Svenska samhället lyser med sin frånvaro
Något luttrade deltagare fick också säga några ord i 17.45-sändningen av Uutiset på tvåan. Och några finska experter, som antagligen har bättre koll på den svenska minoritetslagstiftningen än de flesta svenska politiker...Och ingen av dem kunde ge några upplyftande besked till den sverigefinska minoriteten i Sverige. Tvärtom sa några av dem att kunskapen om minoriteter var bristande i Sverige- dvs kass. Min analys är att storsverige inte törs ge finnar i mellansverige en annan status än andra invandrare. I det mer norra Sverige handlar det om andra maktfenomen. Men visst är det ängslan om makt kopplat med oförstående det handlar om, vare sig det är höger eller vänster.
länkat till http://intressant.se/intressant
När den egna vardagen blir en del av världens politik
Idag sätter jag mig som vanligt på pendeln hem istället för att påbörja resan till Pakistan. Jag skulle nämligen ha mellanlandat i Bangkok. Och som känt går inte det just nu. Båda flygplatserna i den staden är ockuperade av demonstranter som vill ha bort den demokratiskt valda regeringen.
Demonstranterna påstår att alla som regerar bara är den fale Thaksin Shinawatras - han som köpte Arsenal- sprattelgubbar. Det vet jag ingenting om. Men säga vad man vill om vilka som sitter i den, men de valdes faktiskt av folket i det första valet efter den senaste militärkuppen. Tydligen är det partiet poppis hos stora delar av "vanligt" folk runt om i Thailand. De som kan saken bättre än jag beskriver demonstranterna som en högljudd minoritet av högreståndsfolk som ser sina priviligier suddas ut. I det utpräglade klassamhälle som landet är, blir jag inte förvånad.
Men om det stämmer blir jag rätt förbannad. Både för att de inte respekterar demokrati och för att deras aktion slår ekonomiskt mot de som jobbar med turism med Bangkoks omgivning - inte folk med tjocka plånböcker.
Mitt eget offer, att missa min allra första jobbresa till en land där jag aldrig har varit, det är inte stort.
http://intressant.se/intressant
Låt ingen stjäla dina sopor
Det är så bisarrt att jag inte har ord. Det spelar ingen roll att denne satt upp en skylt om att det är farligt att förtära. Hur kan man ta risken att ta livet av en människa, bara för att hon vill äta sig mätt? Dessutom på något som man själv har slängt bort och inte vill ha? Jag är glad att jag inte fattar hur en sådan person tänker.
länkat till http://intressant.se/intressant
Fastighetsskötare mot våld i hemmet
länkat till http://intressant.se/intressant
Vad säger barnmorskorna om pappors drickande?
Hittills ingenting. Däremot struntar de i att Livsmedelsverket har ändrat på sin syn på ammande mammors drickande. Det finns ingen forskning som visar att ett glas vin eller två har någon påverkan på barnet som ammas. Skälet till att barnmorskorna lär ut sin egen tolkning, är att alkohol och små barn inte är världens bästa kombination. Som känt påverkas omdömet av både öl, vin och sprit. Jag sympatiserar med varenda vuxen som driver den linjen. Men då kan det inte handla om bara mamman. Pappans drickande och omdöme påverkar också allra minsta barn, om man anser att de har två ansvariga föräldrar. Det gör uppenbarligen inte barnmorskeskrået. Och så länge BVC bara ser mammans agerande, ja då är de moralister och inte mycket annat.
länkat till http://intressant.se/intressant
Det är inte lätt att vara Carl Hamilton
..och tycka att man är fördomsfri och öppensinnad i alla lägen. För när hans egen fördom slog honom i ansiktet var han inte beredd att varken se eller erkänna den. I den sitsen verkar han vara fortfarande, åtminstone i de försvarstal han publicerat.
