Scania och Sportklubben kvar
Scania blir kvar i Södertälje både nästa år och nästa, om inte något alldeles extraordinärt händer med världsekonomin. Men hur länge företaget kommer att finnas kvar i den stad där dess vagga stod är svårare att sia om. Det känns tudelat i en lokalpatrotisk själ. Jag minns när vi i hembygdskunskapen fick lära oss vad Vabis i företagsnamnet betydde: Vagnaktiebolaget i Södertälje.
Det finns nog inte en kotte i stan som inte har förgreningar in lastbilsfirman. Själv har jag sommarstädat där ett år med min bror och varit där på ett arbetsplatsbesök. Väldigt många fler har sin försörjning i både en och två generationer därifrån. Hoppas att det får fortsätta så.
Att Sportklubben säkrade elitseriekontraktet för nästa år gär bara gott i magbotten. Nu håller jag tummarna för att pucken glider Täljes väg i de två sista matcherna...både i de egna och i Skellefteås matcher. För då blir det slutspel igen!
Vad orsakar bilolyckor?
I DN i helgen skrevs att snöovädret hade orsakat en massa trafikolyckor. Liknande ordaval fanns i kvällspressen också.
Men inte är knappast vädret som orsakar olyckor, utan de som kör bilarna som sladdar, fastnar eller vad de nu gör. Visst kommer olyckor alltid att hända, men jag är säker på att de skulle vara färre om fler underskattade sin körskicklighet och anpassade den mer efter väder och underlag. I den bästa av världar kanske bilen skulle få stå när snön ioch vinden viner som värst.
Tidningsvärlden kan också passa på att fundera på alternativa skrivningar om vad som är orsak och verkan.
After ski
Att åka längdskidor är som att cykla eller simma. Har man en gång lärt sig, sitter det i. Och det var hur roligt som helst. Allt från resan med tåg,inlandsbana och buss, i sällskap av finska historiaboken och den högröstade, småpatetiske 61-åringen som mer såg fram emot afterski än skidåkning till stugfolket som inte bara var roliga och trivsamma utan också visade sig vara suveräna matlagare med god smak för vin.
Längdskidor var ballare än jag mindes. Fina spår med bra glid omgivna av snötyngda granar och halvfrusna bäckar. Hade inte blivit ett dugg förvånad om en liten vätte eller tomte skymtat fram i någon glänta. Blåbärssoppan godare än någonsin i vindskyddet efter första milen. Frasiga våfflor, kaffe och Gammelgårdens charm fick oss nästan att glömma tiden, så att det nästan hann bli ordentligt mörkt innan vi hittade hem. Sedan den där underbara trötthetskänslan som bara infinner sig efter en heldag ute med hög luft och rörelse.
Men det allra bästa var nog mina fem mer rutinerade skidresekamrater. Allt jag hade glömt lånade de ut eller fixade till beredvilligt. Termosar, plåster, salva, vantar ifall att om. De tog till och med skidorna i bilen så att vi två som åkte kollektivt slapp ha dem att släpa på. Och sist men verkligen inte minst: Compeed! Jag är tveksam om jag kommit hela vägen hem i en bit utan Annas generösa tilldelning av skavsårsplåster. Nu gjorde jag det och känner fortfarande en frid i själen när jag tänker på diagonalandet i Sälen.
Längdskidor var ballare än jag mindes. Fina spår med bra glid omgivna av snötyngda granar och halvfrusna bäckar. Hade inte blivit ett dugg förvånad om en liten vätte eller tomte skymtat fram i någon glänta. Blåbärssoppan godare än någonsin i vindskyddet efter första milen. Frasiga våfflor, kaffe och Gammelgårdens charm fick oss nästan att glömma tiden, så att det nästan hann bli ordentligt mörkt innan vi hittade hem. Sedan den där underbara trötthetskänslan som bara infinner sig efter en heldag ute med hög luft och rörelse.
Men det allra bästa var nog mina fem mer rutinerade skidresekamrater. Allt jag hade glömt lånade de ut eller fixade till beredvilligt. Termosar, plåster, salva, vantar ifall att om. De tog till och med skidorna i bilen så att vi två som åkte kollektivt slapp ha dem att släpa på. Och sist men verkligen inte minst: Compeed! Jag är tveksam om jag kommit hela vägen hem i en bit utan Annas generösa tilldelning av skavsårsplåster. Nu gjorde jag det och känner fortfarande en frid i själen när jag tänker på diagonalandet i Sälen.
Att folk inte är räddare om livet
Jag har kört bil i mörker idag, något som inte händer ofta. Vanligtvis är bilen avställd på vintern eftersom jag inte behöver den då. Har alltså inga vinterdäck. I år missade jag avställningen, Vinterväglag har det inte varit så mänga dagar och då kan även jag ge mig ut i trafiken.
Körde till en affär sådär en kilometer från mig på belysta gator inne i vår stad. Men lamporna gör inte att man ser folk som går. Tills nu har jag trott att de flesta har reflex. Ack så fel jag hade. Kanske två av tio vuxna, högst tre lyckades jag se innan jag var nästan framme vid dem. Skitläbbigt. Jag fattar inte hur de törs. Och jag fattar inte hur föräldrar som reflexar sina barn som julgranar tänker när de inte har en enda själv.
Funderade på att veva ner rutan och komma med käcka tillrop till varje mörkermänniska jag passerade och nu undrar jag varför jag inte gjorde det själv.
PÅ skolfronten inget nytt.
idag har det bara varit jobb och nästan inget studentliv. Och så lite god känsla av att Per Nuder får lämna in. Han är säkert bra på mycket men lite väl arrogant och Carl Bildt-studentikos för min smak (se där, nu fick jag in min nya värld även där:).
Har dock fått tag på lite böcker som jag ska läsa, men först vill jag veta syftet. Har ju gamla pluggskolan i ryggsäcken, men för all del mer demokratisk facklig folkbildning också. Så det får visa sig vilket universiteten kommer att likna mest.
Regler för att skriva bra
- Prepositioner är inte bra ord att avsluta meningar med.
- Och börja inte en mening med en konjunktion.
- Var mer eller mindre precis och specifik.
- Anmärkningar inom parenteser (om än aldrig så relevanta) är (vanligtvis) onödiga.
- Eliminera komman, som inte, är nödvändiga. Parentetiska ord bör dock omgärdas av komman.
- Använd även också icke aldrig upprepande överinformation.
- Var inte överflödig; använd inte mer ord än nödvändigt; det är i högsta grad överflödigt.
- Använd inte aldrig dubbla negationer.
- Undvik et-tecken & förkortningar, etc.
- Använd ord korrekt, oberoende på hur andra använder dem.
- Underskattning är alltid det absolut bästa sättet att föra fram idéer som skakar en hel värld.
- Eliminera citat. Eller som Ralph Waldo Emerson sa: "Jag hatar citat. Berätta för mig vad ni vet."
- Även om blandade metaforer låter fint, borde de fås att spåra ur på ett tidigt stadium.
- Vem behöver retoriska frågor?
- Korrekturläs noga för att se om du några ord.
- Och börja inte en mening med en konjunktion.
- Var mer eller mindre precis och specifik.
- Anmärkningar inom parenteser (om än aldrig så relevanta) är (vanligtvis) onödiga.
- Eliminera komman, som inte, är nödvändiga. Parentetiska ord bör dock omgärdas av komman.
- Använd även också icke aldrig upprepande överinformation.
- Var inte överflödig; använd inte mer ord än nödvändigt; det är i högsta grad överflödigt.
- Använd inte aldrig dubbla negationer.
- Undvik et-tecken & förkortningar, etc.
- Använd ord korrekt, oberoende på hur andra använder dem.
- Underskattning är alltid det absolut bästa sättet att föra fram idéer som skakar en hel värld.
- Eliminera citat. Eller som Ralph Waldo Emerson sa: "Jag hatar citat. Berätta för mig vad ni vet."
- Även om blandade metaforer låter fint, borde de fås att spåra ur på ett tidigt stadium.
- Vem behöver retoriska frågor?
- Korrekturläs noga för att se om du några ord.
Trösterika låtar
Hörde Ebba Forsbergs "Hold me" häromdagen och plockade direkt ner den i lådan med rösterika låtar. Även om jag inte lyssnar så värst på musik just nu, så läser jag desto fler texter - det lenar själen det med.
Hold me
Hold me, just hold me please don't ask me where I come from.
Oh what I cry these tears.
Just hold me, hold me please.
Hold me
Hold me, just hold me please don't ask me where I come from.
Oh what I cry these tears.
Just hold me, hold me please.
Let me rest in the silence of your embrace.
Give me a moment and dont make me explain.
Cus all I need, and all I ask for.
Hold me, just hold me please don't ask me where I come from.
Oh what I cry these tears.
Just hold me, hold me please.
Let me rest in the silence of your embrace.
Cus all I need, and all I ask for.
Hold me, hold me please.
Let me rest in the silence of your embrace.
Give me a moment and dont make me explain.
Cus all I need, and all I ask for.
Hold me, just hold me please don't ask me where I come from.
Oh what I cry these tears.
Hold me, hold me please.
Lura dobblarna på stans gator
En säkert sommartecken i Stockholm och säkert annorstädes är gatudobbleriet. Spelet med tre små askar där man ska lyfta upp den burk där man tror att en kula ligger alternativt vända upp det kort av tre nedvända korten man tror är spader dam. Man satsar en femhundring och får det dubbla tillbaka om man vinner. Men det gör man inte. Kulan smusslas undan och spader dam byts ut när de fingerfärdigt skyfflar runt med burkar eller kort.
Det bästa är givetvis att inte spela alls. Det näst bästa är att vända upp två burkar eller två kort. Om inte kulan/kortet uppdagas då den bara vara den tredje. I det läget kan dobblarna inte säga något. Vänder de upp kortet eller lyfter på burken avslöjar de sitt eget fusk. Har varit lite sugen på att testa bara för att se reaktionen men det har inte blivit av. Något säger att de som erbjuder spelet inte bemöter ett avslöjande med ett hjärtligt leende. För det är inte små inkomstbortfall det handlar om.
Bedrägeriet är som sagt återkommande. Det skulle den knappast vara om den inte inbringade stålar. Varje år skrivs och varnas om detta och de allra flesta stannar inte ens till längre. Men det finns alltid människor som tar en chans. Och det är klart, ser man en person som plättlätt vinner en tusenlapp, varför inte försöka. Den som vinner är alltid en av dobblarna och aldrig någon vanlig förbipasserande.
Det bästa är givetvis att inte spela alls. Det näst bästa är att vända upp två burkar eller två kort. Om inte kulan/kortet uppdagas då den bara vara den tredje. I det läget kan dobblarna inte säga något. Vänder de upp kortet eller lyfter på burken avslöjar de sitt eget fusk. Har varit lite sugen på att testa bara för att se reaktionen men det har inte blivit av. Något säger att de som erbjuder spelet inte bemöter ett avslöjande med ett hjärtligt leende. För det är inte små inkomstbortfall det handlar om.
Bedrägeriet är som sagt återkommande. Det skulle den knappast vara om den inte inbringade stålar. Varje år skrivs och varnas om detta och de allra flesta stannar inte ens till längre. Men det finns alltid människor som tar en chans. Och det är klart, ser man en person som plättlätt vinner en tusenlapp, varför inte försöka. Den som vinner är alltid en av dobblarna och aldrig någon vanlig förbipasserande.
Kreta - snart kommer vi!
Med en semestrande röst i Dalslands djupa skogar i den fasta telefonen och resebyrån på bildskärmen hemma i Södertälje bokade vi resa idag. Jag berättade om vilka alternativ som fanns och bara sådär har vi gjort det sista handgreppet på den resa som inleddes med ett sms en kulen söndagmorgon i mars. Nu väntar oss nu en slapparvecka på nordöstra Kreta. Sju dagar med samtal, böcker, bad, mat, vackra landskap, vin och skratt. Vi har till och med havsutsikt från balkongen!
Det är sådana här gånger som Internet är oslagbart. Man hittar allt som behövs på blandade hemsidor, kan jämföra priser och kolla in de resmål som lockar. Och nä rman väl bestämt sig så är det bara ett par, nåja ganska många, knapptryck och biljetterna ligger i mejlboxen. Hade någon sagt det för sex-sju år sedan hade åtminstone jag kallat det för rappakalja - hur skulle betalningen gå till?
Inga vita tigrar men många kloka människor
Står i en fd verkstadslokal där solen gassar in genom takfönstren och skapar tropisk hetta redan före klockan tio på morgonen.
I det som nu heter Munktells arena byggs inga traktorer längre. Här inomhustränas det sporter i vanliga fall och mässas ibland. Som igår, idag och imorgon, en jättefolkbildningsmässa där närmare 2500 pesoner väljer mellanseminarier, musikföreställningar och intressanta monterbesök? En lär sig blogga, en annan målar en dalahäst och en tredje diskuterar fördomar.
Framåt dagen ska jag gå och sjunga in en skiva. Innan dess hinner jag med ett seminarium om Bolivien och ett om EUs tjänstedirektiv. Igår blev det bland annat filmen Gitmo och samtal med en av dess skapare.
På kvällen var det Parken Zoo för hela slanten. Seriekrock med radiobilar, vild Virvelvind och inga-händer- i-backen-ner i bergochdalbanan...den lilla för barnen som ser ut som en larv. Men inga vita tigrar, däremot såg vi tre vita pelikaner, klappade en tapir och pratade med en massa kloka människor trots att det var fotboll. Kan det bli annat än en bra dag?
I det som nu heter Munktells arena byggs inga traktorer längre. Här inomhustränas det sporter i vanliga fall och mässas ibland. Som igår, idag och imorgon, en jättefolkbildningsmässa där närmare 2500 pesoner väljer mellanseminarier, musikföreställningar och intressanta monterbesök? En lär sig blogga, en annan målar en dalahäst och en tredje diskuterar fördomar.
Framåt dagen ska jag gå och sjunga in en skiva. Innan dess hinner jag med ett seminarium om Bolivien och ett om EUs tjänstedirektiv. Igår blev det bland annat filmen Gitmo och samtal med en av dess skapare.
På kvällen var det Parken Zoo för hela slanten. Seriekrock med radiobilar, vild Virvelvind och inga-händer- i-backen-ner i bergochdalbanan...den lilla för barnen som ser ut som en larv. Men inga vita tigrar, däremot såg vi tre vita pelikaner, klappade en tapir och pratade med en massa kloka människor trots att det var fotboll. Kan det bli annat än en bra dag?
Bilinbrott kapitel två
Nu rullar bilen igen sedan någon vecka tillbaka. Rattlåset är bytt och ett hänglås är monterat på bakluckan. Inte vackert men effektivt och billigare än att byta även det låset.
Har också ringt numren på visitkortet som inbrottstjuvarna lämnat efter sig. Det första till personen på häktet som blev lika nära skratt som jag; hur klantig får man vara när man försöker stjäla en bil! Inte blev tonen allvarligare när jag berättade om de två andra lapparna med ännu fler telenummer som jag hittat i bilen. Det ena på ett kvitto som inte kan vara mitt, det andra på en blankett som häktade får fylla i om de vill ringa någon. Tyvärr ledde det samtalet inte till mer än så eftersom visitkort delas ut i stora mängder.
