En röst som trollbinder
Vad det är som gör att en röst får en fast vet jag inte. Jag vet bara att den kan göra det förutsatt att den framför musik som attraherar. Sara Isakssons är en sådan i vad jag hört så här långt. Porslinskör men ändå inte, stark men känslig. Samtidigt undrar jag om det blir bättre om jag hittar ord för vad jag tycker om eller om jag bara ska njuta - tursamt nog har jag än så länge hennes egna skivor olyssnade...
Den fösta gången jag hörde henne To open up my heart för you. Den finns på hennes och Anders Widmark gemensamma skiva, som bjuder på en behaglig blandning av instrumentella låtar och sådana som Sara sjunger på. Den snurrar i spelaren rätt ofta. Tyvärr missade jag halvtimmen på teve för ett tag sedan då hon sjöng självvalda sånger till samme Anders ackompanjemang. Törs man tro på en repris?
Andra gången var när radion spelade Winnerbäcks Elegi - den är i sig en knarklåt, dvs en jag inte får nog av. Som oftast en av de som inte är onödigt muntra. Låten är med på skivan Vatten under broarna där Sara I stämma hörs i de flesta av låtarna och de hör jag också på med regelbundenhet. Låten Stackars har en bra text. Några rader har fastnat mer än andra
stackars den som inte bryr sig
stackars dom som aldrig tyr sig
till andra än sig själv
stackars fåglarna i bur
stackars han som aldrig kämpar
han som säger stackars mobb
han som hamnade först i kön
och blev så nöjd med sin lön
att han glömde sitt jobb
stackars han som aldrig gråter
fast han släpar på ett höghus
vad är det som ingen ska få se
som ingen redan sett...
Den fösta gången jag hörde henne To open up my heart för you. Den finns på hennes och Anders Widmark gemensamma skiva, som bjuder på en behaglig blandning av instrumentella låtar och sådana som Sara sjunger på. Den snurrar i spelaren rätt ofta. Tyvärr missade jag halvtimmen på teve för ett tag sedan då hon sjöng självvalda sånger till samme Anders ackompanjemang. Törs man tro på en repris?
Andra gången var när radion spelade Winnerbäcks Elegi - den är i sig en knarklåt, dvs en jag inte får nog av. Som oftast en av de som inte är onödigt muntra. Låten är med på skivan Vatten under broarna där Sara I stämma hörs i de flesta av låtarna och de hör jag också på med regelbundenhet. Låten Stackars har en bra text. Några rader har fastnat mer än andra
stackars den som inte bryr sig
stackars dom som aldrig tyr sig
till andra än sig själv
stackars fåglarna i bur
stackars han som aldrig kämpar
han som säger stackars mobb
han som hamnade först i kön
och blev så nöjd med sin lön
att han glömde sitt jobb
stackars han som aldrig gråter
fast han släpar på ett höghus
vad är det som ingen ska få se
som ingen redan sett...
Diktsnuttar och citat
Den stora rensningen håller i sig. Klädkammare, sovrum, bokhyllan och hallen har redan fått en genomkörare. Bara badrummet kvar -köket får vänta tills alla lister är på plats. I Sovrumsröjet ingick anslagstavlan med tt överdåd av bilder, lappar och seriestrippar. Att slänga från den var nog det allra svåraste, det som hamnat där har ju slagit an en känslosträng. Fött ett leende eller en tår i ögonvrån. Inte blev det mycket slängt heller utan mer sorterat om jag är riktigt ärlig.
Det som dominerar på tavlan är utrivna dikter från dödsannonser. Absurt, nej, dikterna är valda av kärlek till en människa som är värd att minnas även av mig som inte träffat dem. Att läsa ett par rader här och där är en stund av kontemplation. Många ord är bekanta och återkommer nästan varje dag, Per Lagerqvist, Astrid Lindgrens "vi ses i Nangijala", Dan Andersson, Bo Setterlind. Andra är ovanligare.
Som:
Maya V Patel: Svårast att uthärda är att inte kunna göra underverk för den man älskar.