Att han fick rapptuss när en troende muslimsk kvinna inte ville hälsa genom att ta ihand, visar att den tolerans han predikar inte gäller för honom själv. I bästa SD-stil kom replikerna " så här gör man i det här landet" "flytta tillbaka till Irak" och annat i samma låga nivå. Sådant där som är lätt att ta till när de vettiga argumenten tryter. Vem känner inte igen repliker som "så här har vi alltid gjort" från nåt jobb någon gång, som svar på frågan varför då.
Jag tror inte att CH är rasist, men visst katten har han fördomar. Det har alla, och det farligaste som finns är att tro att man inte har fördomar. Och det är svårt när man hamnar i situtationer när man stöter på dem. För det rimmar inte med ens egen självbild. Man vill ju vara god och inte en av de där trångsynta typerna. Men inte svårare än att man kan tänka över vad som hände, varför och sedan ändra sig om man vill. Det är definitivt lättare än att försöka att göra om en mental terrängen efter en gammal hjärnkarta. Det är trist att CH som är en bildad man inte förmår att sträcka sig så långt.
länkat till http://intressant.se/intressant
Glöm inte burmeserna
Närmare 100 000 döda och miljoner hemlösa, men bara en svensk som saknas. Så därför värderar inte de risktäckande tidningarna nyheten särskilt högt. Även om det hela tiden rapporteras nya siffror på skadade och döda, och även om det finns bilder att tillgå. Till med Svenska Dagbladet värderar ett pseudoprogram i femman som en viktigare nyhet än katastrofen i Burma.
Människorna där lär behöva redigt mycket av omvärldens ekonomiska stöd om inte ännu fler ska dö av törst, hunger kolera, och malaria. Och om det inte bara ska bli en fråga för stater utan även medmänniskor pluskan behövs att katastrofen synliggörs för oss och inte faller i glömska. Där spelar media en stor roll. Kvällsblaskorna har åtminstone länkar "så kan du hjälpa till", synd bara att nyheten hamnar så långt ner på webbsidan att den nästan försvinner.
Jag fattar närhetsprincipen - men Burma är lika nära eller långt borta som Thailand. Och det är inte heller längre sedan än september som det var många som bar rött för att stötta de burmesiska munkarnas kamp mot militärdiktaturen, som stödgrupper på Facebook startades och namn samlades in. Så intresse lär det finnas.
Inte för att jag tror att insamlingarna för burmesernas överlevnad ens kommer i närheten av vad tsunamigalor och annat gav. Men tänk om någon av tidningarna startade en kampanj även nu´- då kanske vi når om inte 25 procent, så i allafall en tiondel...
länkat till http://intressant.se/intressant
Mer än full tank
Det är inte konstigt. För om man i två dagar ( de på kursen hade en dag till, jag var med från mitt jobb för att kolla läget) snackar om vad orden betyder för just mig då kommer man nära. Annars blir demokrati, skatter, rättvisa och solidaritet inget annat än ord på första maj-plakaten. Kursen handlade om andra maj och alla andra dagar.
Min obeservatörsroll sprack rätt fort. Utan att märka det var jag kursdeltagare jag med. Vi höll oss inom samma härad i de flesta frågor men visst fanns det skillnader. Vi diskuterade 14 frågor en hel dag i grupper om fyra eller fem och enades i det mest i takt med att vi lärde av varandra. Dag två bröts grupperna till nya för att alla skulle få veta vad alla hade tyckt. Diskussionerna kortare i tid men lika innehållsrika.
Det är just diskuterande som var så viktigt och häftigt. Att ha tid att bända och vrida på åsikter för att komma in på djupet. Det är inga enkla begrepp det med rättvisa, frihet och bröd.
