Brokeback mountain

En riktigt bra film slutar inte med eftertexterna, den lever  i sinnet efter man lämnat biografen. Så var Brokeback mountain.Scener spelar om sig i huvudet eller bryter i ett samtal som handlar om något helt annat. Fastnar i de även nu..

Filmiskt vacker med vyer som  formligen sög andan ur en. Kärlekshistorien likaså, vacker och tragiskt. Stunder av outsinlig, hemlig  lycka  för man inte vågar leva något annat liv.  Dagar av förtvivlan och lögner som bit för bit gnager sönder det egna och många andra människors liv. För normen tillåter inte något annat i landsbygdens USA ens idag.

Filmen lämnade oss bara korta stunder igår. Vi kom tillbaka till den gång efter gång. Ibland bara med konstaterandet att den var suveränt bra, ibland med kopplingar till den tid och plats vi själva lever i. Om hur det kan vara så oerhört provocerande med andra människors kärlek. Vad är det som får folk att ta till våld för att två människor älskar varandra. Jag kan inte förstå, eller rättare sagt, vill inte lära mig att förstå det. Kärlek är tusenfalt bättre än motsatsen, oavsett vem som älskar vem och det år ömsesidigt.

Gillar  inte att få veta för mycket innan jag ser filmen.Därför skriver jag inget mer om innehållet än att det är en kärlekshistoria som spänner över tre årtioenden mellan två (macho)män i USA . Däremot har jag ett tips - ta med näsdukar!

Kommentarer:
Postat av: RS

För mig var det tvärtom. Jag satt och skruvade på mig och ville att den skulle ta slut. Jag vet inte varför den var så seg, kanske för att den blev för gråtmild och för vacker. Fast det var en trovärdig historia och så bra skådespelare.


Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits