Valdagen närmar sig
Även om almanackan säger höst är det fortfarande sommarvarmt ute. Däremot känns valrörelsen lite ljummen. Och om jag hörde rätt är det fortfarande över 20 procent som inte bestämt sig för vilket parti de ska rösta på. Att var femte väljare inte har koll på det mindre än tre veckor före valet är lite skrämmande tycker jag. Förhoppningsvis vet man vilken sida man lutar åt, men är tveksam på vilket parti det blir.
För det är skillnad på höger och vänster i det här valet också. Synar man innehållet bortom ordvrängningarna så leder borgarnas den till ökade klyftor mellan ett skapat vi och de. Mellan kvinnor och män genom att ta steg tillbaka till gammaldags fördelning av ansvar för barn och familj, mellan sjuka och friska genom att försämra för de som inte har vett att behålla hälsan, mellan infödda och inflyttade (fast en del som räknas där är infödda de med) genom att inte ha samma regelbok för alla. Mellan unga och äldre genom att rycka undan tryggheten för de som inte levt lika längre som andra.
Det blir inte så över en natt eller två. Nej, steg för steg ökar man klyftorna mellan människor. Och i takt med att de växer ökar otryggheten - fattig blir fattigs fiende var det någon som sa. Och dít leder den borgerliga vägen. Sedan får moderaterna kalla sig precis vad de vill och driva allianser för vad som helst.
Det är synd att borgarnas politik inte synas från det hållet. Vi från vänster måste tillsammans hjälpas åt att tydliggöra den de dagarna som är kvar för väljarna att bestämma sig!
Vem i hela friden kan man lita på?
I årets valrörelse är det tydligt att hur verkligheten ser ut beror på vem man lyssnar. I årets valrörelse tolkas statistik på ett minst sagt kreativt sätt framför allt av Högeralliansen. Enligt de fejkar AMS och SCBs arbetskraftsundersökningar duger inte heller längre. Det verkar inte finnas någon måtta på hur maktsugna fyrklövern är. I sin iver att få sitta på taburetterna gör de alla som inte jobbar arbetslösa; från människor som frivilligt gått i pension före 65 års ålder, de som slitit ut sina kroppar och inte kan jobba, studerande som vill plugga och de som faktiskt valt att var hemma med sina barn på heltid.
Det är synd att valdebatten inte kan föras utifrån de siffror som varit vedertagna i många år. För i mina ögon är arbetslösheten alldeles för hög redan som den är. Men inte bara det, kan de trixa så med arbetslöshetsstatistiken, ja de kan de väl bolla lite med andra siffror också. Så de litar i allafall inte jag på.
Har däremot hittat en sida på nätet som verkar pålitlig; www.sannasiffror.nu. De sticker inte under stol med att de är sossar. Med liten budget och mycket ideellt arbete driver ett gäng unga ekonomer sidan som är till för att granska och avslöja tvivelaktiga siffror som florerar i valdebatten. har inte hunnit läsa allt, men det jag sett verkar seriöst.
Får ont i magen av fp:s affischer
Mitt eget magonda kommer av att fp blandar populism med en skopa "en annan sort". För det är inte våra bekanta som fuskar, utan några andra någon annanstans. Det är inte skolan där våra barn som går som är stökig utan där några andra ungar finns. Det finns givetvis inte de invandrare som vi känner eller är som inte är integrerade, utan de andra. Det är inte kristna friskolor som är problemet utan just det - de andras. Glöm inte fp-utspelet om att elever skulle ange varandra till SÄPO om de misstänkte fundamentalistiska (läs islamistiska )terroristtendenser.
Jag tycker också att fusk är fel, men jag tror inte att det är hotet mot varken sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring. Hotet är att människor, flest kvinnor, sliter ut rygg, nacke och axlar i sina jobb som hotellstäd, uska eller inom industrin. Hotet är att Reinfeldt lyckas slå i för många att det finns ett vi som är friska och har jobb och ett dom som är lata och bara utnyttjar systemen.
