Var började och vad är mångkultur?
Under vintern-våren anordnas ett gäng seminarier på Kulturhuset i Stockholm i ämnet Mångkultur:utmaning. Många intressanta vinklar, kunniga människor och viktigt i dagens Sverige. Så läser jag orden Är mångkulturen rasistisk börjar jag fundera. Jag kollar namnen på de medverkande och ser både -sson:ar och andra inte lika traditionellt svenskklingade.
Det finns dock en grupp av namn, eller mer en generation, som jag saknar. Var har arbetskraftsinvandrarna tagit vägen i den här diskussionen? Greker, finnar, fd jugoslaver, italienare. Är inte de också en del av mångkulturen, eller kom de innan mångkulturen uppfanns? För jag vet faktiskt inte vad sådan kultur är.
Innehåller den kjulande dalkullor, jojkande samer och skrönor på meän kieli? Eller pizza, piroger och pleskavija? Det verkar inte så, för när ordet används handlar det oftast om något helt annat. Konstigt tycker jag och tycker att det är bättre att prata likabehandling och intergration om det är det man menar.
Men strunt i orden just nu. Det viktiga är att det finns många invandrare, som sällan kallas invandrare idag, som har en massa att bidra med i de här samtalen och diskussionerna. Sådant som sällan hörts eller synts så mycket av. De som kom hit för att jobba kom från länder där det i motsats till Sverige nyligen varit ofredsår. De flesta som kom var barn av andra världskriget eller strax därefter. Och deras barn lever med föräldrarnas erfarenheter som vuxna idag. Tänk vilka möten av liknande trauman hos dagens flyktingar och de om kom för längre sedan. Inte för att jämföra elände, utan för att lära av varandra.
Jag ör övertygad om att denna grupp, som inte längre ses som grupp eller ens alltid som invandrare har många erfarenheter och bilder att bidra med. Kunskaper som är nog så viktiga även idag. En av de snabbaste lärdomarna borde vara att slå hål på myten att Sverige var integrerat på 60- och 70-talet. Det stämmer inte, det handlade mer om assimilation. För hade det varit den integration som många talar sig varma för, borde vi se fler av arbetskraftsinvandrarnamnen i fackens, partiernas och det offentliga Sveriges adresslistor.
Mitt tips till de som brinner för integration och likabehandling. Glöm inte bort den rejält över halva miljonen människor som kom hit för att jobba och blev kvar. och prata om likabehandling istället för mångkultur.
länkat till http://intressant.se/intressant
Det finns dock en grupp av namn, eller mer en generation, som jag saknar. Var har arbetskraftsinvandrarna tagit vägen i den här diskussionen? Greker, finnar, fd jugoslaver, italienare. Är inte de också en del av mångkulturen, eller kom de innan mångkulturen uppfanns? För jag vet faktiskt inte vad sådan kultur är.
Innehåller den kjulande dalkullor, jojkande samer och skrönor på meän kieli? Eller pizza, piroger och pleskavija? Det verkar inte så, för när ordet används handlar det oftast om något helt annat. Konstigt tycker jag och tycker att det är bättre att prata likabehandling och intergration om det är det man menar.
Men strunt i orden just nu. Det viktiga är att det finns många invandrare, som sällan kallas invandrare idag, som har en massa att bidra med i de här samtalen och diskussionerna. Sådant som sällan hörts eller synts så mycket av. De som kom hit för att jobba kom från länder där det i motsats till Sverige nyligen varit ofredsår. De flesta som kom var barn av andra världskriget eller strax därefter. Och deras barn lever med föräldrarnas erfarenheter som vuxna idag. Tänk vilka möten av liknande trauman hos dagens flyktingar och de om kom för längre sedan. Inte för att jämföra elände, utan för att lära av varandra.
Jag ör övertygad om att denna grupp, som inte längre ses som grupp eller ens alltid som invandrare har många erfarenheter och bilder att bidra med. Kunskaper som är nog så viktiga även idag. En av de snabbaste lärdomarna borde vara att slå hål på myten att Sverige var integrerat på 60- och 70-talet. Det stämmer inte, det handlade mer om assimilation. För hade det varit den integration som många talar sig varma för, borde vi se fler av arbetskraftsinvandrarnamnen i fackens, partiernas och det offentliga Sveriges adresslistor.
Mitt tips till de som brinner för integration och likabehandling. Glöm inte bort den rejält över halva miljonen människor som kom hit för att jobba och blev kvar. och prata om likabehandling istället för mångkultur.
länkat till http://intressant.se/intressant
Kommentarer:
Trackback