Werner Aspenström: Förnuftets näsduk torkar inte känslans gråt.
Den okände skriver: Det kan om morgonen vara annorlunda än det var på kvällen.
W Szymborska: Bara med hjärtat språng får vi nu fatt på honom.
En annan okänd diktar:
Den som intagit sin
rätta plats i det
inre livet
tittar inte omkring sig'efter bifall i det yttre.
Johannes Edfelt gör mig varm:
Den finns en källa
och dess sorl är frid
det finns ett leende
som aldrig slocknar.
Tove Jansson dikt är underbar:
O, ljuvlighet att,
när man ätit opp allt
druckit ur allt och
dansat sina ben trötta,
gå hem i den tysta
timmen
före soluppgången
för att sova.
Min älsklingsdikt har jag lärt mig någon annanstans men ser den någon enstaka gång på familjesidan.
Den italienske poeten Quasimodo har skrivit:
Var och en står ensam på jordens hjärta
genomborrad av en solstråle
och plötsligt är det afton.
Det som dominerar på tavlan är utrivna dikter från dödsannonser. Absurt, nej, dikterna är valda av kärlek till en människa som är värd att minnas även av mig som inte träffat dem. Att läsa ett par rader här och där är en stund av kontemplation. Många ord är bekanta och återkommer nästan varje dag, Per Lagerqvist, Astrid Lindgrens "vi ses i Nangijala", Dan Andersson, Bo Setterlind. Andra är ovanligare.
Som:
Maya V Patel: Svårast att uthärda är att inte kunna göra underverk för den man älskar.
Werner Aspenström: Förnuftets näsduk torkar inte känslans gråt.
Den okände skriver: Det kan om morgonen vara annorlunda än det var på kvällen.
W Szymborska: Bara med hjärtat språng får vi nu fatt på honom.
En annan okänd diktar:
Den som intagit sin
rätta plats i det
inre livet
tittar inte omkring sig'efter bifall i det yttre.
Johannes Edfelt gör mig varm:
Den finns en källa
och dess sorl är frid
det finns ett leende
som aldrig slocknar.
Tove Jansson dikt är underbar:
O, ljuvlighet att,
när man ätit opp allt
druckit ur allt och
dansat sina ben trötta,
gå hem i den tysta
timmen
före soluppgången
för att sova.
Min älsklingsdikt har jag lärt mig någon annanstans men ser den någon enstaka gång på familjesidan.
Den italienske poeten Quasimodo har skrivit:
Var och en står ensam på jordens hjärta
genomborrad av en solstråle
och plötsligt är det afton.
En långvarig förlovning
Har tvekat att se filmen för jag ville bli besviken men dessbättre blev det inte så. Att den har samma regissör som Amelie från Montmartre märks även om publikflirten inte är lika tydlig. Men visst finns här snillrika repliker och leendeframkallande bifigurer. Och blev nästan lika glad i hjärtat av En Långvarig förlovning och gillade detaljerna som omramade historien. Söt historia och precis som Amelie leker den inte verklighet utan vågar vara film. Det gillar jag.
Audrey Tautou gör en suverän poliohaltande Mathilde som vägrar att tro på att hennes fästman dog i första världskriget. Berättarrösten säger om henne "Ända sedan dödsbudet kom höll hon fast vid sin intuition som en tunn tråd. Hon förlorade aldrig hoppet. Men så är hon positivt lagd. Om inte tråden förde henne till hennes älskade kunde hon alltid hänga sig med den". .
Mathildes hopp och okuvliga vilja för henne till Paris, privatdetektiver, militärhögkvarter och landsbygden i jakt på ledtrådar efter fästmannen. Filmen igenom besvär hon a´la "om bilen inte hinner till kurvan före mig eller om konduktören kommer innan jag räknat till sju så lever han (vem känner igen sig från ungdomsåren, räck upp en hand) men svaren är inte helt lättolkade. Genom tillbakablickar hos de som överlevde granater, kulor och bajonetter i ingenmansland vid Bingoskymningen väcks mest hopp och lite förtvivlan. En berättarröst syr elegant ihop det hela fram till det hoppfulla slutet. En film att att både le åt och värma sig med när vinden viner utanför rutorna. Annars också.
Audrey Tautou gör en suverän poliohaltande Mathilde som vägrar att tro på att hennes fästman dog i första världskriget. Berättarrösten säger om henne "Ända sedan dödsbudet kom höll hon fast vid sin intuition som en tunn tråd. Hon förlorade aldrig hoppet. Men så är hon positivt lagd. Om inte tråden förde henne till hennes älskade kunde hon alltid hänga sig med den". .
Mathildes hopp och okuvliga vilja för henne till Paris, privatdetektiver, militärhögkvarter och landsbygden i jakt på ledtrådar efter fästmannen. Filmen igenom besvär hon a´la "om bilen inte hinner till kurvan före mig eller om konduktören kommer innan jag räknat till sju så lever han (vem känner igen sig från ungdomsåren, räck upp en hand) men svaren är inte helt lättolkade. Genom tillbakablickar hos de som överlevde granater, kulor och bajonetter i ingenmansland vid Bingoskymningen väcks mest hopp och lite förtvivlan. En berättarröst syr elegant ihop det hela fram till det hoppfulla slutet. En film att att både le åt och värma sig med när vinden viner utanför rutorna. Annars också.
Stort liv
Lars Winnerbäck och Hovets senaste låt heter just så, Stort liv. En av den jag lyssnar på varje turbopromenad och i vilken refrängerna varierar mellan stort, hårt, tufft och gott liv (tror jag). En rad som fastnat är "spriten billig och fyllan dyr", alldeles för sant för många, inte minst under julhelgen Dessbättre inte för människor i min nära närhet.
Det är mera ett stort liv. Goda syskon och goda vänner. Kära presenter, sådana med omtanke bakom på samma sätt som man själv försöker hitta mitt i prick: det man önskat sig utan att veta om att man gjort det och vice versa, golftröjor, hemsyltat och hembränt - det sista i den modernare varianten som inte rinner utan snurrar.
God mat - en kycklingleverpaté som slår allt, till och med hemlandets kålrotslåda. Till maten är det Adams julsång, en strålande stjärna, lite allvar och snapsvisorna som vi alla sjunger tre gånger om året. Därefter skratt i mängder, samtal och musik med allsång; Stensprängar Kalle Valgren, Stolta stad och Främling - och ännu mera skratt. Och samtal och ett skönt bara finnas till...ett gott liv!
Det är mera ett stort liv. Goda syskon och goda vänner. Kära presenter, sådana med omtanke bakom på samma sätt som man själv försöker hitta mitt i prick: det man önskat sig utan att veta om att man gjort det och vice versa, golftröjor, hemsyltat och hembränt - det sista i den modernare varianten som inte rinner utan snurrar.
God mat - en kycklingleverpaté som slår allt, till och med hemlandets kålrotslåda. Till maten är det Adams julsång, en strålande stjärna, lite allvar och snapsvisorna som vi alla sjunger tre gånger om året. Därefter skratt i mängder, samtal och musik med allsång; Stensprängar Kalle Valgren, Stolta stad och Främling - och ännu mera skratt. Och samtal och ett skönt bara finnas till...ett gott liv!
Mitt musikår 2005
Tre nya saker och lite till:
1. MP3 -spelare. Eller nytt och nytt - en freestyle i mindre kläder.
2. Har laddat låtar för första gången - i början samma känsla som när jag skickade mitt första mejl för en tio år sedan. Nu gör jag det av princip...
3. Har lärt mig att köpa cd-singlar, det kändes inget särskilt .Har ett gäng i vinyl, även om jag alltid köpt fler LPn, även om jag bara hört en låt innan och fortfarande inte hört så många fler.