Hela mitt hjärta är varmt av att tjugo personer, unga och mindre unga. kvinnor och män, födda lite här och där i världen väljer att gå en facklig kurs som är tio dagar lång. Ännu varmare blir det när jag tänker på hur engagerade och vettiga de var allihop. Allra varmast blir jag när jag tänker på hur mycket jag lär mig av alla de som är fackligt aktiva och lever sitt liv i en vardag som inte handlar om tevesoffor och DN debatt. Det är många politiker,även på vänsterflanken, som skulle må bra av att säga upp ett par tidningsprenumerationer och istället lägga lästiden på att på att lyssna och prata med Lynn, Göran. Petra, Esa, resten av kursen och hundratusentals andra som är mycket klokare än många tror. För de ser de att den fackliga idén är allt annat än död.
Det var med andra ord två dagars massiv tankning av energi, nya tankar och glädje. Det räcker allra minst till kursens nästa samling där jag också har ynnesten att få vara med.
Riksmedias enögdhet dåligt för demokratin
Jag skrev häromdagen hur morgonnyheterna har blivit ett slags tidningskrönikor istället för att leverera egna nyheter. Alltså att de efter var och varannan nyhet hänvisar till DN och Svenskan, och i nåt enstaka fall Metro eller kvällstidningarna.
Den vanligaste hänvisningen är DN debatt. Ingen nyhet i sig att om den sidan ger ringar på vattnet med andra nyhetsinslag och tevesoffor, så är det väl investerade ord. Det är ju det som är poängen med att skriva debattartiklar.
Problemet är likriktningen. Orsakerna till det är en annan fråga, men det är ett demokratiskt dilemma om morgontidningarnas debattspalter sätter dagordningen för den offentliga politiska dagordningen. För det finns varken någon rättvis eller demokratisk tilldelning av det utrymmet.
De senaste veckorna har jag reagerat på att regeringen har mer än sin beskärda del av det utrymmet. För i min värld har de väldigt många andra arenor att få fram sina röster på, samtidigt som det finna mycket annat viktigt som debattsidorna skulle kunna lyfta fram ( och sedan kunna säga var läste ni det först?).
Och så tänkte jag efter, och undrade om det bara var min egen tjurighet mot borgarna som gjorde att jag tyckte att verkade ha första tjing på framförallt DN debatt.
Så jag räknade rubrikerna på artiklarna för i år som DN har på sin hemsida. Det fanns hundra små eller stora artiklar. Av dem hade 22 eller 23 regeringen som avsändare. Sedan finns ett gäng till, där regeringsutredningar får ordet.
Av 2008 har det gått 67 dagar hittills. Det krävs inte fyraårig tekniskt för att inse att min magbottenkänsla hade rätt. Men om jag har rätt eller fel är inte det viktiga, utan mitt "rätt" kan leda till. Samtidigt har DN sin fulla rätt att göra vilka val de vill - det supertrista är att public service-nyheterna upprepar deras budskap utan någon som helst analys.
Länkat till http://intressant.se/intressant
Finns arbetare?
Jag vet inte i hur många år som LO och även TCO har rapporterat om sammanhangen mellan brist på egenmakt och ohälsa. Allt från att inte kunna gå på toa utan att be om lov och att inte kunna komma ens fem minuter försent utan löneavdrag till att inte ha en chans att påverka när under arbetsdagen man ska göra vad. Om man sedan kopplar ihop det med brist på anställningstrygghet mår människor ännu sämre. Det är där man hittar de allra flesta långtidssjuka och förtidspensionerade, inte bland utbrända tjänstemän.
Igår när man bild- och ordsatte nyheten var det genomgående från branscher där de med det allra minsta inflytandet har bra mycket mer av det än de jag beskriver. Och som är så gott som osynliggjorda i den offentliga rummet. Samtidigt som vi stöter på många av dem varje dag, i affären, på krogen, i bussen, Men även de gångerna är det som om de är ickemänniskor. Så brukar det vara när jag observerar hur de bemöts, och det gör jag nästan varje gång jag står i en kassakö eller äter lunch ute.
Sedan finns det alla de vi inte ser så mycket av, på fabriksgolven, inom äldreomsorgen och vården. Den enda gången de hörs och syns är i små notiser om dödsfall i arbetet eller "skandal" inom vården.
