Helis hörna

Jag har aldrig gillat fp:s skolpolitik, men nu verkar de ha ballat ut fullständigt. Att de vill ha mer betyg, fler betyg och i stora lass förvånar mig inte. Jag kan också förstå deras argument även om jag inte delar dem. Men att ha två grader av icke godkänd övergår mitt förstånd. Det är som att säga att någon är gravid eller lite gravid.
Finns det någon annan än Jan Björklund som fattar hans poäng?!

Han ska jobba fram en proposition mot ansvarslösa  hundägare. Passa på och skärp koppeltvånget samtidigt. Jag är den första som hoppas att han lyckas  för min, de bra hundägarnas och många andras skull. Det är superläskigt att vara ute och jogga när man stöter på lösa hundar. Både de unga grabbarnas attribut kamphunden, men också de andra vars ägare sägar att deras hund är så snäll. Jag är faktiskt inte intresserad av det - jag är rädd!

Börje Ottosson i Bredaryd, Småland gräver upp saker i sin trädgård och skickar till Naturhistoriska Museet, märkta med vetenskapliga beteckningar och insisterar på att de ar arkeologiska fynd av stor vikt. Här följer ett brev som Naturhistoriska Museet skickat som svar på ett av Börjes fynd. Ha det här i åtanke om du någon gång måste svara skriftligt på en delikat situation. En eloge till författaren.

Vi tackar Er för Ert senaste bidrag till Museets samlingar, märkt "93211-D, lager sju, vid torkställningens västra stolpe. Hominidt Kranium". Vi har på exemplaret genomfört noggranna och detaljerade undersökningar, och måste tyvärr informera Er om att vi inte delar Er teori att exemplaret innebar slutgiltiga bevis för närvaron av förhistoriska människor i Småland för över två miljoner år sedan.

Snarare verkar det som att Ert fynd är ett huvud från en Barbiedocka. En av våra anställda, som har egna barn, har framlagt teorin att dockan är av typen "Malibu Barbie". Det framstår som uppenbart att Ni har ägnat mycket tid och tankeverksamhet åt analysen av Ert fynd, och Ni kan vara säker på att de av oss som är bekanta med Ert tidigare arbete inom området, avskydde att komma till en slutsats som inte överensstämde med Er teori. Vi anser dock att Ert fynd har ett antal attribut vilka eventuellt borde gett Er en aning om dess moderna ursprung:
1) Exemplarets beståndsmaterial är formad polystyrenplast. Förhistoriska humanoida kvarlevor består typiskt av fossiliserad benvävnad.
2) Kraniekapaciteten hos exemplaret är ungefär 9 kubikcentimeter, vilket ligger väl under gränsvärdet for de tidigaste identifierade proto-humanoiderna.
3) Tandavtrycken som klart framträder på skallen visar större överensstämmelse med det av en vanlig tamhund än med det från de människoätande Plioceniska musslor som Ni spekulerar levde i våtmarkerna vid den tiden.

Detta senare fynd har absolut gett upphov till en av de mest intrikata hypoteser Ni har delgett oss under Ert samarbete med detta museum, men tyvärr verkar bevisen mot denna hypotes väga mycket tungt. Utan att alltför mycket gå in på detaljer kan vi säga att:
 A) Exemplaret verkar vara ett Barbiehuvud som en hund har tuggat på.
B) Musslor har inga tänder.

Det är med melankoliskt sinne vi måste neka till Ert förslag att exemplaret bör testas med kol 14-metoden. Detta beslut beror delvis på den arbetsbörda som normalt tynger vårt laboratorium, och delvis på kol 14-metodens ökända osäkerhet i att tidsbestämma fynd av lägre ålder. Så vitt vi har kunnat utröna tillverkades Barbiedockor först 1956 e.Kr., och test med kol 14-metoden skulle högst sannolikt ge mycket felaktiga resultat med dylikt råmaterial.