Nytt att lyssna på har jag hittat både här och där. P3 förgyller på jobbet. N gra toner eller rader fångar mitt öra. Är stamkund på deras hemsida för att kolla låtlistor - alltså de som talar om vilken låt som spelades vilken tid. Heder åt dem! Lappen där klockslagen plitas ned behöver bytas ofta. Andra källor är vänner som tipsar, ZTV tidiga morgnar och SvDs recensioner på onsdagmorgnar (torsdagar...). Oavsett vilket, de utrivna tidningsbitarna i jackfickan har lett till en och annan nedladdning och efterföljande skivköp.
Eva Dahlgren behöver inga yttre referenser. Hon toppar, henne såg jag live igen ..Lars Winnerbäcks Elegi är fortfarande beroendeframkallande, Sara Isakssons To open up your heart likaså. Två finska band jag hittade på nätet är snurrar ofta, Zen Cafe och Yö, föder en längtan tillbaka till nåt som inte finns...men jädrar vad språket är bra! Moneybrothers Bum fxxked for sure är en höjdare. Coldplay och de nya bekantingarna Saybia och Poets of the fall kan gå mig vräkt. ...och så Laleh, hur kunde jag glömma denna lysande stjärna på musikhimlen?
Så skulle jag kunna fortsätta att rabbla, de flesta låtar är bra för sitt tillfälle - så jag gör en lista över låtar jag gillar att jogga till:
Apocalypse - Bittersweet
Winnerbäck o Hovet - Stort liv
Robyn - Bum like you
3 doors down -Let me go
Rammstein - Amerika (vet att det är 2004, men jag sprang inte då )
All about us - Tatu
Behind these hazel eyes - Kelly Clarkson
Alla vill till himlen - Timbuktu
Somna lycklig - Stefan Sundström (kanske en sen 2004)
Black horse and the cherry tree - KT Tunstall
Somebody told me - The Killers
Make it happen - Tough alliance
From Paris to Berlin - Infernal
Holiday - Green Day
I don´t wanna be - Gawin de Graw
Going blind . Lilyjets
..och så Rufus Wainwrights tolkning av Hallelujah att andas ut till...
1. MP3 -spelare. Eller nytt och nytt - en freestyle i mindre kläder.
2. Har laddat låtar för första gången - i början samma känsla som när jag skickade mitt första mejl för en tio år sedan. Nu gör jag det av princip...
3. Har lärt mig att köpa cd-singlar, det kändes inget särskilt .Har ett gäng i vinyl, även om jag alltid köpt fler LPn, även om jag bara hört en låt innan och fortfarande inte hört så många fler.
Nytt att lyssna på har jag hittat både här och där. P3 förgyller på jobbet. N gra toner eller rader fångar mitt öra. Är stamkund på deras hemsida för att kolla låtlistor - alltså de som talar om vilken låt som spelades vilken tid. Heder åt dem! Lappen där klockslagen plitas ned behöver bytas ofta. Andra källor är vänner som tipsar, ZTV tidiga morgnar och SvDs recensioner på onsdagmorgnar (torsdagar...). Oavsett vilket, de utrivna tidningsbitarna i jackfickan har lett till en och annan nedladdning och efterföljande skivköp.
Eva Dahlgren behöver inga yttre referenser. Hon toppar, henne såg jag live igen ..Lars Winnerbäcks Elegi är fortfarande beroendeframkallande, Sara Isakssons To open up your heart likaså. Två finska band jag hittade på nätet är snurrar ofta, Zen Cafe och Yö, föder en längtan tillbaka till nåt som inte finns...men jädrar vad språket är bra! Moneybrothers Bum fxxked for sure är en höjdare. Coldplay och de nya bekantingarna Saybia och Poets of the fall kan gå mig vräkt. ...och så Laleh, hur kunde jag glömma denna lysande stjärna på musikhimlen?
