När Danmark blev Sverige och Danmark igen
Fågelinfluensan har förpassats från krigsrubriker till notiser igen. Nu är det påsk och då är det tragiska trafikolyckor som dominerar media förutom kvällspressens löpsedlar. Där bantas det i vanlig ordning.
Trots det nådde fågelflunsan nya mediala höjder. På SvTs textteve blev Danmark svenskt. För nyheten om en man i grannlandet som eventuellt fått sjukan fanns på inrikessidorna. Nyheten om att han led av något annat hittades däremot på utrikes.
Tur för oss att de rättade sig själva. Tänk om danskarna skulle tro att Sverige i smyg ockuperat dem. För inte kan det väl vara annat än bristande geografikunskaper som gjorde att de två nyheterna placerades som de gjorde?
Trots det nådde fågelflunsan nya mediala höjder. På SvTs textteve blev Danmark svenskt. För nyheten om en man i grannlandet som eventuellt fått sjukan fanns på inrikessidorna. Nyheten om att han led av något annat hittades däremot på utrikes.
Tur för oss att de rättade sig själva. Tänk om danskarna skulle tro att Sverige i smyg ockuperat dem. För inte kan det väl vara annat än bristande geografikunskaper som gjorde att de två nyheterna placerades som de gjorde?
Frankrike backar!
Ungdomar slipper godtycklig arbetsrätt i Frankrike. President Chirac har meddelat att lagförslaget dras tillbaka och ersätts med arbetsmarknadsåtgärder riktade mot unga. Det visade sig att det lönade sig att protestera och demonstrera. Massor av människor under senaste tiden sökt sig ut för att visa sin motvilja till försämringar för unga i arbetslivet i folkliga möten. Det kan man inte tro när man läser svensk press i allmänhet och borgerliga ledarsidor i synnerhet . Det är klart att alla som vill att löntagare ska ha mindre makt hellre visar upp upplopp och brända bilar.
Slavkontrakt för snöskottare
Jag har svurit ve och fast över årets vinter. Förbannat snön och kylan ohch längtat efter värme. Just nu känns det oerhört futtigt. MIn vardag har möjligen blir lite bökigare, men inte ens i närheten av vad den har varit för de som skottat snö och is från hustaken.
Knappt några säkerhetsinstruktioner, svartlön och stress. Det har rapporterats på nyheterna under dagen. Flyktingar och papperslösa invandrare som inte har något att sätta emot har tjänat bråkdelen av svenska löner med risk för sitt eget liv. Några av skadats och sedan inte haft de försäkringar som de allra flesta av oss andra i arbetslivet omfattas av.
Det finns inte ord för min upprördhet och snösvängen är inte den enda branschen där sådant här sker. De personer som rått utnyttjar andra maktlöshet förtjänar ingen respekt och borde sättas dit. Att hitta dem blir inte lätt, få vågar ställa upp och vittna. Och om de gör det riskerar de att bli utvisade - ett hemskt moment 22-läge.
Det man däremot snabbt kan göra är att införa ett huvudansvar för den som anlitar entreprenörer. Visar det sig att man anlitar svartjobbare är det den anlitade som åker dit. Vet att det inte löser alla problem men är ett steg åt rätt riktning. Sedan måste facken jobba hårdare för att hitta lösningar så att även de som är mest utsatta kan kräva rättigheter, om inte annat så i efterhand.
Knappt några säkerhetsinstruktioner, svartlön och stress. Det har rapporterats på nyheterna under dagen. Flyktingar och papperslösa invandrare som inte har något att sätta emot har tjänat bråkdelen av svenska löner med risk för sitt eget liv. Några av skadats och sedan inte haft de försäkringar som de allra flesta av oss andra i arbetslivet omfattas av.
Det finns inte ord för min upprördhet och snösvängen är inte den enda branschen där sådant här sker. De personer som rått utnyttjar andra maktlöshet förtjänar ingen respekt och borde sättas dit. Att hitta dem blir inte lätt, få vågar ställa upp och vittna. Och om de gör det riskerar de att bli utvisade - ett hemskt moment 22-läge.
Det man däremot snabbt kan göra är att införa ett huvudansvar för den som anlitar entreprenörer. Visar det sig att man anlitar svartjobbare är det den anlitade som åker dit. Vet att det inte löser alla problem men är ett steg åt rätt riktning. Sedan måste facken jobba hårdare för att hitta lösningar så att även de som är mest utsatta kan kräva rättigheter, om inte annat så i efterhand.
Kontraproduktivt med icke godkänt
Det är inte bara helt knäppt att använda betyg till att förbjuda åsikter, det har antagligen totalt motsatt verkan. Samtidigt visar dagens förslag om att ge elever IG om de hyser "fel åsikter" att lärarna inte verkar ha argument så det räcker att ta debatten med de ungdomar som visar rasistiska, nazistiska eller andra ickedemokratiska sympatier. Föga förvånanande trycke fp-militanten Björklund fram sitt ordningsbetyg, är någon förvånad.
Jag tror inte att någon av de två metoderna fungerar. Repressalier ändrar inte åsikter, iallafall inte åt det håll de är tänkta att göra.
Jag är övertygad om att det gång efter gång handlar om att ta en öppen debatt i klassrummen eller korridorerna och då den uppstår. Inte någon annan gång utan just där och just då när problemen uppstår. Men det går inte gå till som alltför ofta idag , att ungarna för höra att så får man inte tycka (jag vet att det inte är ovanligt). Hade någon sagt så till mig i gymnasiet hade jag av ren princip tyckt just så och ännu mer.
Nej, upp med alla åsikter i ljuset. Analysera flygbladen som delas ut på skolan, tillsammans med eleverna. Det är bara så fördomar, lögner och populism kan bemötas, avlövas och spricka även i de ungas ögon. Fler lärare måste få tid och stöd att skaffa sig argument mot nasse- och rassepropagandan. Har man inte kunskaperna internt finns det andra att ta hjälp av, även i det här ämnet.