Visst är det bra att medelklassen får vara med i nyheter om arbetslivet. Men glöm inte bort att arbetslivet fortfarande har massor av folk som kroppsarbetar, utan vare sig möjlighet att arbeta hemma eller att flexa ut tidigare på fredagseftermiddagen.
länkat till http://intressant.se/intressant
Fakta gör en inte lika lättskrämd
I en tid när nästan alla bleknar av växtljuseffekten är det skönt med en som gör tvärtom. En som säger att det är kallt och snö där det inte brukar. En som säger att det snöar i Grekland vilket inte får dem att skrika växthuseffekt i första taget.
En som säger att vägrenarna vore gula av tussilago om det bara var temperaturen, men så är det ju inte. Vi ser i bästa fall tre vårblommor i en klunga. För det är ljuset också. Så radar han upp med sin vetskap det vi andra inte kan och sällan får veta, om flyttfåglar, djur och blommor. Och han vet också varför igelkotten hittar sig fram, för det gör den inte i hela Sverige även om värmen var lika fördelad.
En god man som jag inte minns vad han heter, men han var med i morgonteve i teve 4.
Normblindhet
I fikarummet idag sa jag att ett företag gärna såg arbetssökande av annat kön. Det gav upphov till leenden och skratt, och en del fantasifullt spånande om det är från yttre rymden de sökande ska komma ifrån. Eftersom det inte längre alltid är uppenbart vilket kön som är det vanligaste. Då räcker det inte att skriva "annat kön" utan man måste också skriva än vilket.
Men det stod inte så i annonsen, jag minns inte att jag sett en annons med sådan utformning på många år. Istället står det "arbetsplatsen är mans-/kvinnodominerad, så vi ser gärna att...Normen bryts sakta, sakta ned...
Det stod däremot något annat som handlar om normer. Det stod att de gärna såg sökande av annan etnisk härkomst. Den meningen borde också skapa reaktioner, men den gjorde inte det. En man sa att han inte hade fattat grejen om jag inte hade tagit det med kön först.
Så lätt är det att se bortom den ena normen, men inte den andra. Och så enkelt är det att upprätthålla bilden av den andra och annorlunda.
länkat till http://intressant.se/intressant
Kommunal vann!
Europaskolan i Stockholm begärde idag, just innan Kommunals varsel om stridsåtgärder skulle träda i kraft, inträde i Almega tjänsteföretagen. Genom att gå med i arbetsgivarorganisationen omfattas Europaskolan av kollektivavtal med Kommunal. Kommunal vann!
Denna Facebook-grupp var ett av många sätt att sätta press på arbetsgivaren. Till slut förstod hon att facket är för starkt för att kunna besegras.
Denna grupp fick 287 medlemmar. Tack för att ni var med! När en arbetsgivare tecknat kollektivavtal kan man inte längre lasta den för dess tidigare motstånd - i så fall vinner de ju inget på att teckna avtal. Eftersom Europaskolan i Stockholm nu markerat att man vill vara en seriös arbetsgivare kommer därför denna grupp avslutas.
Nu fortsätter den vardagliga fackliga kampen för att lagar och avtal ska följas på Europaskolan. Många avtalslösa arbetsgivare återstår dock och kampen för kollektivavtal är fortfarande oerhört angelägen, mer angelägen än på mycket länge.
Allt gott,
David Eklind
Visserligen positivt men likafullt en fördom
När jag var hos doktorn idag frågade han varifrån mitt förnamn kommer. Från Finland, svarade jag. Efter undersökningen sa han nåt som jag inte fattade men antog skulle vara finska. Han sa det ett par gånger till och sa lite skrattande att min finska måste vara ringrostig. Sedan berättade han att han hade finska patienter som bott här i 30 år och som behövde tolk.
