Taskig planering
En hel del rosa fluff faller för mina ögon. Inget ont i det, tvärtom. Och i och för sig mindre idag, än det hade gjort för tio år sedan. Men jag har ännu en gång låtit mig förföras av en värld som jag inte känner till. Högskole- och universitetsvärlden. Eller förledas.
Jag är glad att jag inte började plugga direkt när jag slutade som servitris. För då hade jag tagit allt mer bokstavstroget än vad en KPMLare nånsin gjort. Trott på auktoriteten och framförallt trott att den levererade rätt och sanning.. Att jag har tagit fajten fackligt en massa gånger är en helt annan sak. Det har handlat om rättvisa. Om nu varit då, hade jag antecknat varenda litet ord av föreläsaren vi hade eller inte kunnat sålla i den bok om Finlands historia som jag läser.
Det hade varit suveränt att få en broschyr, ett mejl eller ett telefonsamtal, där upplägget beskrevs. För när terminen började fick jag bara besked om föreläsningsdagar, litteratur, poänguppdelning och betygsgradering. Idag, nästan en månad senare, har vi fått de första uppgifterna. Det hade varit mycket bättre om de kommit på en gång. För att läsa historieböcker utan någon som helst ledning om vad man själv ska skriva om är konstigt. Visst har jag skummat en del, kollat rubriker och intron, men att plöja tre böcker från pärm till pärm känns som gamla pluggskolan.
Och om nu var då, hade jag gjort det, plöjt böckerna och tyckt att jag var dum som inte fattade. Idag kan jag istället konstatera att de är de, inte jag som har dålig koll.