Inte bara arbetsgivarnas ansvar
Ganska nyss avslutade sosse-kongressen debatten där könsdiskriminerande löner fanns med. I de riktlinjer som slogs fast står att det att ansvaret att få bort sådana löner är parternas, inte bara arbetsgivarens. Jag tycker att det är en kanonbra skrivning. För om man står för tanken att lönerna ska regleras i kollektivavtal (som sossarna gör) , så är alla de som skriver under ett avtal ansvariga för innehållet. Då är det också logiskt att inte bara arbetsgivarna utan också facket är ansvariga för att få bort löneskillnader som beror på kön. Och för att få bort dem krävs att kvinnor får större löneökningar än män tills skillnaderna är borta - det är lika logiskt. Hur man gör är en annan och mycket svårare femma.
För vem skull?
En journalist kan inte telefonnumret till sitt jobb, en annan vallas runt av en sosse, medan en tredje kunde det saknade telefonnumret. Det och andra lika intressanta saker från pressrummet på S-kongressen i Malmö kan man läsa i Expressens blogg. Att en och annan journalist tycker att det är kul fattar jag, lite jobbskvaller gillar väl de flesta. Skillnaden är väl att det oftast hålls inom jobb- och/eller familjekretsen.
Det är märkligt att åka från Stockholm till en kongress i Malmö och sedan berätta vad som händer i pressrummet. Om nu kongressen är så urbota tråkig, så finns det massor av ombud, gäster och åhörare att intervjua. Liksom ett gäng deltagare i diverse seminarier. Jag är övertygad att det skulle vara mer givande att läsa om än att få veta vilken blogg som vilken journalist läser.
Det är märkligt att åka från Stockholm till en kongress i Malmö och sedan berätta vad som händer i pressrummet. Om nu kongressen är så urbota tråkig, så finns det massor av ombud, gäster och åhörare att intervjua. Liksom ett gäng deltagare i diverse seminarier. Jag är övertygad att det skulle vara mer givande att läsa om än att få veta vilken blogg som vilken journalist läser.
Man måste välja vad som är viktigast
I helgen inleds sossarnas partikongress och redan på söndag kan det bli en (av de hetaste där) debatt.
Den om hur föräldraförsäkringen ska se ut. Om jag fattat rätt så finns det två linjer: Den som drivs av partistyrelsen som inte vill/vågar ändra nåt. Åse Peterson har skrivit några ledarkrönikor om detta. Men man behöver inte läsa just henne för att inse att dagens mest känsliga fråga är att ens antyda att man vill peta det minsta lilla i hur föräldrar tar ut ledigheten när de får barn.
En annan fråga som inte alls har samma sorts känsloprägel är att kvinnor fortfarande har får mindre betalt för lika eller likvärdigt arbete än vad män får. Inte heller blir politiker ängsliga när de talar om minska ofrivilliga deltider eller att det måste bli en ände på timvikariat - vilka båda är vanligare bland kvinnor. Nej, här tassas det verkligen inte fram utan här slås ofta på stora trumman att sånt inte gör hemma i ett jämställt samhälle. För att inte tala om upprördheten när det då och då kommer fram att arbetsgivare frågar unga kvinnor om de tänker skaffa barn.
Men kan man tycka att det är lika viktigt att politiker inte peta i föräldraförsäkringen och att villkoren i arbetslivet måste bli jämställda.? Jag tror inte att det går, man måste välja.
För så länge arbetsgivare räknar med att det är kvinnorna som är hemma med barnen när de är små, så länge kommer det anses mer riskabelt att anställa en kvinna i fertil ålder. Och då spelar det ingen roll om de ens funderat på att försöka skaffa barn eller inte. Och så länge kommer kvinnor att erbjudas otryggare villkor, sämre möjligheter till utveckling (de ska ju ändå inte vara på jobbet lika mycket som män..)
Men om män i samma ålder är hemma ungefär lika mycket, då är det lika riskabelt att anställa dem och det torde betyda att olika behandling av könen - om inte försvinner - minskar åtskilligt. Och det händer inte av sig självt- det är bara att titta på utvecklingen de senaste tio åren.
