Helis hörna

När jag hörde "Tar du pinnen på trean?" första gången hade jag inte en blekaste aning om vad jag skulle göra. Men lärde mig snabbt att jag skulle ta beställning av den ensamma gästen vid bord tre. Steg för steg inlemmade sig andra ord som nollbong, trunka, bädda och sitta i skiten i mitt ordförråd. Ett av de sista branschorden jag lärde mig var grisfrukost. Så sa vi på finlandsbåten, lite för att vi började i svinottan och mycket  för att det mest liknade en en sådan när ett par tusen pax skulle trycka i sig mat samtidigt.

I den senaste upplagan av Hotell- och Restaurangfackets krogordbok "Galoschjesus och frukostflingorna" finns det ordet med.  För mig med många år i krogsvängen är den som ett kinderägg, tre saker på en gång. Historia, igenkännande och nyheter.

Krogspråket har många år på nacken och som alla andra språk ändrar det sig i takt med tiden. Galoschjesus sa vi inte när jag började jobba och vad jag minns hade frukostflingorna inte hunnit bli  ett begrepp då jag gjorde en kort sväng på hotellkrog.  Då sa vi fortfarande frukostservis om de som alltid jobbade morgonpasset.

Boken är uppdelad i tiotalet kapitel, som yrken, arbetstider och arbetslokaler. Genom att bläddra och läsa lite här och där minns jag den  yrkesstolthet jag kände som servitris. Framförallt alla de kvällar när man inte fick en minuts paus under fem-sex timmar och lyckades göra gästerna nöjda. Då när man tryckte sig ett par bloss eller en mattugga bakom kulisserna, samtidigt som man plockade fram kaffekoppar till något av borden. Men minns också vilka ord vi kunde använda om de alltid missnöjda gästerna som tog ut sina frustrationer på oss eller de som såg ner på oss av ohejdad vana. Och hur hierarkisk världen även krogvärlden i sig var, både ombord och i land. Även om hackordningen minskade under åren var den  given.

Att jobba på krog har sällan räknats som högstatus. Jobben har setts mer som tillfälliga i brist på annat än som något man vill hålla på med länge. Hoppas nutidens kocklandslag och sommelierer kan bidra till att uppvärdera jobben som inte alls är så enkla som många tror. Att vem som helst hur lätt som helst fixar det är nys.  Det krävs hög stresströskel och tålamod kombinerat med förmåga att var a proffsig och ta sig tid samtidigt, logistisk talang för att jobbet ska flyta i jäkten och en frisk kropp - det är tusentals kilo av mat, porslin, dukar, kastruller som ska bäras på varje dag. 

De  som har blivit kvar länge har ofta setts som skumma av omgivningen. Har själv varit med om en arbetsgivare som sa att all serveringspersonal antingen är horor eller tjuvar ,och gäster som i stort sett tagit för givet att man hänger med i hytten efter att middagsnotan är betald.

Kanske är det kombinationen av stress och andras nedvärderande syn som stärkt både  yrkesstoltheten och  hierarkin. Den förtryckte blir den "bästa" förtryckaren sa Leif Blomman Blomberg under sin tid som integrationsminister. Och kanske är det just samma faktorer som skapat det egna språket., tillsammans med ett behov av att pysa ut stressen. För även om de flesta branscher har sina egna uttryck så undrar jag om andra har så många ord som i sin mustighet beskriver just det .

Nollbong: handskriven lapp istället för maskinstämplad bong som lämnades till spritkassörskan
Trunka: dela på försäljning och/eller på dricks
Bädda:  duka fram glas och bestick eller förbereda undertallrikar till såsskålar och potatiskarotter
Sitta i skiten: inte hinna med
Galoschjesus: rockvaktmästare som på den tiden det användes galoscher även hade till uppgift att hålla reda på densamma.

Länkat till http://intressant.se/intressant