Lugn och ro istället för ordning och reda

Egentligen tycker jag inte att frågan om när och i hur många steg betyg får sättas är så viktig - även om jag ogillar betyg och den orättvisa de kan skapa. Inte heller huruvida ungar ska få ha keps och mössa på sig inomhus eller inte -även om jag tycker att det är ett lågt pris att betala för att de ska ha den på sig utomhus vintertid (oss fick de aldrig att göra det). Eller andra klädregler eller sådant trams. Allt det är i någon mening bara pseudodebatter. Eller cykelställsfrågor som de brukar kallas när det handlar om andra världar än skolans.

Jag hoppas att sossarna i fortsättningen börjar utgå från "Lugn och ro", istället för folkpartistisk ordning och reda. För jag är övertygad om lugn och ro inte leder tillbaka till en disciplinär skola, en sådan som många gärna pratar hemska minnen ifrån under middagar, men hyllar i det offentliga ljuset.

Det finns en massa trådar att spinna på:
- hur anpassar man skolan efter eleven istället för tvärtom?
- vad är det som gör att vissa elever, långt ifrån alla, inte trivs eller inte förmår prestera?
- hur påverkar friskolereformen den offentligt drivna skolans möjlighet att fungera bra (de kan som känt inte välja elever och elevantal)?
- hur kan och ska skolan samverka med omgivande samhälle?
- hur kan och ska undervisningen synkas med det som händer i omvärlden?
- hur får man mer av vuxenvärlden in i skolan, eftersom lärarna inte kan bära hela lasset?
- hur går man för att ungdomar ska kunna få en andra chans i vuxen ålder (man kanske helt enkelt valde fel i nian)?
- hur stöder man de ungar som har det lite eller mycket stök runt sig utanför skoldagen?
Och säkert hundra till om man funderar lite längre än jag gör nu.
Oavsett fråga måste svaren utgå från att ungarna har rätt till en bra skolgång istället för att tänka skolplikt. 

Jag är övertygad om att ökade tvångsmedel inte fungerar, vare sig ordningsbetyg eller skolk i betyget. Vissa kanske det får att ändra riktning, men i det stora hela gör det varken till eller från. Det säger iallafall min egen erfarenhet.  Jag var en idealelev fram till sjuan för att sedan balla ur. Och bland de jag hängde ihop med då levde i en egen gemenskap i ett utanförskap. Så tror jag att det ser ut för många idag också, och att använda metoder som stänger mer ute än bjuder in, blir bara kontraproduktiva.

länkat till
http://intressant.se/intressant


Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits