Sportlov

När jag var liten och gick i skolan fick jag vad jag minns aldrig  fint omslagspapper till  mina skolböcker. Morsan och farsan köpte genomskinlig plast i olika färger. Jag tror att vi var ensamma om att ha sådant. Men tursamt nog är det aldrig försent att kompensera det man gick miste om som liten.

Visserligen har jag låneböcker som studielitteratur, men jag tänjer inte alltför mycket på sanningen om jag säger att jag var ytterst nära att köpa papper att slå om dem. Stod dock emot frestelsen och kom hem med två färgglada skrivböcker istället. Sådana förgyller även mina arbetsdagar med. Varför nöja sig med svarta standard när det finns blommor, himmel, landskap, seriefigurer och allt annat möjligt att glädjas åt? 

Och imorgon blir det sportlov, eller åtminstone långhelg i Sälenstuga, med kända och okända vänner. Ser verkligen fram emot både det och att för första gången sedan tolvårsåldern åka skidor på längden. I barnaåren spände jag på mig mina Eero Mäntyranta-skidor så gott som varje dag det fanns snö, sedan kom det annat somd drog mer. Med riktiga bindningar (råttfälle), inga "svenska" med slinga bakom foten. Någon på jobbet sa att åka skidor är som att cykla, man glömmer det aldrig. Tvivlar inte på det, men däremot på att alla mina muskler kommer att känna igen rörelserna. 

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits