Sportlov
Visserligen har jag låneböcker som studielitteratur, men jag tänjer inte alltför mycket på sanningen om jag säger att jag var ytterst nära att köpa papper att slå om dem. Stod dock emot frestelsen och kom hem med två färgglada skrivböcker istället. Sådana förgyller även mina arbetsdagar med. Varför nöja sig med svarta standard när det finns blommor, himmel, landskap, seriefigurer och allt annat möjligt att glädjas åt?
Och imorgon blir det sportlov, eller åtminstone långhelg i Sälenstuga, med kända och okända vänner. Ser verkligen fram emot både det och att för första gången sedan tolvårsåldern åka skidor på längden. I barnaåren spände jag på mig mina Eero Mäntyranta-skidor så gott som varje dag det fanns snö, sedan kom det annat somd drog mer. Med riktiga bindningar (råttfälle), inga "svenska" med slinga bakom foten. Någon på jobbet sa att åka skidor är som att cykla, man glömmer det aldrig. Tvivlar inte på det, men däremot på att alla mina muskler kommer att känna igen rörelserna.
Övertydligt och stereotypt, tyvärr
Många bra skådisar och en vettig historia med verklighetsbakgrund bådade gott när gårdagskvällens nya svenska drama körde igång. Tyvärr stämde inte mina föraningar. Det är länge sedan jag sett något så övertydligt och stereotypt som "Om ett hjärta". Minns inte ens om URs program vi fick se i fyran-femman lämnade så litet att tänka ut själv.
Jag tror att manusförfattarna hade gjort sig och skådisarna en stor tjänst om de hade låtit någon, med lite bättre tillit till att vi tittare har både hjärna och slutledningsförmåga, stryka en och annan klyscha ur manuset. Må så vara att allt det de visar har hänt. Men det hade inte kännts lika pekoraligt om läkaren Marianne bara hade haft mig sig sin senila mamma på intervjun och inte barnbarnet också. Eller att hon inte hade sett så svärmodig ut mest hela tiden. Eller att maken inte hade blivit omplacerad från journalist till tidningens kundtjänst - för sådant händer inte. Det är ju helt olika jobb och jag kan bara inte tänka mig att det fackförbundet skulle gå med på något sådant...
Hoppas att det inte blir ännu värre i nästa avsnitt utan att det lyfter när på allvar Marianne börjar forska om kvinnors symptom vid hjärtinfarkter. För det hon gör (och som rollförebilden gjorde på riktigt) kan ju betyda skillnaden mellan liv och död för mig och många andra kvinnor, som har taskiga hjärtan i släkten. Och blir inte serien bättre så är det bra ändå om tillräckligt många kvinnor ser den för att i rent folkbildningsyfte lära känna igen symptom som inte är de som vanligtvis skriks ut i tidningarnas "Det här kan du dö av- artiklar".
Länkat ill http://intressant.se/intressant
Skolböcker och webbkonferens
Fick de två första böckerna till finskakursen. Den jag ska läsa först är skriven på finlandssvenska och börjar för redan 24 000 år sedan. Dessbättre ett kort kapitel eftersom Finland låg under is då. Sedan följer kapitel som Furstestatens födelse, Nordlig stormakt och Pax Russica. När svenska kungar var ute och lade land under sig, slogs finnarna för att få behålla sitt för att slutligen skaffa sig självständighet. Jag måste dock reservera mig på båda punkterna. Är kass på svensk historia och rätt usel på deltaljer i den finska före 1917. Så om finnarna slogs så värst eller fogade sig med dem som hade överhögheten då, lär studierna visa. För det finns lite bilder att titta på också.
Mediastuderandet händer det inte mycket mer med än att jag har installerat en konferensprogram, där våra föreläsningar kommer att visas. Det gick lätt som en plätt. Däremot kom jag inte in någonstans för de missade att stoppa med ett lösenord i kuvertet med alla andra anvisningar som låg på hallgolvet när jag kom hem.
