Det är som om det handlar om en annan sort än vi andra. Som om de andra är till för oss i första hand. Så att vi kan gotta oss i andras elände runt fikaborden och känna oss nöjda med våra egna liv. Då vill ingen tänka på att på att de vars liv hängs ut inte är robotar. För då slipper vi störa våra tankar med att sorg, saknad och ångest antagligen gör precis lika ont i dessa människor.
Ingen kan göra allt, men alla kan låta bli att klicka sig in på de sk nöjes- och nyhetssidorna som gottar sig i andras olycka.
 
        
0