vän, min honungs paj mitt sockerbär

Kom i håg att våra rötter, dom kommer alltid finnas här.



Så min vän, känn hur vinden blåser än.

Över allt, från öken het och från havets salt

Oh, oh, lyssna min älskade hör, hur vinden blåser här utanför

Ibland ett hot ibland en lockande ton, men viden blåser på gott och på ont



Oh, oh, oh Carol min vän ............................




 


Brokeback mountain

En riktigt bra film slutar inte med eftertexterna, den lever  i sinnet efter man lämnat biografen. Så var Brokeback mountain.Scener spelar om sig i huvudet eller bryter i ett samtal som handlar om något helt annat. Fastnar i de även nu..

Filmiskt vacker med vyer som  formligen sög andan ur en. Kärlekshistorien likaså, vacker och tragiskt. Stunder av outsinlig, hemlig  lycka  för man inte vågar leva något annat liv.  Dagar av förtvivlan och lögner som bit för bit gnager sönder det egna och många andra människors liv. För normen tillåter inte något annat i landsbygdens USA ens idag.

Filmen lämnade oss bara korta stunder igår. Vi kom tillbaka till den gång efter gång. Ibland bara med konstaterandet att den var suveränt bra, ibland med kopplingar till den tid och plats vi själva lever i. Om hur det kan vara så oerhört provocerande med andra människors kärlek. Vad är det som får folk att ta till våld för att två människor älskar varandra. Jag kan inte förstå, eller rättare sagt, vill inte lära mig att förstå det. Kärlek är tusenfalt bättre än motsatsen, oavsett vem som älskar vem och det år ömsesidigt.

Gillar  inte att få veta för mycket innan jag ser filmen.Därför skriver jag inget mer om innehållet än att det är en kärlekshistoria som spänner över tre årtioenden mellan två (macho)män i USA . Däremot har jag ett tips - ta med näsdukar!

Beräknad ärekränkning

"Vi har budgeterat för stämningar", säger chefredaktören Bingo Romér, om publiceringen av fejkade bilder av kända kvinnor i hans tidning. Han hade lika gärna sagt: Vi vet att vi kränker människor men det bryr vi oss inte om.  Ska man skratta eller gråta? Skälet till frågan är att Svenska Hustler gjorde något liknande 1992 och blev stämda och slutligen i HD dömda för grovt förtal.

Varken Bingo, hans blaska eller andra i samma härad har toppat mina listor över smarta personer eller schysst läsning. Men nu har han inte bara nått utan passerat lågvattenmärket med massor av mil. Hur i hela h-e är man funtad om med medvetet publicerar något man själv antar sårar och kränker?

Svenska Hustler fick betala 100 000 kr i skadestånd till var och en av de som utsattes för  det grova förtal samt 150 000 i allmänt skadestånd. Vad det är i dagens penningvärde vet jag inte. Men jag tycker att BR borde stämmas inte bara för förtal utan även för stämpling av brott - och betala minst lika mycket i böter för det senare. Ja, jag vet att det inte håller juridiskt...men så ser väl straffskalan ut i andra brott - det kostar mer pengar eller tid om man gör något med berått mod än i aningslöshet.




Laleh fick tre grammisar

av de sju hon var  nominerad till: Årets producent, årets  nykomling och årets artist. Det är bara så häftigt att denna unga kvinna, som i stort sett okänd uppträdde på P3 Guld-galan för ett år sedan, nu regerar på den svenska musikscenen (tillsammans med Robyn som fick lika många)!  En annan favorit, Timbuktu, fick textförfattarpriset för "Alla vill till himlen men ingen vill dö".  Gillar låten, men undrar  varför den heter så. Han sjunger ju  "få" och inte "ingen" i själva låten.

Hasse och Fia, jaha

Var det bra eller var det dåligt eller var det rent av intetsägande. Vete tusan. Kanske var mina förhoppningar för högt ställda. Drog väl på mingiporna ett par gånger men inte mer. Tyckte att det var rätt irriterande med deras  ljudande gång efter gång. Det är egentligen det enda jag minns så här några timmar senare. Fast det kan bero på att det var nästan omöjligt att få in P1 på den radio som fanns till buds. Var tvungen att hålla om den med båda händerna och ändå brusade en musikkanal i ytterkanten. Det störde koncentrationen, minst sagt. Så de får en andra chans nästa söndag (med förhoppningsvis bättre mottagning) innan jag säger definitivt "jaha".


Tidigare inlägg Nyare inlägg
hits