Jag tycker de på sossekongressen, som inte vill ändra nåt i dagens f-försäkring också erkänner att de jämställda villkoren i arbetslivet inte är lika viktiga som att låta familjer fritt bestämma (hur fritt det fria valet nu är..). Och på alla andra partiers kongresser, landsmöten och stämmor för den delen.
Den om hur föräldraförsäkringen ska se ut. Om jag fattat rätt så finns det två linjer: Den som drivs av partistyrelsen som inte vill/vågar ändra nåt. Åse Peterson har skrivit några ledarkrönikor om detta. Men man behöver inte läsa just henne för att inse att dagens mest känsliga fråga är att ens antyda att man vill peta det minsta lilla i hur föräldrar tar ut ledigheten när de får barn.
En annan fråga som inte alls har samma sorts känsloprägel är att kvinnor fortfarande har får mindre betalt för lika eller likvärdigt arbete än vad män får. Inte heller blir politiker ängsliga när de talar om minska ofrivilliga deltider eller att det måste bli en ände på timvikariat - vilka båda är vanligare bland kvinnor. Nej, här tassas det verkligen inte fram utan här slås ofta på stora trumman att sånt inte gör hemma i ett jämställt samhälle. För att inte tala om upprördheten när det då och då kommer fram att arbetsgivare frågar unga kvinnor om de tänker skaffa barn.
Men kan man tycka att det är lika viktigt att politiker inte peta i föräldraförsäkringen och att villkoren i arbetslivet måste bli jämställda.? Jag tror inte att det går, man måste välja.
För så länge arbetsgivare räknar med att det är kvinnorna som är hemma med barnen när de är små, så länge kommer det anses mer riskabelt att anställa en kvinna i fertil ålder. Och då spelar det ingen roll om de ens funderat på att försöka skaffa barn eller inte. Och så länge kommer kvinnor att erbjudas otryggare villkor, sämre möjligheter till utveckling (de ska ju ändå inte vara på jobbet lika mycket som män..)
Men om män i samma ålder är hemma ungefär lika mycket, då är det lika riskabelt att anställa dem och det torde betyda att olika behandling av könen - om inte försvinner - minskar åtskilligt. Och det händer inte av sig självt- det är bara att titta på utvecklingen de senaste tio åren.
Jag tycker de på sossekongressen, som inte vill ändra nåt i dagens f-försäkring också erkänner att de jämställda villkoren i arbetslivet inte är lika viktiga som att låta familjer fritt bestämma (hur fritt det fria valet nu är..). Och på alla andra partiers kongresser, landsmöten och stämmor för den delen.
Tacka LO-förbundens medlemmar för 24-timmarssamhället!
Och framförallt kvinnorna i arbetarjobb. För i den gruppen har andelen som jobbar oregelbundna eller obekväma arbetstider nästan fördubblats under det senaste kvartalet. Inom tjänstemanna- och akademikergrupperna har det nästan inte varit några förändringar alls. Min slutsats är att det är LO-medlemmarna som betalar priset för att vi andra ska kunna handla mat sent eller tanka kontant mitt i natten. De som håller 24-timmarssamhället öppet. Det visar en rapport från LO som kom idag.
Att det har stor betydelse när man jobbar är inget konstigt. Tillgången till kollektivtrafik är sämre på udda tider. Vill man delta i kurser eller för den delen i föreningsliv. För att inte tala om möjlighet att fixa barnomsorg som fungerar tryggt.
På samma sätt som arbetstiderna har blivit en tydligare klassfråga är även anställningsformerna det. Totalt sett är över en halv miljon människor visstidsanställda. Alla är nu inte det mot sin vilja, men alldeles för många. Till exempel alla de som är vår tids daglönare: De behovsanställda som får jobb får några timmar i taget och ibland inte med längre varsel än en dag innan. Idag har nästan 150 000 personer en sådan anställning. Den formen av jobb hittar man nästan uteslutande inom arbetarjobb. Kollar man lite djupare som i gruppen LO-kvinnor i åldrarna 25-29 år, så är 12 procent av dem behovsanställda. Många av dem jobbar dessutom färre timmar än de vill. Kan otryggheten i anställningen hänga samman med att
att dessa kvinnor riskerar att föda barn och därmed utebli från jobbet?