Det är i sådana lägen man får välja snabbt mellan att inte säga något eller svara varför jag tror/vet att det är så. Välja mellan bekvämt eller riskera konfliktyta...det blev det sista. Vet inte om han förstod eller hörde mitt svar, för han fortsatte med hur viktigt det är att lära sig språket. Och bytte från finnar till invandrare, som ha sa om den andra stora invandrargruppen här i stan. Kvinnorna därifrån var ännu sämre på svenska. Mitt svar var detsamma igen. Om man bara jobbar med sina landsmän, så är det inte lätt att hitta svenskar att prata med. För att inte tala om om man inte ens får ett jobb.
Hans lösning var att de skulle sluta prata utländska hemma och lära sig svenska av barnen som lär sig snabbare. Jag sa att jag är jätteglad över att vi pratade finska hemma för annars skulle jag inte kunna det språket längre. Då sa han att man borde sätta gränser på hur många av samma nationalitet som skulle få bo t ex i Ronna - jag kontrade med att då borde det gälla i Pershagen också (våran gräddhylla).
För att vidga invandrarbegreppet så jag att finnarna faktiskt är den största invandrargruppen. Då bytte han tema igen och sa att finska kvinnor och sydafrikanska kvinnor har en likhet. De tål smärta mest av alla och klagar inte även om de håller på att förblöda. Med ett tonfall så att jag skulle känna mig stolt. Ett som jag känner igen från andra gånger från "ni finnar som slogs mot ryssen, finnar är goda arbetare, ni finnar som inte tjafsar utan handlar". Visserligen är det bättre att höra än orden om att alla finnar super, slåss med kniv och fuskar med sjukpenning (så den debatten är inte ny, skillnaden är att den numera omfattar alla), men likafullt fördomar och stereotypskapande.
För finnar är väl som folk är mest. Rätt många slogs mot ryssen, många jobbar bra, några super, en del fuskar, vissa är superärliga, andra sportar och många går stavgång. Jag sa inte något till doktorn, men tänkte att jag är en av dem som dödar hans fördom direkt. Någon med lägre smärttröskel får man leta efter.
...och lite häftigt är det med att en läkare faktiskt har tid att sitta och prata om något helt annat i 5-10 minuter. Det ger en annan bild än vi matas med i media...
länkat till http://intressant.se/intressant
Var började och vad är mångkultur?
Det finns dock en grupp av namn, eller mer en generation, som jag saknar. Var har arbetskraftsinvandrarna tagit vägen i den här diskussionen? Greker, finnar, fd jugoslaver, italienare. Är inte de också en del av mångkulturen, eller kom de innan mångkulturen uppfanns? För jag vet faktiskt inte vad sådan kultur är.
Innehåller den kjulande dalkullor, jojkande samer och skrönor på meän kieli? Eller pizza, piroger och pleskavija? Det verkar inte så, för när ordet används handlar det oftast om något helt annat. Konstigt tycker jag och tycker att det är bättre att prata likabehandling och intergration om det är det man menar.
Men strunt i orden just nu. Det viktiga är att det finns många invandrare, som sällan kallas invandrare idag, som har en massa att bidra med i de här samtalen och diskussionerna. Sådant som sällan hörts eller synts så mycket av. De som kom hit för att jobba kom från länder där det i motsats till Sverige nyligen varit ofredsår. De flesta som kom var barn av andra världskriget eller strax därefter. Och deras barn lever med föräldrarnas erfarenheter som vuxna idag. Tänk vilka möten av liknande trauman hos dagens flyktingar och de om kom för längre sedan. Inte för att jämföra elände, utan för att lära av varandra.
Jag ör övertygad om att denna grupp, som inte längre ses som grupp eller ens alltid som invandrare har många erfarenheter och bilder att bidra med. Kunskaper som är nog så viktiga även idag. En av de snabbaste lärdomarna borde vara att slå hål på myten att Sverige var integrerat på 60- och 70-talet. Det stämmer inte, det handlade mer om assimilation. För hade det varit den integration som många talar sig varma för, borde vi se fler av arbetskraftsinvandrarnamnen i fackens, partiernas och det offentliga Sveriges adresslistor.
