Tio tröstare
Ordbankaren söker tio tröstare. Här är min lista över vad som snurrar i spelaren när tårarna faller, vemodet sätter in eller när krafterna tryter.
De får stå i den nummerordning de dyker upp i huvudet. Det betyder att en massa låtar inte kommer att få plats. Sedan har jag på egen hand censurerat bort alla finska titlar, nästan..
En rolig idé, så en annan dag ska jag lista de tio lyftarlåtar jag lyssnar på när livet är på topp.
1. Elegi - Lars Winnerbäck (och den finska dito med V-M Loiri).
2. Jag ger mig inte - Eva Dahlgren
3. Starkare än ord - Peter Le Marc
4. One more time - Ane Brun
5. Hold the line - Toto
6. Som en bro över mörka vatten - Tommy Körberg
7. I was dreaming - Sara Isaksson o Anders Widmark
8. Because the night - Patti Smith
9. De andra - Kent
10. You can go your own way - Fleetwood Mac
De får stå i den nummerordning de dyker upp i huvudet. Det betyder att en massa låtar inte kommer att få plats. Sedan har jag på egen hand censurerat bort alla finska titlar, nästan..
En rolig idé, så en annan dag ska jag lista de tio lyftarlåtar jag lyssnar på när livet är på topp.
1. Elegi - Lars Winnerbäck (och den finska dito med V-M Loiri).
2. Jag ger mig inte - Eva Dahlgren
3. Starkare än ord - Peter Le Marc
4. One more time - Ane Brun
5. Hold the line - Toto
6. Som en bro över mörka vatten - Tommy Körberg
7. I was dreaming - Sara Isaksson o Anders Widmark
8. Because the night - Patti Smith
9. De andra - Kent
10. You can go your own way - Fleetwood Mac
Kontraproduktivt med icke godkänt
Det är inte bara helt knäppt att använda betyg till att förbjuda åsikter, det har antagligen totalt motsatt verkan. Samtidigt visar dagens förslag om att ge elever IG om de hyser "fel åsikter" att lärarna inte verkar ha argument så det räcker att ta debatten med de ungdomar som visar rasistiska, nazistiska eller andra ickedemokratiska sympatier. Föga förvånanande trycke fp-militanten Björklund fram sitt ordningsbetyg, är någon förvånad.
Jag tror inte att någon av de två metoderna fungerar. Repressalier ändrar inte åsikter, iallafall inte åt det håll de är tänkta att göra.
Jag är övertygad om att det gång efter gång handlar om att ta en öppen debatt i klassrummen eller korridorerna och då den uppstår. Inte någon annan gång utan just där och just då när problemen uppstår. Men det går inte gå till som alltför ofta idag , att ungarna för höra att så får man inte tycka (jag vet att det inte är ovanligt). Hade någon sagt så till mig i gymnasiet hade jag av ren princip tyckt just så och ännu mer.
Nej, upp med alla åsikter i ljuset. Analysera flygbladen som delas ut på skolan, tillsammans med eleverna. Det är bara så fördomar, lögner och populism kan bemötas, avlövas och spricka även i de ungas ögon. Fler lärare måste få tid och stöd att skaffa sig argument mot nasse- och rassepropagandan. Har man inte kunskaperna internt finns det andra att ta hjälp av, även i det här ämnet.
De samtalen måste tas med barn och ungdomar - kan vi inte föra en allvarligt menad debatt med de i tidiga år, vem tror att det blir lättare när de blir äldre?
Samtidigt måste varenda skola måste jobba stenhårt med den demokratiska värdegrunden från skolstart och framåt. Och den värdegrunden måste sitta i magbotten på varenda vuxen i skolan - inte bara eleverna. För som känt - det är inte vad man säger, utan vad man gör som gäller. Både i skolan, och hemma vid matbordet.
Jag tror inte att någon av de två metoderna fungerar. Repressalier ändrar inte åsikter, iallafall inte åt det håll de är tänkta att göra.
