Helis hörna

Alltför ofta får kvällspressen mig att skaka på huvudet och samtidigt tänka att nu kan det  inte bli värre.
Varje gång har tabloiderna bevisat att det kan det visst.  Antagligen kommer dagens Aftonblads fluktbilder att överträffas. Och allt det som visas och skrivs rättfärdigas med att  vi som tillhör allmänheten har
intresse eller rätt att veta. Är det bara jag som kommer att tänka på En dåres försvarstal?

När jag såg nät-ABs rubriker kom jag också att tänka på någon annan Elefantmannen. Han som hade ett utseende som avvek från normen och som därför kuskades runt för att visas upp mot betalning. Den tidens freakshow som väckte kittlingar hos människor. 

Dagens freakshow hittar vi i dokusåpor ( som är värda en egen mässa som kommer en annan dag) och snaskpressen, som inkluderar kvällstidningarna. Paparazzibilder på mer eller mindre kända kändisar med så lite kläder som möjligt och helst i så privat miljö som det bara går. 

Det nya greppet är att folk får skicka in sina egna digitala bilder. Så länge de är till för att fylla insändarsidor med barn, djur och sommarsolar är det inget att oroas över. Men redan nu har det funnits bland annat bilolyckor med i bildskörden. Och när något i häradet katastrof har hänt är åtminstone AB och Expressen snabba med att efterlysa bilder.

Visst har tidningar i många år haft tipstelefonen, men då har det krävs eget journalistiskt arbete. Men när en bild skickas in behövs inget större eget undersökande av tidningen. Ett snabbt samtal till den som skickat fotot så finns ett citat att bifoga.

Med mina tankar om tabloiderna är det lätt att ana varthän detta leder. I pressfrihetens namn kommer ännu fler intrång att göras i människors integritet. Som idag, bilder tagna på Hagamannen när han vistas på häktets rastgård. Vad är det för allmänhetens intresse i dem än att  snaska a´la freakshow? Mig veterligt är skampålen som straff avskaffad sedan något århundrade tillbaka. 

Med en semestrande röst i Dalslands djupa skogar  i den fasta telefonen och resebyrån på bildskärmen hemma i Södertälje bokade vi resa idag. Jag berättade om vilka alternativ som fanns och bara sådär har vi gjort det sista handgreppet på den resa som inleddes med ett sms en kulen söndagmorgon i mars. Nu väntar oss nu en slapparvecka på nordöstra Kreta. Sju dagar med samtal, böcker, bad, mat, vackra landskap, vin och skratt. Vi har till och med havsutsikt från balkongen!

Vänsterpartiet föreslår att alla flickor från årskurs sju ska erbjudas utbildning i feministiskt självförsvar. Samtidigt ska killarna undervisas i feminism. Varför bara de? Tjejer har inte heller några medfödda kunskaper i ämnet.  Möjligen trista självupplevda erfarenheter av könsorättvisor. Men jag tror ytterst få av dem kan se att det handlar om just det och inte dem själva; när läraren ber flickorna att ha tålamod med hormonstinna tonårsgrabbar, när andra vuxna säger att flickor inte får klä sig hur de vill, när  omgivningen signalerar att det inte är en riktig våldtäkt om det är en killkompis och man var full   eller när syokonsulenten säger att målaryrket nog är för tungt och föreslår vården istället.

Självförsvaret känns tudelat. Mest för att jag inte vill att det ska behövas , att våld inte löses med mer våld, och för att det kan kan leda ytterligare fel i tron att det är överfallsrisken som är farligast för unga tjejer.

Men tänker jag lite till lutar jag år att det är bra om tjejer lär sig försvar - då försvinner kanske en del av rädslan som krymper livsutrymmet. Ungefär som att man lär sig simma så att man inte behöver vara livrädd för att inte bottna.

Om jag är tveksam, så finns det andra som är tvärsäkra. Som Jan Björklund, fp:s skolpolitiske talesman. I den här frågan är hans argument mer lysande än nånsin: "- Olika feministiska grupper tävlar i att vara mest militanta. Men jämställdhet kan inte handla om att vi ska lära oss att slå varandra."  Vad mer finns att säga?