De samtalen måste tas med barn och ungdomar - kan vi inte föra en allvarligt menad debatt med de i tidiga år, vem tror att det blir lättare när de blir äldre?
Samtidigt måste varenda skola måste jobba stenhårt med den demokratiska värdegrunden från skolstart och framåt. Och den värdegrunden måste sitta i magbotten på varenda vuxen i skolan - inte bara eleverna. För som känt - det är inte vad man säger, utan vad man gör som gäller. Både i skolan, och hemma vid matbordet.
Jag tror inte att någon av de två metoderna fungerar. Repressalier ändrar inte åsikter, iallafall inte åt det håll de är tänkta att göra.
Jag är övertygad om att det gång efter gång handlar om att ta en öppen debatt i klassrummen eller korridorerna och då den uppstår. Inte någon annan gång utan just där och just då när problemen uppstår. Men det går inte gå till som alltför ofta idag , att ungarna för höra att så får man inte tycka (jag vet att det inte är ovanligt). Hade någon sagt så till mig i gymnasiet hade jag av ren princip tyckt just så och ännu mer.
Nej, upp med alla åsikter i ljuset. Analysera flygbladen som delas ut på skolan, tillsammans med eleverna. Det är bara så fördomar, lögner och populism kan bemötas, avlövas och spricka även i de ungas ögon. Fler lärare måste få tid och stöd att skaffa sig argument mot nasse- och rassepropagandan. Har man inte kunskaperna internt finns det andra att ta hjälp av, även i det här ämnet.
De samtalen måste tas med barn och ungdomar - kan vi inte föra en allvarligt menad debatt med de i tidiga år, vem tror att det blir lättare när de blir äldre?
Samtidigt måste varenda skola måste jobba stenhårt med den demokratiska värdegrunden från skolstart och framåt. Och den värdegrunden måste sitta i magbotten på varenda vuxen i skolan - inte bara eleverna. För som känt - det är inte vad man säger, utan vad man gör som gäller. Både i skolan, och hemma vid matbordet.
Fyra timmar av aktiv demokrati
I lokalen i källarplan denna första varma marslördag var det arbetarekommunens årsmöte i staden där jag bor. Vid tiosnåret var vi ett hundratal kvinnor, män, unga, äldre, ljushåriga, rödhåriga och mörkhåriga som valde átt vara där istället för att göra något annat.
Efter kaffe, lite småtuggande och migrationsminister Barbro Holmgrens anförande blev det dags dags för årsmötet. Vi skulle fatta beslut om valplanen och handlingsprogram för de kommande åren. Vi skulle också besluta om vilka personer som ska stå på valsedeln till kommunalvalet och vilka som det kommande året ska ingå i arbetarekommunens styrelse.
Det var många som talade varmt för sådant som de tyckte saknades i handlingsprogrammet eller som kunde beskrivas på ett tydligare sätt - om kultur eller utbildning, de ungas och de äldres livsmöjligheter. En del fick årsmötet med sig, andra inte och det slutliga handlingsprogrammet såg annorlunda ut styrelsens förslag. Detsamma gällde valsedeln till kommunalvalet. Efter att några varit uppe och med kloka argument föreslagit förändringar ffick de också årsmötet med sig i röstningen.
En och annan skribent raljerar ibland över den här typen av möten. Kallar de tröga, osexiga och så nittonhundratal. Det är synd. För det är bland annat där som politiken formas. Där både vardagsnära beslut fattas och visioner utmålas. Där varje medlems röst är lika mycket värd. Aktivt utövande av demokrati, helt enkelt.
Efter kaffe, lite småtuggande och migrationsminister Barbro Holmgrens anförande blev det dags dags för årsmötet. Vi skulle fatta beslut om valplanen och handlingsprogram för de kommande åren. Vi skulle också besluta om vilka personer som ska stå på valsedeln till kommunalvalet och vilka som det kommande året ska ingå i arbetarekommunens styrelse.
Det var många som talade varmt för sådant som de tyckte saknades i handlingsprogrammet eller som kunde beskrivas på ett tydligare sätt - om kultur eller utbildning, de ungas och de äldres livsmöjligheter. En del fick årsmötet med sig, andra inte och det slutliga handlingsprogrammet såg annorlunda ut styrelsens förslag. Detsamma gällde valsedeln till kommunalvalet. Efter att några varit uppe och med kloka argument föreslagit förändringar ffick de också årsmötet med sig i röstningen.
En och annan skribent raljerar ibland över den här typen av möten. Kallar de tröga, osexiga och så nittonhundratal. Det är synd. För det är bland annat där som politiken formas. Där både vardagsnära beslut fattas och visioner utmålas. Där varje medlems röst är lika mycket värd. Aktivt utövande av demokrati, helt enkelt.
Motståndarnas vettiga åsikter
Den här utmaningen kom från Kulturbloggen: Därför utmanar jag nu ett antal politiska bloggare att nämna något som de faktiskt kan tycka är vettigt i den politiska motståndarens politiska idéer och förslag.
Först måste jag erkänna att jag knappast kan de olika "motståndarpartiernas" politik som ett rinnande vatten. I ärlighetens namn kan jag nog inte dra politiken från a-ö ens för det parti jag kommer att rösta på.
Arbetsliv och utbildning är det jag kan bäst och där är det svårt att hitta ideér jag är förtjust i. En tillbakagång till en auktoritär skolvärld eller en avreglerad arbetsmarknad lockar mig inte.
Jo, att moderaterna idag säger att arbetsrätten som den ser ut idag inte är något hinder. Det sympatiserar jag verkligen med. Jag förutsätter då att även konfliktreglerna finns med i det som inte behöver förändras.
Annars är det en företrädare för dessa partier som dyker upp i mitt huvud: Birgitta Olsson, fp. Jag tycker hon är en rakryggad politiker. Tycker om hennes uppriktiga och starka engagemang för feminism och mänskliga rättigheter.
Tänker lite till, men kommer inte på fler namn eller ideér. Kanske för att jag inte har koll på företrädare bortom partiledningarna och för att jag inte kan detaljerna i deras politik, precis som jag skrev i början.