Jag är övertygad om att det gång efter gång handlar om att ta en öppen debatt i klassrummen eller korridorerna och då den uppstår. Inte någon annan gång utan just där och just då när problemen uppstår. Men det går inte gå till som alltför ofta idag , att ungarna för höra att så får man inte tycka (jag vet att det inte är ovanligt). Hade någon sagt så till mig i gymnasiet hade jag av ren princip tyckt just så och ännu mer.
Nej, upp med alla åsikter i ljuset. Analysera flygbladen som delas ut på skolan, tillsammans med eleverna. Det är bara så fördomar, lögner och populism kan bemötas, avlövas och spricka även i de ungas ögon. Fler lärare måste få tid och stöd att skaffa sig argument mot nasse- och rassepropagandan. Har man inte kunskaperna internt finns det andra att ta hjälp av, även i det här ämnet.
De samtalen måste tas med barn och ungdomar - kan vi inte föra en allvarligt menad debatt med de i tidiga år, vem tror att det blir lättare när de blir äldre?
Samtidigt måste varenda skola måste jobba stenhårt med den demokratiska värdegrunden från skolstart och framåt. Och den värdegrunden måste sitta i magbotten på varenda vuxen i skolan - inte bara eleverna. För som känt - det är inte vad man säger, utan vad man gör som gäller. Både i skolan, och hemma vid matbordet.
Kanalglimt på vintern
När den ändå inte vill ta slut så får man väl hitta fördelar. Som båtmotorn som låter sextio meter bort eller så. Fartygsmotor rättare sagt, vid den här tiden på dygnet vid den här tiden på året är det inga fritidsbåtar som slussar. Bara fraktfartyg som den här gången vill ut ur Mälaren ut till vidare vatten.
En kompis till mig säger att alla borde se havet eller åtminstone vatten från där de bor. Jag håller med. Det ger själen frid. Liksom lastbåten ,som lyser i fören och på bryggan på akterdäck. och som jag ser från mitt vardagsrum en natt som denna - den är också rogivande. Och det är väl där jag får söka den långa vinterns fördelar. För så snart eken sätter blad blir det grönt och vackert. Men då finns inga fartyg att skåda och kanalglimten är dold - förhoppningsvis länge!
En kompis till mig säger att alla borde se havet eller åtminstone vatten från där de bor. Jag håller med. Det ger själen frid. Liksom lastbåten ,som lyser i fören och på bryggan på akterdäck. och som jag ser från mitt vardagsrum en natt som denna - den är också rogivande. Och det är väl där jag får söka den långa vinterns fördelar. För så snart eken sätter blad blir det grönt och vackert. Men då finns inga fartyg att skåda och kanalglimten är dold - förhoppningsvis länge!
Den allra bästa boken
Mattias alla bilar. Så heter den bästa boken jag läst. Fröken hade gjort ett bibliotek i klassrummet och vi fick låna en bok bar. Som sjuåring lockade bilderna minst lika mycket som orden.
Satt på trappan till Livsboms livs och slukade orden som bildade meningar som hade något att berätta. Kom hem de två timmar senare som det tog att läsa boken till en hysteriskt orolig mamma som kunde ännu mindre svenska än jag. Och efter det har jag inte slutat läsa.
Nej, den bästa boken är Frimärksmysteriet på Loberga eller Lotta i topp. Lottas liv med kompisen Giggi där mycket gick fort men fel var inbunden med röd rygg och flickbok, så de fick jag läsa. De rödhåriga tvillingdeckarnas Klas och Göran mysterielösande med den alltid lika prudenlige kusin Hubert hade grön rygg. Men de var inte för pojkar utan ungdomar, så det kunde jag också läsa. Värre var det för mina bröder..
Det absolut bästa bokvärlden har att erbjuda är Väino Linnas torpartrilogi. Om mina rötter och min historia läste jag sida upp ich sida ner. Ingen stund var för kort. Var en lärare sen, kom inte bussen på utsatt tid då blev boken uppslagen. Den finska titeln har jag sett sedan tidiga år, men jag trodde länge, länge att det var tre kärleksromaner.
