Helis hörna

Sverige är en av världens hemdatortätaste länder och datoriseringen har gått relativt fort. För en tio år sedan droppade inte många mejl ner i brevlådan och spam var knappast ett ord i var mans mun. Sedan hände två saker.

Den ena var världens största datoraffär vilken det skrevs om i pressen ända borta i Amerikat. LO-datorn var unik i sitt slag när den kom och det var hundratusentals familjer som nappade. Inte minst var möjligheten att kunna bryta hyrkontrakten om man blev sjuk eller arbetslös som gjorde att många vågade slå till - lågkónjukturens klor hade satt sina spår. Den andra var skatteavdraget om man köpte burk via jobbet  och ytterligare mängder av svenska hem slog till.

idag är det lätt att glömma bort att det finns massor av folk som inte är nåbara på nätet hemmavid, som många av mina polare. De flesta av dem har en mejladress på jobbet, men inte alla. Har man jobb där man inte har tillgång till pc så är det inte konstigt alls. Så att boka biljetter handlar för många fortfarande om att hänga i telefon, att kolla tågtider att bläddra i en tidtabell och att betala räkningar att handskriva siffror eller gå till posten. (en sådan godhjärtad person bor granne med mig. Han/hon plockade upp mina i sina ögon obetalda hyresavier ur  pappersinsamlingen och hängde upp de på väggen i soprummet).  Datortillgång - som det mesta andra - är klass-och könsskiktat, men också åldersrelaterat. Därför blir jag småarg varje gång  SvT eller SR hänvisar till nätet för vidare info.


När jag ögnade blaskorna på nätet idag (där jag av princip hoppar över allt skvaller) såg jag en sak, som jag sett förr, men inte reagerat över. Något som visar att IT-samhället är en självklarhet. Tidningarna efterlyser ögonvittnesskildringar, den här gången till jordbävningen i Grekland: Är du där, mejla oss. För så givet är det att vi kopplar upp oss när vi är borta och lika givet att vi kollar tidningarna hemma. Tiden när man läste en tre dagar gammal flyglevererad blaska har vi med besked lämnat bakom oss.

På centralen finns ett IT-café. Ett tag såg jag det som en tjänst för alla de som inte har dator hemma, men den tanken har jag lämnat. Naturligtvis får de gå dit med, men i första hand är det turister som är mälgrupp. Stockholm har inte Gran Canaria-stämpel direkt, men massor av resenärer hittar dit ändå . Och inte för att jag har frågat de som sitter där, men ryggsäckar och resväskor talar sitt  språk de med.