Nu saknar jag bara pennfordral och skrivböcker. Sedan är Lisa Simpson och jag rustade för framtida äventyr.
Varför blir vi rädda för polisen?
Dagen efter var det 120-årskalas och där kom händelsen upp. Det visade sig snart att det inte bara var jag som reagerade med rädsla och rannsakning av egna göranden, när polis närmade sig, istället för att känna sig trygg av deras närhet. Vi vände och vred lite på det. Inte många av oss hade egna taskiga erfarenheter av dem, men likafullt födde polisen en känsla av obehag. Innan vi kom fram till varför det kunde vara så, hade vi hunnit byta både bordskamrater och samtalsämne. Men det är något som tål att funderas mer över.
Lieksa - the movie
Lieksa- världsmetropolen som är känd av minst 10 personer i Sverige har nu blivit storfilm i Finland. Eller i allafall film, för jag har laddat hem en klipp från den. Kärlekssaga med historen som bakgrund säger filmbolagets hemsida. Med etniska förtecken - några som kom tillbaka, men som inte längre hörde hemma. Tror att det kan vara en intressant ingång i ett land som inte är känt som det mest öppensinnade mot omvärlden - men det skiter jag i just nu. Jag vill att den visas i Sverige så att jag kan frossa i "längta tillbaka till något jag inte riktigt vet vad det är" och i en miljö som jag dessutom känner igen från senare besök i födelsestaden.
Lieksa ligger i nordöstra Karelen, nära ryska gränsen i jämnhöjd med Övik ungefär.
Träna i Tälje och få en utanför kroppen-upplevelse
Idag finns en artikel som får nästan lika stor plats som det betalda utrymmet på sidan, Den handlar om det ena av januaris hetaste ämnen, träning (annonsen bredvid är inte för nikotintuggummi). Inget nytt men eftersom jag läste samhällskunskap på Komvux under förra seklet med killen på bilden så läser jag. Han förordar funktionell träning. Enligt reportern involveras flera leder och muskelgrupper och utöver kroppens. Det var väl det jag trodde. Även friskvård har sin variant av att elda för kråkorna.
Vem stack kniven i vem?
En i stort sett enig mediahop av politiska analytiker tycker att Mona Sahlin var taskig mot Per Nuder. Undantaget är ABs Lena Mellin. Men om jag sätter ihop de delar jag fått serverat av massmedia, och de stämmer hyfsat bra, drar jag den motsatta slutsatsen.
MS är vald till partiordförande, det är inte Per Nuder. Hon vill byta ut honom eftersom de tycker olika om hur ledarskapet ska bedrivas. Det är inte vilken fjuttfråga som helst. Är man en av partiledarens närmaste måste man nog ha delat synsätt om hur man leder det politiska jobbet.
Så då erbjuds PN andra uppdrag som inte heller går av för hackor, men han tackar nej till allt. Att PN med näbbar och klor ville hålla sig vid skuggfinansministerrollen och den högsta politiska makten kan man inte skylla på varken MS eller någon annan. Det är hans egen klantighet.
länkat till http://intressant.se/intressant
Att folk inte är räddare om livet
Jag har kört bil i mörker idag, något som inte händer ofta. Vanligtvis är bilen avställd på vintern eftersom jag inte behöver den då. Har alltså inga vinterdäck. I år missade jag avställningen, Vinterväglag har det inte varit så mänga dagar och då kan även jag ge mig ut i trafiken.
Körde till en affär sådär en kilometer från mig på belysta gator inne i vår stad. Men lamporna gör inte att man ser folk som går. Tills nu har jag trott att de flesta har reflex. Ack så fel jag hade. Kanske två av tio vuxna, högst tre lyckades jag se innan jag var nästan framme vid dem. Skitläbbigt. Jag fattar inte hur de törs. Och jag fattar inte hur föräldrar som reflexar sina barn som julgranar tänker när de inte har en enda själv.
