Första tentans första tredjedel avklarad
Jag märker hur pluggskolan sitter djupt rotad i ryggraden och vilken skillnad det är mot folkbildning, som jag har mina godaste utbildningsminnen från. Den första tanken var hur jag svarar med minsta möjliga insats och bästa möjliga utfall. Trots att jag läser helt av fri vilja och bara av intresse. Men det var så det var i min ungdomsskola, mycket måste och lite lust.
Folkbildningen har varit tvärtom och samtidigt lite svår att förhålla mig till, på grund av pluggplugget. Det tog ett tag för mig att fatta att man lär sig minst lika mycket fast på ett annat sätt. Att samtalandet och gruppandet och lyssnandet på andras redovisningar var suveräna pedagogiker.
På finskakursen är det inga föreläsningar och inga inlägg på nätet, än så länge iallafall. Alla får inte heller samma uppgifter, vilket gör att man inte har så mycket att diskutera. fast det går ändå. Den första tredjedelen av tentan är skriven och jag har lärt mig en hel del - och det är ju det som är min tanke med det hela :)
..precis som i tonåren står radion på, dock med P1 och inte P3. Mitt i skrivandet rapporteras om den sociala snedrekryteringen till högskolan. Mitt tips är att avdramatisera det redan på gymnasiet genom besök och studiebesök, bättre syo-konsulenter (heter de så fortfarande?) och gärna sedan egen introduktion för de som inte kommer från studievana hem, genomförd av studenter som själva kommer från samma omständigheter - folkbildning funkar även i den här världen.
Taskig planering
En hel del rosa fluff faller för mina ögon. Inget ont i det, tvärtom. Och i och för sig mindre idag, än det hade gjort för tio år sedan. Men jag har ännu en gång låtit mig förföras av en värld som jag inte känner till. Högskole- och universitetsvärlden. Eller förledas.
Jag är glad att jag inte började plugga direkt när jag slutade som servitris. För då hade jag tagit allt mer bokstavstroget än vad en KPMLare nånsin gjort. Trott på auktoriteten och framförallt trott att den levererade rätt och sanning.. Att jag har tagit fajten fackligt en massa gånger är en helt annan sak. Det har handlat om rättvisa. Om nu varit då, hade jag antecknat varenda litet ord av föreläsaren vi hade eller inte kunnat sålla i den bok om Finlands historia som jag läser.
Det hade varit suveränt att få en broschyr, ett mejl eller ett telefonsamtal, där upplägget beskrevs. För när terminen började fick jag bara besked om föreläsningsdagar, litteratur, poänguppdelning och betygsgradering. Idag, nästan en månad senare, har vi fått de första uppgifterna. Det hade varit mycket bättre om de kommit på en gång. För att läsa historieböcker utan någon som helst ledning om vad man själv ska skriva om är konstigt. Visst har jag skummat en del, kollat rubriker och intron, men att plöja tre böcker från pärm till pärm känns som gamla pluggskolan.
Och om nu var då, hade jag gjort det, plöjt böckerna och tyckt att jag var dum som inte fattade. Idag kan jag istället konstatera att de är de, inte jag som har dålig koll.
Snart webbtidningsmakare
Första föreläsningen
Inloggad i universitets studierum, hörlurarna på plats, webbkameran påslagen, med äpplet och vattenflaskan inom räckhåll satt jag rak i ryggen och väntade på att bli uppropad. Inte riktigt som i varken grundskolans eller gymnasiets förstaklass, men lite pirrigt. Visste lika lite nu som då vad som väntade. Men nu vet jag lite mer. Har studiekamrater från Växjö, Enköping, Karlstad, USA och Australien. Och som det låter på rösterna och ser ut på bilderna skulle jag kunna vara mamma till de flesta.
Första föreläsningen handlad om framtidsforskning och det var som vilket seminarium som helst. Så hade jag inte tyckt för 15 år sedan. Då hade jag antecknat varje litet ord som sades och säkert inte vågat ställa en enda fråga. Men genom jobbet har inte bara bevistat ett härke seminarier, utan också deltagit och arrangerat sådana. Det ger onekligen en tryggare bas i denna nya högre studiesfär.
De som var på plats i Karlstad fick en genomgång av hur den tidning vi ska redovisa våra arbeten i fungerar. Vi som var med per webb ska få det på något annat sätt. Så jag väntar tills dess innan jag tycker att det här verkar lätt som en plätt :)
Sportlov
Visserligen har jag låneböcker som studielitteratur, men jag tänjer inte alltför mycket på sanningen om jag säger att jag var ytterst nära att köpa papper att slå om dem. Stod dock emot frestelsen och kom hem med två färgglada skrivböcker istället. Sådana förgyller även mina arbetsdagar med. Varför nöja sig med svarta standard när det finns blommor, himmel, landskap, seriefigurer och allt annat möjligt att glädjas åt?