Skolan kan bli bättre - det kommer den alltid att kunna bli. Men att ordningbetyg skulle vara lösningen låter mest som desperation. Vem tror att de "stökiga" ungarna blir mindre stökiga för att man hotar de? Och vem tror att de "stökiga" ungarna blir mindre stökiga om man ser de ger de tid och tar de på allvar? det kostar visserligen mer kortsiktigt mer pengar än att skriva en bokstav i ett betyg, men långsiktigt förräntar en sådan insats sig mångfalt mer än ett g eller vg.
Integrationen - detta missbrukade ord. För mig handlar problemen mest om att klassamhället har fått ett etniskt perspektiv. För det handlar inte om alla invandrare och inte heller om alla språk. Hur charmade blir vi inte av vita invandrare med engelska som modersmål. Eller av brasilianska folbollspelare - även om de utan sina foltbollskläder och sitt lag kan möta på rasism som alla andra med rikligare pigmentering än den nordiska.
Människor får inte jobb för att de har fel namn eller utseende. Människor kommer inte in på krogen , blir misshandlade av samma anledning, får längre straff, får inte hyra bostad av samma anledning. Sedan kan de prata hur flytande svenska som helst eller inte. På vilket sätt skulle ett språktest för medborgarskap lösa detta? Det lär ju knappast bidra till att bleka människors hår och hud eller få namnen att klinga mer som Svensson.
Av många anledningar vill jag inte att det blir en borgerlig regering och en av de största är folkpartiets otäcka glidning i människosyn.
Snaskigheten slår aldrig i taket
Alltför ofta får kvällspressen mig att skaka på huvudet och samtidigt tänka att nu kan det inte bli värre.
Varje gång har tabloiderna bevisat att det kan det visst. Antagligen kommer dagens Aftonblads fluktbilder att överträffas. Och allt det som visas och skrivs rättfärdigas med att vi som tillhör allmänheten har
intresse eller rätt att veta. Är det bara jag som kommer att tänka på En dåres försvarstal?
När jag såg nät-ABs rubriker kom jag också att tänka på någon annan Elefantmannen. Han som hade ett utseende som avvek från normen och som därför kuskades runt för att visas upp mot betalning. Den tidens freakshow som väckte kittlingar hos människor.
Dagens freakshow hittar vi i dokusåpor ( som är värda en egen mässa som kommer en annan dag) och snaskpressen, som inkluderar kvällstidningarna. Paparazzibilder på mer eller mindre kända kändisar med så lite kläder som möjligt och helst i så privat miljö som det bara går.
Det nya greppet är att folk får skicka in sina egna digitala bilder. Så länge de är till för att fylla insändarsidor med barn, djur och sommarsolar är det inget att oroas över. Men redan nu har det funnits bland annat bilolyckor med i bildskörden. Och när något i häradet katastrof har hänt är åtminstone AB och Expressen snabba med att efterlysa bilder.
Visst har tidningar i många år haft tipstelefonen, men då har det krävs eget journalistiskt arbete. Men när en bild skickas in behövs inget större eget undersökande av tidningen. Ett snabbt samtal till den som skickat fotot så finns ett citat att bifoga.
Med mina tankar om tabloiderna är det lätt att ana varthän detta leder. I pressfrihetens namn kommer ännu fler intrång att göras i människors integritet. Som idag, bilder tagna på Hagamannen när han vistas på häktets rastgård. Vad är det för allmänhetens intresse i dem än att snaska a´la freakshow? Mig veterligt är skampålen som straff avskaffad sedan något århundrade tillbaka.
Datorer, klass och kön
Datoriseringen av de svenska hemmen har gått snabbt. 1994 hade en dryg fjärdedel av alla anställda en dator hemma. Elva år senare var det nästan 90 procent. Det ser man LO- rapporten Datorer, jämlikhet och könsroller.