Dessbättre är det ingen orkan eller annan naturkraft bakom att det ser så. Det går att ändra genom att ändra i LAS så att tryggheten i anställningen blir värd namnet och rätten till heltid blir starkare än den är idag. Finns sedan dessutom modet att individualisera föräldraförsäkringen, så behöver ingen automatiskt räkna kvinnor som de enda frånvarande från arbetslivet i samband med att famíljen växer.
Att det har stor betydelse när man jobbar är inget konstigt. Tillgången till kollektivtrafik är sämre på udda tider. Vill man delta i kurser eller för den delen i föreningsliv. För att inte tala om möjlighet att fixa barnomsorg som fungerar tryggt.
På samma sätt som arbetstiderna har blivit en tydligare klassfråga är även anställningsformerna det. Totalt sett är över en halv miljon människor visstidsanställda. Alla är nu inte det mot sin vilja, men alldeles för många. Till exempel alla de som är vår tids daglönare: De behovsanställda som får jobb får några timmar i taget och ibland inte med längre varsel än en dag innan. Idag har nästan 150 000 personer en sådan anställning. Den formen av jobb hittar man nästan uteslutande inom arbetarjobb. Kollar man lite djupare som i gruppen LO-kvinnor i åldrarna 25-29 år, så är 12 procent av dem behovsanställda. Många av dem jobbar dessutom färre timmar än de vill. Kan otryggheten i anställningen hänga samman med att
att dessa kvinnor riskerar att föda barn och därmed utebli från jobbet?
Dessbättre är det ingen orkan eller annan naturkraft bakom att det ser så. Det går att ändra genom att ändra i LAS så att tryggheten i anställningen blir värd namnet och rätten till heltid blir starkare än den är idag. Finns sedan dessutom modet att individualisera föräldraförsäkringen, så behöver ingen automatiskt räkna kvinnor som de enda frånvarande från arbetslivet i samband med att famíljen växer.
Hushållsnära tjänster..igen
Hur många år är det sedan en moderatpolitiker lanserade termen avdrag för hushållsnära tjänster? Minns inte, men sedan dess har debatten om detta poppat upp ett par gånger om året. Ibland med argument om hur framgångsrikt systemet varit i våra grannländer. Uttalanden om att det givit uppemot 50 000-tals jobb var inte ovanliga för något år sedan.
Idag skriver fyra fackordföranden i DN om att det är dags för sossarna att ompröva sin inställning mot sådana skatteavdrag. Visserligen har de inte till fullo samma argument som moderaterna, men även har pratas det om nya jobb och färre svarta, otrygga jobb. Och jag blir så trött!
Man har provat systemet i Danmark och i stort sett lagt ner det, gissa varför? Det har inte givit de effekter man ville ha och kostade alldeles för mycket. I Finland visar utvärderingen att det under 2003 kostade ungefär 830 miljoner kronor: Det betyder att varje jobb som kommit till som en följd av avdraget kostat statskassan ca 237 000 kr. Av de knappa 3500 nya jobb som skapats är merparten byggjobb, renovering och underhåll av hus. Mindre än en tredjedel kom till inom städ, barnpassning och andra hushållsnära tjänster. Utredningen visar också att jobben inom servicesidan till stora delar är tidsbegränsade och på deltid - dvs inget som det är lätt att försörja sig på.
De fyra fackliga hänvisar till en specialstudie av KI. Jag har inte läst den, men den tredje punkten om svartjobb skulle minska drastiskt tror jag inte särskilt mycket på. Många av de som har svart städhjälp har inte det därför att de inte har råd utan för att helt enkelt inte tycker att jobbet är värt mer i än bästa fall en hundring i timmen. En ren värderingsfråga och inget annat. Eller som en person sa på teve: Det vore bra med en skattesänkning, då skulle man slippa ha dåligt samvete...men hallå...varför ska jag vara med och subventionera ditt samvete och din städning? Jag tycker att det är bättre att du anlitar ett schysst städföretag som har avtal för de anställda.