Och imorgon blir det sportlov, eller åtminstone långhelg i Sälenstuga, med kända och okända vänner. Ser verkligen fram emot både det och att för första gången sedan tolvårsåldern åka skidor på längden. I barnaåren spände jag på mig mina Eero Mäntyranta-skidor så gott som varje dag det fanns snö, sedan kom det annat somd drog mer. Med riktiga bindningar (råttfälle), inga "svenska" med slinga bakom foten. Någon på jobbet sa att åka skidor är som att cykla, man glömmer det aldrig. Tvivlar inte på det, men däremot på att alla mina muskler kommer att känna igen rörelserna.
Skolböcker och webbkonferens
Fick de två första böckerna till finskakursen. Den jag ska läsa först är skriven på finlandssvenska och börjar för redan 24 000 år sedan. Dessbättre ett kort kapitel eftersom Finland låg under is då. Sedan följer kapitel som Furstestatens födelse, Nordlig stormakt och Pax Russica. När svenska kungar var ute och lade land under sig, slogs finnarna för att få behålla sitt för att slutligen skaffa sig självständighet. Jag måste dock reservera mig på båda punkterna. Är kass på svensk historia och rätt usel på deltaljer i den finska före 1917. Så om finnarna slogs så värst eller fogade sig med dem som hade överhögheten då, lär studierna visa. För det finns lite bilder att titta på också.
Mediastuderandet händer det inte mycket mer med än att jag har installerat en konferensprogram, där våra föreläsningar kommer att visas. Det gick lätt som en plätt. Däremot kom jag inte in någonstans för de missade att stoppa med ett lösenord i kuvertet med alla andra anvisningar som låg på hallgolvet när jag kom hem.
Nu saknar jag bara pennfordral och skrivböcker. Sedan är Lisa Simpson och jag rustade för framtida äventyr.
Dubbla studentkårer
Att det är kårobligatorium på högskola/universitet i Sverige visste jag. Men inte kunde jag ana att man måste vara med i fler än en samtidigt. Det har jag lärt mig nu och tycker att det är dumt. Jag läser ett ämne vardera på på två skolor och då ska jag vara med i kåren på båda ställena. Det är det svar jag har fått från de aktiva i kårverksamheten. Hade jag läst på en, hade det räckt med en kår.
Jag förstår poängen med kårverksamheten men inte stelbenheten. Man kan dra en parallell med arbetslivet: Om en person jobbar mest på krog och en dag i veckan i en affär behöver den personen inte vara med i tbåde Hotell- och restaurangfacket och Handels. Man är med i det fack där man har sitt huvudsakliga jobb. Skulle man få problem på det andra jobbet löser facken det sig sinsemellan.
Så kunde studentkårerna också göra. För i dagens IT-studievärld kan det hampa sig så att man läser på både tre, fyra och fem högskolor. Jag tycker att det är absurt att man då ska måsta vara med i kårer på alla ställen. Jag är övertygad att fler än jag kommer att protestera i ett sådant läge. Och då får de som är emot kårobligatorium få ett ytterligare argument. Så det kanske är en ren överlevnadsfråga i framtiden?
Inskriven och den första uppgiften klar!
Mitt allra första intagningsbesked någonsin till den här nivån av formell utbildning fick jag från K-stad. Mitt förstahandsval var visserligen Södertörns högskola och genuskurs men den ställdes in. Men suget att prova på fanns kvar och jag rotade fram två andra intressanta kurser med sent intag, vars ämnen inte heller är helt främmande och kanske lättare att börja med.
Media och framtiden på K-stad Uni och Finsk historia med inriktning på de senaste hundra åren på dito i Umeå.. Nu tror jag mig inte äga kristallkulan som säger hur framtiden blir - det tror jag inte utbildningsstället har heller - men hyfsad koll på mediavärlden. Den finska historian likaså som givetvis kan bli mycket bättre. Det är därför jag vill gå den.
Nåväl, nu är jag inskriven och klar på båda. Genom lite musklick och tangentbordsknackande var det fixat. Inga problem och det är väl tur, med tanke på att båda kurserna körs via nätet eftersom de är på distans. Så det blir inte en endaste resa till vare sig Färjestads eller Modos hemmastäder.
Första uppgiften var att presentera mig och samtidigt skriva varför jag valt att läst just finsk historia. Lätt det med. Jag vet ju vad jag heter, börjar få koll på vem jag är och vet precis varför jag vill läsa ämnet: För att få djup i min egen historia. Det är ju där pappa och morsan, deras föräldrar och de före dem har vuxit upp. Själv hann jag bara med sex år innan vi flyttade till den här sidan Östersjön.
När jag var klar hittade jag elevpresentationerna för förra höstens kurs i ämnet. De var inte många men ganska likalydande. Nästan alla var någon slags finnar som ville veta mer om sina egna rötter. Vad skönt det är att inte vara unik.