Finns arbetare?
Den som trivs och har inflytande på jobbet är mer sällan sjuk än den som har de motsatta förhållandena. Det rapporterades som nyhet igår. På ett sätt är jag glad att det lyfts fram, men på ett annat sätt blir jag bara trött.
Jag vet inte i hur många år som LO och även TCO har rapporterat om sammanhangen mellan brist på egenmakt och ohälsa. Allt från att inte kunna gå på toa utan att be om lov och att inte kunna komma ens fem minuter försent utan löneavdrag till att inte ha en chans att påverka när under arbetsdagen man ska göra vad. Om man sedan kopplar ihop det med brist på anställningstrygghet mår människor ännu sämre. Det är där man hittar de allra flesta långtidssjuka och förtidspensionerade, inte bland utbrända tjänstemän.
Igår när man bild- och ordsatte nyheten var det genomgående från branscher där de med det allra minsta inflytandet har bra mycket mer av det än de jag beskriver. Och som är så gott som osynliggjorda i den offentliga rummet. Samtidigt som vi stöter på många av dem varje dag, i affären, på krogen, i bussen, Men även de gångerna är det som om de är ickemänniskor. Så brukar det vara när jag observerar hur de bemöts, och det gör jag nästan varje gång jag står i en kassakö eller äter lunch ute.
Sedan finns det alla de vi inte ser så mycket av, på fabriksgolven, inom äldreomsorgen och vården. Den enda gången de hörs och syns är i små notiser om dödsfall i arbetet eller "skandal" inom vården.
Visst är det bra att medelklassen får vara med i nyheter om arbetslivet. Men glöm inte bort att arbetslivet fortfarande har massor av folk som kroppsarbetar, utan vare sig möjlighet att arbeta hemma eller att flexa ut tidigare på fredagseftermiddagen.
länkat till http://intressant.se/intressant
Jag vet inte i hur många år som LO och även TCO har rapporterat om sammanhangen mellan brist på egenmakt och ohälsa. Allt från att inte kunna gå på toa utan att be om lov och att inte kunna komma ens fem minuter försent utan löneavdrag till att inte ha en chans att påverka när under arbetsdagen man ska göra vad. Om man sedan kopplar ihop det med brist på anställningstrygghet mår människor ännu sämre. Det är där man hittar de allra flesta långtidssjuka och förtidspensionerade, inte bland utbrända tjänstemän.
Igår när man bild- och ordsatte nyheten var det genomgående från branscher där de med det allra minsta inflytandet har bra mycket mer av det än de jag beskriver. Och som är så gott som osynliggjorda i den offentliga rummet. Samtidigt som vi stöter på många av dem varje dag, i affären, på krogen, i bussen, Men även de gångerna är det som om de är ickemänniskor. Så brukar det vara när jag observerar hur de bemöts, och det gör jag nästan varje gång jag står i en kassakö eller äter lunch ute.
Sedan finns det alla de vi inte ser så mycket av, på fabriksgolven, inom äldreomsorgen och vården. Den enda gången de hörs och syns är i små notiser om dödsfall i arbetet eller "skandal" inom vården.
Visst är det bra att medelklassen får vara med i nyheter om arbetslivet. Men glöm inte bort att arbetslivet fortfarande har massor av folk som kroppsarbetar, utan vare sig möjlighet att arbeta hemma eller att flexa ut tidigare på fredagseftermiddagen.
länkat till http://intressant.se/intressant
Kommentarer:
Trackback