Det andra till en person som jobbar med narkotikamissbrukare gick bättre. Det stod en mötestid bredvid namnet så det var bara att kolla upp i kalendern. Mitt syfte var bara att berätta vad som en av klienterna sysslat med. Ville inte ha nåt namn, vet inte vad jag ska ha det till. Fick dock veta att det var en person som tjuvat förr.
Effter det ringde jag polisen. Har ju inte anmält inbrottet. Men det slog mig att det kanske inte bara handlar om min bil och kanske inte ens bara om bilar. Kvinnan jag pratade med bad mig komma ner till stationen och lämna in telefonlapparna. Nu är det gjort och pappren ligger i mappen med anmälan om försök till bilstöld. Resten bör vara en lätt match. Polisen får fram det namn jag inte ville veta.
Har också ringt numren på visitkortet som inbrottstjuvarna lämnat efter sig. Det första till personen på häktet som blev lika nära skratt som jag; hur klantig får man vara när man försöker stjäla en bil! Inte blev tonen allvarligare när jag berättade om de två andra lapparna med ännu fler telenummer som jag hittat i bilen. Det ena på ett kvitto som inte kan vara mitt, det andra på en blankett som häktade får fylla i om de vill ringa någon. Tyvärr ledde det samtalet inte till mer än så eftersom visitkort delas ut i stora mängder.
Det andra till en person som jobbar med narkotikamissbrukare gick bättre. Det stod en mötestid bredvid namnet så det var bara att kolla upp i kalendern. Mitt syfte var bara att berätta vad som en av klienterna sysslat med. Ville inte ha nåt namn, vet inte vad jag ska ha det till. Fick dock veta att det var en person som tjuvat förr.
Effter det ringde jag polisen. Har ju inte anmält inbrottet. Men det slog mig att det kanske inte bara handlar om min bil och kanske inte ens bara om bilar. Kvinnan jag pratade med bad mig komma ner till stationen och lämna in telefonlapparna. Nu är det gjort och pappren ligger i mappen med anmälan om försök till bilstöld. Resten bör vara en lätt match. Polisen får fram det namn jag inte ville veta.
6-8 brödskivor om dagen
En av de mest hågkomna reklamkampanjerna var den om att Socialstyrelsen rekommenderar 6-8 brödskivor om dagen. De orden fyllde stortavlor och tidningssidor på sjuttiotalet, radio- och tevereklam hade (dessbättre) inte sett dagens ljus.
Under senare år har jag då och då frågat folk vem som var avsändaren. Förutom alla förvånade blickar över en så självklar fråga har svaret jag fått, med ett undantag, varit Socialstyrelsen, så klart. Men det är varken så klart eller rätt svar.
Avsändaren var branschorganisationen Brödinstitutet. De tog Socialstyrelsens kostexpertgrupps slutsatser och räknade om de till brödskivor. Helt enkelt för att de ville sälja mer bröd.
Sovjetfasoner och överförmynderi var vanliga ord på insändarsidor, vid fikabord och annorstädes där kampanjen diskuterades. Oavsett vilka fasoner vi tyckte att det var så lydde vi budskapet. Brödförsäljningen ökade rejält, med tolv procent under tre år och har fortsatt öka sedan dess. Numera mumsar vi i oss 54 kg bröd mot sjuttiotalets 36 kilo. Det blir någonstans mellan tre och fem skivor: en bit kvar till det uppsatta försäljningsmålet.
Det återstår att se om Brödinstitutet kommer att kampanja igen. Om så, tvivlar jag på att de kan flyckas med samma genomslag en gång till. Reklambruset kräver mer idag än deras förra gång. Jag har dock inte det minsta tvivel att nästa deras annons inte kommer att vara i myndighetsförklädnad. Inte heller tiderna är desamma som för trettio år sedan.
Under senare år har jag då och då frågat folk vem som var avsändaren. Förutom alla förvånade blickar över en så självklar fråga har svaret jag fått, med ett undantag, varit Socialstyrelsen, så klart. Men det är varken så klart eller rätt svar.
Avsändaren var branschorganisationen Brödinstitutet. De tog Socialstyrelsens kostexpertgrupps slutsatser och räknade om de till brödskivor. Helt enkelt för att de ville sälja mer bröd.
Sovjetfasoner och överförmynderi var vanliga ord på insändarsidor, vid fikabord och annorstädes där kampanjen diskuterades. Oavsett vilka fasoner vi tyckte att det var så lydde vi budskapet. Brödförsäljningen ökade rejält, med tolv procent under tre år och har fortsatt öka sedan dess. Numera mumsar vi i oss 54 kg bröd mot sjuttiotalets 36 kilo. Det blir någonstans mellan tre och fem skivor: en bit kvar till det uppsatta försäljningsmålet.