Först måste jag erkänna att jag knappast kan de olika "motståndarpartiernas" politik som ett rinnande vatten. I ärlighetens namn kan jag nog inte dra politiken från a-ö ens för det parti jag kommer att rösta på.
Arbetsliv och utbildning är det jag kan bäst och där är det svårt att hitta ideér jag är förtjust i. En tillbakagång till en auktoritär skolvärld eller en avreglerad arbetsmarknad lockar mig inte.
Jo, att moderaterna idag säger att arbetsrätten som den ser ut idag inte är något hinder. Det sympatiserar jag verkligen med. Jag förutsätter då att även konfliktreglerna finns med i det som inte behöver förändras.
Annars är det en företrädare för dessa partier som dyker upp i mitt huvud: Birgitta Olsson, fp. Jag tycker hon är en rakryggad politiker. Tycker om hennes uppriktiga och starka engagemang för feminism och mänskliga rättigheter.
Tänker lite till, men kommer inte på fler namn eller ideér. Kanske för att jag inte har koll på företrädare bortom partiledningarna och för att jag inte kan detaljerna i deras politik, precis som jag skrev i början.
Första partiledaren ut
Nu börjar SvTs Dokument inifråns serie om de sju riksdagspartierna och partiledarna. Först ut Fredrik Reinfeldt och moderaterna. En hel timma är det, vilket föder en förhoppning om att man kommer ner en bit på djupet i partiernas politik och bortom det som ger de enklaste rubrikerna.
Att programmet samlar lika många tittare som Schlagerfestivalen kanske är att hoppas på lite för mycket. Men dessbättre brukar valurnorna i september samla fler röstande än musiktävlingar i allmänhet.
Att programmet samlar lika många tittare som Schlagerfestivalen kanske är att hoppas på lite för mycket. Men dessbättre brukar valurnorna i september samla fler röstande än musiktävlingar i allmänhet.
Konkret solidaritet
Internationell facklig solidaritet är mer än bara tre fina ord. Runt om i Sverige finns det fackligt aktiva som är med i projekt för att stötta kamrater på andra delar av jordklotet. Det kan handla om att stödja uppbyggandet av fackklubbar, studieverksamhet, öka läskunnigheten eller att hjälpa till att bygga ett dagis.
Det var vad Lars-Axel Karlsson och Pauli Kristiansson på Livs tog initiativ till under åttiotalet, på ön Mindanao som ligger i södra Filippinerna. Då som nu är barnomsorg ett stort problem för kvinnor som vill jobba. Projektet har fortsatt och idag handlar det också om att stödja demokratiseringskampen i ett världens fattigaste länder. Läs mer om det här projektet här eller om vad LO-TCO biståndsnämnd är och gör.
Det var vad Lars-Axel Karlsson och Pauli Kristiansson på Livs tog initiativ till under åttiotalet, på ön Mindanao som ligger i södra Filippinerna. Då som nu är barnomsorg ett stort problem för kvinnor som vill jobba. Projektet har fortsatt och idag handlar det också om att stödja demokratiseringskampen i ett världens fattigaste länder. Läs mer om det här projektet här eller om vad LO-TCO biståndsnämnd är och gör.
Sporten slog ut det mesta andra i nyhetsväg.
För första gången har jag varit likgiltig under ett OS - inte ens hockeyn lyckades hetsa upp mig. Såg inte finalen utan satt med en kompis på ett ganska öde fik i en stad men lika öde gator. Att sedan fel lag vann bekommer mig inte mycket det heller. Är med andra ord inte ledsen för att det tar slut nu.
Hörde däremot ett inslag i Rapport som fick mig att fundera på två saker. Det första var att ett OS-guld slår ut allt annat som förstanyhet. Inte ens fågelinfluensan rår på det, varken i etermedia eller på löpsedlar. För ett par veckor hade de franska fåglarna skapat krigsrubriker.
Det andra är hur talkörerna hos guldfirarna vid Sergel påminde om nynazistiska dito. Ingen jämförelse i något annat avseende, men rösterna var lika mässande och osjungade röster och tog om samma korta ramså gång efter gång efter gång. Sådär som det brukar låta i inslag där nassarna är med. Lite läskigt på något sätt.
Det lät varken som segerglädje, -fest eller - lycka i mina öron., snarare motsatsen. Hoppas att de såg lyckliga ut , det vet jag inte eftersom jag inte tittade utan bara lyssnade på reportaget. .
Hörde däremot ett inslag i Rapport som fick mig att fundera på två saker. Det första var att ett OS-guld slår ut allt annat som förstanyhet. Inte ens fågelinfluensan rår på det, varken i etermedia eller på löpsedlar. För ett par veckor hade de franska fåglarna skapat krigsrubriker.
Det andra är hur talkörerna hos guldfirarna vid Sergel påminde om nynazistiska dito. Ingen jämförelse i något annat avseende, men rösterna var lika mässande och osjungade röster och tog om samma korta ramså gång efter gång efter gång. Sådär som det brukar låta i inslag där nassarna är med. Lite läskigt på något sätt.
Det lät varken som segerglädje, -fest eller - lycka i mina öron., snarare motsatsen. Hoppas att de såg lyckliga ut , det vet jag inte eftersom jag inte tittade utan bara lyssnade på reportaget. .
Bättre för alla de med otrygga jobb
I dag är jag glad för att LAS, lagen om anställningsskydd, ska förstärkas för de som har de mest otrygga jobben. Efter sex månaders sammanlagd anställning ska man ha företräde till nästa lediga jobb, om man har kunskaper att ta det förstås (det som alltid gäller för företrädesrätt). När man jobbat i 14 månader under fem år omvandlas en tillfällig anställning till en fast, eller tillsvidare som det formellt heter. Det föreslår regeringen, mp och vp.