Tyvärr tvingas vi även säga nej till Ert önskemål att exemplaret ges det vetenskapliga namnet Australopithecus Spiff-arino till Statens Filogeniska Förening. Personligen skydde jag, som en av många, inga vedermödor i min kamp för att Er förslagna taxonomi skulle godtas, men tvingades slutligen se Ert förslag röstas ned på grund av att Ert förslag var i talspråk och dessutom inte följde korrekt latinsk grammatik.

Dock emottar vi gladeligen Er generösa donation av exemplaret till museet. Trots att det utan tvivel inte är ett fossil av en humanoid varelse, är det, oemotsägligen, ytterligare ett fantastiskt exempel på det omfattande arbete Ni ackumulerat här, uppenbarligen utan större ansträngning. Det kanske kan glädja Er att vår direktor har dedikerat en särskild hylla på sitt kontor till en utställning av Era samlade fynd, och hela institutionen spekulerar dagligen över vad Ni kommer att finna nästa gång Ni besöker utgrävningen Ni har i Er bakgård.

Vi ser med spänning fram emot den resa till vårt lands andra stad Ni föreslog i Ert senaste brev, och ett antal av oss utövar påtryckningar på vår direktör för att han skall avsatta pengar från vår budget till att betala för sagda resa. Vi är särskilt intresserade av att höra Er utveckla Er teori rörande den transpositionerande fillimitationen av järnjoner i en strukturmatris som gör att det fantastiska exemplaret av ett lårben från en mycket ung Tyrannosaurus Rex Ni nyligen funnit, antar formen av en rostig 9-mm skiftnyckel.

Ett av läsarbreven, som kommit till teves Kobra, om boken Svinalängorna säger att boken bara bidrar till att bekräfta svenskarnas bild om alkade finnar. Hon som skrev var finsk och ville med andra ord inte kännas vid av den bild som Alakoski ger i sin bok.

Själv tycker jag att boken är både hemsk, bra men definitivt inte fördomsfull. För de alkoholiserade finnarna fanns då och finns nu också, liksom barnen somväxer upp i de miljöerna. Den sidan av den finska arbetskraftsinvandringen har varit i stort sett osynlig, till skillnad mot den om de "duktiga arbetarna från öster".

Så det är bra att Alakoski skriver om utanförskapets finnar. De behöver också få synas och höras. Historierna om hur det var att flytta till ett land är man inte kunde språket ,inte lärde sig det eftersom man aldrig fick använda det samtidigt som barnen glömde bort finskan, måste också  berättas. De om finska a-lagarna som säkerligen finns i varje industristad, de om varför inte flyttade tillbaka fast man längtade sönder sig, liksom de hur det var att komma hit och bli betraktad som en andra klassens medborgare. Det kan vara svårt att tro att det var så fram till minst slutet av sjuttiotalet när vi lever i en tid finnar knappt ens räknas som invandrare annat än i borttsstatistiken där de finska männen är enormt överrepresenterade. Det om något är ett tecken på utanförskap som fortfarande lever kvar.

De "skattesänkande" borgarna ska höja skatten för trafikförsäkringen. Men vad gör väl det - Enligt Anders Borg kommer skattesänkningen som alla som jobbar har fått att täcka även denna nya höjning som kommer att tas ut av konsumenterna.

Det allvarligaste är dock syftet med det hela. Att trafiken själv bära sina kostnader för vård osv. Vid en första tanke kan det låta klokt, men sedan då? Vilka blir nästa att stå för sina kostnader? De som är ute sent på kvällarna, berusade och utsätter sig för risken att bli nedslagna? De som är ute och joggar eller spelar korpfoltboll?  Vad händer med solidariteten i ett sådant samhälle? 

 

Plus
Det blir mycket billigare eftersom mycket av det som säljs i massupplagor redan finns i pocket.
Har man ont om tid så hinner man ändå ,eftersom det är samma bok i hög efter hög.
Man behöver inte leta udda titlar eftersom de inte finns.
Under valnötsträdet - vacker matbok med en läcker blandning av stora och små recept
Kerstin Ekmans Skraplotter - den vill jag ha inbunden
Barbara Voors - Mina döttrars systrar. Henne har jag aldrig läst, men tänkt göra  många gånger.
Ursäkta, dråpliga ursäkter från verkliga livet - ett leende är aldrig fel
Den tändande gnistan - en bok om en tes att ideér och beteenden sprids på samma sätt som epidemier...bok av M Gladwell som verkar vara intressant att läsa.