Eller kanske är vältummade Längst därnere av Gunter Wallraff den bästa. Den där han lever utklädd till turkisk gästarbetare i Tyskland. Eller Majgull Axelssons Rosario är död. En hemskt bra bok i ordens fulla bemärkelse som visar en rå sanning om hur västvärldens män sexuellt utnyttjar filippinska barn.
Fast är det ändå inte John Steinbecks skildringar om de udda existenserna i mellersta Kalifornien som är det bästa som skrivits. Han fick nobelpriset men blev inte profet på hemmaplan, i alla fall inte så länge han levde.
Alla de som förgyller mina tågresor till jobbet; Elisabeth Georges mordgåtor i engelsk miljö, Arto Paasilinnnas skrönor med stark tro på människan, boken om Pol Pot, den om Latinamerika. Barbara Cartland somnade jag till en och annan natt i hytten under vattenlinjen på NordEstonia. Hemma växer högarna av oläst som lockar och pockar.
Alla är de bra på sitt sätt. Haft något att säga just där och just då, några mer än en gång. Eller fyllt några timmar med förströelse och verklighetsflykt. Och hur ska jag kunna välja en enda bok av alla som passerat sedan slutet av sextiotalet?
Men när jag tänker efter lite tror jag att jag vet. Det finns en bok som är bättre än alla andra. För min del heter den Mattias alla bilar. Alltså den som öppnar porten in i den förtrollade värld som litteraturen erbjuder.
Satt på trappan till Livsboms livs och slukade orden som bildade meningar som hade något att berätta. Kom hem de två timmar senare som det tog att läsa boken till en hysteriskt orolig mamma som kunde ännu mindre svenska än jag. Och efter det har jag inte slutat läsa.
Nej, den bästa boken är Frimärksmysteriet på Loberga eller Lotta i topp. Lottas liv med kompisen Giggi där mycket gick fort men fel var inbunden med röd rygg och flickbok, så de fick jag läsa. De rödhåriga tvillingdeckarnas Klas och Göran mysterielösande med den alltid lika prudenlige kusin Hubert hade grön rygg. Men de var inte för pojkar utan ungdomar, så det kunde jag också läsa. Värre var det för mina bröder..
Det absolut bästa bokvärlden har att erbjuda är Väino Linnas torpartrilogi. Om mina rötter och min historia läste jag sida upp ich sida ner. Ingen stund var för kort. Var en lärare sen, kom inte bussen på utsatt tid då blev boken uppslagen. Den finska titeln har jag sett sedan tidiga år, men jag trodde länge, länge att det var tre kärleksromaner.
Eller kanske är vältummade Längst därnere av Gunter Wallraff den bästa. Den där han lever utklädd till turkisk gästarbetare i Tyskland. Eller Majgull Axelssons Rosario är död. En hemskt bra bok i ordens fulla bemärkelse som visar en rå sanning om hur västvärldens män sexuellt utnyttjar filippinska barn.
Fast är det ändå inte John Steinbecks skildringar om de udda existenserna i mellersta Kalifornien som är det bästa som skrivits. Han fick nobelpriset men blev inte profet på hemmaplan, i alla fall inte så länge han levde.
Alla de som förgyller mina tågresor till jobbet; Elisabeth Georges mordgåtor i engelsk miljö, Arto Paasilinnnas skrönor med stark tro på människan, boken om Pol Pot, den om Latinamerika. Barbara Cartland somnade jag till en och annan natt i hytten under vattenlinjen på NordEstonia. Hemma växer högarna av oläst som lockar och pockar.
Alla är de bra på sitt sätt. Haft något att säga just där och just då, några mer än en gång. Eller fyllt några timmar med förströelse och verklighetsflykt. Och hur ska jag kunna välja en enda bok av alla som passerat sedan slutet av sextiotalet?
Men när jag tänker efter lite tror jag att jag vet. Det finns en bok som är bättre än alla andra. För min del heter den Mattias alla bilar. Alltså den som öppnar porten in i den förtrollade värld som litteraturen erbjuder.
Fyra timmar av aktiv demokrati
I lokalen i källarplan denna första varma marslördag var det arbetarekommunens årsmöte i staden där jag bor. Vid tiosnåret var vi ett hundratal kvinnor, män, unga, äldre, ljushåriga, rödhåriga och mörkhåriga som valde átt vara där istället för att göra något annat.