Samtidigt skärps reglerna för hur uppsägningstiden ska förläggas om en föräldraledig person sägs upp. Idag kan uppsägningstiden vara under ledigheten, det nya blir att den ska räknas från det den f-ledige kommer tillbaka. Då slipper inte arbetsgivaren undan uppsägningslönen och då är det kanske inte lika givet att det är den som fått barn som får gå.
Vart sjunde jobb idag har en deadline och många av dem som har sådana jobb erbjuds bara det ena korta jobbet efter det andra. Bland kvinnor i LO-yrken under trettio har runt 30-40 procent tidsbegränsade jobb. Att inte få hyra en lägenhet (alla bor inte i Stockholm), kunna långa pengar eller få ett bredbandsabonnemang är inte möjligt för många av dem - det krävs fast inkomst för det. För att inte glömma det värsta av allt - att inte våga försöka bilda familj för att man inte vet om man har regelbunden lön till försörjning av sina barn.
Det finns ett tydligt statistiskt samband mellan att det föds lite barn och otrygga jobb. De som har fasta jobb föder barn i samma mängd som för femton år sedan, de som inte har det väntar tills de får det. Och en får vänta förgäves. För när det fasta jobbet dyker upp har man kanske hunnit passera trettio - och för varje år en kvinna blir äldre minskar möjligheten att bli gravid. Tragiskt att unga människor ska behöva hamna i ett såndat läge.
I ett välfärdsland värd namnet ska ingen tvingas välja mellan jobb och familj. De nya ändringarna i LAS kommer att bidra till färre behöver göra det. Det tycker jag är bra för framtiden!
Samtidigt skärps reglerna för hur uppsägningstiden ska förläggas om en föräldraledig person sägs upp. Idag kan uppsägningstiden vara under ledigheten, det nya blir att den ska räknas från det den f-ledige kommer tillbaka. Då slipper inte arbetsgivaren undan uppsägningslönen och då är det kanske inte lika givet att det är den som fått barn som får gå.
Vart sjunde jobb idag har en deadline och många av dem som har sådana jobb erbjuds bara det ena korta jobbet efter det andra. Bland kvinnor i LO-yrken under trettio har runt 30-40 procent tidsbegränsade jobb. Att inte få hyra en lägenhet (alla bor inte i Stockholm), kunna långa pengar eller få ett bredbandsabonnemang är inte möjligt för många av dem - det krävs fast inkomst för det. För att inte glömma det värsta av allt - att inte våga försöka bilda familj för att man inte vet om man har regelbunden lön till försörjning av sina barn.
Det finns ett tydligt statistiskt samband mellan att det föds lite barn och otrygga jobb. De som har fasta jobb föder barn i samma mängd som för femton år sedan, de som inte har det väntar tills de får det. Och en får vänta förgäves. För när det fasta jobbet dyker upp har man kanske hunnit passera trettio - och för varje år en kvinna blir äldre minskar möjligheten att bli gravid. Tragiskt att unga människor ska behöva hamna i ett såndat läge.
I ett välfärdsland värd namnet ska ingen tvingas välja mellan jobb och familj. De nya ändringarna i LAS kommer att bidra till färre behöver göra det. Det tycker jag är bra för framtiden!
Inte lätt att leva som man lär som moderat?
Sjukskrivning är inte till för att livet är svårt , är ett inte alldeles ovanligt argument av ledarskribenter av varierande blå färg. Undrar om någon av dem kommer att ha några skriftliga synpunkter på att Kristina Axén-Olin är sjukskriven av just den anledningen. Såhär säger hon enligt en intervju i Expressen idag:
Hur mår du egentligen?
- Det är okej.
Kristina Axén Olin räknar med att vara tillbaka på jobbet efter sportlovsveckan. Men hon utesluter inte att sjukskrivningen förlängs.
- Nu måste jag få tömma min mammas lägenhet och umgås med familjen, säger hon.
Jag har inte svårt för att förstå att sorg efter en älskad förälder leder till att man blir utmattad och inte orkar med jobbet en period i livet. Men jag tillhör inte heller de den skara av moralister som anser att sjukskrivning missbrukas i sådana lägen. Kan man inte jobba av sjukdomsskäl har man rätt til sjukförsäkring - det är därför den finns. Jag har dessutom stor förståelse för att heltidspolitiker har en arbetsbörda som inte är sund ens för en helt frisk och kry person.
För mig är det mao inget problem med att K A-O är sjukskriven. Men kan en moderat politiker tycka att det är ok att sjukskrivningen förlängs för att en lägenhet ska tömmas eller att man ska umgås med familjen samtidigt som man predikar fusk i andra sammanhang?
Hur mår du egentligen?
- Det är okej.
Kristina Axén Olin räknar med att vara tillbaka på jobbet efter sportlovsveckan. Men hon utesluter inte att sjukskrivningen förlängs.
- Nu måste jag få tömma min mammas lägenhet och umgås med familjen, säger hon.
Jag har inte svårt för att förstå att sorg efter en älskad förälder leder till att man blir utmattad och inte orkar med jobbet en period i livet. Men jag tillhör inte heller de den skara av moralister som anser att sjukskrivning missbrukas i sådana lägen. Kan man inte jobba av sjukdomsskäl har man rätt til sjukförsäkring - det är därför den finns. Jag har dessutom stor förståelse för att heltidspolitiker har en arbetsbörda som inte är sund ens för en helt frisk och kry person.
För mig är det mao inget problem med att K A-O är sjukskriven. Men kan en moderat politiker tycka att det är ok att sjukskrivningen förlängs för att en lägenhet ska tömmas eller att man ska umgås med familjen samtidigt som man predikar fusk i andra sammanhang?
Har det dödliga våldet ökat?
Det är lätt att tro att vi under 2000-talet tar livet av varandra som aldrig förr. Och visst avlider människor till följd av dödligt våld - det är så Brå rubricerar det. Men har det ökat radikalt de senaste åren? Nej, det har det inte.