Så skulle jag kunna fortsätta att rabbla, de flesta låtar är bra för sitt tillfälle - så jag gör en lista över låtar jag gillar att jogga till:
Apocalypse - Bittersweet
Winnerbäck o Hovet - Stort liv
Robyn - Bum like you
3 doors down -Let me go
Rammstein - Amerika (vet att det är 2004, men jag sprang inte då )
All about us - Tatu
Behind these hazel eyes - Kelly Clarkson
Alla vill till himlen - Timbuktu
Somna lycklig - Stefan Sundström (kanske en sen 2004)
Black horse and the cherry tree - KT Tunstall
Somebody told me - The Killers
Make it happen - Tough alliance
From Paris to Berlin - Infernal
Holiday - Green Day
I don´t wanna be - Gawin de Graw
Going blind . Lilyjets
..och så Rufus Wainwrights tolkning av Hallelujah att andas ut till...
Peter Le Marc
Peter LM har inte toppat några av mina listor förut. Det gör han nu, efter en middag sent i november. Välkomstglaset ackompanjerades av en bekant sångröst. Letade i minnet och kom jpå det, Lasse Tennander! Som det inte alls var, utan Peter LMs nya skiva med gamla låtar. Borta var alla syntar och raffiga 80-talsarr och istället hördes röst, röst, röst, gitarr , piano och blås..
Någon dag senare hörde jag Peter berätta om varför han gjort covers på sig själv. En dag låg han gapande hos tandläkaren när en av hans låtar strömmade ut ur radion. Han tänkte att om jag dör nu är det så här min musik kommer att minnas...och blev alldeles stel. Redan där i tandläkarstolen kom han på hur det borde låta.
17 sånger heter skivan. Konvolutet är som en gammal LPs och texthäftet är självklar läsning. Vemodet flödar även om alla har inte fastnat ännu, andra har redan byggt bo.
Älskad av första stund får mig att minnas pappa - orden hade kunnat vara hans.
Marias kyrka - det är bara att rota i sin egen låda...
Vägen (låter oss längta) - har varit där...vill inte dit igen
Vaggsång kl 4 - den som vaknar i vargtimman vet hur efterlängtad gryningens första strimma är:
"Ge mej nåden att få gråta
Som ett barn
Att få falla stumt och mjukt
Och jag ska aldrig, aldrig mera, vara modlös
Jag har varit där förut
Jag har blivit bortbytt, köpt och såld
Baktalad, grundlurad, tagen med våld
Men jag har bränt alla pengar,
gjort mig av med allt
Nedför mina kinder rinner regnet kallt
Mitt hjärta slår så fort och fast
Ännu en natt som villfaren gast
Och fortfarande, fortfarande en främling
Det borde blivit morgon, blivit gryning
Det borde ha blivit ljusan dag
Men för ett ögonblick är allting lika stilla
Som när vi låg i gräset, du och jag
Allt är bra nu."
Någon dag senare hörde jag Peter berätta om varför han gjort covers på sig själv. En dag låg han gapande hos tandläkaren när en av hans låtar strömmade ut ur radion. Han tänkte att om jag dör nu är det så här min musik kommer att minnas...och blev alldeles stel. Redan där i tandläkarstolen kom han på hur det borde låta.
17 sånger heter skivan. Konvolutet är som en gammal LPs och texthäftet är självklar läsning. Vemodet flödar även om alla har inte fastnat ännu, andra har redan byggt bo.
Älskad av första stund får mig att minnas pappa - orden hade kunnat vara hans.
Marias kyrka - det är bara att rota i sin egen låda...
Vägen (låter oss längta) - har varit där...vill inte dit igen
Vaggsång kl 4 - den som vaknar i vargtimman vet hur efterlängtad gryningens första strimma är:
"Ge mej nåden att få gråta
Som ett barn
Att få falla stumt och mjukt
Och jag ska aldrig, aldrig mera, vara modlös
Jag har varit där förut
Jag har blivit bortbytt, köpt och såld
Baktalad, grundlurad, tagen med våld
Men jag har bränt alla pengar,
gjort mig av med allt
Nedför mina kinder rinner regnet kallt
Mitt hjärta slår så fort och fast
Ännu en natt som villfaren gast
Och fortfarande, fortfarande en främling
Det borde blivit morgon, blivit gryning
Det borde ha blivit ljusan dag
Men för ett ögonblick är allting lika stilla
Som när vi låg i gräset, du och jag
Allt är bra nu."