Funderade på att veva ner rutan och komma med käcka tillrop till varje mörkermänniska jag passerade och nu undrar jag varför jag inte gjorde det själv.
PÅ skolfronten inget nytt.
idag har det bara varit jobb och nästan inget studentliv. Och så lite god känsla av att Per Nuder får lämna in. Han är säkert bra på mycket men lite väl arrogant och Carl Bildt-studentikos för min smak (se där, nu fick jag in min nya värld även där:).
Har dock fått tag på lite böcker som jag ska läsa, men först vill jag veta syftet. Har ju gamla pluggskolan i ryggsäcken, men för all del mer demokratisk facklig folkbildning också. Så det får visa sig vilket universiteten kommer att likna mest.
Dubbla studentkårer
Att det är kårobligatorium på högskola/universitet i Sverige visste jag. Men inte kunde jag ana att man måste vara med i fler än en samtidigt. Det har jag lärt mig nu och tycker att det är dumt. Jag läser ett ämne vardera på på två skolor och då ska jag vara med i kåren på båda ställena. Det är det svar jag har fått från de aktiva i kårverksamheten. Hade jag läst på en, hade det räckt med en kår.
Jag förstår poängen med kårverksamheten men inte stelbenheten. Man kan dra en parallell med arbetslivet: Om en person jobbar mest på krog och en dag i veckan i en affär behöver den personen inte vara med i tbåde Hotell- och restaurangfacket och Handels. Man är med i det fack där man har sitt huvudsakliga jobb. Skulle man få problem på det andra jobbet löser facken det sig sinsemellan.
Så kunde studentkårerna också göra. För i dagens IT-studievärld kan det hampa sig så att man läser på både tre, fyra och fem högskolor. Jag tycker att det är absurt att man då ska måsta vara med i kårer på alla ställen. Jag är övertygad att fler än jag kommer att protestera i ett sådant läge. Och då får de som är emot kårobligatorium få ett ytterligare argument. Så det kanske är en ren överlevnadsfråga i framtiden?
Inskriven och den första uppgiften klar!
Mitt allra första intagningsbesked någonsin till den här nivån av formell utbildning fick jag från K-stad. Mitt förstahandsval var visserligen Södertörns högskola och genuskurs men den ställdes in. Men suget att prova på fanns kvar och jag rotade fram två andra intressanta kurser med sent intag, vars ämnen inte heller är helt främmande och kanske lättare att börja med.
Media och framtiden på K-stad Uni och Finsk historia med inriktning på de senaste hundra åren på dito i Umeå.. Nu tror jag mig inte äga kristallkulan som säger hur framtiden blir - det tror jag inte utbildningsstället har heller - men hyfsad koll på mediavärlden. Den finska historian likaså som givetvis kan bli mycket bättre. Det är därför jag vill gå den.
Nåväl, nu är jag inskriven och klar på båda. Genom lite musklick och tangentbordsknackande var det fixat. Inga problem och det är väl tur, med tanke på att båda kurserna körs via nätet eftersom de är på distans. Så det blir inte en endaste resa till vare sig Färjestads eller Modos hemmastäder.
Första uppgiften var att presentera mig och samtidigt skriva varför jag valt att läst just finsk historia. Lätt det med. Jag vet ju vad jag heter, börjar få koll på vem jag är och vet precis varför jag vill läsa ämnet: För att få djup i min egen historia. Det är ju där pappa och morsan, deras föräldrar och de före dem har vuxit upp. Själv hann jag bara med sex år innan vi flyttade till den här sidan Östersjön.
När jag var klar hittade jag elevpresentationerna för förra höstens kurs i ämnet. De var inte många men ganska likalydande. Nästan alla var någon slags finnar som ville veta mer om sina egna rötter. Vad skönt det är att inte vara unik.