Idag skriver fyra fackordföranden i DN om att det är dags för sossarna att ompröva sin inställning mot sådana skatteavdrag. Visserligen har de inte till fullo samma argument som moderaterna, men även har pratas det om nya jobb och färre svarta, otrygga jobb. Och jag blir så trött!
Man har provat systemet i Danmark och i stort sett lagt ner det, gissa varför? Det har inte givit de effekter man ville ha och kostade alldeles för mycket. I Finland visar utvärderingen att det under 2003 kostade ungefär 830 miljoner kronor: Det betyder att varje jobb som kommit till som en följd av avdraget kostat statskassan ca 237 000 kr. Av de knappa 3500 nya jobb som skapats är merparten byggjobb, renovering och underhåll av hus. Mindre än en tredjedel kom till inom städ, barnpassning och andra hushållsnära tjänster. Utredningen visar också att jobben inom servicesidan till stora delar är tidsbegränsade och på deltid - dvs inget som det är lätt att försörja sig på.
De fyra fackliga hänvisar till en specialstudie av KI. Jag har inte läst den, men den tredje punkten om svartjobb skulle minska drastiskt tror jag inte särskilt mycket på. Många av de som har svart städhjälp har inte det därför att de inte har råd utan för att helt enkelt inte tycker att jobbet är värt mer i än bästa fall en hundring i timmen. En ren värderingsfråga och inget annat. Eller som en person sa på teve: Det vore bra med en skattesänkning, då skulle man slippa ha dåligt samvete...men hallå...varför ska jag vara med och subventionera ditt samvete och din städning? Jag tycker att det är bättre att du anlitar ett schysst städföretag som har avtal för de anställda.
Demonstrera idag!
Det kan inte gått många förbi att SEKOs klubbordförande i Connex-klubben har fått sparken. Facket säger att det beror på att han är fackligt aktiv och med tuffhet drivit säkerhetsfrågor . Företaget luddar fram något om illojalitet, på samma sätt som andra företag gjort tidigare när de kickat fackligt förtroendevalda.
Föreningsrättskränkning är ett lika allvarligt som långt ord. Vad är rätten att vara med i facket, bli aktiv och vilja skapa förbättring om det leder till att man blir av med jobbet? Dessbättre är det inte vardagsmat att fackligt folk blir avskedade eller uppsagda. Men varje enskilt fall är ett hot mot alla som är förtroendevalda av sina arbetskamrater - vems tur är det nästa gång? Varje enskilt fall riskerar att öka tystnaden på arbetsplatserna här i landet. - vågar man protestera mot utebliven övertidsersättning eller iskalla lokaler? Och varje enskilt fall är givetvis en kränkning av den individ som drabbas personligen.
Därför är det som hänt på Connex i Stockholm något som angår alla oss som är löntagare. Idag ifnns möjlighet att visa det. SEKO samlar till demonstration med start kl 17 på Sergels torg.
Föreningsrättskränkning är ett lika allvarligt som långt ord. Vad är rätten att vara med i facket, bli aktiv och vilja skapa förbättring om det leder till att man blir av med jobbet? Dessbättre är det inte vardagsmat att fackligt folk blir avskedade eller uppsagda. Men varje enskilt fall är ett hot mot alla som är förtroendevalda av sina arbetskamrater - vems tur är det nästa gång? Varje enskilt fall riskerar att öka tystnaden på arbetsplatserna här i landet. - vågar man protestera mot utebliven övertidsersättning eller iskalla lokaler? Och varje enskilt fall är givetvis en kränkning av den individ som drabbas personligen.
Därför är det som hänt på Connex i Stockholm något som angår alla oss som är löntagare. Idag ifnns möjlighet att visa det. SEKO samlar till demonstration med start kl 17 på Sergels torg.
Underbar höst!
Det är helt sanslöst skönt att man kan jogga i kortbrallor och kortärmat nästan i mitten av oktober. Har visserligen aldrig provat tidigare, men visst är det länge sedan det var sommarvarmt såhär sent?
Och vackert - det är som ett fyrverkeri från morgon till kväll, ett som ändrar sig en aning dag för dag för att
bara ta slut - precis som de flesta pyrotekniska arrangemang.