Det häftiga är att klasskillnaderna i datorinnehav har minskat rejält, liksom i tillgången till Internet. En del tack vare "LO-datorn", världens största datoraffär i mitten på nittiotalet, som gav eko i tidningar utomlands. En av fördelarna med den var att det ingick en avbrottsförsäkring, som gav möjlighet att bryta kontraktet om man blev arbetslös eller långtidssjuk. Det gjorde att fler vågade skaffa en burk. Möjligheten att hyra/köpa via jobbet med skattefördelar spelar också roll - och att priserna sjunkit som gråstenar i vatten.
Könsskillnaderna minskar också. Visserligen är det fortfarande männen, oavsett klass, som använder hemdatorn mer, men användandet bland kvinnor har ökat markant under det senaste decenniet. Farhågan att datorn skulle bli ungarnas och männens leksak har kommit på skam. Kanonbra. I ett EU-perspektiv ligger Sverige bra till, på fjärde plats. Nästan tre av fyra hushåll har en dator hemma.
Tillgång till IT är en av dagens demokratifrågor. Att kunna kommunicera, ta del av information och annat som nätet erbjuder är lika viktigt oavsett om du är akademiker eller arbetare, kvinna eller man, gammal eller ung - och oavsett om du är barn till en läkare eller en undersköterska.
Vi har kommit bra långt på vägen men fortfarande är en fjärdedel av hushållen datorlösa. Jag tänker på de ibland när man i nyhetssändningarna hänvisar till www.nåt.se för den som vill fördjupa sig. Det måste finnas andra vägar för dem som inte har nytta av en sådan adress.
Självförsvar, feminism och Jan Björklund
Vänsterpartiet föreslår att alla flickor från årskurs sju ska erbjudas utbildning i feministiskt självförsvar. Samtidigt ska killarna undervisas i feminism. Varför bara de? Tjejer har inte heller några medfödda kunskaper i ämnet. Möjligen trista självupplevda erfarenheter av könsorättvisor. Men jag tror ytterst få av dem kan se att det handlar om just det och inte dem själva; när läraren ber flickorna att ha tålamod med hormonstinna tonårsgrabbar, när andra vuxna säger att flickor inte får klä sig hur de vill, när omgivningen signalerar att det inte är en riktig våldtäkt om det är en killkompis och man var full eller när syokonsulenten säger att målaryrket nog är för tungt och föreslår vården istället.
Självförsvaret känns tudelat. Mest för att jag inte vill att det ska behövas , att våld inte löses med mer våld, och för att det kan kan leda ytterligare fel i tron att det är överfallsrisken som är farligast för unga tjejer.
Men tänker jag lite till lutar jag år att det är bra om tjejer lär sig försvar - då försvinner kanske en del av rädslan som krymper livsutrymmet. Ungefär som att man lär sig simma så att man inte behöver vara livrädd för att inte bottna.
Om jag är tveksam, så finns det andra som är tvärsäkra. Som Jan Björklund, fp:s skolpolitiske talesman. I den här frågan är hans argument mer lysande än nånsin: "- Olika feministiska grupper tävlar i att vara mest militanta. Men jämställdhet kan inte handla om att vi ska lära oss att slå varandra." Vad mer finns att säga?
Orättvisa jordgubbar
Idag är det inte så många sommarjobbande ungdomar som kryper runt mellan plantorna. Nu är det vuxna människor från fattigare grannländer som under olagligt långa arbetsdagar för usla löner skördar midsommarens hetaste efterrätt. Givetvis inte alla, men alldeles för många. En del av dem är här utan tillstånd, så hur stor möjligheten att protestera krävs ingen större tankeverksamhet för att räkna ut.
Utsatta människor som nyttjas av skrupellösa plantageägare. Visst leder tanken till amerikanska Södern och tiden före förbuder mot slavarbete. Även om man idag inte är livegen eller riskerar spöstraff, är villkoren för jobbet i samma härad.