Efter kaffe, lite småtuggande och migrationsminister Barbro Holmgrens anförande blev det dags dags för årsmötet. Vi skulle fatta beslut om valplanen och handlingsprogram för de kommande åren. Vi skulle också besluta om vilka personer som ska stå på valsedeln till kommunalvalet och vilka som det kommande året ska ingå i arbetarekommunens styrelse.
Det var många som talade varmt för sådant som de tyckte saknades i handlingsprogrammet eller som kunde beskrivas på ett tydligare sätt - om kultur eller utbildning, de ungas och de äldres livsmöjligheter. En del fick årsmötet med sig, andra inte och det slutliga handlingsprogrammet såg annorlunda ut styrelsens förslag. Detsamma gällde valsedeln till kommunalvalet. Efter att några varit uppe och med kloka argument föreslagit förändringar ffick de också årsmötet med sig i röstningen.
En och annan skribent raljerar ibland över den här typen av möten. Kallar de tröga, osexiga och så nittonhundratal. Det är synd. För det är bland annat där som politiken formas. Där både vardagsnära beslut fattas och visioner utmålas. Där varje medlems röst är lika mycket värd. Aktivt utövande av demokrati, helt enkelt.
Efter kaffe, lite småtuggande och migrationsminister Barbro Holmgrens anförande blev det dags dags för årsmötet. Vi skulle fatta beslut om valplanen och handlingsprogram för de kommande åren. Vi skulle också besluta om vilka personer som ska stå på valsedeln till kommunalvalet och vilka som det kommande året ska ingå i arbetarekommunens styrelse.
Det var många som talade varmt för sådant som de tyckte saknades i handlingsprogrammet eller som kunde beskrivas på ett tydligare sätt - om kultur eller utbildning, de ungas och de äldres livsmöjligheter. En del fick årsmötet med sig, andra inte och det slutliga handlingsprogrammet såg annorlunda ut styrelsens förslag. Detsamma gällde valsedeln till kommunalvalet. Efter att några varit uppe och med kloka argument föreslagit förändringar ffick de också årsmötet med sig i röstningen.
En och annan skribent raljerar ibland över den här typen av möten. Kallar de tröga, osexiga och så nittonhundratal. Det är synd. För det är bland annat där som politiken formas. Där både vardagsnära beslut fattas och visioner utmålas. Där varje medlems röst är lika mycket värd. Aktivt utövande av demokrati, helt enkelt.
Motståndarnas vettiga åsikter
Den här utmaningen kom från Kulturbloggen: Därför utmanar jag nu ett antal politiska bloggare att nämna något som de faktiskt kan tycka är vettigt i den politiska motståndarens politiska idéer och förslag.
Först måste jag erkänna att jag knappast kan de olika "motståndarpartiernas" politik som ett rinnande vatten. I ärlighetens namn kan jag nog inte dra politiken från a-ö ens för det parti jag kommer att rösta på.
Arbetsliv och utbildning är det jag kan bäst och där är det svårt att hitta ideér jag är förtjust i. En tillbakagång till en auktoritär skolvärld eller en avreglerad arbetsmarknad lockar mig inte.
Jo, att moderaterna idag säger att arbetsrätten som den ser ut idag inte är något hinder. Det sympatiserar jag verkligen med. Jag förutsätter då att även konfliktreglerna finns med i det som inte behöver förändras.
Annars är det en företrädare för dessa partier som dyker upp i mitt huvud: Birgitta Olsson, fp. Jag tycker hon är en rakryggad politiker. Tycker om hennes uppriktiga och starka engagemang för feminism och mänskliga rättigheter.
Tänker lite till, men kommer inte på fler namn eller ideér. Kanske för att jag inte har koll på företrädare bortom partiledningarna och för att jag inte kan detaljerna i deras politik, precis som jag skrev i början.
Först måste jag erkänna att jag knappast kan de olika "motståndarpartiernas" politik som ett rinnande vatten. I ärlighetens namn kan jag nog inte dra politiken från a-ö ens för det parti jag kommer att rösta på.