Billy Joel
Billy Joel. Honom lyssnade jag mycket på under gymnasietiden och hans ultimata samling står i cd-hyllan, inte lyssnad på särdeles ofta . Så många skivor, så lite tid., så synd! Återhörandets glädje blir dock så mycket större när man väl kommer till skott.
Inte onödigt muntert - den vanligste genren i min skivsamling. Visst hittas glada låtar också,, men de som drar åt mollhållet är i överlägsen dominans. Tror att musiksmak mest beror på prägling i koltålden och genom mitt barnahuvud strömmade melankoliska dragspelstoner.
I inte onödigt muntert - kategorin ingår många av Billy Js låtar; Honesty, The Downeaster Alexa, New York state of mind, Just the way you are...texterna står inte långt efter. Fast den häftigaste av hans låten är , tor jag, We didn´t start the fire. Texten skulle kunna vara stödord för ett översiktligt föredrag i nutidshistoria med starti Mc Carthys 1950 -tal och målgång i crackets 1989.Genialt i sin enkelhet! Som den mesta genialiteten vanligen är.
Inte onödigt muntert - den vanligste genren i min skivsamling. Visst hittas glada låtar också,, men de som drar åt mollhållet är i överlägsen dominans. Tror att musiksmak mest beror på prägling i koltålden och genom mitt barnahuvud strömmade melankoliska dragspelstoner.
I inte onödigt muntert - kategorin ingår många av Billy Js låtar; Honesty, The Downeaster Alexa, New York state of mind, Just the way you are...texterna står inte långt efter. Fast den häftigaste av hans låten är , tor jag, We didn´t start the fire. Texten skulle kunna vara stödord för ett översiktligt föredrag i nutidshistoria med starti Mc Carthys 1950 -tal och målgång i crackets 1989.Genialt i sin enkelhet! Som den mesta genialiteten vanligen är.
Blandband heter det inte längre
nu bränner man skivor eller laddar mp3-spelare men det är samma sak., fast bättre. Det är onekligen smidigare att stoppa en liten än en stor spelare i fickan på långpromenaden, För att inte tala om joggningsturen.
Medsjungeriet till tonerna som kommer ut i lurarna låter dock lika illa, oavsett det är en freestyle eller nåt annat som de kommer ur. Det gör inte så mycket när man är ute men jag lider med de som sitter nära mig på pendeln. Så numera hoppar jag över lyssnandet där, för jag kan inte låta bli att sjunga med. Värst är de låtar där jag bara kan texten till refrängen - då blir det som Mr Bean i kyrkan: tyst hummande i verserna och hela lungornas kraft i de delar jag vet orden. Idag har jag sjungit ihop med 3 Doors Down, Eppu Normaali, Zen Café, Janis Joplin, Patti Smith, LIsa M, WInnerbäck, G de Graw och så han vars namn jag inte kan...
Medsjungeriet till tonerna som kommer ut i lurarna låter dock lika illa, oavsett det är en freestyle eller nåt annat som de kommer ur. Det gör inte så mycket när man är ute men jag lider med de som sitter nära mig på pendeln. Så numera hoppar jag över lyssnandet där, för jag kan inte låta bli att sjunga med. Värst är de låtar där jag bara kan texten till refrängen - då blir det som Mr Bean i kyrkan: tyst hummande i verserna och hela lungornas kraft i de delar jag vet orden. Idag har jag sjungit ihop med 3 Doors Down, Eppu Normaali, Zen Café, Janis Joplin, Patti Smith, LIsa M, WInnerbäck, G de Graw och så han vars namn jag inte kan...
Laleh rules!
Laleh är nominerad till sju grammisar, finns med i de fyra kategorier hon kan i både Rockbjörnens slutröstning och till P3s Guldgala. Det är bara så läckert.
Hörde henne första gången på teve för ett knappt år sedan med låtarna Invisible och Han tuggar kex. Två totalt olika genren, den första pop?, den andra god arvtagare i Cornelis anda. Sedan dess har jag hört fler av dessa två sorter som hon pendlar emellan - hennes debut-cd tål att höras gång efter gång efter gång.