Den stora fördelen är att man inte alls behöver sluta äta jordgubbar. De större mataffärerna har oftast kontrakt med större odlare som är för rent spel även för plockarna. Handlar man på torget eller så, kan man alltid fråga varifrån bären kommer och be om kvitto. Grejar de inte de, då ska man avstå. om man är för schyssta arbetsvillkor för alla.
Moderater, människosyn och mackägare
"Det är inte bensinmackägare som vill ha fri sprit, billigare bensin och bredare trottoarer utan det är akademiker. Det är stöttepelarna i samhället. Det är män och kvinnor över 50. Det är kvinnor, oftast landstingsanställda i någon ansvarsposition. Det är lärare och ingenjörer. Den vuxna generationen som tar ansvar för sina barn och som bär ansvar på arbetsplatser, i företag, myndigheter och i kommunala organisationer. Människor på landet och i medelstora städer. Sådana som nästan aldrig är borta från sina arbetsplatser och som inte är sjukskrivna eller arbetslösa. Det är ett viktigt värde för dem att man är på arbetet."
Att de gillar akademiker är inget nytt, men vad har småföretagarna gjort för ont - för även en mackägare är väl en företagare? Borgs ord visar hur han han värderar människors insats i samhälle och arbetsliv. Bland det han kallar stöttepelarna finns inte ett arbetarjobb, som om arbetarna inte bar ansvar på sina jobb. Men kalla moderaterna för det nya arbetarpartiet har han inga problem med.
För mig visar citatet på tydligast möjliga sätt att man vill skapa en klyfta mellan dem som idag är friska och har jobb och de som är sjuka eller arbetslösa? I Borgs värld verkar det finnas ett vattentätt skott däremellan. I min kan en person finnas i den första gruppen ena dagen och i den andra nästa eller tvärtom. Och även om riskerna ser olika ut har mig veterligt ingen av oss garantier om evig hälsa och jobb fram tills pensionsdagen.
Hur mycket kostar Zlatans skor?
Det samtidigt som sportjättar som Adidas och Nike formligen spottar pengar över fotbolls-VM och tillandra reklamkontrakt. Och säljer sina prylar till åskådare både borta och hemma till fantasipriser. Vinsterna lär inte utebli.,
Helt sjukt skulle Grynet ha sagt. Det är klart att de som gör skorna ska ha anständiga löner och villkor på jobbet som inte skadar och dödar.
Engelska LO har nu startat en kampanj mot de taskiga arbetsvillkoren. De ställer bland annat dessa krav:
• de som får kontrakt på att producera landslagsutrustning ska göra det i fabriker med anständiga arbetsvillkor,
• de ska sätta in åtgärder för att se till att fair play-standard verkligen genomförs,
• de ska bestraffa företag som bryter mot dessa överenskommelser.
Det lär inte handla oma att ha råd eller inte, pengar är inte ett problem för dessa företag. Snarare handlar det om det finns vilja att betala för att det ska vara Rent spel även utanför plan.
Svenska Föreningen i Oslo
Med andra ord, man bor utomlands i ett land där språket inte torde vara ett problem, men bor och umgås med svenskar. Som en av de sa: Det är kul att bo med svenskar i ett kollektiv. Jag tycker om norrmän men när jag kan hänger jag med svenskar för man har samma humor. En annan tycker att det är bra för att det alltid finns någon som kan hjälpa till med den u-landsartade byråkratin. Men Oslo är en toppenstad att bo i.
Sådana svenskkolonier och -föreningar finns överallt i världen där tillräckligt många svenskar samlas. Inget konstigt med det tycker jag. Det är tryggt med människor som man känner igen sig i, strunt detsamma att inte hade något gemensamt när man bodde i Sverige. Men man kan prata vuxenspråk med varandra, vilket kan vara svårt på ett språk man kan lite halvknackigt. Det är inte alltid så lätt att göra sig vänner bland de som bott i landet i generationer.
