Varför blir vi rädda för polisen?

I fredags kväll var det stor dramatik utanför mitt köksfönster en halvtrappa upp i huset. Det blå saftblandarljuset fyllde hela rummet och just utanför rutan låg två killar blixtstilla med minst en varsin polis stående bredvid sig. Några meter bort stod det tre två polisbilar som snabbt blev tre. Jag trodde ett ögonblick att killarna var döda för de låg verkligen så stilla och polisen visade inga gester för att göra något. Så jag går ut på balkongen och frågar vad som har hänt och får svaret att det är lite huliganbråk. Lät mig nöja men stod kvar i köket som ett eget litet medborgarvittne ifall polisen skulle ta i mer än de behövde. Det hände inte  utan ganska snart försvann killarna i varsin polisbil (läste i LT dagen efter att supportar för två stockholmslubbar plus vår egen hade samlas för att spöa upp en fjärde klubbs dito).

Dagen efter var det 120-årskalas och där kom händelsen upp. Det visade sig snart att det inte bara var jag som reagerade med rädsla och rannsakning av egna göranden, när polis närmade sig, istället för att känna sig trygg av deras närhet. Vi vände och vred lite på det. Inte många av oss hade egna taskiga erfarenheter av dem, men likafullt födde polisen en känsla av obehag. Innan vi  kom fram till varför det kunde vara så, hade vi hunnit byta både bordskamrater och samtalsämne. Men det är något som tål att funderas mer över. 

Vem stack kniven i vem?

En i stort sett enig mediahop av politiska analytiker tycker att Mona Sahlin var taskig mot Per Nuder. Undantaget är ABs Lena Mellin. Men om jag sätter ihop de delar jag fått serverat av massmedia, och de stämmer hyfsat bra,  drar jag den motsatta slutsatsen.

MS är vald till partiordförande, det är inte Per Nuder. Hon vill byta ut  honom eftersom de tycker olika om hur ledarskapet ska bedrivas. Det är inte vilken fjuttfråga som helst. Är man en av partiledarens närmaste måste man nog ha delat synsätt om hur man leder det politiska jobbet.

Så då erbjuds PN andra uppdrag som inte heller går av för hackor, men han tackar nej till allt. Att PN med näbbar och klor ville hålla sig vid skuggfinansministerrollen och den högsta politiska makten kan man inte skylla på varken MS eller någon annan. Det är hans egen klantighet.

länkat till 
http://intressant.se/intressant


Insiktsfull Maud O i riksdagens partiledardebatt

Följande replikväxling, på ett ungefär, hade Mona S och Maud O igår.
MS: Jag har träffat egna företagare som säger att Maud Olofsson pratar mer och gör mindre än till och med Mona Sahlin.
MO: Det vill säga inte lite.
MS: Ja just det.


Sällan är väl politiker så uppriktiga om sina göranden och varanden...

Länkat till
http://intressant.se/intressant


Olika människovärde är OK för rika män med makt?

Ï dagens Aftonbladet inleds reportaget  "I miljonärernas land" där journalisterna skildrar Sverige utifrån den tiondel av befolkningen som äger hälften av alla pengar. Det är bra att de synliggörs och diskussionen om klass och pengar fördelning får mer bränsle. Men just nu fastnade jag i en detalj som inte har med klass att göra, utan kön.

Två män följs i den första artikeln, Mats Qviberg och Mats Gabrielsson. Den här gången förnekar intee  MG  att han är en  del av strukturen som gör att det går en kvinna på fem män i bolagstyrelser: " Jag är manschauvinist. Det står jag för". Journalisten skriver att MG vill byta ämne vilket han också tillåts att göra utan att få en enda följdfråga. 
Jag undrar om han hade sluppit lika enkelt undan om han hade sagt att han var rasist och stod för det.