Mitt tips till de som brinner för integration och likabehandling. Glöm inte bort den rejält över halva miljonen människor som kom hit för att jobba och blev kvar. och prata om likabehandling istället för mångkultur.
länkat till http://intressant.se/intressant
Nu har de på Sockerbullen kollektivavtal
Länkat till http://intressant.se/intressant
Poliser skapar inte skolmotivation
Skolket är problemet för dagen och jag håller med om att det är fel om ungarna inte får den undervisning de har rätt till. Jag vet också av egen erfarenhet att skolket kan leda till att man gör en massa dumheter. Men det är sällan så att man börjar störtskolka från en dag till en annan. Det är oftast det som vi vuxna kallar process. Och det borde väl vara redan vid de enstaka timmarna som alarmklockorna borde börja ringa. Inte efter en halv termin eller mer. Då blir vägen för ungen så mycket längre tillbaka. Man har skaffat sig ett annat liv även om det är hur destruktivt som helst, med nya vänner och kanske värderingar.
Varför ställer sig Bjröklund den enkla frågan varför ungar börjar skolka? Lätt fråga, men ett mycket svårare (och dyrare) svar än ler betyg, poliser och konfiskerade mobiltelefoner. Jag lovar att polisen inte kommer att öka motivationen hos en enda tvångshämtad elev (om det inte handlar om ungar som vill gå, men föräldrarna hindrar). Däremot kommer de, på samma sätt vi vi tävlade i att smita från vår vaktis "Dass-Helmer" som letade skolkare, att tävla i att gömma sig från snuten.
Dass-Helmer gjorde väldigt mycket bra för oss skolungar och det är fler sådana som han ( vuxna som inte är lärare) som behövs så väl på skolorna.
länkat till http://intressant.se/intressant
Ska arbetsgivare få bestämma allt själv?
Livs ombudsman säger att han har verkat fackligt i 20 år och det är första gången han är med om att utlösa en blockad. Men eftersom det finna medlemmar där som inte får avtalsenlig lön och OB tar de striden. Företaget Smörbullens ägare Helene Andersson vägrar att teckna kollektivavtal och säger att hon vill ha full bestämmaderätt över sitt företag och att hon inte har råd att betala lönerna för oerfaren personal .
Det är just det som har drivit och fortfarande driver folk runt om i världen att starta fackföreningar. Att man faktiskt vill ha vettigt betalt för sitt jobb. Och för att arbetsgivaren inte ska kunna göra det Smörbullen gör, anställa för lägre lön, har det svenska facket möjlighet att ta till blockader.
Inget nytt mer än att en och annan medias öra numera, till skillnad mot alla de blockader som genomförts i medieskugga innan "Salladsbaren" . Liksom i den kan det bli samma dramaturgiska upplägg i den här. I tidningsbilden ser vi ung kvinna med bebis, och när det fackliga ansiktet visas blir det säkert en bufflig man.
Allt annat som avviker mot det kan man sedan rensa bort, precis som man gjorde i Salladsdramat i Göteborg.
Ingen av de ytterst välklädda, som kastade värre tillmälen än "Go home", ingen av de som grimaserade ingen av de som buffade och knuffade blockadvakterna har nämnts med ett ord på DNs eller Svenskans ledarsidor eller på nyhetsplats någonstans vad jag har sett -undantaget ETC. Om man innan dess trodde att någon slags överklass var belevad kan man slänga den tron överbord. Därför lyfter jag min vintermössa för NA, som redan i rubriken skriver "Vi skällde som galna på strejkvakterna". Undrar om det är samma typ av folk?
Tillbaka till sakfrågan. Är det rätt eller fel med blockader och strejker? Ja säger lagstiftningen, bara man uppfyller de krav som ställs. Men bara för att något är lagligt behöver det inte vara riktigt. Ett sätt att mäta är att sätta sig själv som deltagare i situationen. Om det ar jag som fick sämre lön än avtalet, om det var jag som inte fick en enda krona i OB-tillägg på söndagen, om det var jag som hade en arbetsgivare som ensidigt ville bestämma - vad skulle jag tycka då?
