Helis hörna

 Undrar vad det är som får en att skratta åt skelett som spelar gladjazz? Det gör jag ju inte åt levande personer, i bästa fall ler jag brett. Men det spelar egentligen ingen roll. Huvudsaken är att man skrattar,  det är väl därför filmen Corps Bride är skapad. För att roa och förströ en stund, inte för att sätta spår.

Under den en och en halv timme filmen varade (hip, hip, hurra för att nån vågar göra kortare filmer än 1,45)skrattade jag högt ett par gånger, fnissade några gånger ytterligare  och log mångfalt fler minuter. Och nästan hela filmen igenom fascinerades jag av både bakgrunder , huvudpersoner, statister och detaljer. 
Lätt imponerad av vad man kan åstadkomma med datorer...jag som knappt kan få ihop en schysst OH.. vad det nu har med saken att göra.

Storyn var en något mer udda kärlekshistoria  med alla ingredienser av hjärta, smärta, intriger, girighet och anor som krävs. Dock utan Disneys sockersmetande, även om Askungen svävade en stund i salongen....antagligen bara i Kalle Anka på julafton-land.  Kort och gott; har man barnasinnet kvar och  gillar att se en och annan film som inte kräver mer än tittande, då mår man bra av Corps Bride  skapad av bla TIm Robbins....en av Hollywoods mest politiska varelser.