Jag plockar kastanjer vid ett träd nära hemmet, inte några andra. Inte av skrock eller så, det får bara inte bli för lätt. Under träna vid jobbet finns det tretton på dussinet. Vid hemmaträdet gäller det att på morgonen se om det fallit några under natten. Efter jobbet är det kört. Det ligger ett dagis/fritids nästgårds...och hur gott känns det inte i magen att även naturens leksaker är hårdvara i en tid då en genomsnittlig fem-åring i Sverige har femhundratalet köpta prylar att leka med.
Och vackert - det är som ett fyrverkeri från morgon till kväll, ett som ändrar sig en aning dag för dag för att
bara ta slut - precis som de flesta pyrotekniska arrangemang.
Jag plockar kastanjer vid ett träd nära hemmet, inte några andra. Inte av skrock eller så, det får bara inte bli för lätt. Under träna vid jobbet finns det tretton på dussinet. Vid hemmaträdet gäller det att på morgonen se om det fallit några under natten. Efter jobbet är det kört. Det ligger ett dagis/fritids nästgårds...och hur gott känns det inte i magen att även naturens leksaker är hårdvara i en tid då en genomsnittlig fem-åring i Sverige har femhundratalet köpta prylar att leka med.
Hur givmilda är vi denna gång?
I de flesta nyhetssändningar igår kväll och i dagens tidningar kan man läsa att Pakistans president Pervez Mu-sharraf vädjade om internationell hjälp. Ofattbart antal människor har blivit offer för en ny jordbävning. Man har ännu inte sett den totala omfattningen, delar av det drabbade området är inte nåbara. Men man tror att det är mellan 30-40 000 personer som dött - som är säkerligen mångdubbelt större.
Ska bli intressant att se hur många stödgalor det blir i teve och om vi är lika givmilda från Västvärldens sida även denna gång, även om det inte fanns en massa turister på plats..
Ska bli intressant att se hur många stödgalor det blir i teve och om vi är lika givmilda från Västvärldens sida även denna gång, även om det inte fanns en massa turister på plats..
Ni som växte upp på 70-talet förstår - ni 80-talister eller yngre får lära er något
.Texten är lånad, parenteserna är mina :) När jag var liten brukade vuxna tråka ihjäl mig med sina tröstlösa berättelser om hur svårt det var när de växte upp; gå 3 mil i uppförsbacke - båda vägarna - varje dag till skolan genom snöstormar som rasade året runt, bärandes sina syskon på ryggen till skolan som var en ombyggd lada utan isolering, där de ändå lyckades hålla en 5:a i snitt trots deras heltidsjobb efter skolan på det lokala sågverket där de jobbade för en krona i timmen så att de kunde hålla familjen från att svälta ihjäl. När jag var liten brukade vuxna tråka ihjäl mig med sina tröstlösa berättelser om hur svårt det var när de växte upp; gå 3 mil i uppförsbacke - båda vägarna - varje dag till skolan genom snöstormar som rasade året runt, bärandes sina syskon på ryggen till skolan som var en ombyggd lada utan isolering, där de ändå lyckades hålla en 5:a i snitt trots deras heltidsjobb efter skolan på det lokala sågverket där de jobbade för en krona i timmen så att de kunde hålla familjen från att svälta ihjäl. Jag minns att jag lovade mig själv att när jag växte upp så skulle minsann inte jag häva ur mig en massa sån skit på mina barn om hur svårt jag hade det när JAG var liten och hur lätt de har det nu. Men ... Nu när medelåldern närmar sig med stormsteg, kan jag inte undgå att se mig omkring och se dagens ungdom. Kidsen idag har det så förbannat lätt!!! Jag menar, jämfört med min barndom lever de i nån satans utopi. Jag ogillar att säga det men, dagens ungdom, vet inte hur bra de har det. Jag menar, när jag var barn så inte fan fanns det nåt Internet - när vi ville ha reda på någonting fick vi gå till biblioteket och slå upp det själva! Det fanns ingen