Att hon sedan är sin egen producent, arrangör, tekniker, musiker och låtskivare gör inte saken sämre. Men inte slut där - hon bjussar på ackord och sångtexter, låtlyssning och videos på sin hemsida. Heders!
Där hittar man följande rader från "Live tomorrow" - som toppat Tracks-listan flera gånger och hörts åtskilligt fler gånger än så i radio. Just så vill jag leva!
"I know we could live tomorrow
But I know I live today,
I know we could live tomorrow
But I don’t think we should wait! No.."
Hörde henne första gången på teve för ett knappt år sedan med låtarna Invisible och Han tuggar kex. Två totalt olika genren, den första pop?, den andra god arvtagare i Cornelis anda. Sedan dess har jag hört fler av dessa två sorter som hon pendlar emellan - hennes debut-cd tål att höras gång efter gång efter gång.
Att hon sedan är sin egen producent, arrangör, tekniker, musiker och låtskivare gör inte saken sämre. Men inte slut där - hon bjussar på ackord och sångtexter, låtlyssning och videos på sin hemsida. Heders!
Där hittar man följande rader från "Live tomorrow" - som toppat Tracks-listan flera gånger och hörts åtskilligt fler gånger än så i radio. Just så vill jag leva!
"I know we could live tomorrow
But I know I live today,
I know we could live tomorrow
But I don’t think we should wait! No.."
Duetter med Ane Brun
Ane Bruns nya snurar just nu så gott som dagligen i cd-spelaren. Hon är en gammal bekantskap, hennes duettpolare på skivan är nya sådana. Teitur, Madrugada, Liv Widell och Lars Bygdén får inga klockor att ringa. Om det beror brist på bildning eller ålder låter jag vara osagt. Det är i allafall en ball och av andra med framgång beprövad idé att spela in en skiva med olika sångpartners¨för varje spår.
Ett av spåren är en gammal goding, Sam Browns Stop, som dock en nyare kostym sedan sist.
Melodierna är sing/songwriterstuk med lite folklore och soul (?) . Tempot lugnt fram till sista låten. I en och annan tongång påminner Anes röst påfallandemycket om Katie Meluas . Behaglig lyssning med andra ord - som för en stund raklång på soffan när man kommer hem efter vardagsgnet.
Ett minus för att texterna saknas i konvolutet - det är inte alldeles lätt att höra av de sjunger.
Ett av spåren är en gammal goding, Sam Browns Stop, som dock en nyare kostym sedan sist.
Melodierna är sing/songwriterstuk med lite folklore och soul (?) . Tempot lugnt fram till sista låten. I en och annan tongång påminner Anes röst påfallandemycket om Katie Meluas . Behaglig lyssning med andra ord - som för en stund raklång på soffan när man kommer hem efter vardagsgnet.
Ett minus för att texterna saknas i konvolutet - det är inte alldeles lätt att höra av de sjunger.
Ikväll är det Eva Dahlgren som gäller!
Äntligen får även jag säga äntligen! Det känns som jättelänge sedan som jag köpte biljetterna men nu är dagen D här. Ikväll får jag och en kompis njuta nya och gamla låtar av det närmaste en idol jag kommit sedan jag slutade ha sådana (Ted var den första och enda).
Första gången jag minns Eva D är från en semestervecka på Öland med två tjejkompisar (den ena ska med ikväll) - kunde alla texter när vi åkte hem. Kasettbandet var rejält slitet efter de dagarna.
När Eva D stod på scen på Bristol i Södertälje i början på 80-talet var det klart vi var där!
Hemma står alla hennes skivor, en del i både vinyl och cd. Lyssnar rätt ofta, både på gammalt och nytt, många av melodierna och texterna står sig över åren. Har också sett henne några gånger till, en gång med Esa-Pekka Salonen, en annan på, hette det Rocktåget, vid Sjöhistoriska och tredje på Cirkus med bara egna bandet. Men det var ett gäng år sedan sist.