Det återstår att se om Brödinstitutet kommer att kampanja igen. Om så, tvivlar jag på att de kan flyckas med samma genomslag en gång till. Reklambruset kräver mer idag än deras förra gång. Jag har dock inte det minsta tvivel att nästa deras annons inte kommer att vara i myndighetsförklädnad. Inte heller tiderna är desamma som för trettio år sedan.
Visitkortet kan avslöja
I slutet av mars eller i början av april försökte någon sno min bil som står utanför mitt fönster. En gammal Golf som står oanvänd vintertid men som fyller mina körbehov sommartid. Så billig att en helförsäkring sannolikt skulle kosta mer än vad hela bilen gjorde. Ingen idé att ha mer än trafikdito.
Det blev dags att besikta och därmed plocka ur det vinterdöda batteriet. Men jag kom inte så långt. När jag satte mig i förarsätet tog det några sekunder och så såg jag alla lösa elsladdar. Först trodde jag att nån varit så dum att de tänkt sno den uråldriga radien men sedan upptäckte jag att rattlåset var borta.
Första tanken var "Ha! Tji fick ni. Vad hjälper tjuvkoppling om batteriet är dött!" Den andra var "Varför skyfflade jag bort snön för två veckor sedan. De hade struntat i min bil om de varit tvungna att ta bort snön själva - de hade de synts för mycket" Den tredje "Boka av besiktningstiden".
Blev aldrig arg, mest irriterad över att det blev en massa krångel med att ragga ur verkstad och så. Tänkte faktiskt inte ens på att polisanmäla - har ju ingen stöldförsäkring.
Nu rullar bilen fint igen, körde premiärrundan i onsdags bland annat en sväng till macken. Döm om min förvåning när hittar ett visitkort som inte är varken mitt eller någon av mina kompisars, när jag står och väntar på min tur att fylla tanken.
På ena sidan står de förtryckta uppgifterna till en person som jobbar som uppsökare inom narkomanvården, på den andra ditskrivna uppgifter på en annan inklusive en bokad mötestid. Nu väntar jag bara på att det ska bli måndag. Då tänkte jag ringa upp och berätta att kortet legat i min bil och att det har hampat sig så att det varit inbrott i den. Inte för att det ändrar nåt i sak, men om det skulle hampa sig så att det är boven som tappat visitkortet, ja då kan det vara att uppsökaren får kännedom om det.
Det blev dags att besikta och därmed plocka ur det vinterdöda batteriet. Men jag kom inte så långt. När jag satte mig i förarsätet tog det några sekunder och så såg jag alla lösa elsladdar. Först trodde jag att nån varit så dum att de tänkt sno den uråldriga radien men sedan upptäckte jag att rattlåset var borta.
Första tanken var "Ha! Tji fick ni. Vad hjälper tjuvkoppling om batteriet är dött!" Den andra var "Varför skyfflade jag bort snön för två veckor sedan. De hade struntat i min bil om de varit tvungna att ta bort snön själva - de hade de synts för mycket" Den tredje "Boka av besiktningstiden".
Blev aldrig arg, mest irriterad över att det blev en massa krångel med att ragga ur verkstad och så. Tänkte faktiskt inte ens på att polisanmäla - har ju ingen stöldförsäkring.
Nu rullar bilen fint igen, körde premiärrundan i onsdags bland annat en sväng till macken. Döm om min förvåning när hittar ett visitkort som inte är varken mitt eller någon av mina kompisars, när jag står och väntar på min tur att fylla tanken.
På ena sidan står de förtryckta uppgifterna till en person som jobbar som uppsökare inom narkomanvården, på den andra ditskrivna uppgifter på en annan inklusive en bokad mötestid. Nu väntar jag bara på att det ska bli måndag. Då tänkte jag ringa upp och berätta att kortet legat i min bil och att det har hampat sig så att det varit inbrott i den. Inte för att det ändrar nåt i sak, men om det skulle hampa sig så att det är boven som tappat visitkortet, ja då kan det vara att uppsökaren får kännedom om det.
Uttagning till Yrkes-VM i Göteborg
Förra gången drog yrkes-VM lika mycket folk som ett friidrotts-EM, men definivt inte lika mycket uppmärksamhet. Då vann Sverige 1 guld (industrielektriker), 4 silver (florist, yrkesförare, telekommunikation, skogsmaskinist) och 1 brons (byggnadsplåtslagare).
Nästa VM är 2007 och Just nu pågår uttagningarna till på Svenska mässan i Göteborg. Ungefär 300 deltagare under 22år tävlar i fyrtio olika yrken. Där fajtas bland annat kockar, servis, elektriker, frisörer och kylmontörer om platser i yrkeslandslaget som åker till Japan för att gräva guld.
Det är fri entré hela helgen. Bor du i krokarna, passa på, gå och se på ungdomar som visar upp helt andra talanger än de som syns i dokusåpor.
Nästa VM är 2007 och Just nu pågår uttagningarna till på Svenska mässan i Göteborg. Ungefär 300 deltagare under 22år tävlar i fyrtio olika yrken. Där fajtas bland annat kockar, servis, elektriker, frisörer och kylmontörer om platser i yrkeslandslaget som åker till Japan för att gräva guld.
Det är fri entré hela helgen. Bor du i krokarna, passa på, gå och se på ungdomar som visar upp helt andra talanger än de som syns i dokusåpor.
