Övertydligt och stereotypt, tyvärr
Många bra skådisar och en vettig historia med verklighetsbakgrund bådade gott när gårdagskvällens nya svenska drama körde igång. Tyvärr stämde inte mina föraningar. Det är länge sedan jag sett något så övertydligt och stereotypt som "Om ett hjärta". Minns inte ens om URs program vi fick se i fyran-femman lämnade så litet att tänka ut själv.
Jag tror att manusförfattarna hade gjort sig och skådisarna en stor tjänst om de hade låtit någon, med lite bättre tillit till att vi tittare har både hjärna och slutledningsförmåga, stryka en och annan klyscha ur manuset. Må så vara att allt det de visar har hänt. Men det hade inte kännts lika pekoraligt om läkaren Marianne bara hade haft mig sig sin senila mamma på intervjun och inte barnbarnet också. Eller att hon inte hade sett så svärmodig ut mest hela tiden. Eller att maken inte hade blivit omplacerad från journalist till tidningens kundtjänst - för sådant händer inte. Det är ju helt olika jobb och jag kan bara inte tänka mig att det fackförbundet skulle gå med på något sådant...
Hoppas att det inte blir ännu värre i nästa avsnitt utan att det lyfter när på allvar Marianne börjar forska om kvinnors symptom vid hjärtinfarkter. För det hon gör (och som rollförebilden gjorde på riktigt) kan ju betyda skillnaden mellan liv och död för mig och många andra kvinnor, som har taskiga hjärtan i släkten. Och blir inte serien bättre så är det bra ändå om tillräckligt många kvinnor ser den för att i rent folkbildningsyfte lära känna igen symptom som inte är de som vanligtvis skriks ut i tidningarnas "Det här kan du dö av- artiklar".
Länkat ill http://intressant.se/intressant