Arbetsliv och utbildning är det jag kan bäst och där är det svårt att hitta ideér jag är förtjust i. En tillbakagång till en auktoritär skolvärld eller en avreglerad arbetsmarknad lockar mig inte.
Jo, att moderaterna idag säger att arbetsrätten som den ser ut idag inte är något hinder. Det sympatiserar jag verkligen med. Jag förutsätter då att även konfliktreglerna finns med i det som inte behöver förändras.
Annars är det en företrädare för dessa partier som dyker upp i mitt huvud: Birgitta Olsson, fp. Jag tycker hon är en rakryggad politiker. Tycker om hennes uppriktiga och starka engagemang för feminism och mänskliga rättigheter.
Tänker lite till, men kommer inte på fler namn eller ideér. Kanske för att jag inte har koll på företrädare bortom partiledningarna och för att jag inte kan detaljerna i deras politik, precis som jag skrev i början.
Första partiledaren ut
Nu börjar SvTs Dokument inifråns serie om de sju riksdagspartierna och partiledarna. Först ut Fredrik Reinfeldt och moderaterna. En hel timma är det, vilket föder en förhoppning om att man kommer ner en bit på djupet i partiernas politik och bortom det som ger de enklaste rubrikerna.
Att programmet samlar lika många tittare som Schlagerfestivalen kanske är att hoppas på lite för mycket. Men dessbättre brukar valurnorna i september samla fler röstande än musiktävlingar i allmänhet.
Att programmet samlar lika många tittare som Schlagerfestivalen kanske är att hoppas på lite för mycket. Men dessbättre brukar valurnorna i september samla fler röstande än musiktävlingar i allmänhet.
Konkret solidaritet
Internationell facklig solidaritet är mer än bara tre fina ord. Runt om i Sverige finns det fackligt aktiva som är med i projekt för att stötta kamrater på andra delar av jordklotet. Det kan handla om att stödja uppbyggandet av fackklubbar, studieverksamhet, öka läskunnigheten eller att hjälpa till att bygga ett dagis.
Det var vad Lars-Axel Karlsson och Pauli Kristiansson på Livs tog initiativ till under åttiotalet, på ön Mindanao som ligger i södra Filippinerna. Då som nu är barnomsorg ett stort problem för kvinnor som vill jobba. Projektet har fortsatt och idag handlar det också om att stödja demokratiseringskampen i ett världens fattigaste länder. Läs mer om det här projektet här eller om vad LO-TCO biståndsnämnd är och gör.
Det var vad Lars-Axel Karlsson och Pauli Kristiansson på Livs tog initiativ till under åttiotalet, på ön Mindanao som ligger i södra Filippinerna. Då som nu är barnomsorg ett stort problem för kvinnor som vill jobba. Projektet har fortsatt och idag handlar det också om att stödja demokratiseringskampen i ett världens fattigaste länder. Läs mer om det här projektet här eller om vad LO-TCO biståndsnämnd är och gör.
Mest sjuk av MS eller influensa?
Ja, killar blir sjukare, trumpeter Expressen ut. Det gäller åtminstone för råttor och om det är direkt överförbart till människor har inte jag en aning om.
De hänvisar till en amerikansk studie som visar att hanråttor är mer mottagliga för infektionssjukdomar som influensa. Om de sedan faktiskt även blir mer sjuka eller bara oftare sjuka än honråttorna förtäljer dock inte historien. Däremot visar den att honråttorna oftare får reumatism, MS eller andra autoimmuna sjukdomar. Det är antagligen bara i kvällspressens verklighet som en förkylning är en värre sjukdom än MS.
De hänvisar till en amerikansk studie som visar att hanråttor är mer mottagliga för infektionssjukdomar som influensa. Om de sedan faktiskt även blir mer sjuka eller bara oftare sjuka än honråttorna förtäljer dock inte historien. Däremot visar den att honråttorna oftare får reumatism, MS eller andra autoimmuna sjukdomar. Det är antagligen bara i kvällspressens verklighet som en förkylning är en värre sjukdom än MS.