MQ har tidigare sagt att  det ligger i kvinnors gener att vilja bli försörjda av män och hänvisat till djurriket. För mig visar dessa två män så tydligt att det finns ett glastak för kvinnor i näringslivet . Och för all del inte bara där, utan i de flesta delar av samhället. Det som möjligen är positivt med deras uttalanden är att de är ärliga,  vilket gör att det går att bemöta -  till skillnad mot de som i offentlighetens ljus är politiskt korrekta, men i slutna rum säger något helt annat. Jag vet - har hört själv och fått berättat av kloka män som har fler nycklar än jag. 

länkat till
http://intressant.se/intressant




 

Sveriges nya arbetarbil

"Det är inte mer än rätt. Du som arbetar mycket förtjänar en bra bil. Och nu är det här..." Texten är tagen ur en helsidesannons men en rubrike"Sveriges nya arbetarbil" som syns lång väg. Det borde inte vara lätt att gissa vilket bilmärke som klassar sig som en för knegare. Det är inte en liten skoda, Nissan eller Lada (finns de?), utan Mercedes Benz. Jag är ingen expert på bilpriser men antar att det stora flertalet av Sveriges arbetare som sliter häcken av sig inte har en rimlig chans att  unna sig denna bil som är "full av entusiasm". Jag tror i och för sig inte heller att bilfirman vänder sig till  vårdbiträden, diskare, brevbärare eller städare i annonsen.

Men jag vet en sak och det är jag blir så förbannad på  klassbegrepp och ordet arbetare missbrukas av Mercedes och reklamare. Det räcker och blir över med moderaternas och Veckorevy-Ebbas förminskning och förvanskning.

Länkat till
http://intressant.se/intressant


Svenskt Näringsliv gnäller igen

Elektrikerfacket har varslat om övertidsblockad och Svenskt Näringsliv gnäller över att det är fel. De tycker att facket
skaffar sig kontroll över arbetsgivarens möjligheter att leda arbetet och driva företaget. Men hur tänker de då? Arbetsgivaren har väl all makt i världen (och ansvar för den delen) att planera jobbet så att det inte uppstår övertid. Och därmed kan de se till att en blockad mot övertid får minsta möjliga fackliga effekt.

Två exempel på taskig journalistik

Mindre än tio timmar efter att Leijonborg sagt att han avgår i höst sitter han i Aktuellts studio. Reportern avslutar intervjun med att fråga vad han tänker göra när han avgått. Leijonborg har inget direkt svar så hon upprepar frågan gång efter gång. Men hur kunde hon tro att han hade nåt svar på det - han hade antagligen knappt hunnit fatta att han ska avgå vid det laget. 

På tisdag morgon basunerar SVTs morgonteve att det nu börjar klarna i efterträdarfrågan i fp. Då har det gått mindre än ett dygn sedan Leijonborg sagt att han avgår. Eftersom Cecilia Malmborg säger nej är  vägen för Björklund jämnad enligt teves nyheter. Att valberedningen förlängt nomineringstiden nämns inte alls.

Nyhetstempot snurrar snabbare än handlingeni vilken handkamerafilmad teveserie som helst. Hjärnsläpp eller bara kass journalistik?

Länkat till
http://intressant.se/intressant

Jag håller på Björklund!

När Carl Bildt avgick höll jag tummarna för att Per Unckel skulle bli hans efterträdare. Jag tyckte att hans överlägsna uppenbarelse var lika illa som den politik moderaterna står för. Av samma skäl håller jag på Jan Björklund. Jag gillar inte folkpartiets batongpolitik. Och även om hans militanta attityd verkar funka i skolfrågor, så tror jag inte att den i längden lockar väljare i särskilt  många andra sammanhang.


Fel på fördelningen

Det kvittar om det handlar om att köpa en handväska eller en golfklubba för trettiotusen . För mig visar bådadera att det är något fel på fördelningen av pengar i samhället när man en del kan slanta upp det utan att det svider i pluskan medan andra lever på gröt sista veckan före lön. Ännu mer groteskt blir det om man ser det i ett ännu vidare perspektiv. Tjugo procent av alla människor har totalt mindre än dollar om dagen att leva för.