Antal personer som utsatts för dödligt våld har varit i stort sett konstant sedan mitten på sjuttiotalet. Då dog 98 personer på grund av att det blev utsatta för våld, 1995 dog 90 och 2004 dog 102 av samma skäl. De siffrorna hittas i boken Släpp fångarna loss - ett reportage om brott, straff och trygghet av Mattias Hagberg.
Hade någon frågat mig innan jag började läsa boken hade i allafall inte jag trott det, tvärtom. Det känns som om man dagligdags matas med människor som inget ont anande huxflux blir dödade. Så är det inte heller, runt 70 procent kände sina banemän och majoriteten lever under socialt marginaliserade förhållanden. Tidigare hade jag även stämt in i kören som inte trott på att Bostadsinbrotten har minskat, liksom bilstölderna. Bett personen att dra den om Bellman också.
I sin bok undersöker MH hur det ser ut med brottsligheten i Sverige och hans bild är inte densamma som medias och politikernas. Han resonerar också kring vad det är som får oss att tro att alla brott bara är i ett ständigt ökande och att fler poliser och hårdare straff är det som behövs. Intressant läsning för alla som är intresserade av att debattera brott och straff, tycker jag.
Antal personer som utsatts för dödligt våld har varit i stort sett konstant sedan mitten på sjuttiotalet. Då dog 98 personer på grund av att det blev utsatta för våld, 1995 dog 90 och 2004 dog 102 av samma skäl. De siffrorna hittas i boken Släpp fångarna loss - ett reportage om brott, straff och trygghet av Mattias Hagberg.
Hade någon frågat mig innan jag började läsa boken hade i allafall inte jag trott det, tvärtom. Det känns som om man dagligdags matas med människor som inget ont anande huxflux blir dödade. Så är det inte heller, runt 70 procent kände sina banemän och majoriteten lever under socialt marginaliserade förhållanden. Tidigare hade jag även stämt in i kören som inte trott på att Bostadsinbrotten har minskat, liksom bilstölderna. Bett personen att dra den om Bellman också.
I sin bok undersöker MH hur det ser ut med brottsligheten i Sverige och hans bild är inte densamma som medias och politikernas. Han resonerar också kring vad det är som får oss att tro att alla brott bara är i ett ständigt ökande och att fler poliser och hårdare straff är det som behövs. Intressant läsning för alla som är intresserade av att debattera brott och straff, tycker jag.
Tänk om det var lika många program
inför partiledardebatterna som inför Melodifestivalen på radio och teve. Just nu är det ett två timmars program på P3 om tidigare års tävlingar. Lyssnar med ett öra, inte riktigt min musik.
Tänk tanken att P3 körde en två-timmars imorgon inför den första partiledardebatten före valet i september. De kunde ha inslag från tidigare debatter som de kunde kommentera på samma sätt som de kommenterar låtarna idag. De kunde bjuda in gäster som kan stå för tidigare löften och andra gäster som fick säga hur de ser på val och demokrati osv osv. Att man spelar musik också är en självklarhet i den kanalen och absolut inget som stör.
Varför inte egentligen. Valdeltagandet har sjunkit de två senaste valen i Sverige, även om det fortfarande är högt. Men hur mycket man röstar är inte lika över landet. Högutbildade röstar till nästan 100 procent. de i arbetarjobb har de lägsta valdeltagandet. Äldre röstar mer än unga, svenskfödda mer än invandrare med rösträtt. Det är inte bra för demokratin.
Många säger att det inte spelar någon roll, att alla partier tycker lika. Jag håller inte med. Men för att komma förbi den första tanken måste man se bortom korta nyheter och löpsedlar. Ta reda på fakta helt enkelt. Ett sätt är att kolla in paritledardebatten nu på söndag kl 20.00 i fyran. Då kan man lyssna på vad de säger och sedan värdera det i sitt eget huvud.
Tänk tanken att P3 körde en två-timmars imorgon inför den första partiledardebatten före valet i september. De kunde ha inslag från tidigare debatter som de kunde kommentera på samma sätt som de kommenterar låtarna idag. De kunde bjuda in gäster som kan stå för tidigare löften och andra gäster som fick säga hur de ser på val och demokrati osv osv. Att man spelar musik också är en självklarhet i den kanalen och absolut inget som stör.
Varför inte egentligen. Valdeltagandet har sjunkit de två senaste valen i Sverige, även om det fortfarande är högt. Men hur mycket man röstar är inte lika över landet. Högutbildade röstar till nästan 100 procent. de i arbetarjobb har de lägsta valdeltagandet. Äldre röstar mer än unga, svenskfödda mer än invandrare med rösträtt. Det är inte bra för demokratin.
Många säger att det inte spelar någon roll, att alla partier tycker lika. Jag håller inte med. Men för att komma förbi den första tanken måste man se bortom korta nyheter och löpsedlar. Ta reda på fakta helt enkelt. Ett sätt är att kolla in paritledardebatten nu på söndag kl 20.00 i fyran. Då kan man lyssna på vad de säger och sedan värdera det i sitt eget huvud.
Tjänstedirektivet - en europafacklig framgång!
Att fackligt samarbete inom Europa skapar förändring visar EU-parlamentets beslut om tjänstedirektivet. Turerna har varit många sedan kommissionären Bolkestein presenterade det förslag som hade ryckt undan möjligheterna att kräva lika villkor för lika arbete i ett och samma land. Istället skulle löner och andra anställningsvillkor avgöras av varifrån företaget kommer. Alltså om ett italienskt eller estniskt byggföretag skulle komma till Sverige så skulle villkoren för de anställda avgöras av det.
Det senare kallas ursprungslandsprincipen. Det är villkoren i det land där jobbet görs som ska gälla, tyckte facken i Eu-länderna (och jag med). Ingen fackförening vill se att löntagarna ska tvingas in i en konkurrens med lägre och lägre löner. Inga löntagare suktar väl heller efter social dumpning.
Man började jobba stenhårt för att se till att det även med ett tjänstedirektiv ska vara så. Man jobbade både mot regeringarna i sina egna länder och gentemot EU-kommissionen och parlamentariker via Europafacket EFS och fackliga branschorganisationer.