Men när man pratar om svenskar i utlandet har åtminstone jag aldrig hört orden integration, anpassning eller språktest.
Var är torskarna?
Det är jättebra att det skrivs om det och synliggörs. Att man visar att det sexköp finns i Sverige, att hallickar utnyttjar både tjejer som bor här och bedriver trafficing.
Men hitintills har jag saknat en vinkel i uppföljningen. Ingen synliggör torskarna. Visserligen skriver AB idag om en landslagsstjärna som ha utnyttjat tjejer, men knappast för att visa på torskperspektivet utan för att han kan vara känd.
Har mejlat och frågat de gånger kvällspressen gjort reportageserier om sexhandel. Då när de skrivit om muskiga öststatsmän och ryska kvinnor som utnyttjar sina landsmanninor. Varje gång har svaret varit att det inte passar just nu, men en annan gång...
Den andra gången har ännu inte kommit. Kan det bero på att torskarna är vanliga svenska män?
Omoral bör alltid klandras - inte min men alla andras.
Och precis som i vilket sämre fikarums-skitsnack har de landat i att det måste vara något skumt med varför Danielsson tiger. Deras har lett fram till att det måste handla om otrohet. Möjigen har det varit andras också- Ingerö hänvisar till journalister - men de andra har haft den goda smaken att inte sprida obekräftade rykten. Det är väl just därför de har bemötts med en enligt Ingerö, förvånande tystnad.
Ingerö och Nylander har gjort tvärtom, eldat under sina uppgifter som de inte vet att de stämmer.
När Mats Lindström skickade svärtande mejl om Reinfeldt till nyhetsredaktioner stod det inte på förrän Maud Olofsson och Lars Leijonborg (med all rätt) fördömde detta. De syntes i teve, hördes i radion och uttalade sig i tidningar. Mejlen var toppen på ett isberg, sossarna måste utreda och gå till botten med affären är kommentarer jag minns. Det måste finnas någon moral.
Men nu är det så tyst, så tyst. Ska bli intressant att se om Olofsson blir lika indignerad av falska rykten om opolitiska tjänstemän eller inte. Om moralen är lika viktig denna gång.
Leijonborg har hittills inte visat sig lika intresserad av att synas och höras i den här frågan. Nu är det pressekreteraren som får vara talesman som säger att de inte har någon anledning att kommentera det som står på privata bloggar. Tydligen inte ens när de är anställda av partiet..
Hade det varit en sosse eller vp:are som spred lösa rykten; hur många tror att pressekreteraren hade varit den som fått svara på journalistens fråga?
Leve vårdcentralen!
Att gå till doktorn för lite förkylning är inte min grej, är sällan sjuk. När det händer funkar det bra med treo och annat receptfritt. När jobbarkompisen efter en vanlig hostattack kallade mig Kameliadamen tyckte jag att det kunde vara läge. Drog till Cityakuten efter tiofikat - i ogjort ärende. Öron-näsa-hals-läkaren var överbokad redan när jag kom.
Tillbaka till jobbet, fram med numret till vårdcentralen hemma, en minuts väntan i telefon och vips hade jag en tid fyra timmar senare. Väl på plats kom jag in till doktorn på utsatt tid, vi pratade lite, ett par blodprover togs, vi pratade lite till och så skrev hon två recept som med ett klick fanns på apoteket - Inga papper att slarva bort längre. Hostmedicin och antibiotika. Snabbsänkan visade på bakterier .Vilken sort vet vi på måndag då det andra provet är analyserat. Jag ringer dig då, sa doktorn och med de orden skiljdes vi åt.
Fram med leget på apoteket och mindre än en timme efter jag klev in hos doktorn stod jag med flaska och piller i hand. Snacka om smidigt. Vilken tur att Cityakuten var full. Enligt hörsägen brukar man hinna läsa en bättre tegelsten medan väntar.