En birdie på första rundan
Sådär härligt trött som man blir av flera timmar ute i vårsolen och en artonhåls golfrunda. Visst hade man kunnat önska sig mer gräs på greenerna och färre kala fläckar på fairway men det hade kunnat varit mindre med. Hursom, det var suveränt skoj att komma ut på årets första runda.
Det är rätt häftigt bara att man träffar bollen efter ett halvårs klubbstillestånd, fast det blev en och annan ormdödare på rangen. Puttarna blev antingen för långa eller korta på övningsgreenen - att hitta känslan i händerna tog sin lilla stund.
Och så första slaget, en spikrak, lång drive slagen just dit där den ska ligga. Andra hålet glömmer jag helst, det tredje en missad birdieputt och vidare till fyran. Lite folk, ingen väntan, bara att pegga upp och slå ut på hål eller hål.
När rundan var slut summerade jag en birdie -alltid lika gott - en handfull par och lite annat också. I bilen hem korade vi våra bästa slag.Det brukar vi göra för i golf är det så lätt att älta det som hade kunnat gå bättre. Vann första matchen i en tävling som pågår till säsongen tar slut. Golfens handicapsystem gör att vi blir jämbördiga när det gäller resultatet. Det är inte många andra sporter man har utbyte av att spela med någon som är mycket bättre/sämre än man själv. Vinnaren bjuds på middag på en mysig liten krog här i stan.
Nu känns rundan i kinderna. De hettar trots att jag smörjde in den med faktor 15. Imorgon lär den kännas i kroppen som inte gjort mycket annat än kurerat en efterhängsen förkylning de senaste två veckorna. Men det är det värt!
Det är rätt häftigt bara att man träffar bollen efter ett halvårs klubbstillestånd, fast det blev en och annan ormdödare på rangen. Puttarna blev antingen för långa eller korta på övningsgreenen - att hitta känslan i händerna tog sin lilla stund.
Och så första slaget, en spikrak, lång drive slagen just dit där den ska ligga. Andra hålet glömmer jag helst, det tredje en missad birdieputt och vidare till fyran. Lite folk, ingen väntan, bara att pegga upp och slå ut på hål eller hål.
När rundan var slut summerade jag en birdie -alltid lika gott - en handfull par och lite annat också. I bilen hem korade vi våra bästa slag.Det brukar vi göra för i golf är det så lätt att älta det som hade kunnat gå bättre. Vann första matchen i en tävling som pågår till säsongen tar slut. Golfens handicapsystem gör att vi blir jämbördiga när det gäller resultatet. Det är inte många andra sporter man har utbyte av att spela med någon som är mycket bättre/sämre än man själv. Vinnaren bjuds på middag på en mysig liten krog här i stan.
Nu känns rundan i kinderna. De hettar trots att jag smörjde in den med faktor 15. Imorgon lär den kännas i kroppen som inte gjort mycket annat än kurerat en efterhängsen förkylning de senaste två veckorna. Men det är det värt!
Årets fotbollslåtar
Tomas Ledin har hottat upp "Vi är på gång" och den håller, åtminstone det jag har hört av den. Det lär iaf inte bli några problem med att sjunga med i refrängen. Vi sextio-sjuttiotalister kan den i sömnen, säkert många som är födda årtiondet efter. också. Nittiotalisterna och de ännu yngre får lära sig men det gör de snabbt i den åldern, häpp.
Utöver den officiella låten finns det tre till att lyssna och rösta på på Aftonbladet. Go, go Sweden med Ola, Du och jag och Glenn Hysen med MIcke Syd och Whos da man med Elias feat. Frans. Den sista är en hyllningslåt till Zlatan, som blev glad av låten. Det visste jag att han skulle bli, säger sångaren Frans. Kaxigt? Nä, inte av en sjuåring som på skön skånska sjunger släng dig i väggen Zidane, Ich liebe dich Ibrahimovic!
Undrar om Ledin blir lika glad när han blir brädad av en förstagluttare?
Utöver den officiella låten finns det tre till att lyssna och rösta på på Aftonbladet. Go, go Sweden med Ola, Du och jag och Glenn Hysen med MIcke Syd och Whos da man med Elias feat. Frans. Den sista är en hyllningslåt till Zlatan, som blev glad av låten. Det visste jag att han skulle bli, säger sångaren Frans. Kaxigt? Nä, inte av en sjuåring som på skön skånska sjunger släng dig i väggen Zidane, Ich liebe dich Ibrahimovic!
Undrar om Ledin blir lika glad när han blir brädad av en förstagluttare?
En vecka i förkylningens tecken
I nästan en vecka har jag varit däckad av en efterhängsen och enträgen förkylning. Sängen de första dagarna, soffan dagarna efter då teven fått ackompanjera halvdvalan. Pratshower om det ena ointressanta ämnet efter det andra, sitcoms där skämten även i nästan sovande tillständ är förutsägbara. Visst finns teve 24 med vettigare innehåll, men inte när man är sjuk...