Och det bar frukt! Ursprungslandsprincipen är borta i det kompromissförslag som blev till beslut. Det visar hur viktigt det fackliga samarbetet över nationsgränserna är och att det lönar sig att hålla ihop. Att det sedan säkert finnas andra delar som kunnat blivit bättre för medborgare och arbetstagare, antar jag. Har inte hunnit läsa och inte hittat så mycket rapportering om det heller. Men så är det med kompromisser.
Det senare kallas ursprungslandsprincipen. Det är villkoren i det land där jobbet görs som ska gälla, tyckte facken i Eu-länderna (och jag med). Ingen fackförening vill se att löntagarna ska tvingas in i en konkurrens med lägre och lägre löner. Inga löntagare suktar väl heller efter social dumpning.
Man började jobba stenhårt för att se till att det även med ett tjänstedirektiv ska vara så. Man jobbade både mot regeringarna i sina egna länder och gentemot EU-kommissionen och parlamentariker via Europafacket EFS och fackliga branschorganisationer.
Och det bar frukt! Ursprungslandsprincipen är borta i det kompromissförslag som blev till beslut. Det visar hur viktigt det fackliga samarbetet över nationsgränserna är och att det lönar sig att hålla ihop. Att det sedan säkert finnas andra delar som kunnat blivit bättre för medborgare och arbetstagare, antar jag. Har inte hunnit läsa och inte hittat så mycket rapportering om det heller. Men så är det med kompromisser.
Ett kärnreaktor bara för stand-by-läge
Om alla drar ur sladden till mobilladdaren, stänger av teven, videon, cd-spelaren, dvdn och allt annat som drar ström istället för att låt de stå på stand-by, minskar vi energiförbrukningen i Sverige med en kärnreaktor. En helt ofattbar stor besparing som inte sänker levnadsstandarden för eller kräver några stora åtaganden av någon.
Det är ett kanonsätt att minska slöseriet med energi, för det är verkligen i-världsslöseri att inte idas dra ur sladden till laddaren (skyldig) eller gå fram till teven istället för att bara klicka på fjärren. Räcker inte slöseri som argument, då finns ett till: Elektriska prylar som på standby är brandfarliga. Såg för något år sedan en film om hur snabbt en teve brinner upp, och efter det stänger jag alltid av min. Inte i något ädelt syfte alltså, men energisparandet kom ju på köpet. När jag drog ur mobil laddarsladden idag så hade jag Ringhals närmast på näthinnan. Den minskade brandrisken kan jag nog också leva med
Det är ett kanonsätt att minska slöseriet med energi, för det är verkligen i-världsslöseri att inte idas dra ur sladden till laddaren (skyldig) eller gå fram till teven istället för att bara klicka på fjärren. Räcker inte slöseri som argument, då finns ett till: Elektriska prylar som på standby är brandfarliga. Såg för något år sedan en film om hur snabbt en teve brinner upp, och efter det stänger jag alltid av min. Inte i något ädelt syfte alltså, men energisparandet kom ju på köpet. När jag drog ur mobil laddarsladden idag så hade jag Ringhals närmast på näthinnan. Den minskade brandrisken kan jag nog också leva med
Ännu mer förbannad
Om det som media rapporterar stämmer blir jag förbannad, igen. Hur kan våldtäkt och sexuella övergrepp ske framför ögonen på folk i en tunnelbana utan att en enda av dem som sitter i vagnen gör något annat än tittar bort? Jag fattar det kanske till och med ännu mindre än att övergreppet sker.
Nu tänker jag inte predika om något "bättre förr", för det var det inte. Har erfarenheter av hur folk blundade då också, liksom av motsatsen både då och nu. Så det är inte att vi människor är av annat skrot och korn idag. Möjligen är vi mer rädda idag än för 10-15 år sedan vilket inte är konstigt. Vi matas ju dagligdags med vålds-, brotts- och skrämselnyheter . Att rädslan inte är rationell spelar ingen roll när det sitter som en klump i magen.
Oavsett det har jag svårt att förstå hur man kan sitta passiv när ett våldsbrott sker framför ögonen på en. Undrar hur deras nattsömn ser ut? Funderar de aldrig på att det kan drabba dem själva, deras barn eller andra som står de nära. Eller är det sådana som sitter i fikarummen och moraliserar över andra som inte ingriper och att det var bättre förr?
Man behöver nödvändigtvis inte ingripa ensam. I det här fallet hade det kunnat räcka med att en enda person hade sagt åt några andra i vagnen att de måste göra något. Det säger min erfarenhet - få vågar vara den första som gör nåt,men väldigt många gör det om man frågar eller om de ser att fler som ställer upp. Civilkuraget vinner ofta över rädslan. Sedan att alla aldrig kommer att göra nåt. För de som inte ens lånar ut sin mobil för att man ska kunna larma handlar det inte om rädsla, utan feghet. Eller ännu värre - uppfattningen om att det är någon annans ansvar att reagera.
Nu tänker jag inte predika om något "bättre förr", för det var det inte. Har erfarenheter av hur folk blundade då också, liksom av motsatsen både då och nu. Så det är inte att vi människor är av annat skrot och korn idag. Möjligen är vi mer rädda idag än för 10-15 år sedan vilket inte är konstigt. Vi matas ju dagligdags med vålds-, brotts- och skrämselnyheter . Att rädslan inte är rationell spelar ingen roll när det sitter som en klump i magen.
Oavsett det har jag svårt att förstå hur man kan sitta passiv när ett våldsbrott sker framför ögonen på en. Undrar hur deras nattsömn ser ut? Funderar de aldrig på att det kan drabba dem själva, deras barn eller andra som står de nära. Eller är det sådana som sitter i fikarummen och moraliserar över andra som inte ingriper och att det var bättre förr?
Man behöver nödvändigtvis inte ingripa ensam. I det här fallet hade det kunnat räcka med att en enda person hade sagt åt några andra i vagnen att de måste göra något. Det säger min erfarenhet - få vågar vara den första som gör nåt,men väldigt många gör det om man frågar eller om de ser att fler som ställer upp. Civilkuraget vinner ofta över rädslan. Sedan att alla aldrig kommer att göra nåt. För de som inte ens lånar ut sin mobil för att man ska kunna larma handlar det inte om rädsla, utan feghet. Eller ännu värre - uppfattningen om att det är någon annans ansvar att reagera.
Varför, varför, varför?
Ibland räcker inte orden att beskriva det jag känner, som nu. Blir förtvivlad,arg, ledsen och mer därtill av dagens värsta nyhet. Den om grabbarna som utsatt en ung tjej för tortyrliknande sexuella övergrepp och spelat in det med mobilen. Det skedde i september och vem flickan är vet inte polisen, men antagligen många andra; den som äger mobilen och många av de som fått/sett filmen. För jag tror inte ett ögonblick på att grabbarna hållit den för sig själva.
Så hon har med stor sannolikhet upplevt övergreppet gång efter gång efter gång. Genom viskningar när hon passerat i korridoren i plugget, genoom råa kommentarer och tillmälen av de som inte nöjt sig med att viska. Hon är den som utsatts för övergrepp, men tyvärr är jag inte övertygad om att alla ser det så i de ungas värld. För hade det varit det, ja då hade händelsen uppdagats snabbare och då hade polisen sluppit fundera över vem hon är. Hoppas innerligt att hon kan identifieras och få allt det stöd hon behöver.
Det är hon som bär skammen, inte grabbarna. Det är hon som gjort sig "förtjänt" att kallas hora och bli behandlad som hon blivit. Det visar forskarrapporter, intervjustudier och inte minst K. Wennstams bok "Flickan och skulden", om våldtäkter och gruppvåldtäkter. I den skriver hon om ett liknande övergrepp, ungas syn på den och vad som händ efter.
Oavsett det, vad är det som fick dessa unga män att tortera denna flicka (och en förståndshandikappad man som visar i en annan film i mobilen)? Och vad är det som får människor som får vetskap om dåden att vara lojala med gärningsmännen istället för offren?
För det är sant det som Martin Luther King sa: "Det är inte bara de ondas handling, utan även de godas tystnad."
Så hon har med stor sannolikhet upplevt övergreppet gång efter gång efter gång. Genom viskningar när hon passerat i korridoren i plugget, genoom råa kommentarer och tillmälen av de som inte nöjt sig med att viska. Hon är den som utsatts för övergrepp, men tyvärr är jag inte övertygad om att alla ser det så i de ungas värld. För hade det varit det, ja då hade händelsen uppdagats snabbare och då hade polisen sluppit fundera över vem hon är. Hoppas innerligt att hon kan identifieras och få allt det stöd hon behöver.
Det är hon som bär skammen, inte grabbarna. Det är hon som gjort sig "förtjänt" att kallas hora och bli behandlad som hon blivit. Det visar forskarrapporter, intervjustudier och inte minst K. Wennstams bok "Flickan och skulden", om våldtäkter och gruppvåldtäkter. I den skriver hon om ett liknande övergrepp, ungas syn på den och vad som händ efter.
Oavsett det, vad är det som fick dessa unga män att tortera denna flicka (och en förståndshandikappad man som visar i en annan film i mobilen)? Och vad är det som får människor som får vetskap om dåden att vara lojala med gärningsmännen istället för offren?
För det är sant det som Martin Luther King sa: "Det är inte bara de ondas handling, utan även de godas tystnad."
Fet mat ofarlig för vem?
Undrar hur många fler pizzor, raggmunkar och hamburgare som åts till lunch jämfört med en annan vanlig onsdag? För idag har vi fått veta att det hälsomässigt inte har någon betydelse om maten vi äter är fet eller inte. Inte heller viktmässigt enligt den studie som refereras till i allsköns media.
Det första har jag ingen aning om men det andra säger jag bestämt emot. Vet av egen erfarenhet att det betyder massor (av kg) för vikten vad man stoppar in i munnen. Att äta mer energi än man förbrukar gör att man går upp i vikt, vare sig det är fett, sockersött eller fiberrikt man stoppar i sig för mycket av. Enkel matematik, precis som det är lätt att räkna ut att det går snabbare att trycka i sig en semla än tre portioner havregrynsgröt för mycket.
Men det var inte det jag tänkte på när jag läste artikeln utan något helt annat. Vad jag vet är det första gången en studie på kvinnor leder till rubriker som handlar om hela befolkningen. Alla andra gånger jag känner till är det studier på mäns hjärtsjukdomar med mera som blir allmängiltiga. Minns en rubrik : "Svenska folket blir fetare" som referar till mönstrande mäns viktökning över åren. Vilket inte ska läsas som att det ena är mer rätt än det andra.
Det första har jag ingen aning om men det andra säger jag bestämt emot. Vet av egen erfarenhet att det betyder massor (av kg) för vikten vad man stoppar in i munnen. Att äta mer energi än man förbrukar gör att man går upp i vikt, vare sig det är fett, sockersött eller fiberrikt man stoppar i sig för mycket av. Enkel matematik, precis som det är lätt att räkna ut att det går snabbare att trycka i sig en semla än tre portioner havregrynsgröt för mycket.
Men det var inte det jag tänkte på när jag läste artikeln utan något helt annat. Vad jag vet är det första gången en studie på kvinnor leder till rubriker som handlar om hela befolkningen. Alla andra gånger jag känner till är det studier på mäns hjärtsjukdomar med mera som blir allmängiltiga. Minns en rubrik : "Svenska folket blir fetare" som referar till mönstrande mäns viktökning över åren. Vilket inte ska läsas som att det ena är mer rätt än det andra.
Från vilken vinkel och vem som räknar
Satte fikat i halsen av dessa rader i Nalin Pekguls debattartikel i Svenskan i morse: "För oss muslimer som kämpar för demokrati har den senaste veckans upplopp hittills snarast väckt en känsla av lättnad."