e-post heller. Vi var faktiskt tvungna att skriva ett brev, med penna och papper, och sen gå hela vägen ner till brevlådan och posta det. Efter det tog det en vecka innan brevet kom fram och sen fick vi vänta på svaret ytterligare en vecka. Det fanns inte heller MP3:or eller Napster. Om man ville stjäla musik så fick man vackert gå till skivaffären och snatta den själv. Eller så fick man vänta till på lördag och hoppas att de spelade låten på Tracks-listan (fanns den på 70-talet???) för att kunna spela in den på band, men DJ:n brukade vanligtvis snacka över hela början på låten och sabba alltihop ändå. Vi hade inte sånt lyx som "samtal väntar". Om du snackade i telefon och någon annan ringde så fick de upptaget. Och inte fanns det "nummerpresentation" heller. När telefonen ringde så hade du ingen aning om vem det var. Det kunde vara din rektor, din mamma, en försäljare eller din spritlangare. Du var helt sonika tvungen att svara och ta en chansning. Inte hade vi några flashiga Nintendo Game Cube eller PlayStation tv-spel med högupplösande 3D-grafik heller - vi hade Atari 2600. Du kunde lätt se vilka rikemansbarnen var - de hade Intellivision istället. Grafiken sög! Din gubbe var en liten fyrkant och det fanns inte massor med levels och olika vyer och bilder - det var samma bild. Hela tiden. Det fanns inte några böcker och tidningsartiklar om "Hur man vinner i .", Hade funnits en "Hur man vinner i Space Invaders" skulle den bara innehålla en rad: Bli inte skjuten. Du kunde inte vinna eftersom spelet bara blev svårare och snabbare tills du dog. Precis som livet. När du gick på bio fanns det inte någon "stadiumplacering" (jodå, där jag bodde gjorde det det). Alla säten var i samma höjd. Om en lång kille satt framför dig så ... taskigt läge. Inte fanns det nån jäkla kabel-tv heller. Vi hade två kanaler utan text-tv. Ville du veta vad som skulle visas fick du läsa det i tidningen. Cartoon Network existerade inte. Tecknat kunde du bara se på lördagsmorgnarna mitt i Gomorron Sverige. Fattar du!? Vi fick vänta HELA VECKAN, era bortskämda små skitungar! Inte heller fanns det nåt Bolibompa med blonda programledare. Vi fick Staffan Westerberg, Clownen Manne och nån jävla tomte i en regnbågssoffa som lallade om böcker istället... Det är det jag säger, barnen har det alldeles för lätt. De är bortskämda. Jag svär, de skulle aldrig ha klarat sig i fem minuter på 70-talet... |
Kollektivavtal -nu även i nutidsorienteringen!
Har lite tudelade känslor inför nutidsorienteringen, alltså den test som högstadieelever får göra. Mina egna minnen är inte så roliga - vi hade ingen dagstidning och att se nyheter var inte vardagsmat det heller.Och vilken chans man har att klara frågorna är lätt att räkna ut, liksom hur kul det kändes att göra testet. Och tyvärr fanns det nog en och annan som kände likadant när testet delades ut igår imorse.
Men för egen del är det inte lika knepigt längre. Läser, läser, läser nyheter och fakta. Ser och hör nyheter sedan många år tillbaka. Och löser med nöje nättidningarnas nyhetskolltester. Alltid lär man sig nåt.
Givetvis gjorde jag även nutidsorienteringen på DNs sida. Blev jätteglad när jag såg frågan om vad det var man fajtades för i Vaxholm. Att den frågan finns med är ett bevis på att om arbetsmarknadens villkor har blivit intressant, inte minst bland journalister. Numera kan man nästan varje vecka läsa eller höra om företag med sämre villkor än kollektivavtalets och där facket försöker förhandla fram ett.. Sådana fanns även före Vaxholm och facket stretade på även då. Men det var sällan någon journalist skrev om dem. Det är bra att det har ändrats!
Hur testet gick? Två fel, visste inte vad nya påvens namn betyder eller vad giftalgerna innehåller. Nu vet jag, tror jag.