Ännu viktigare att välja rätt i nian


"Som ett led i arbetet att skapa ett sammanhållet och rättvist studiestödssystem, avser regeringen att avskaffa bidrag till korttidsstudier, KTB. Sedan den 1 januari 2007 utgår inte längre statligt stöd till den uppsökande verksamhet som bedrivs av fackliga och andra organisationer. Analogt med att stödet till den uppsökande verksamheten har upphört, föreslås att bidrag till korttidsstudier avskaffas. Det har även ansetts orättvist att vissa fackliga organisationer, LO och TCO, har valts ut för att hantera stödet." Så skriver folkpartisterna på utbildningsdepartementet.  

För mig är rättvisa att få stöd efter behov och de är väl de vuxna med lägst utbildning som har det största behovet att utbilda sig.

Avskaffandet av KTB går i samma riktning som resten av den borgerliga utbildningspolitiken. Alla som går gymnasiet orkar inte och behöver inte få högskolebehörighet säger de. Sedan tar de bort den andra chansen till fortsatt utbildning längre fram i livet. De minskar medlen till Komvux och tar bort möjligheten att komma in på högskola med yrkeslivserfarenhet, sk 25:4-orna. Så det gäller verkligen att välja rätt i nian annars kan det stå en dyrt längre fram i livet.



Även om det svider i borgarna att det är LO ch TCO som administerar KTB, så är det inte ett slag mot facket att dra in det. Förlorarna är de vuxna med sämst utbildning. Fram tills nu är det många som tack vare stödet vågat pröva på utbildning i vuxen ålder och sedan fått mersmak och fortsatt vidare. Undrar hur mycket det "nya arbetarpartiet" kommer att slåss för att arbetarna ska ha den möjligheten kvar?
 
Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras av regeringens logik. Först tar de bort uppsökarpengarna och sedan tar de det som intäkt att ta bort korttidsstudiestödet.


Borgarna gillar inte höjda kvinnolöner

I årets avtalsrörelse satsar LO-förbunden på att uppnå jämställda löner. Även om jag inte hört de säga det,, så verkar borgarna gilla könsdiskriminerande löner. För i vårproppen skriver de att  lönerna ökar för mycket i årets avtalsrörelse. Fast det kanske i första hand är en kritik mot att de lägsta-lönerna höjs (vilka i och för sig är oftast är kvinnor som har.) eftersom Reinfeldts politik går ut på att minska densamma.


Det är också minst sagt märkligt att regeringen mitt under pågående avtalsrörelse går ut och har uppfattningar om avtalen. Det visar bara att det deras snack om svenska modellen där löner förhandlas fram mellan fria parter på arbetsmarknaden är rätt mycket struntprat. Annars skulle de låta avtalsrörelsen gå i mål innan de kommenterade den.

länkat till
http://intressant.se/intressant

Introverta flickor får klara sig själv?

Jag hoppas hoppas hoppas att historien om tjejen i gårdagens Uppdrag Granskning är ett undantag. Men tyvärr vågar jag inte tro att det är så.Flickan var själv undrade över hur ingen såg för det fanns ju signaler som bara larmade rött hela tiden. Om inget annat så borde hennes totala frånvaro från skolan i åttan fått andra än bara skolpersonalen att reagera. Det är tur att hon verkat ha kommit till en bra familj och jag håller tummarna för att det går väl för henne i livet trots de hemska åren hon genomlevt.

Jag tror att både klass och kön spelar roll i myndighetsmänniskornas agerande. Det påverkar i det mesta andra i våra liv. Flickan i programmet, liksom många andra med henne,  kostar samhället kortsiktigt mindre pengar om myndigheterna inte gör något. De vandaliserar sällan, slår inte sönder fönster, bränner inte  skolor, snor bilar eller misshandlar andra. Min erfarenhet att det är lätt att blunda för introverta flickor som betalar sitt lidande själva genom att skadas av vuxenvärlden och genom att skada sig själv .  Kommer de sedan från samhällets baksida är det ännu lättare för myndighetsfolk att titta bort ännu mer eller kanske till och med fördöma.

Heder dock åt alla de som kämpar för dessa utsatta ungars rätt . Jag vet att det finns många människor inom de sociala myndigheterna och utanför dem som gör ett suveränt jobb. För de som sätter sin egen bekvämlighet och budgeten åt sidan och fatta beslut om att omhänderta barn som far illa. Problemet idag är inte
att det omhändertas för många barn, utan att man fegar ut för att man är rädd att göra fel och bli uthängd av pressen (då också)

Länkat till 
http://intressant.se/intressant

2 400yrkesord och nästan lika mycket stolthet

När jag hörde "Tar du pinnen på trean?" första gången hade jag inte en blekaste aning om vad jag skulle göra. Men lärde mig snabbt att jag skulle ta beställning av den ensamma gästen vid bord tre. Steg för steg inlemmade sig andra ord som nollbong, trunka, bädda och sitta i skiten i mitt ordförråd. Ett av de sista branschorden jag lärde mig var grisfrukost. Så sa vi på finlandsbåten, lite för att vi började i svinottan och mycket  för att det mest liknade en en sådan när ett par tusen pax skulle trycka i sig mat samtidigt.

I den senaste upplagan av Hotell- och Restaurangfackets krogordbok
"Galoschjesus och frukostflingorna" finns det ordet med.  För mig med många år i krogsvängen är den som ett kinderägg, tre saker på en gång. Historia, igenkännande och nyheter.

Krogspråket har många år på nacken och som alla andra språk ändrar det sig i takt med tiden. Galoschjesus sa vi inte när jag började jobba och vad jag minns hade frukostflingorna inte hunnit bli  ett begrepp då jag gjorde en kort sväng på hotellkrog.  Då sa vi fortfarande frukostservis om de som alltid jobbade morgonpasset.

Boken är uppdelad i tiotalet kapitel, som yrken, arbetstider och arbetslokaler. Genom att bläddra och läsa lite här och där minns jag den  yrkesstolthet jag kände som servitris. Framförallt alla de kvällar när man inte fick en minuts paus under fem-sex timmar och lyckades göra gästerna nöjda. Då när man tryckte sig ett par bloss eller en mattugga bakom kulisserna, samtidigt som man plockade fram kaffekoppar till något av borden. Men minns också vilka ord vi kunde använda om de alltid missnöjda gästerna som tog ut sina frustrationer på oss eller de som såg ner på oss av ohejdad vana. Och hur hierarkisk världen även krogvärlden i sig var, både ombord och i land. Även om hackordningen minskade under åren var den  given.

Att jobba på krog har sällan räknats som högstatus. Jobben har setts mer som tillfälliga i brist på annat än som något man vill hålla på med länge. Hoppas nutidens kocklandslag och sommelierer kan bidra till att uppvärdera jobben som inte alls är så enkla som många tror. Att vem som helst hur lätt som helst fixar det är nys.  Det krävs hög stresströskel och tålamod kombinerat med förmåga att var a proffsig och ta sig tid samtidigt, logistisk talang för att jobbet ska flyta i jäkten och en frisk kropp - det är tusentals kilo av mat, porslin, dukar, kastruller som ska bäras på varje dag. 

De  som har blivit kvar länge har ofta setts som skumma av omgivningen. Har själv varit med om en arbetsgivare som sa att all serveringspersonal antingen är horor eller tjuvar ,och gäster som i stort sett tagit för givet att man hänger med i hytten efter att middagsnotan är betald.