Om man då tycker att det är rätt, då ska man inte köpa semlor eller bullar där, utan ge blockadvakterna en klapp på axeln eller varför inte en kopp kaffe. Det är det man kan kalla solidaritet - att känna att det hade kunnat varit jag.
Slutligen - de andra företagarna i branschen förlorar också. För om Sockerbullen kan betala lägre löner får de längre utgifter än de andra och kan ha lägre priser och sno åt sig de andras kunder - och hur justa konkurrensvillkor är det?
länkat till http://intressant.se/intressant
Förslag om anhöriginvandring rimmar inte med borgerlig arbetsrätt
Förutom all mänsklig tragik som deras förslag rymmer, går det helt stick i stäv med borgarnas beslut eller icke-förslag inom arbetsrätten. De har gjort det mycket lättare att anställa tillfälligt, alltså motsatsen till ett fast jobb som ger regelbunden inkomst. Och sedan vägrar de i sten att införa en rätt till heltid.
I konsekvensens tecken borde besluten harmonisera istället för att göra tvärtom. och som vanligt när de saknar andra argument upprepar regeringen sitt mantra "arbetslinjen, arbetslinjen, arbetslinjen"....
länkat till http://intressant.se/intressant
Lugn och ro istället för ordning och reda
Egentligen tycker jag inte att frågan om när och i hur många steg betyg får sättas är så viktig - även om jag ogillar betyg och den orättvisa de kan skapa. Inte heller huruvida ungar ska få ha keps och mössa på sig inomhus eller inte -även om jag tycker att det är ett lågt pris att betala för att de ska ha den på sig utomhus vintertid (oss fick de aldrig att göra det). Eller andra klädregler eller sådant trams. Allt det är i någon mening bara pseudodebatter. Eller cykelställsfrågor som de brukar kallas när det handlar om andra världar än skolans.
Jag hoppas att sossarna i fortsättningen börjar utgå från "Lugn och ro", istället för folkpartistisk ordning och reda. För jag är övertygad om lugn och ro inte leder tillbaka till en disciplinär skola, en sådan som många gärna pratar hemska minnen ifrån under middagar, men hyllar i det offentliga ljuset.
Det finns en massa trådar att spinna på:
- hur anpassar man skolan efter eleven istället för tvärtom?
- vad är det som gör att vissa elever, långt ifrån alla, inte trivs eller inte förmår prestera?
- hur påverkar friskolereformen den offentligt drivna skolans möjlighet att fungera bra (de kan som känt inte välja elever och elevantal)?
- hur kan och ska skolan samverka med omgivande samhälle?
- hur kan och ska undervisningen synkas med det som händer i omvärlden?
- hur får man mer av vuxenvärlden in i skolan, eftersom lärarna inte kan bära hela lasset?
- hur går man för att ungdomar ska kunna få en andra chans i vuxen ålder (man kanske helt enkelt valde fel i nian)?
- hur stöder man de ungar som har det lite eller mycket stök runt sig utanför skoldagen?
Och säkert hundra till om man funderar lite längre än jag gör nu.
Oavsett fråga måste svaren utgå från att ungarna har rätt till en bra skolgång istället för att tänka skolplikt.
Jag är övertygad om att ökade tvångsmedel inte fungerar, vare sig ordningsbetyg eller skolk i betyget. Vissa kanske det får att ändra riktning, men i det stora hela gör det varken till eller från. Det säger iallafall min egen erfarenhet. Jag var en idealelev fram till sjuan för att sedan balla ur. Och bland de jag hängde ihop med då levde i en egen gemenskap i ett utanförskap. Så tror jag att det ser ut för många idag också, och att använda metoder som stänger mer ute än bjuder in, blir bara kontraproduktiva.
länkat till http://intressant.se/intressant