Så nu räknas det nästan timmar...så många bra låtar på nya skivan!
Första gången jag minns Eva D är från en semestervecka på Öland med två tjejkompisar (den ena ska med ikväll) - kunde alla texter när vi åkte hem. Kasettbandet var rejält slitet efter de dagarna.
När Eva D stod på scen på Bristol i Södertälje i början på 80-talet var det klart vi var där!
Hemma står alla hennes skivor, en del i både vinyl och cd. Lyssnar rätt ofta, både på gammalt och nytt, många av melodierna och texterna står sig över åren. Har också sett henne några gånger till, en gång med Esa-Pekka Salonen, en annan på, hette det Rocktåget, vid Sjöhistoriska och tredje på Cirkus med bara egna bandet. Men det var ett gäng år sedan sist.
Så nu räknas det nästan timmar...så många bra låtar på nya skivan!
Lasermannen
Idag klockan nio sitter jag bänkad framför teven med avstängd telefon. Då börjar serien Lasermannen . G Tamas bok är en suverän nutidshistoriebeskrivning. Lättläst men inte lättsmält. För länge sedan men ändå så nära i tiden. Det är mindre än femton år sedan som Ausonius födde skräck i Stockholm, samma är som Ny Demokrati staplade ölbackar på sin skärgårdsturné, som samma partis företrädare på torgmöten skrek fram hur svenska barn i en snar framtid skulle tvingas att vända sig mot Mecka och be och samma år som Bengt Westerberg - heder åt honom - reste sig ur tevesoffan när Ny D.s partiledare kom in i studion. Dagens folkpartiledare verkar ha en ryggrad av helt annat material än den de hade 1991.
Catweazle
Även om det blir rätt lång restid finns en fördel med att pendla från avgångsstationen. Man får alltid sittplats och kan läsa, lösa sudoku eller korsord. Idag blev det Metro och till min stora glädje fanns där idag en bild och en fråga om huruvida ett av mina favoritprogram som barn, Catweazle, skulle sändas igen i teve. Tydligen finns inga sådana planer och det känns helt ok...antagligen är de nostalgiska minnena bättre än programmet.
Catweazle var en trollkarl (tror jag) som tidsreste från 1700-talet till slutet av sextiotalet. Mina minnen av programmen är att varje gång han stötte på ett fenomen som inte fanns vid den tiden han kom från så rabblade han "Touch wood". Det har etsat sig såpass att när jag stöter på data som inte funkar, teknik som jag inte begriper eller nåt annat modernt så kallar jag det för en Catweazle. Att jag sedan får förklara det för de som är yngre och de som är äldre, det kommer på köpet. Men numera kan jag dessutom ta ram bilden ut pluskan och visa att han funnits på riktigt!
Catweazle var en trollkarl (tror jag) som tidsreste från 1700-talet till slutet av sextiotalet. Mina minnen av programmen är att varje gång han stötte på ett fenomen som inte fanns vid den tiden han kom från så rabblade han "Touch wood". Det har etsat sig såpass att när jag stöter på data som inte funkar, teknik som jag inte begriper eller nåt annat modernt så kallar jag det för en Catweazle. Att jag sedan får förklara det för de som är yngre och de som är äldre, det kommer på köpet. Men numera kan jag dessutom ta ram bilden ut pluskan och visa att han funnits på riktigt!
Kent Andersson
Han slutade mitt i sitt värv denne man från Götet som alltid hade sina rötter i närminnet.
Har haft förmånen att både se och höra honom framföra egna dikter, teater och sång.
En av dem han skrivit är Vingen från 1984:
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en börda för oss
som vi måste smyga med.
Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar,
skolmästare
och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemeiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade djävel!
Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!
Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!
Har haft förmånen att både se och höra honom framföra egna dikter, teater och sång.
En av dem han skrivit är Vingen från 1984:
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en börda för oss
som vi måste smyga med.
Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar,
skolmästare
och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemeiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade djävel!
Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!
Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!