Helis hörna

Mitt finska pass står högt i kurs denna Nobeldag när Martti Ahtisaari tar emot det viktigaste av de alla, fredspriset. Och stoltheten är egentligen internationalistisk- det pristagaren själv står för. En kille som andra världskriget gjorde till flykting vilket gav visheten att jobba för att så många som möjligt skulle slippa att möta samma öde. För man kan inte titta på när någon förstör sitt liv, vare sig det är ens bästa vän eller ett helt land som han säger i finsk teve. Jag kan inte annat än att bli rörd av detta. Att använda det egna ödet till att hjälpa istället för att stjälpa. Det finns ett igenkännande med honom, det hade kunnat varit min pappa, grannens eller kompisens granne. Som levt i krig.

Denne man som blev folkskolelärare som jobbat världen runt liksom president på hemmaplan. Han som hånades i svensk media för sin gång och en ramling i en trapp, som lika gärna kunnat bero på taskiga knän som alkohol, även om det kivttar. Som beskriver fredsmedling som en konstart lika svår att lära ut som målande, sång eller dans. Man kan göra den helt rätt, säger en av de få ivärlden titulerade prima ballerina assoluta Anneli Alhanko som fyller år idag, men det räcker inte. Det är en talang. Precis som MAs medlarförmåga. 

Många andra har ju valt den motsatta vägen och blivit knäppa nationalister, men inte Martti A , med ett av de finskaste namnen som är hedersmedborgare i Nigeria, det första av länder där han mäklat försoning. Han hade tänkt att sluta jobba som den sjuttio-plussare han är, men han har tänkt om. Det är klart att man ska dra nytta av den draghjälp för god utveckling som Nobelpriset ger, säger han. Och traven av böcker och gungstolen får vänta. Tur för världen.

Jag blir så glad i hjärtat varje gång jag hör, ser eller läser om en människa som väljer hoppet istället för motsatsen. För jag tror att de är så många, men att vi så sällan får höra det, eftersom goda nyheter är inga nyheter. I den mediestora världen är den för små för att synas. I  en lokalblaska är även goda saker nyheter men de får inte hända för långt borta. Dessbättre är inte media hela världen. 

länkat till http://intressant.se/intressant

Nu har det kommit en undersökning, som visar att elever som får hemspråksundervisning klarar sig bättre än genomsnittet elever. Inte första gången man kommer fram till det resultatet, och förhoppningsvis blir det större avtryck av den än av de tidigare. Åtminstone i skolvärlden och hos oppositionens skolpolitiker. Däremot är fps Jan Björklund ingenting att räkna med. Han förklarar resultatet med att de här eleverna är mer motiverade och så tjatar han på om att det viktigaste är att lära sig svenska - som om det vore någon motsättning.

Inte nog med att han vill beröva ungar bra studiemöjligheter och chansen att behålla sitt första språk.
Han gör det i ett tidevarv där  det bästa man kan göra är att kunna många språk. Fast han kanske tycker att det är finare om en svensk lär sig kinesiska, finska, turkiska eller spanska än om en unge som har halva språket gratis glömmer det?  Jag kallas det för resursslöseri.

länkat till http://intressant.se/intressant

Littorin säger att det  inte går att höja taket i a-kassan för det kostar för mycket. Det spelar ingen roll för honom att sju av tio löntagare inte får ens 80 procent om de blir arbetslösa. Jag säger att det handlar om politisk (o)vilja. Han säger också att  a-kassan ska ses som en grundförsäkring som man kan komplettera med tilläggsförsäkringar och att målet inte längre är att en majoritet ska få ut 80 procent.

Med de orden blir han historisk.  Sverige är mitt inne i ett systemskifte. Från inkomstbortfallsprincipen till grundtrygghetsdito. Det gemensamma ska bara garantera en viss nivå och sedan får den som vill och kan skaffa en egen påbyggnadsförsäkring. Den som har råd vill säga. Mig veterligt är det bara centern och mp som tidigare har kämpat för grundtrygghet. Men så heter ju hans parti inte nya moderaterna för intet.

länkat till http://intressant.se/intressant

Arbetsgivarna vill att de skickligaste inte ska behöva sägas upp. Och vilka det är, ska arbetsgivaren bestämma. De lyfter de fram i förhandlingarna om ett nytt "saltsjöbadsavtal" mellan facken och dem. Inget nytt under solen.  De har velat bestämma turordningen själva ända sedan LAS (lagen om anställningsskydd) infördes 1973. Men regelbundenhet har de gnällt på LAS.

Först och främst att ingen vågar anställa eftersom det inte går att säga upp någon. Det argumentet rimmar rätt ihåligt sedan nittiotalskrisen. Så de har de hittat ett nytt. De som blir kvar måste vara så bra att företaget inte går i konken. Ihåligt det med. Det finns knappast en förhandling och uppsägning pga arbetsbrist, där många får gå, där man följer sist in-först ut fullt ut. I förhandlingarna brukar parterna hitta lösningar som passar de anställda och arbetsgivarna.

Så om det funkar, varför vill arbetsgivarna förändra? Jo, det handlar om pengar och makt. När man gör undantag idag kostar det pengar - i avgångsvederlag, till utbildningar eller tidigare pensionsavgångar för de som får sluta.  Arbetsgivaren har inte heller makten i sin egen hand. Kommer man inte överens med facket så gäller lagens bokstav. Det är det man vill komma förbi. För det räcker inte med att ha den mesta makten på arbetsplatsen. Man vill ha den 


länkat till http://intressant.se/intressant

Ska man skratta eller gråta efter den senaste turen om borgarna och a-kassan. Det är mindre än två år sedan  Reinfeldt och gänget höjde a-kasseavgiften (och försämrade ersättningen från den) med flera hundralappar i månaden. De sa också att de skulle göra den obligatorisk.

Nu har samma gäng lovat att sänka avgiften två gånger om. Och inte ska de skapa något obligatorium heller. De fick de veta som orkade sig igenom dagens DN debatt - regeringens nya annonsplats. Att regeringens utredare inte grejade att få till ett förslag som höll för ett obligatorium, tillsammans med superkritik från så många håll det går, fick de att backa.Fast de skriver de inte. Men desto tydligare är det att argumenten för att de nu vill sänka avgiften är precis samma som när de chockhöjde den: För att få fler i arbete. Undrar om de går på det själv?

länkat till http://intressant.se/intressant  

En amerikansk servitör har skrivit en bok om hur servisen hämnas på dumma gäster. Jag känner inte igen bilden. Det kan bero på att Sverige och USA har två olika lönesystem. Där jobbar man med minimilön och dricksen är avgörande för att man ska få en dräglig lön. Här har man, om än inte en väldigt hög, lön som inte är beroende av dricks - även om det är kul att få.

Och då är det klart att man gör en snabb bedömning hur mycket ett bord inbringar i dricks - som overthere läggs på som procent på notans slutsumma. En gäst som bara äter förrätt och dricker vatten är med andra ord ingen höjdare och då lägger man hellre manken till vid ett bord där man plöjer sig genom hela menyn.

Jag måste erkänna att jag känner igen en sak; maktspelet. Sådanat har jag spelat många gånger, för jag har velat bevara mitt människovärde. När gäster har varit överlägsna och otrevliga har då fått tillbaka. Inte på något simpelt vis med sura miner och taskiga matrekommendationer. Nej, det bästa sättet har varit att bli trevligare och trevligare i takt med deras bristande folkvett. Jag vet, att de vet, att jag egentligen inte alls är trevlig på riktigt. men vem kan gå och klaga på att servitrisen är alldeles fö

Många bra skådisar och en vettig historia med verklighetsbakgrund bådade gott när gårdagskvällens nya svenska drama körde igång. Tyvärr stämde inte mina föraningar. Det är länge sedan jag sett något så övertydligt och stereotypt som "Om ett hjärta". Minns inte ens om URs program vi fick se i fyran-femman lämnade så litet att tänka ut själv.

Jag tror att manusförfattarna hade gjort sig och skådisarna en stor tjänst om de hade låtit någon, med lite bättre tillit till att vi tittare har både hjärna och slutledningsförmåga, stryka en och annan klyscha ur manuset. Må så vara att allt det de visar har hänt. Men det hade inte kännts lika pekoraligt om läkaren Marianne bara hade haft mig sig sin senila mamma på intervjun och inte barnbarnet också. Eller att hon inte hade sett så svärmodig ut mest hela tiden. Eller att maken inte hade blivit omplacerad från journalist till tidningens kundtjänst - för sådant händer inte. Det är ju helt olika jobb och jag kan bara inte tänka mig att det fackförbundet skulle gå med på något sådant...

Hoppas att det inte blir ännu värre i nästa avsnitt utan att det lyfter när på allvar  Marianne börjar forska om kvinnors symptom vid hjärtinfarkter. För det hon gör (och som rollförebilden gjorde på riktigt) kan ju betyda skillnaden mellan liv och död för mig och många andra kvinnor, som har taskiga hjärtan i släkten. Och blir inte serien bättre så är det bra ändå om tillräckligt många kvinnor ser den för att i rent folkbildningsyfte lära känna igen symptom som inte är de som vanligtvis skriks ut i tidningarnas "Det här kan du dö av- artiklar".

Länkat ill http://intressant.se/intressant

I borgarnas värld är man myndig vid 18 men inte i arbetslivet., om Littorins förslag blir verklighet.  För nu vill han ändra på a-kassereglerna (igen) för de som är under 24 år. Om jag fattat rätt ska ersättningsreglerna för dem bli sämre än för de som är äldre. Undrar om de föreslår att  under-25-åringarna som jobbar och är med i a-kassan ska betala en lägre avgift än de äldre...

Borgarna fortsätter också på sin linje att inte längre utgå från individ i ersättningsreglerna. På samma sätt som man redan har ändrat i övriga ersättningsregler för a-kassan,  blandar man in familjen även den här gången. Den som är under 24 år och har barn ska få högre ersättning än de barnlösa i samma årgångar.

Den svenska modellen bygger på individ, inte kärnfamilj, som minsta enhet. Det tycker jag att den ska fortsätta göra. Har man tjänat in arbets- och medlemsvillkor så ska  man med lika villkor vara berättigad till ersättning om man blir arbetslös, vare sig man är 21 eller 49, har åtta barn eller inga. Lika behandling brukar sådant kallas.

Länkat till http://intressant.se/intressant