FI

Vad lätt det är att förminska och förlöjliga Feminstiskt initiativ. Att som Lena Mellin i Aftonbladet fråga sig vad de har att dölja i det fall de inte tillåter mediabevakning. Frågan borde snarare vara varför man inte vill visa att man är med i FI? För det handlar  knappast  om ledargestalterna som inte vill visa sig för media. Utan de många tusentals aktiva gräsrötter runt om i landet , som är rädda för att det kan leda till negativa konsekvenser om de syns offentligt...på jobbet, bland vänner och bekanta eller på något annat sätt.  Som inte "kommit ut som feminister".

Det tycker jag borde vara långt mer intressant för Lena M och andra skribenter att fundera över. Vad är det som gör att man tror att man får ett svårare liv, om det blir känt att man är feminist och för lika villkor för bådda könen? Och vad är det som gör att så många väljer att aktivera sig i en sådan politiskt rörelse i en tid när andra organisationer och partier har svårt att locka till sig medlemmar?

Blir sportförsäkring nästa gång?

Borgarna har nu enats om att lyfta över kostnaden för trafikskador till bilförsäkringen istället för att de ska finansieras gemensamt som övrig vård. Om de mot förmodan skulle vinna valet, öppnar sig outsinliga möjligheter för att steg för steg att sänka skatten. Varför inte skapa försäkringar för sportrelaterade skador som alla som rör på sig måste teckna....som kan ingå i en höjd avgift hos Friskis och Svettis. Eller den riktiga kassakon -  skador i hemmet  -  flyttas ansvaret till hemförsäkringen. Då kan vi snacka om utrymme att sänka skatter. För kan krympa den gemensamma sektorn på ett område  varför låta sig nöja med det?


Samtidigt skapas en fantastiskt arbetsmarknad för jurister. Bara med den föreslagna ändringen komemr tvistemålen att bli fler. Men eftersom det går så många arbetslösa akademiker kanske det hela egentligen är en modern AMS-åtgärd...

Öppna samhällen

Just nu överskuggar terrordåden i London det mesta. Men mitt i detta svarta vägrar Londonborna att att låta sig skrämmas, varken till passivitet eller tystnad. Det vore att låta terroristerna vinna, oavsett vilka de är.  Starkt! För det är en sak att sitta i sommarsolen utanför Stockholm och tycka det och en helt annan att göra det mitt där spåren av verkligheten talar sitt tydliga språk. Där en medmänniska förlorat sitt liv eller blivit skadad för livet.

Dåden i London visar också hur sårbara våra samhällen är. Expertkommentorerna hyllade den engelska säkerhetstjänsten som en av världens bästa, men inte ens de kan förutsäga allt eller ha kontroll på allt i ett öppet samhälle. även om de sannolikt har lyckats stoppa tidigare försök, så ser vi det förödande resultatet den enda gång de inte lyckas förhindra det. 

Jag blir både arg, frusterad och ledsen. Ledsen med alla de som personligen drabbats - deras liv blir inte detsamma igen. Arg över dessa fega kräk som låter oskyldiga plikta med liv och hälsa. Frustrerad för att det i nästa led bidrar till ökade kontroller, ökad misstänksamhet mot andra oskyldga och till att det öppna samhället blir lite mindre öppet efter varje terrordåd.

 

 


Lampa eller elvisp?

Solen gassade över den lilla parken på midsommarafton. Den lokala idrottsföreningen ordnade återigen dragspel, stång, fika, pil- och bollkastning, uppdelat i barn-, dam- och herrklasser. Hade flyt i pilkastningen, kom till finalen, och vann en elvisp. I herrklassen var det en lampa att använda i hantverkssammanhang. Är det någon som är förvånad att det inte var tvärtom?


En annan värld är möjlig

Tillbringade helgen med Attac-rörelsen och LO på Brunnsvik för att i tre dagar lyssna, lära och prata om hur vi tillsammans kan ändra världen. Det känns rätt häftigt att höra Mats Wingberg (?) berätta om hur textilarbeterskor på Sri Lanka med strejken som medel fick bilda en fackförening. Om hur bara för någon månad sedan samlade facken där över 20 000 personer i en demonstration utanför en av landets ekonomiska frizoner. Så gjorde de i militärdiktaturens Brasilien på 70-talet. Metallfacket bildades på de internationella företaget som kommit till landet. Facket bildade sedan ett politiskt parti och idag är den förre fackföreningskämpen Lula president.

På liknande sätt gick det till i Polen, Sydafrika och Sverige. Här hemma är det visserligen länge sedan, men historien är densamma. Arbetare samlade i fackföreningar blir starka och kan ändra på världen. För om ingen jobbar, då står kapitalet med ändan bar.


Trångt på högeryttern

Vem kan komma lägst till höger när det handlar om att försämra villkoren i arbetslivet? Det är tydligen något som den borgerliga fyrklövern  utmanade varandra i när de badade träkar hos centerledaren.

För idag är det inte moderaterna som sitter längst ut på bänken. Centern och fp når bitvis längre ut på flanken än vad Reinfeldt & co. Ungcentern är det mest extrema som helt vill avskaffa kollektivavtalet och istället låta arbetsgivare och arbetstagare göra upp på invidividbas. Men de har totalt missat något grundläggande som löntagarna har fattat. Att det inte handlar om en jämbördig maktrelation mellan en enskild arbetstagare och en arbetsgivare. Det är bland annat den insikten som gör att runt 80 % av alla som jobbar är med i facket i Sverige.


Nyare inlägg
hits