Minus
Det mesta finns på pocket redan
Det är tråkigt med massupplagor och specialtryckta upplagor - även om jag köpt av dem själv
Saknar letandet efter udda pärlor liksom
känslan att komma hem med en jättetrave nya böcker


Om det var bättre förr? Nää, pocketböckerna är lättare att bära runt på.

Har bestämt att börja göra mer saker som är lustfyllda och som gör gott för själen. En sådan nyhet för mig är en "alla kan sjunga- cirkel", något jag tänkt börja med i många, och nu har det äntligen blivit av.
Bland det första kursledaren sa var att hon inte skulle gå och "rätta" någons sång och möttes av en kollektiv lättnadens suck.  Det andra hon sa var att vi skulle lära oss sånger utan noter eller texter genom att lära oss genom att sjunga med. Vi såg nog lite skeptiska ut, men det gör vi inte längre.

Nu har vi sjungit i ihop tre gånger och senaste sjöng vi tolv en helt ny sång i fyra-gruppskanon efter några minuters inlärning i allsångsformation. Fick nästan tårar i ögonen för att jag kände mig bara så glad över hur roligt vi hade.  Oavsett hur trött och deppig jag varit när jag kommit dit, är är jag i ett lyckorus när jag går dryga två timmar senare. Ryggen är rakare, mungiporna pekar uppåt och att pendeln är nästan bara bra. Då får vi som gjort sällskap från sången några minuter till att prata med varandra innan vägarna skiljs åt för den gången.

Så om livet känns motigt - leta reda på en sångcirkel eller sjung högt för dig själv. Sångcentrum sitter bredvid lustcentrum i hjärnan :)

Pigga upp mig på italienska, tror jag i allafall. Oavsett om det är rätt eller fel, så det finns musik för alla stämningar. Trots mina gömmor mest går i mollinspirerade varianter har jag fått ihop en lyssningsbar  vända låtar som ökar durtonerna i själen:

Jag ger mig inte - Eva Dahlgren
Ung och stolt - Eva D
Hanna från Arlöv - Nationalteatern ...min kampsång
I´ll find my way home - Jon & Vangelis
Solen i ögonen - Lars Winnerbäck
Unwritten - N. Beddingfield
Så klart - Petter
Alla vill till himlen - Timbuktu
Make it happen  - Tough Alliance
Honungshöst - Lasse Tennander
Staten och kapitalet - Ebba Grön
All about us - Tatu
Live tomorrow - Laleh
Young american - David Bowie
In the air tonight - Phil Collins
Nya perspektiv -Ola Magnell

Peter Le Marc är en annan vars texter funkar bra utan musik. 

Fyra steg i det blå
Om jag sa
Att jag inget kvar att ge
Som en slocknad, supernova
Och att jag inte ens har min längtan kvar,
Denna längtan, som blåst bort tomheten
Lyft mej varligt

Fyra steg i det blå,
Lyft mej högt, lär mej gå
Som när jag faller fritt genom skyar,
Och tar fyra steg i det blå

Är det jag eller allting här utanför,
Som får hjärtan att bara blekna bort
Jag begär , jag begär inga underverk
Här finns ingen som lovat nånting
Men ändå, hör mej

Fyra steg i det blå,
bär mej, lär mej att gå
Som när jag släpper fästet om botten
Och tar fyra steg i det blå

Hjälp mej nu att hålla hårt i det jag tror på
Låt mej aldrig nånsin tappa tron
Det känns som jag urholkats, dag efter dag
Fyll mej igen, av en virvelvindvision

Fyra steg i det blå,
Lyft mej högt, lär mej gå
Och som i leendet hos en främling
fyra steg i det blå
Som när jag faller fritt genom skyar
Fyra steg i det blå
Fyra steg i det blå
Bär mej, lär mej att gå
Som när jag släpper fästet om botten
Och tar fyra steg i det blå
Att kunna drömma högre än jag andas
Fyra steg i det blå