Mina erfarenheter av vårdcentralen hemma är få, har haft turen att hålla mig hyfsat frisk. Men de minnen jag har är goda. Smidiga både i telefon och när man är på plats. För mig är det svårt att få ihop det med alla historier om väntan och inkompetens.
Har jag hittat nålen i höstacken eller är det så här det brukar vara? Själv tror jag på det senare. Vi berättar sällan om det som är bra och brer på lite extra när det inte funkar som det ska. Det är lättare att peka finger och skrika Bu och klappa händer och ropa Heja vårdcentralen!
Folkpartiet några dagar efter
För man kan diskutera ur minst tre vinklar.
1. Vad betydde Leijonborgs ord om fp inte om tio år på på villkorsvis kommer att ha efterapat Venstre, när han slänger in världens reservation efter det?
2. Vad betyder det för partidemokratin om mediautspel blir viktigare än nattmanglingar på landsmötena ? jag tycker inte heller att nattmanglingar har ett egenvärde, men om dagtiden inte räcker till kan det vara nödvändigt - det är ju på landsmötena som partipolitiken ska formas, eller?
3. Om programmet var så enögt och konspiratoriskt att det gav en helt fel bild av fp, vilken är bilden då?
För min del kändes Leijonborgs brasklapp där i slutet långt ner i magbotten. Och det var definitivt inte en skön kittling.
Smutsar inte ner mina händer
Löjliga såg de ut dessa nästan bara män under trettio - även om det tar emot att kalla dem män - när de lyssnade på partiets chefsideolog som själv är invandrare. Ännu löjligare blir det när nationalister pratar om sitt internationella arbete.
Varje gång jag möter en flygbladsutdelare passerar jag inte utan säger några ord .Om att jag inte vill ta i deras material med tång. Att jag läst flygbladet och tycker att det är både ovärdigt , faktafattigt och felaktigt. Att jag inte vill smutsa mina händer med det. För något år sedan fick jag sura efterslängar. Numera säger de ingenting, mao ingen chans att kunna få till en debatt. För det klarar inte fotfolket.
Dessvärre försvinner de inte bara för att vi är många som tycker att de är en samling fjantar. Deras populistiska budskap med vit överhöghet lockar främst arbetarklassens grabbar. Så såg det ut på torget iallafall. Grabbar som skolan inte klarat att hantera, grabbar som har det tufft på arbetsmarknaden, om de ens kommer in i den. Det vet de som formulerar budskapen. Med populism gör man någon annan till syndabock och eldar man under rädsla och osäkerhet som steg för steg riskera att bytas ut till hat.
Minnesdag för döden på jobbet.
Många tiotusentals människor runt om på jorden dör av jobbet. I olyckor, av kemikalier och asbest. Värst drabbade är de fattigare länderna där arbetsmiljölagar och fackliga rättigheter inte är värda namnet.
Att jobba är inte riskfritt i Sverige heller. Förra året dog 67 personer på jobbet och många fler skadades allvarligt. Det är en ökning av dödsfallen jämfört med året innan vilket nästan helt förklaras med stormen Gudrun.
Jag minns tydligt hur Reinfeldt med flera sa att i denna katastrofens stund kan vi inte vara stelbenta utan måste kunna rucka på arbetsmiljö- och arbetstidslagen. Detta trots att flera påminde om hur många som dog i röjarbetet efter den förra, stora stormen. Hoppas att även han fick möjlighet att hedra arbetslivets offer med en tyst minut idag.
Reinfeldt backar igen!
Först var det cancersjuka och andra som skulle slippa de försämringar moderaterna föreslog. Sedan kom de på att det inte var så lätt att särskilja en långtidssjuk grupp från andra och därför kommer de inte att få andra regler. Sedan var det försämringar för förtidspensionärer som drogs tillbaka. Sedan var det AMS som inte alls behöver läggas ner. Sedan att LAS och kollektivavtal fungerar bra.