Kanske är det kombinationen av stress och andras nedvärderande syn som stärkt både  yrkesstoltheten och  hierarkin. Den förtryckte blir den "bästa" förtryckaren sa Leif Blomman Blomberg under sin tid som integrationsminister. Och kanske är det just samma faktorer som skapat det egna språket., tillsammans med ett behov av att pysa ut stressen. För även om de flesta branscher har sina egna uttryck så undrar jag om andra har så många ord som i sin mustighet beskriver just det .

Nollbong: handskriven lapp istället för maskinstämplad bong som lämnades till spritkassörskan
Trunka: dela på försäljning och/eller på dricks
Bädda:  duka fram glas och bestick eller förbereda undertallrikar till såsskålar och potatiskarotter
Sitta i skiten: inte hinna med
Galoschjesus: rockvaktmästare som på den tiden det användes galoscher även hade till uppgift att hålla reda på densamma.

Länkat till http://intressant.se/intressant


Det politiska minnet är inte långt

Gudrun S är först med att använda bolagsstämmor som forum för opinionsbildning hörde jag en journalist på tevenyheterna, i samband med att hon agiterade hos Wallenbergarna. Minnet verkar kort på den redaktionen. 
 Jag minns att  SSU köpte aktier och gjorde likadant redan  på åttiotalet.

Att man inte minns just det är i sig inte farligt eller gör GS insats bättre eller sämre. Men det får mig att fundera i vilka andra frågor journalister  kan eller måste välja att göra en egen nutidshistorieskrivning, för att tiden att läsa in bakgrunden minskar . Och/eller när de som själva minns inte längre lyssnas på för att de inte är tillräckligt "hungriga" och istället förpassas till trivselnyheter?


Nattis lika självklart som dagis

Visst finns det både tjänstemän och akademiker som gör det, men de allra flesta av dem jobbar dagtid.
Det är främst i arbetarjobb som  fler och fler jobbar på oregelbundna arbetstider. Det är knegarna som håller 24-timmarssamhället öppet med sina skiftarbeten i industrin, vården och servicesektorna.

Samtidigt har kammarrätten, tror jag det var, slagit fast att kommuner inte måste erbjuda nattis. Det måste det bli ändring annars tillåter att tillgången till den offentliga verksamheten blir klassbaserad. Naturligtvis måste kvälls- och nattarbetare ha rätt till samma nivå på samhällsservicen som 9-5-folket!  


A-kassan visar borgarnas människosyn

Den allra största moroten är att det alltid är bättre att leva på en lön än på 65 procents ersättning, säger Littorin i samband med att kraven på de arbetslösa ska öka. Från och med juli ska man från första arbetslöshetsdagen tvingas ta ett anvisat jobb oavsett var i Sverige det finns eller ett jobb i en annan bransch. Idag har man hundra dagar på sig att söka där man bor eller inom sitt yrke. Det tycker jag är en rimlig tid för omställning.

Det måste väl vara mycket smartare att låta folk få en chans att få ett jobb i det de är utbildade för eller där de bor i första hand. Utbildning kostar som känt för både samhälle och individ och ett beslut att flytta är det få som kan ta i brådrasket. Detär ju inte ovanligt med partners och barn hos arbetslösa, eller att man behöver både skaffa och göra sig av med bostad.

Borgarna säger att a-kassan ska vara en omställningsförsäkring, men samtidigt tar de bort den arbetslöses reella möjligheter till att ställa om från ett jobb till ett annat.  De höjer avgiften för försäkringen men urholkar steg för steg villkoren. Och oavsett vad de försämrar är det alltid samma argument, att  det är bättre med 100 procent lön.  Det är fattar väl varje räknekunnig så det kan de sluta tjata om. Det vore ärligare om de vågade säga att de tycker att arbetslösa är en annan sort, än de skötsamma som de själva tillhör, och  egentligen inte vill jobba utan behöver jagas ytterligare.

Världsstjärnans bror rånade..