Nu har den nått sista refrängen och antalet vakna timmar per dygn är återigen fler än de i sovande tillstånd. Och idag har även jag njutit av sommarvärmen och orkat läsa en dagstidning. Tyvärr inte tillräckligt pigg för årets första golfrunda.
Veckan som gått minns jag i rubriker: Borgarnas gemensamma motion ena dagen, deras partiegna dagen efter. Ungdomskravaller i veckans början, Hamasbesök i Malmö i dess slut, däremellan bortkomna journalister i Botswana - kanske ett uppslag för Damernas detektivbyrå som verkar i just det landet. I 37 länder svälter barn och i Västvärlden slåss vi mot barnfetma. Krigsförbrytaren Ratko Mladic är fortfarande inte överlämnad till krigsförbrytartribunalen i Haag och därmed avbryts EU-inträdesförhandlingarna med Serbien. En som påminner mig om att köpa Kajsa Grytts nya skiva. Och så denna tragik med lille Bobby - finns inte ord, ska inte behöva finnas ord för det heller. Men det gör det, inte bara för den pojke som inte lever längre. Ord, öppna ögon och handling från vuxenvärlden har alla utsatta barn rätt att kräva av alla oss som är vuxna.
Det är vad jag minns från pappers- och tevenyhetsvärlden. Vad som hänt i bloggar och andra nätsidor har jag ingen aning om. I fyra dagar var jag inte ens i närheten av datorn.
Nu har den nått sista refrängen och antalet vakna timmar per dygn är återigen fler än de i sovande tillstånd. Och idag har även jag njutit av sommarvärmen och orkat läsa en dagstidning. Tyvärr inte tillräckligt pigg för årets första golfrunda.
Veckan som gått minns jag i rubriker: Borgarnas gemensamma motion ena dagen, deras partiegna dagen efter. Ungdomskravaller i veckans början, Hamasbesök i Malmö i dess slut, däremellan bortkomna journalister i Botswana - kanske ett uppslag för Damernas detektivbyrå som verkar i just det landet. I 37 länder svälter barn och i Västvärlden slåss vi mot barnfetma. Krigsförbrytaren Ratko Mladic är fortfarande inte överlämnad till krigsförbrytartribunalen i Haag och därmed avbryts EU-inträdesförhandlingarna med Serbien. En som påminner mig om att köpa Kajsa Grytts nya skiva. Och så denna tragik med lille Bobby - finns inte ord, ska inte behöva finnas ord för det heller. Men det gör det, inte bara för den pojke som inte lever längre. Ord, öppna ögon och handling från vuxenvärlden har alla utsatta barn rätt att kräva av alla oss som är vuxna.
Det är vad jag minns från pappers- och tevenyhetsvärlden. Vad som hänt i bloggar och andra nätsidor har jag ingen aning om. I fyra dagar var jag inte ens i närheten av datorn.
Gula tomtar
Underbart solsken på Konserthusets trappa. Duvor som pickar och skolungar som har varit/ska bli (fick inte riktigt koll på vilket) skolpoliser köade klassvis i trappan på väg in. En och annan av dem har en gul plasttomte under armen. När vi ser oss omkring passerar det några vuxna då och då med likadana fula figurer under armen. Vad är det och var kommer de ifrån?
Efter lite snokande på nätet har frågetecknet rätats ut. De finns inte bara i Sverige utan även i Luxemburg, Belgien och Holland. Jag har sett bildbevis, men vet inte om de kommer från Yttre rymden eller är de förkämpar i Tomtarnas befrielsefront. Gulfulingarnas sida länkar till trädgårdstomtarna och andra som kämpar för småtomtar rätt. Kolla själv hos de som kallar sig They do exist.
Viktigt - nä, men det fick iallafall mig att le en stund.
Efter lite snokande på nätet har frågetecknet rätats ut. De finns inte bara i Sverige utan även i Luxemburg, Belgien och Holland. Jag har sett bildbevis, men vet inte om de kommer från Yttre rymden eller är de förkämpar i Tomtarnas befrielsefront. Gulfulingarnas sida länkar till trädgårdstomtarna och andra som kämpar för småtomtar rätt. Kolla själv hos de som kallar sig They do exist.
Viktigt - nä, men det fick iallafall mig att le en stund.
Pälsängrar, sms och driving ranger
Tog ut en filt från klädkammaren, vecklade ut den och upptäckte hål efter hål efter hål. kalasmiddag för pälsängrar. Det var i torsdags. Sedan dess har alla kläder, filtar och annat i textil vädrats på balkongen. Konstigt nog och tursamt var det bara en av ylletröjorna som var sönderbiten, resten var oskadat.
Allt annat bråte åkte ut i vardagsrummet inför den stora rengöringen.
Allt hittade inte vägen tillbaka in i hyllorna. Tre-fyra påsar hamnade i grovsoprummet och två i Myrornas container. Hade hellre skänkt till något kvinnohärbärge, av två skäl. Dels för att jag gärna stöder de kvinnor som är de mest utsatt, dels för begagnade kläder kan bli industri i tredje världen och slå ut lokala jobb. Men hittade ingen adress till något härbärge och har inte mage att slänga bort det som inte är trasigt. Så det blev som det blev.