Nu är det förslaget att minska VAB-dagarna från 120 till 15. Det var ett räknefel som inte alls ger de besparingar vi trodde, säger Reinfeldt enligt textteve. Numera verkar det som om man kan spela på det mesta. Undrar om någon byra har odds på vilket förslag Reinfeldt tar avstånd ifrån nästa gång?
AMS - ett fel som blev ett rätt
Det var inte till AMS styrelse som Svenskt Näringslivs nomineringar gjordes. Det var till platser till en rådgivande nämden som tillsätts av styrelsen i AMS, inte GDn. Och att GD inte tillsätter förtroendeposter i varken styrelse eller annars - det vet jag ju. Sorry.
Nu AMS likafullt. Men nu har styrelsen backat och godkänner att de tre nominerade kvinnorna.
Tänk vad snabbt man kan påverka i bloggvärlden. För inte kan väl SNs besked om att det funderar på att lämna sina platser i nämnden om deras nominerade inte duger ha något med saken att göra.
AMS Millimeterrättvisa
Visst är det bra att myndigheterna har direktiv att följa när styrelser tillsätts. Det har bidragit till att informellt kvoterade män har fått ge vika för lite mer formellt kvoterade kvinnor. Att de kvinnor som med detta har kommit in är minst lika kompetenta som männen de ersatt tvivlar inte jag på.
Tyvärr hittar jag inte hur skev sammansättningen skulle bli. Handlar det om att männen blir färre än 25-30 procent, då kan jag förstå resonemanget. Men om det handlar om några procent hit eller dit runt femtiostrecket är det bara löjligt. Så in i detalj tror jag inte heller att det står i direktiven från regeringen/riksdagen. Bo Bylunds och AMS agerande riskerar att motverka den jämställdhet som politikerna vill åstadkomma. Och det kan väl inte vara deras mening..
Två plus 120 goda och minst 2148 dåliga nyheter
De dåliga är att minst 2148 människor avrättades under förra året. Kina toppar med minst 1700 dödanden. De har ingen officiell statistik så det är antagligen många fler. Landet är knappast känt för varken öppenhet eller demokrati. Många avrättningar sker i det dolda och efter summariska eller inga rättegånger - så där dör alla eventuella argument om att det ska ha en avskräckande effekt. Enligt en kinesisk expert är det närmare 8000 som avrättades förra året. I Kina är 68 brott belagda med dödsstraff, till exempel förskingring och skattefusk.
Förutom Kina ligger tre länder i topp på den här skammens lista: Iran, Saudiarabien och USA. Det visar Amnestys årliga rapport om dödsstraffet. Dessbättre tar de inte ens sammantaget livet av tillnärmelsevis så många människor som Kina. Men icke desto mindre är avrättning en del av rättssystemet i dessa länder.
Iran är det enda landet som avrättar minderåriga vilket är ett brott mot FNs barnkonvention som Iran har anslutit sig till. Här kan man dömas till döden för otrohet och otuktigt beteende. I Saudiarabien har människor förts till avrättning utan att de vet om att de är dömda till döden. De flesta som dömts är utlänningar och många har varken haft ombud eller tolk under rättegången.
Inte något direkt smickrande sällskap för landet som kallar sig världens största demokrati. Det är dock inte alla delstater som avrättar medborgarna och dödsstraffet mot minderåriga har avskaffats av Högsta Domstolen. Opinionen mot dödsstraff har ökat under senare år. Säkert beroende på att det visat sig att över hundra personer som satt på Death Row var oskyldigt dömda. De hade tur att de fortfarande levde när sanningen kom fram. Hur många som avrättats på felaktiga grunder vet ingen. Om det så bara är en enda människa borde det vara skäl nog åtminstone för USA att avskaffa ett straff som inte hör hemma i en demokrati. Samtidigt skulle det ge mer kraft bakom Bush´s krav om respekt för mänskliga rättigheter i andra länder. Som senast idag under det kinesiska statsbesöket overthere.