Enhelt absurd rubrik i dagens nät-Expressen. Det finns ingen gräns på snaskeriet. På vilket sätt är denne världsstjärna ansvarig för sin brors handlingar?


Räcker det inte med vart sjunde jobb?

Reinfeldt och Littorin har flera gånger både före och efter valet sagt att arbetsrätten inte är något problem i Sverige  och att de inte tänker göra några ändringar. Sedan när har LAS blivit något annat?

För nu ska borgarna  försämra anställningsskyddet.  Det ska bli möjligt  att anställa tillfälligt upp till två år, utan att arbetsgivaren (som idag ) behöver motivera varför. Idag har mer än vart sjunde jobb ett slutdatum. Det räcker tydligen inte. Undrar hur många fler det måste bli innan "det nya arbetarpartiet" är nöjda.


Trygghet eller integritetskränkning?

Odelberg försvarar proppen om ökade möjligheter att avlyssna tele- och datatrafik från utlandet med att det ökar tryggheten och att det är en missuppfattning att det är integritetskränkande. För boende i Sverige, glömde han att lägga till...

På de finska nyheterna sa de att lagen inte är förenlig med den finska grundlagen, eftersom det personliga integritetsskyddet är inskrivet där. Och de är med all tydlighet några av de utlänningar som kan komma att avlyssnas.

Vem är det som är för trygg?

Jag blir så trött på alla dessa som säger att det är för tryggt i Sverige. Jag undrar vad det är för risker vi måste ta och från vilket håll de tittar? Och hur mycket otrygghet deras egna liv är omgärdade av?


Visst ska man utsättas för risker i livet och lära sig att allt inte går smort som smör. Men jag vägrar att tycka att det är livhanken man ska behöva sätta på spel för att lära sig det. Förbåde stora och små kan lära sig att hantera stress och motgångar på mindre katastrofala sätt. För hur än dessa "lärda" pratar, så kan ingen av oss gardera oss mot otur.

I diskussionerna pratar gärna 40-60-åringar om vilka risker de fick ta som barn och att det inte skadat dem. En av dem sa såhär "Vi lekte till exempel på en soptipp. Det var ju livsfarligt. Många råttor fanns där, ett förfärligt ställe. Och förfärligt spännande. Nu kommer man ju inte in på sådana ställen."  Monthy Pythons "Luxury, luxury" dyker upp i huvudet.

De som fick skallarna krossade i moppeolyckor när man fortfarande körde utan hjälm hörs sällan. Man pratar inte heller om de tragedier det är där ett barn blivit strypt av sin egen halsduk när det lekte, eftersom fler ju trots allt överlever. Eller den som mist jobbet, familjen och lever utan tak över huvudet. 

Så vad är det för trygghetsnarkomani som är för bra:  Att vi ska strunta i bilbältet för att det är bättre medatt ta lite risker och att vi återigen ska få motorcykelkörkortet på köpet , vare sig man kan köra eller inte. Ska soptipparna öppnas för lek- och lär igen. Kanske borde cykelbanorna bort de med. Barnen ges hemliga mobilnummer så att föräldrarna inte kan nå dem.  Eller varför inte skrota anställningstryggheten helt och hållet.  Uppmana unga kvinnor att röra sig i farliga miljöer och tillåta rökning precis överallt.  Rusta ner allt som förebygger olyckor och sjukdomar.

Jag har en egen sådan lista nånstans här på bloggen "om bättre förr". Hur vi som var unga förr minsann överlevde en massa saker som dagens ungar inte har en aning om. Jag skulle också vilja ha en lista där generation innan listade sina saker för oss.

Jag saknar ett klassperspektiv i dessa samtal. För hur jag än lyssnar hör jag ingenting om de människor som jobbar som daglönare, de som inte duger till för arbetsmarknaden, de som lever utsatta liv och de som lever utanför samhällets hägn På vilket sätt är deras och deras barns liv omgärdat av för mycket trygghet?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
hits