Men för egen del är det inte lika knepigt längre. Läser, läser, läser nyheter och fakta. Ser och hör nyheter sedan många år tillbaka. Och löser med nöje nättidningarnas nyhetskolltester. Alltid lär man sig nåt.
Givetvis gjorde jag även nutidsorienteringen på DNs sida. Blev jätteglad när jag såg frågan om vad det var man fajtades för i Vaxholm. Att den frågan finns med är ett bevis på att om arbetsmarknadens villkor har blivit intressant, inte minst bland journalister. Numera kan man nästan varje vecka läsa eller höra om företag med sämre villkor än kollektivavtalets och där facket försöker förhandla fram ett.. Sådana fanns även före Vaxholm och facket stretade på även då. Men det var sällan någon journalist skrev om dem. Det är bra att det har ändrats!
Hur testet gick? Två fel, visste inte vad nya påvens namn betyder eller vad giftalgerna innehåller. Nu vet jag, tror jag.
Sedan när har avdrag kön?
I går kom nyheten att Junilistan ställer upp i riksdagsvalet nästa år. När man kollar deras hemsida ser man att JL är en internetbaserad politisk rörelse där sympasitörerna lägger grunden, förtroenderådet bidrar till riktlinjer och styrelsen leder det löpande arbetet. Men hur styrelse eller f-råd väljs, om de nu väljs, hittar jag ingenstans. F-rådet består iallafall av 35 män och 5 kvinnor, minst sagt intressant. Det och titlarna bakom namnen gör att jag inte förvånas över vilka förslag man lägger fram. För inte är det många av dem som andas annat än medel- och överklass.
Alltså folk i grupper som har råd att betala justa löner för de som ev tvättar eller städar i deras hem, men som inte vill göra det, därför att det är billigare med svartjobbare. Och för att man inte värderar det jobb som dessa människor gör till mer än de 50-75 kronor i timmen de i bästa fall får. Det har inte med att hå råd eller inte att göra. Mer värdering, makt och grumlig människosyn.
Och kön. För hur kan man annars ge ett avdrag kön? JLs ledare Nils Lundgren föreslår nämligen bland annat: ".. avlastning för småföretagen och kvinnligt ROT-avdrag (Rengöring, Omsorg, Tvätt)".
Alltså folk i grupper som har råd att betala justa löner för de som ev tvättar eller städar i deras hem, men som inte vill göra det, därför att det är billigare med svartjobbare. Och för att man inte värderar det jobb som dessa människor gör till mer än de 50-75 kronor i timmen de i bästa fall får. Det har inte med att hå råd eller inte att göra. Mer värdering, makt och grumlig människosyn.
Och kön. För hur kan man annars ge ett avdrag kön? JLs ledare Nils Lundgren föreslår nämligen bland annat: ".. avlastning för småföretagen och kvinnligt ROT-avdrag (Rengöring, Omsorg, Tvätt)".
En av 107 000 besökare!
Har för första gången varit på bokmässan i Göteborg. I fyra dagar har jag sålt böcker och snackat med många av dem som handlat. Kollat runt i andra montrar, bläddrat i många och köpt en och annan...traven hemma blev rätt hög.. . Lyssnat på föredrag av författare, politiker och skribenter. Minglat och pratat med människor om murar, könsroller och livet i stort. Knutit nya kontakter och skrattat en hel del. också.
Och glatt mig oerhört över den trängsel som rådde fredag eftermiddag och lördag - då dörrarna slogs upp för allmänheten. Blir nästan rörd över att tiotusental efter tiotusental väljer lägga en dag eller två i böckernas värld. Framför allt av alla de yngre som noga läser baksidestexterna och köper böcker även om samhällsfrågor. Att sedan Björn Ranelid drar en större publik och säljer fler böcker, det struntar jag i!
Och glatt mig oerhört över den trängsel som rådde fredag eftermiddag och lördag - då dörrarna slogs upp för allmänheten. Blir nästan rörd över att tiotusental efter tiotusental väljer lägga en dag eller två i böckernas värld. Framför allt av alla de yngre som noga läser baksidestexterna och köper böcker även om samhällsfrågor. Att sedan Björn Ranelid drar en större publik och säljer fler böcker, det struntar jag i!