Hur i hela friden kan en demokratikämpe tycka att upplopp är bra? Jo, det är bara att läsa ett par rader till: "Fundamentalisterna har alltså inte kunnat samla fler än 5 000 av Kairos 14 miljoner invånare eller fler än 400 av Istanbuls 13 miljoner invånare. Upploppen i Damaskus och Libanon är ett led i den interna maktkampen i dessa länder. " . Vad jag sett så är hon den första som tydligt beskriver hur få fundamentalisterna lyckas mobilisera
Det betyder att de i Istanbul var färre än de ett Första Maj-tåg i en medelstor svensk stad, i Kairo nästan lika många som samlas i Göteborg samma dag. I media brukar man beskriva de som glest befolkade. Det har betonats av bilder som är tagna på långt håll och gärna ur ett helikopterperspektiv. Inget fel i det, för det är sant att färre samlas under fanorna idag än för tjugo år sedan.
Utan att förminska vad som händer i spåren av "Muhammed-bilderna" vore det klädsamt om filmarna och fotograferna även där tog ett steg tillbaka, visade mer av omfattningens litenhet och även fick med några fler av alla de miljoner som inte bränner flaggor, kastar sten eller skriker slagord. Det som händer är väl tillräckligt dramatiskt utan att det behövs specialeffekter.
Hur i hela friden kan en demokratikämpe tycka att upplopp är bra? Jo, det är bara att läsa ett par rader till: "Fundamentalisterna har alltså inte kunnat samla fler än 5 000 av Kairos 14 miljoner invånare eller fler än 400 av Istanbuls 13 miljoner invånare. Upploppen i Damaskus och Libanon är ett led i den interna maktkampen i dessa länder. " . Vad jag sett så är hon den första som tydligt beskriver hur få fundamentalisterna lyckas mobilisera
Det betyder att de i Istanbul var färre än de ett Första Maj-tåg i en medelstor svensk stad, i Kairo nästan lika många som samlas i Göteborg samma dag. I media brukar man beskriva de som glest befolkade. Det har betonats av bilder som är tagna på långt håll och gärna ur ett helikopterperspektiv. Inget fel i det, för det är sant att färre samlas under fanorna idag än för tjugo år sedan.
Utan att förminska vad som händer i spåren av "Muhammed-bilderna" vore det klädsamt om filmarna och fotograferna även där tog ett steg tillbaka, visade mer av omfattningens litenhet och även fick med några fler av alla de miljoner som inte bränner flaggor, kastar sten eller skriker slagord. Det som händer är väl tillräckligt dramatiskt utan att det behövs specialeffekter.
Rösta eller inte rösta?
Igår inleddes utlandsröstningen i den första valomgången i finska presidentvalet. Om ingen av kandidaterna får minst 50 procent att rösterna blir det en andra vända om några veckor. Ingen har fått det hitintills efter att valsystemet ändrades efter Kekkonen-eran.
Mina röstkort ligger på sekretären och jag vet inte om de kommer till användning i detta val. Har röstat varje presidentval innan, men nu är jag tveksam. Det är så många är sedan jag bodde där och flytta tillbaka är inte ett troligt scenario. Med det i bakhuvudet funderar jag på varför jag då ska vara med och påverka politiken där. Har medvetet avstått från att rösta i riksdagsvalen over there just av det skälet . Jag berörs inte av de beslut som fattas inom politiken och då ska jag inte heller lägga mig i valets utgång.
Visserligen har den finska presidentens makt avlövats till att egentligen bara inrymma utrikespolitik, så påverkan blir det bara i marginalen. Och lite häftigt är det att få rösta fram statsöverhuvudet...
Egentligen är det ett helt sjukt system att jag på grund av mitt medborgarskap får rösta även om jag aldrig hade satt en fot i Finland. Så ser även de svenska vallagarna ut och eftersom jag inte är svensk får jag inte rösta till riksdagen, trots att jag bott här hur länge som helst. Mer logiskt vore att ha samma regler i alla val som i kommun/landstingsvalen; att det är mantalskrivningstiden som styr rösträtten. Eller att man t ex inom EU kunde ha samma regler som i EU-parlamentsvalet. I det kan man välja att rösta i det land man är medborgare eller i det land man är mantalskriven. I grunden är det mer demokratiskt - då har man bara en röst per person i likvärdiga val. Om Sverige ensamt ändrar reglerna - då kan det hända att man får rösta i flera - på samma sätt som de personer med dubbla medborgarskap kan göra.
Mina röstkort ligger på sekretären och jag vet inte om de kommer till användning i detta val. Har röstat varje presidentval innan, men nu är jag tveksam. Det är så många är sedan jag bodde där och flytta tillbaka är inte ett troligt scenario. Med det i bakhuvudet funderar jag på varför jag då ska vara med och påverka politiken där. Har medvetet avstått från att rösta i riksdagsvalen over there just av det skälet . Jag berörs inte av de beslut som fattas inom politiken och då ska jag inte heller lägga mig i valets utgång.
Visserligen har den finska presidentens makt avlövats till att egentligen bara inrymma utrikespolitik, så påverkan blir det bara i marginalen. Och lite häftigt är det att få rösta fram statsöverhuvudet...
Egentligen är det ett helt sjukt system att jag på grund av mitt medborgarskap får rösta även om jag aldrig hade satt en fot i Finland. Så ser även de svenska vallagarna ut och eftersom jag inte är svensk får jag inte rösta till riksdagen, trots att jag bott här hur länge som helst. Mer logiskt vore att ha samma regler i alla val som i kommun/landstingsvalen; att det är mantalskrivningstiden som styr rösträtten. Eller att man t ex inom EU kunde ha samma regler som i EU-parlamentsvalet. I det kan man välja att rösta i det land man är medborgare eller i det land man är mantalskriven. I grunden är det mer demokratiskt - då har man bara en röst per person i likvärdiga val. Om Sverige ensamt ändrar reglerna - då kan det hända att man får rösta i flera - på samma sätt som de personer med dubbla medborgarskap kan göra.