Nu är iallafall klädkammaren som tagen ur ett inredningsmagasin. Resten av bostaden får vänta på ytbehandling till efter måndag då de sista listerna ska sågas till i köket. Att dammsuga innan dess är inget för en städallergiker.
Bättre att njuta vårväder, äntligen! Igår med prommis och årets första öl ute. Idag kommer golfklubborna fram för första gången. Visserligen inget riktigt spel men bara att få banka lite boll på rangen är dett gott surrogat. Alltid lika intressant att se om och hur man träffar bollen.
SMS - fick en kedjesms igår med en påskkram att sprida vidare. Numret är okänt och fanns inte heller på hitta.se eller eniro. Så min påskkram hoppade inte vidare till någon annan som jag bryr mig om. Knappast till förtret för några andra än mobiltelefonoperatörerna.
Allt annat bråte åkte ut i vardagsrummet inför den stora rengöringen.
Allt hittade inte vägen tillbaka in i hyllorna. Tre-fyra påsar hamnade i grovsoprummet och två i Myrornas container. Hade hellre skänkt till något kvinnohärbärge, av två skäl. Dels för att jag gärna stöder de kvinnor som är de mest utsatt, dels för begagnade kläder kan bli industri i tredje världen och slå ut lokala jobb. Men hittade ingen adress till något härbärge och har inte mage att slänga bort det som inte är trasigt. Så det blev som det blev.
Nu är iallafall klädkammaren som tagen ur ett inredningsmagasin. Resten av bostaden får vänta på ytbehandling till efter måndag då de sista listerna ska sågas till i köket. Att dammsuga innan dess är inget för en städallergiker.
Bättre att njuta vårväder, äntligen! Igår med prommis och årets första öl ute. Idag kommer golfklubborna fram för första gången. Visserligen inget riktigt spel men bara att få banka lite boll på rangen är dett gott surrogat. Alltid lika intressant att se om och hur man träffar bollen.
SMS - fick en kedjesms igår med en påskkram att sprida vidare. Numret är okänt och fanns inte heller på hitta.se eller eniro. Så min påskkram hoppade inte vidare till någon annan som jag bryr mig om. Knappast till förtret för några andra än mobiltelefonoperatörerna.
Bokmärke hos tandhygienisten
Det är inte mycket att göra i din mun längre , sa Harriet. Så sa hon inte när vi träffades första gången på Folktandvården för fyra, fem år sedan. Efter en timme av skrapande, rotande och ilande gav hon mig en förevisning av mellanrumsborstar av olika sorter: Använder du inte de här kommer du att få tandlossning.
Raka besked funkar. Sedan dess är det lika självklart med sådana borstar som den vanliga tandborsten. Och för varje år har tandfickorna krympt eller försvunnit och tandstenen en barnlek att ta bort.
Och du har inte börjat röka ser jag, sa Harriet idag. Nej, svarade jag, nu börjar fyraårsjubileumet närma sig. Det är bra jobbat, när man är duktig får man ett bokmärke, vilket vill du ha? sa hon och sträckte fram en låda-. Stolt och glad valde jag en klisterbild med ett busfrö med rullande ögon. Ibland krävs det inte mycket för att bli några centimeter längre.
Raka besked funkar. Sedan dess är det lika självklart med sådana borstar som den vanliga tandborsten. Och för varje år har tandfickorna krympt eller försvunnit och tandstenen en barnlek att ta bort.
Och du har inte börjat röka ser jag, sa Harriet idag. Nej, svarade jag, nu börjar fyraårsjubileumet närma sig. Det är bra jobbat, när man är duktig får man ett bokmärke, vilket vill du ha? sa hon och sträckte fram en låda-. Stolt och glad valde jag en klisterbild med ett busfrö med rullande ögon. Ibland krävs det inte mycket för att bli några centimeter längre.
Kanalglimt på vintern
När den ändå inte vill ta slut så får man väl hitta fördelar. Som båtmotorn som låter sextio meter bort eller så. Fartygsmotor rättare sagt, vid den här tiden på dygnet vid den här tiden på året är det inga fritidsbåtar som slussar. Bara fraktfartyg som den här gången vill ut ur Mälaren ut till vidare vatten.
En kompis till mig säger att alla borde se havet eller åtminstone vatten från där de bor. Jag håller med. Det ger själen frid. Liksom lastbåten ,som lyser i fören och på bryggan på akterdäck. och som jag ser från mitt vardagsrum en natt som denna - den är också rogivande. Och det är väl där jag får söka den långa vinterns fördelar. För så snart eken sätter blad blir det grönt och vackert. Men då finns inga fartyg att skåda och kanalglimten är dold - förhoppningsvis länge!
En kompis till mig säger att alla borde se havet eller åtminstone vatten från där de bor. Jag håller med. Det ger själen frid. Liksom lastbåten ,som lyser i fören och på bryggan på akterdäck. och som jag ser från mitt vardagsrum en natt som denna - den är också rogivande. Och det är väl där jag får söka den långa vinterns fördelar. För så snart eken sätter blad blir det grönt och vackert. Men då finns inga fartyg att skåda och kanalglimten är dold - förhoppningsvis länge!